Tjernobyl

Är inte bara en vapnetlåt som jag vill höra igen och igen får jag höra den om jag kommer på lörd? Utan även ett i raden av konstiga ord man fick lära sig som barn, radioaktivitet, becerel och surt regn var andra. Minns fortfarande dagen tror jag iaf, minnet är ju lite otillbörligt ibland. Men som jag minns det lekte jag och brorsan och marre och hans syrra ute i regnet och grävde kanaler tills vi blev inropade av mamma och förbjudna att gå ut och leka igen efter maten, men det är säkert en efterhandskonstruktion.


Det är ändå inte det som jag tänkte skriva om utan om kärnkraft, det ligger ju i tiden med reaktorhaverier och allt. Ibland blir jag lite borgerlig eller EAP:ig och tänker att det kanske inte är så farligt trots allt det är väl mest framstegsovänliga miljöpartister och elallergiker som gnäller, så farligt är det väl inte och till skillnad från exakt alla andra länder är ju FAKTISKT DEN SVENSKA KÄRNKRAFTEN SÄKER. Jag minns filmen om ett svenskt kärnkraftverk som vi fick se i högstadiet, reportern frågade om det inte tog väldigt lång tid innan restprodukterna från kärnklyvningen slutade att stråla. -Nej, svarade kärnkraftsexperten. Det handlade bara om ett par hundratusen år det var bara att stoppa ner skitetn i det SÄKRA SVENSKA URBERGET så störde det ju ingen. Sen tänker jag på Tjernobyl på den förbjudna zonen, på räddningsarbetarna som fick städa undan det radioaktiva avfallet utan skyddskläder och som senare fick tampas med ruttnade könsorgan och kött som lossnade i klasar från deras kroppar. Som tack fick de en fin staty i sensovjetisk stil uppförd efter sig.

Under helgen som gick

utsattes jag för världens förmodligen trevligaste svensexa, trots sedvanlig kidnappning och taxi med förbundna ögon. Så slutade otäckheterna när jag fick ta av mig ögonbindeln utanför Viking lines terminal vid slussen. Efter detta tog en rasande trevlig vistelse över. Marre, Mörn, Hanet, Pat, Ingrid och Björn tack för en oförglömlig fest, jag har inte varit uppe till halv sju sen jag var tonåring har aldrig druckit så många förglada drinkar och definitvt inte dansat med en vevande trancearm eller sett soluppgången från däcket av en finlandsfärja. Det var något av det finaste ngn gjort för mig snyft snyft. Tack också till stackars mästerplaneraren jonhy som blev sjuk och var tvungen att avboka. Bilder kommer förmodligen i fotobloggen inom kort.

PS: Tack för all lakrits

Stugliv

Det ljuvliga lantlivet, vi plockar smultron hallon och blåbär vi orkar hålla på ungefär en halvtimme innan myggen tar knäcken på oss, eller oss och oss på anton han är ju inte härdad sen barnsben som vi norrlänningar är. Men mer behövs inte på en halvtimme får vi ihop en halvliter av den jämtländska skogens eh... (inte guld det borde ju vara hjortonen som man måste kalla mylta när man är i jämtland och som ju rent tekniskt växer på myrar och inte i skogar) rubiner ja det låter bra den jämtländska skogens rubiner och blå ädelstenar tänk nu david tänk du borde kunna sånt här din pappa är guldsmed, topaser. Den jämtländska skogens rubiner och topaser, men guld låter fortfarande bättre. Äh här äter vi bär och det var gött.

En stor del av tiden kommer att handla om olika sjöar.
Vi badar i en kall sjö som är djup, vi går (nästan) vilse i skogen när vi är på väg till en annan sjö. En tredje sjö är den mytomspunna Pån som karin berättat om i åratal. En vacker långrund sandstrand ligger utslängd mitt i ingenting vid en vanlig jöämtländsk skogsjö omgiven av täta skogar. För att att ta oss dit åker vi länge länge med bilen på allt mindre vägar, mobilen förlorar snart de två sista strecken på täckningen, ett tecken på hur öde trakten är att en räv ligger och sover på vägen! framför oss där vi kommer körande. Här är ett bildbevis på att jag besökt den mystiska stranden men vägen dit har jag fått svära på att inte yppa för någon utanför familjen.



På nätterna skriker tranorna med sina
hesa men ändå på något sätt gälla nästan maskinlika lite metalliska röster så att det är svårt att sova.

Flera kvällar kommer kompisar och släktingar och hälsar på, karin och jag tänder för första gången (obs sant) en grill själva och med hjälp av myggspiraler och ciggarettrök håller vi myggen borta och kan sitta ute hela kvällarna.

Hej hejdå

Det här har jag gjort:
cyklat
tittat på får
turistat i min hemstad
läst boken
levt det goda semesterlivet
bröllopsnojat (inte över själva giftermålet utan över festen)
haft jobbångest

Det här skall jag göra:
Åka till jämtland
frysa
gå på storsjöyran
bo i stuga
hänga med gamla kompisar
leva det goda semesterlivet
börja jobba
gifta mig.

Känns dumt att skriva att jag skall ha bloggpaus eftersom det har dröjt länge mellan inläggen på senare tid men vi ses om två veckor.

Skägg

Jag orkar inte skriva om Basajev han var en tokig fundamentalist men borde inte Putin kanske nämna att han borde ha hamnat i domstol i stället för att Basajevs död skulle vara ett "återgäldande för det som gjordes mot våra barn i Beslan". Vladimir Putin är läskig sanna mina ord.

Idag har jag inte orkat raka av mig semesterskägget men hängt i Hagaparken, fikat med marre och promenerat från östermalmstorg till zinkenstam, activedavie.

Semester ljuvliga semester

Idag har jag haft en såndär där dag som man vill att hela semestern skall vara. In till stan med familj och goda grannar, äta buffe på hermans och titta på båtar från uteserveringen medan regnet öser ner utanför. Promenad till Spårvägsmuseet (som jag alltså äntligen tog mig till) under vilken 50% av barnen somnade så att jag fick titta på tåg i lugn och ro. När anton vaknade åkte vi minitunnelbana och jag vill svära på att föraren var trummisen i hell on wheels. Museet var otroligt sympatisk med löjligt billigt inträde och pris för tågtur, självservering på fika gorde att det blev en väldigt avslappnad atmosfär. Pga av detta var väl inte utställningarna tiptop men för alla med lite intresse för tåg och kollektivtrafik rekommenderar jag starkt ett besök. Och för er som gillar bussar också av någon anledning finns det massor av bussar på stället. Ibland tror man att man är i ett bussgarage. Efter denna aktivitet åkte vi hem jag och anton lämnade in byxor hos en skräddare. Väl där blev det en lång väntetid då kunden före oss visade sig vara azerier och envisades med att prata sitt språk med den turkiske skräddaren och de verkade inte förstå varandra så där jättebra. Efter maten cyklade vi (jajemensen nu har vi skaffat cyklar cykelstol och hjälmar hela bunten) till Ekhagen och plockade blåbär i skogen strax nedanför lappis. Lyckan grumlades lite när vi upptäckte att där kryllade av fästingar. Efter en snabb cykeltur hem och avlägsnade av fästingar som inte hade hunnit bita sig fast så släppte de värsta äckelkänslorna och vi kunde vara lite malliga över våra tre dl blåbär som skall bli paj och frukost till ants. Som norrlänning från inlandet har jag väldig svårt att vänja mig och acceptera fästingarna. I morgon skall vi rensa källaren och jag skall försöka skriva lite om Basajev.

Lördag

Det var bannemig dåligt med fart i den närmsta "bloggosfären" nu. Jag skall väl inte gnälla mera men nu är. det. för. varmt. för. mig. hjälp.

Ibland är det bra att vara vuxen, genom att umgås och prata med människor som man kanske inte har jättemycket gemensamt med (något som jag länge upplevt som aldeles för ansträngande för att ägna mig åt)kan manlära sig rätt mycket. (En klyscha visst men en sann sådan). Igår pratade jag länge med en kille som varit FN-soldat i Kosovo och det var otroligt intressant att höra om det och för mig att prata med ngn som är en smula insatt i röran som pågår. Ungefär som att lyssna på Johny om man har några frågor om Maghreb.

Nu skall jag se de första avsnitten av Rome

De som delar våra namn med oss

Alla har vi väl egogooglat ngn gång och varit nöjda med resultatet om ens namn har kommit upp på träfflistan, men har ni inte blivit nyfikna på de med samma namn som ni själva era hemliga alteregon. Vilka är dom och vad gör dom? Här är min namne i samma kommun David Södergren och jag är bundis sen länge han är med i solnas hembygdsförening och om jag inte blandar ihop honom med ngn annan med samma namn är vi gamla bekanta från libris där mängder av hans banbrytande verk inom VVS-tekniken finns samlade.

Min bror kommer att bli tvungen att ta ett artistnamn om han skall försörja sig inom fotobranchen eftersom Tomas Södergren verkar synnerligen väletablerad. Karin Medin är konstnär. Martin Abrahamsson en erkänd gitarrist,Jon Lax är också musiker, Björn Carlsson är geovetare och så vidare

Mörn mångfacetterade man

Häromdagen satt jag och anton och karin och åt jag reste mig för att stänga av radion då thomegränd började att spelas, jag började glatt att berätta för anton att den här låten hade minsann farbror mörn gjort, a´nton frågade om mörn sjöng och karin och jag ansåg att det väl fick duga som en sanning med modifikation och sade att jag det var mörn som sjöng. dagen efter satt vi åtetigen vid bordet och radion spelade någon turk/medelhavspop typ tarkan eller heter han arkan blandar alltid ihop den stackars sångaren med den serbiska milisledaren. Så pekar anton på radion och säger malligt -Mörn.

Känn dig aldrig fången i förortsbetongen

Bergshamra har inte världens vackraste bebyggelse men onekligen sin charm några otroligt vackra byggnader finns här.


Kyrkan är en av de absolut snyggaste byggnader jag sett, kantig och mörk på utsidan. På insidan är den fylld av ljus med högt i tak i kontrast till de råa betomgväggarna ger den en känsla av kloster.

Det känns mäktigt att ha en äkta picasso stående på bakgården.


Det här är studentområdets festlokal, ett ombyggt värmeverk där skall vi ha vår bröllopsfest.

Turist i tillvaron

Det här semester var ju grymt. Idag var familjen turister i sin egen stad, härlig vandring på söders höjder där vi beundrade utsikten, med ett fikastopp på puck där anton fick njuta av sin nya favoritdryck äpplejos. Vidare genom gamla stan där vi entusiastiska gick i trånga gränder och skakade barnvagnen på kullerstenen och visade vägen för turister till "the royal castle". En kort lekpaus och sedan ljuvlig gigantisk familjeglass på västerlångatan, vidare in mot stan och slutligen tuben hem till förorten. Innan dess har jag badat två dagar i rad men det är kallt här inte som medelhavet inte.

Borta och tillbaka igen

Kl 02.45 klev vi av flygbussen vid järva krog och huttrade i den svenska 14-gradiga natten. Men en frisk gångmarch hem med mängder av snäckor (fina winbergssnäckor inte äckliga mördar/slash skogssniglar) en groda och härlig efterregnigluft gjorde att hela familjen var rätt nöjda när vi kom hem, att vi skulle ha kommit hem några timmar tidigare kändes inte så relevant.

Ön var fin och lagom charter kryllade av engelsmän, kändes som om att vara i storbrittanien med st. georgskors vajande från bardiskar flaggstänger på handdukar på t-shirts och gud vet vart. Vi kom fram lagom till sverige-englandmatchen och turligt nog slutade det ju oavgjort. Jag kom över min värsta solfobi och lyckades faktiskt bli lite (med betoning på lite) brun mot slutet.

En bra sak med att resa med barn är att man måste låtsas vara modig, jag har varit livrädd för att flyga men var tvungen att vara lugn inför anton, jag vågade till och med klappa en åsna. För övrigt är det grymt att bada.



Nu väntar en dryg månads semester med anton och karin, härligt och när jag börjar i höst igen är det som fast avdelningschef (skryt).

Hej

Jag har väldigt svårt att formulera mig, det som har hänt är så sorgligt att jag inte kan beskriva vad jag känner. Samtidigt som jag är väldigt ledsen över vad som har änt så är jag ljusår från de som är drabbade på riktigt, men precis som alla andra är är jag chockad och bestört. Jag tänker inte skriva mer om det här för det känns fel att försöka göra sorgen till min, men jag är så ledsen för alla er som stod honom nära.

Min semester har just börjat och i morgon åker familjen till grekland jag skriver mera när vi kommer hem.
Hejdå

Harmageddon

verkade vara på väg. Plötsligt var flera träd runt omkring i Kungshamra täckta av en spindelvävsliknande hinna . Först trodde jag att det var ngn slags pollen, jag hade för mig att popplar får en slags bomullsliknande grejer som singlar ne rfrån träden när fröna släpps. Men vid en närmare titt visade sig de drabbade träden vara häggar.


Löven var också borta och stammarna var täckta av en tjock väv.




Men vid en närmare titt blev jag riktigt äcklad träden var attackerade av massor med larver som långsamt åt upp allt grönt på träden och virade in det i en kokong.


Larverna verkade inte hålla sig till träden utan utökade sitt territorium, blad annat annekterade den en grill.


Här hänger de äckliga krypen i klasar från grillen


Otroligt obehagligt jag fick som sagt undergångsvibbar, jag tyckte att den läskiga nätväven påminde om blodblommorna i världarnas krig. SOm tur var visade sig förödelsen ha en naturlig förklaring de små rypen var larver av fjärilen Häggspinnmal efter litet googlande kan jag läsa på bla annat sundybergs hemsida att..

Det är fjärilen Häggspinnmal (Yponomeuta euonymella) som spinner denna väv på framförallt hägg och kaläter trädet. När larverna försvunnit växer det ut nya löv på träden. Häggspinnmalen är ofarlig för både människa och träd.

Betryggande att det bara är naturen i sig som är äcklig.

Boken, boken boken.

Efter mycket snack om Hjalmar Söderberg från en viss person i min närhet läste jag den allvarsamma leken och det var en bra bok verkligen och en mycket underhållande stockholmsbeskrivning, och trots att jag skrattade åt huvudpersonen Arvids raljerande kring medelklassens val av tagna namn med två naturord i en ologisk kombination, ex Södergren, om man är söder om grenen är det en norrgren då? så brydde jag mig liksom inte om hans kärleksbekymmer. Det var liksom inte så synd om honom som han själv tyckte. Men jag gör ett försök med doktor glas också. En annan huvudperson som var svår att egentligen bry sig om var Paul Rayment i den långsamme, trots att jag inte läst ngn dålig Coetzeebok (han kanske kan vara min gubbe karin) så var det liksom lite svårt att komma in i den här buttra gubben till huvudperson men precis när jag kände att jag visste var jag hade honom så slänger Coetzee in Elisabeth Costello författarinnen som är (åtminstone som jag förstått det) lite av ett alterego till Coetzee som är med i tidigare böcker av honomm, och plötsligt är vi inne i ngn sorts pseudoverklighet om man vet inte om ngt av det som händer är verkligt egentligen och ja där är jag nu. Men jag får väl återkomma när jag är klar. Fast nu fick jag in zaide smiths nya bok om skönhet och den verkar precis lika bra som jag hade hoppats. Precis som resten av mänskligheten älskade jag vita tänder verkligen och autografjägaren var väl handen på hjärtat något av en besvikelse. Men detta är lovande kamrater.

Språket

Att leva nära någon som håller på att lära sig att prata är fantastiskt underhållande och intressant. Här är ett litet exempel hämtat från en diskussion från matbordet.

D - Argentina kommer han väl ifrån.

A - Tina arg?

number of the beast

Woe to you, Oh Earth and Sea, for the Devil sends the
beast with wrath, because he knows the time is short...
Let him who hath understanding reckon the number of the
beast for it is a human number, its number is Six hundred and
sixty six

Igår träffade jag Jon och Ellinor och gick och såg Omen, detta kan bli början på en fin tradition, jag vill ju gärna se skräck/splatter/tonårsunderhållning på bio, jag fick gå själv på dawn of the dead, fick med mig mörn på filmen som handlade om troll som bodde i en grotta och dödade jobbiga tjejer som klättrade i grottor och vars namn jag glömt, sen the hills have eyes med jon och nu var vi plötsligt tre stycken som såg en skräckis, kul. Filmen var väl ingen höjdare fast det visste jag väl redan jag har inte sett orginalet och då hade jag förmodligen tyckt att den var sämre, anyway bitvis läskigt så man hoppade till och kul med mia farrow som spelade satantant som slog sönder bilar med en slägga. Fast mest kändes filmen som något slags da vinchikod huvudpersonenerna jagar omkring efter heliga män och deras hemlighetet i kloster och underjordiska kammare i heliga städer och på mystiska kyrkogårdar. Ellinor dementerar dock att da vinchi koden på något sätt skulle behandla dessa ämnen, men det är så jag föreställer mig den.

Folkhemskräck och trivsel.

Det tidigare kallades John Aijvide Lindqvists nya novellsamling pappersvägar i dn igår, den fick en bra recension ioch jag ser mycket fram emot läsningen. Jag tyckte att hanteringen av de odöda haltade lite och bitvis kändes den lite fånig. Men å andra sidan var det en mycket stark läsning och mycket av bildspråket har jag gått och tänkt på långt efter att boken var utläst, så det skall bli härligt. Skall försöka att spara den som semesterläsning men det bli nog svårt, jag har ju tre veckors arbete kvar.

Idag strålar solen och jag är glad ,fyra dagars ledighet i sträck igen en sån lyx, men jag vill göra något jag vill gå ut på på lokal och ta en drink eller en öl, hör av dig om du har planer för helgen och vill ha sällskap

Idag mobiltelefonförbud, imorgon tunnelbaneförbud.

Vi var många som satte frukostkaffet i halsen i höstas när ett förslag om "mobiltelfonfria zoner" i kollektivtrafiken las fram i sthlms läns landsting. Nu är förslaget inte längre ett förslag utan verklighet. I morse kunde jag läsa i dn om det nyamobilförbudet som skall gälla i delar av tunnelbanan och bussarna.

Min förta impuls är bara irritation, jag försöker att ha överseende med mina medmänniskors skräck för ny teknik och att ilska kan uppstå när gamla och nya levnadsmönster möts. Men människors aggressioner mot mobiltelefoner är så löjeväckande. -Visst är de irriterande med kostymannen som pratar högt i sin mobil i tuben när man sitter nedsjunken i den allvarsamma leken, men lika irriterande är de unga tjejgänget som skriker sig igenom en konversation i sätet mittemot, eller dagiset på utflykt som annekterar hela vagnen för att höja decibelnivån till nära smärtgränsen, eller den lilla bäbisen som gallskriker med en stressad förälder vid sin sida, eller den galne mannen som åker samma tåg som dig sent på natten och blänger på dig från andra änden av vagnen smatidigt som han högljutt mumlar hotfulla ramsor knappt hörbart. Eller den gamle mannen som inte verkarha tvättat sig på veckor och som du för att du är en kortväxt person trycks in under armhålan på mitt i rusningstrafiken. Eller all ni som äter på offentliga platser, era stinkande mackor med kött och fisk och ni som äter citrusfrukter i trånga utymmen så att det stänker frktsaft i min ögon. Kort sagt det finns mycket som är minst eller lika irriterande som mobilpratare.

Det är bara att vänja sig det är det här som är civilisation man irriterar sig på andra människor men man låter det gå an för att det är småsaker, det är det moderna samhället helt enkelt.

Jag kan köpa förbudet mot mobilpratande om man samidigt inför pratförbud jag ser fram för helt tysta tunnelbanevagnar, kanske en ljudisolering av de gamla tunnelbanevagnarna, då skull eman kanske kunna göra något åt det är höga skärande ljudet som uppstår när tåget bromsar och som omöjligör all konversiation för att inte prat om att lyssna på ipod, ja allt det lugn som skall prägla tunnelbanan från och med nu. I så fall är ett mobilförbud rimligt.

Förslaget är också orättvist mot allergikerna som nu bara kan sitta i de tysta vagnarna eftersom de sammanfaller med allergizonerna, om de behöver ringa är det bara att knall ut i vagnar fulla av pälsdjur och parfm, så allergichockerna lär öka.

Upprärande är att förslaget stöds av vänstern och inte av högern, så tråkigt att ha vänstersympatier när de trattarna skall hitta på sånt här trams.

Men låt oss dröja oss kvar hos allergikerna ett tag för i artikeln i dn kommer något intressant fram. Det är ett speciellt parti som drivit frågan, jag citerar,

Framför allt miljöpartiet har drivit frågan om de mobilfria zoner i kollektivtrafiken. Lena-Maj Anding (mp), ansvarig för funktionshinderfrågor i landstinget, anger elöverkänslighet hos somliga resenärer som ett gott skäl till mobilförbud, liksom att många upplever mobilerna som störande.

Aha, de elöverkänsliga.. Maria Wallhager (fp) säger i artikeln

- Att anföra hälsoskäl och säga sig värna om elallergiker är mischmasch. Elallergiker har under alla omständigheter svårt att åka med SL:s fordon som ju är fulla av elektronik.

och självkalrt har hon rätt tunnelbanan borde vara en omöjlig plats att vistas på om man är allergisk mot el, har ni tittat i tunnlarna ngn gång fullt med sladdar överallt och den elektriska skenan som gör att det är livsfarligt att beträda spåret, vad borde den utstråla? Jo el.

Synnerligen upprörande att ett gäng som vill vrida tillbaka utvecklingen till 1800-talet eller åtminstone kapsla in allt som "strålar" i hönsnät och betong och gå runt i märkliga rustningar av skrot har sådana starka lobbygrupper att de kan få lagar som bygger på deras vanföreställningar att påverka allas våra liv.

Skånehymnen

På svd.se kan man precis som på expressen kommentera vissa utvalda nyheter. Denna direktkommunikation med läsarna med det så kallade folket lockar fram ungefär samma människor reaktionära rasistiska bittra fritänkare och rättshaverister. På svd.se brukar debatterna oavsett nyhet glida in på någon av ämnena

invandrare och brottslighet
feminismens förfärliga natur
socialdemokratins misslyckande och inneboende vilja att skada det svenska riket.

Här är ett roligt exempel från en nyhet om en amerikansk tomte som har upptäckt att rocken från början till slut är en konservativ kraft i samhället.

Här vädrar signaturen oppositionell morgonluft, för att diskutera något han eller hon retat upp sig på en lägre tid.

Bra att SvD tar upp det här.

STV tar ju bort ALLT som inte propagerar för socialism eller kommunism.
Heter man Mikael Wie så är allt okay.
Men eljest? Eljest är det faktiskt så att det är (S)(V)T som till och med selekterar den musik som ska ha ersättning från STIM!
- Och hur går då detta till?
- ALLA oppositionerna kompositörer blir mer eller mindre utan. (Wie Ska ju gynnas) “ Vårvindar”.som är ett rätt så populärt musikstycke i Skåne blir nog utan, misstänker jag.


Det är många låtar som (S)(V)T selekterar bort när frågan om STIM-ersättning ska utredas. Undrar om t ex “Skånehymen” med Jan-Erik Brogren får EN ENDA KRONA när (S)(T)V rapporterat till STIM. “Skånehymen”
Spelas minst en gång om dagen i Skånepartiets närradio. Undrar bara vart SKP:s avgifter till STIM går?
Frågan är riktad till (S)(V)T och STIM i första hand

Rättelse: Skånehymnen heter låten, och ingenting annat. Den spelas i Skånepartiets Närradiosändningar, särskilt i sångarens, Jan-Erik Brogrens, Program: “Brogrens Hörna”
Skånepartiets närradiosändningar kan avlyssnas via internet

Skånhymnen ...

Kan förvisso inte inordnas på vänster-höger-skalan. Men ändå, är det inte så att kommunister och socialister genom sitt statsmonopol (S)(V)T klassar ALL OPPOSITION som höger OCH DÄRIGENOM SVARTLISTAR
DESS MUSIK? Varför beter sig (S)(V)T värre än myndigheterna i tsarens Ryssland? För inte ens där berövades musiker och kompositörer sina inkomster från STIM.


Detta är roligt på så många plan, först ordvalen, selekterar hallå är det kadir från montecore som driver med mig. Sen hela grejen med STIM som jag inte riktigt förstår, mörn kan inte du rycka in och reda upp begreppen. Verkligen fräckt att stim inte ger mera pengar till en låt som spelas VARJE DAG på skånepartiets sändningar, verkar vara svårt att minnas namnet på låten bara. Intressant också att Stim verkade i tsarryssland, där jag skulle tro att radiosändningarna var ganska sporadiska och trots att det enligt sin hemsida bildades så sent som 1923, verkar skumt vi får väl skylla på ZOG, eller förlåt (S) (V) T

oj ngn har snott min trollblogg

tiufar

Så här kul skall jag också ha

när jag åker upp till Jämtland på onsdag. Mannen med dragspelet är min farbror Arvid, i bakgrunden vid smidesstädet min pappa, vem mannen med fiolen är vet jag faktiskt inte.

David guidar i den snåriga finska trolldjungeln

Finskt schlagertroll


Finskt barnprogramstroll


Finska metaltroll

Resan

I morgon skall jag på en storartad kulturutflykt med jobbet, ellen keys strand, heidenstams övralid och vadstena kloster, allt komprimerat till en dagsutflykt. Jag har höga förhoppningar då jag inte varit i den där delen av landet uberhaubt, om man inte räknar en bilfärd till götet där jag höll på att dö för att vättern var så vacker, djup och mystisk med ett landskap som var lite lagom bergigt med gammal bebyggelse, som en norrländsk älvdal nerslängd mitt i södern, strand ligger väl i närheten av det mytiska omberg hm måste kolla i min atlas, vi hörs.

Boken

Jag är lite blogglat så jag passar på att tipsa om lite böcker istället, jag har just börjat läsa Pol Pots leende av Peter Fröberg Idling och den verkar riktigt bra, författaren skildrar dels sina egna resor i kambodja, den svenska vänskapsföreningen, sverige-kampuchea skildringarna av röda khmerernas maktövertagande i media, samt skildrar pol pots väg till makten och sätter in den demokratiska republiken kamuchea i en historisk och politisk kontext med fransk och amerikansk imperialism och med den mäktige grannen vietnam som ständigt intervenerar politiskt i kambodja, han skildrar även den svenska delegation som reste till det då stängda landet under tidigt sjuttiotal. Delegationen bestod av dels jan myrdal samt tre andra svenskar som var medlemmar av tidigare vänskapsförbund och denna delegation rapprorterade om en förlovat land där man byggde ensann folklig socialism,.Fröberg Idling beskriver hur ett av målen med boken var att försöka förstå hur man kunde resa genom ett av världshistoriens värsta folkmord utan att märka det. När gruppen anlände till Phnomh Pen hade de röda khmererna redan dödat ofattbara 1,3 miljoner invånare. Författaren intervjuar några av gruppens medlemmar medan andra inte vill svara på hans frågor eller ha något med honom att göra.

Två bra seriealbum jag läst är Fabian Göranssons Gaskriget och Liv Strömquists 100 % fett. Läs dom.

häggen min vän

Går hem från jobbet och upptäcker en hägg i full färd med att slå ut, den här stockholmsvåren har ju varit som en jämtlandsvår aka ketchup effekten, först kommer inget sen kommer inget sen kommer allt. Dvs kallt kallt och sen pang vår i en vecka sen sommar, en kall och blåsig sommar men ändå med utslagna träd och blommor. Häggens doft är verkligen en sådan där doft som går rakt in i min hjärnas minnesgömmor, doften förknippar jag med den där totala sommarlyckan när skolan snart var slut och man satt uppflugen i något träd och bara drog lungorna fulla med den gudomliga hägglukten och njöt njöt njöt över hur underbart det var att leva, jag blir gråtmild och börjar nästan att sjunga den blomstertid nu kommer för mig själv.

Appropå ingenting, bläddrade lite i en iron maiden biografi på jobbet och upptäckte att Dave Murray var skinhead innan han blev rocker, inget konstigt egentligen för en tonåring i london under tidigt sjuttiotal men känns lite lustigt ändå.

svenska deckare

Jag har läst en leif gw persson bok och nu läser jag män som hatar kvinnor av stieg larsson, jag brukar inte läsa deckare och har blivit positivt överraskad av båda två det är kul att läsa böcker med ett väldigt driv i man vill veta mera hela tiden och snabbt skall det gå. Men vad är det här med s/m i båda böcker är det ganska explicita beskrivningar av psykopatiska äldre män som förgriper sig på unga kvinnoroch binder dem och piskar och har sig. Är det här anledningen till att folk läser deckare frossa i lite snask och snusk? Jag trodde det var morden och spänningen man var ute efter, inte handbojor och dirty gubbfantasier.

POLLENCHOCK

Det där snacket om ozon vet jag inte om jag tror på istället drabbadeseder bloggare av en riktig POLLENCHOCK i söndags, mitt i promenaden vid vackra stocksundstorp i den stekande högsommarvärmen kom den POLLENchockeN. Svårt att riktigt få luft och så trött sen, då har jag ändå doserat tabletter i en månad snortat kortisonspray två ggr om dagen och ögondroppar fyra gånger dagligen. För övrigt har vi varit på gröna lund och ridit på mekaniska grisar göttat oss i solen och så har jag fått en cykel, en riktig gammal skönhet med vilken jag skall glida fram som en herreman genom bergshamra.

tokiga håret strikes again

Premiärministervärldens busigaste frisyr är på sverigebesök och mycket riktigt visar han sig vara lika full av upptåg som frisyren avslöjar.

Utnyttjad och konsumerad

Blogger är cp jag försökte lägga up den här posten igår men nu gör vi ett nytt försök häpp.

Idag har jag hedrat vänstern genom att demonstrera och högern genom att konsumera, Innan demonstrerandet slank vi in på åhlens och shoppade lite kläder. Efter ett fynd var, jeans till karin och tröja till mig, gick vi till ett blåsigt kungsträdgården, där vänsterpartiets demonstrationståget slutade och talen skulle hållas. Vi såg Johan Ehrenberg direkt när vi kom och efter några meter börjadejag muttra om leninflaggor och cubanska flaggor innan jag fattade att det var chiles flagga. Väldigt snabbt muntrades jag upp av peppig stämmning och av ohlys medryckande tal och när mässingorkestern spelar upp internationalen är det svårt att låtsas vara oberörd. hej vänstern jag har saknat dig

Mitt barn är roligast

När vi tittar på pippi långstrump pekar han på prussiluskan och säger -mamma.

Innan pippi filmen går på hinner vi se lite på en pettervideo där han och hans crew dansar loss, pojken pekar på dem och säger -barn.

När vi är i kista galleria börjar han att kasta slängpussar till en tonårig blondin som åker rulltrappa.

Tisdag

Jag har fått ett vikariat fram till semestern som 1.e bibliotekarie på min avdelning mera ansvar $$$ och jobb, otroligt roligt. Något annat som är roligt är denna film i alla fall om man får tro anton.

vardag igen

Ännu en aktiv helg är slut, roligt med föräldrar på besök och en glad son som älskade att fylla år och hänga med sina farföräldrar.
Vi har tittat på lamm vitsippor, gått på förortsrestaurang haft barnvakt och ätit sjuka mängder meze, ordnat dubbelbarnkalas för anton och en grannpojke, med fiskdamm och sångstund, anton visar tendenser för att bli en sång and dansman, han har överlägset roligast sjunger högst går in för rörelserna skrattar mest och högst och applåderar konstant sina insatser.

Hej

En bra sak med våren är all helger man är ledig på när man har ett hederligt arbete, om man som jag jobbar lite oregelbundet (med betoning på lite) får man lite bonusledighet på det också vilket innebär att jag bara jobbar tre dagar den här veckan. I helgen kommer mina föräldrar ner och mamma skall vara barnvakt så att jag och karin kan gå ut och äta på lördag. Jag lyssnar på vapnet och känner in våren, två säkra vårtecken, jag har köpt nya converse och haft på mig den babyblå vårjackan.

knappen

Nu har jag äntligen köpt kläder till bröllopet, det har varit med lite skräckblandad förtjusning jag sett fram emot detta. Det roliga är att gå och titta på just fina kläder istället för att köpa jeans och tröja, det jobbiga var att kolla på just fina kläder eftersom jag inte riktigt visste var jag skulle titta och eftersom jag är så jäkla liten att det ofta inte finns kostymer i min storlek. Lyckan var stor när jag hittade ett par tajta svarta smala byxor av märket velour med lite stretchmaterial i, aldrig har några kostymbyxor suttit så bra på mig. Styrkt av detta hittade jag även en kavaj som passade perfekt, detta efter att ha nobbat whyred ben sherman velour tiger och alla andra märken som inte riktigt ville passa david kroppen, kavajen från Bruuns bazar (så tokigt namn) satt som en smäck och efter en dryg timma av låga ärmar för stora slag och saker som fick mig att se ut som en taxichaufför, var jag lätt desperat. Ett estetiskt dilemma dök dock upp kavajen hade bara en knapp, ala smoking. En modefluga som jag fnyst åt då jag anammat ett äldre moddigt kavajideal. men den satt så bra och jag kände att jag väl kunde vara lite ungdomlig och hipphipp. När jag har köpt ett plagg som inte känns precis jag men som jag ändå tycker är snyggt, ni vet sådär att man måste intala sig själv lite att visst är den lite modernt fånig men man är nog rätt snygg i den ändå.
Så har jag alltid känt mig som den lilla nördbrorsan i freaks and geeks när han skulle köpa tuffa jeans för att bli häftigare i skolan, så köper han en tajt jeansoverall av den tuffa expediten i hippa jeansaffären, och är inte alls övertygande när han skrider genom skolan täckt av jeans från topp till tå.

Färjemansleden

Lyssnat oavbrutet på skivan, tack så mycket anna o mörn, känns konstigt att höra på "vår låt" mörn, jag vet inte hur jag skall säga den är så fin. Det känns underligt att höra annika sjunga ord som jag sammanknippar så starkt med mig och med saker man inte pratar om med folk man inte känner, om jag hör den på radio kommer jag att börja gråta det är ett som är säkert. Tack som fan

grizzlymannen

I dns intervju med Werner Herzog appropå Grizzlyman, beskrivs hur Herzogs syn på naturen skiljer sig från Timothy Treadwells som talar om naturen som god, näs­tan gullig, Herzog tydligen bryter in i filmen och säger "Här har jag en helt annan uppfattning. Naturen är inte idyll, den är kaos, fientlighet, mord."

Jag tycker om den där bilden av naturen som går emot den dominerande svenska bilden av naturen som en god sak i sig, stärkande för både själ och kropp. Selma Lagerlöf skriver i Gösta Berlings saga, (världens bästa bok) om den vilda skogen och om den stora björnen i Gurlita klätt.

I skogarnas mörker bo oheliga djur, vilkas käkar äro väpnade med hemskt glimmande tänder eller vassa näbbar, vilkas fötter bära skarpa klor, som längta efter att klänga sig fast vid en blodfylld hals, och vilkas ögon glimma av mordlust.

Och där bor den förfärligaste av dem alla, björnen, som har tolv mans styrka och som, då han har blivit slagbjörn, blott kan fällas med silverkula. Kan något ge ett djur mera av förskräckelsens nimbus än detta, att han blott kan fällas med silverkula? Vad är det för dolda, förfärliga krafter, som bo inom honom och göra honom hård för vanligt bly? Kan inte ett barn ligga vaket i många timmar, rysande för detta onda djur, som de onda makterna skydda?

I Gösta Berlings saga är den otämjda naturen det stora hotet mot det goda småskaligt industrialiserade landskapet, när kavaljererna tar över ekeby växer åkrarna igen och kvarnarna ligger öde fram tills majorskan återvänder och ställer allt till rätta igen.

och just det jag vill se filmen bio när du kommet till sthlm mörn?

TRÖTT

Min kropp är en mes, jag äter medicin mot pollenallergi som inte ens är receptbelagt, men den gör mig så sjukt trött och jag bli helt seg gör fel hela tiden minns inte vad jag håller på med och säger fel ord hela tiden. Hm låter ju iofs som om jag håller på att bli dement.

vårblogg

I mats jonssons serieroman pojken i skogen beskriver han hur han upplever att all tid utspelar sig samtidigt. Jag kan inte annat än hålla med, tiden är inte linjär västerländet har fel och den är inte heller en cirkel, buddhiste roch hinduer har fel. Tiden är inte heller som sibiria sjunger en spiral utan tiden är nu och då och sen samtidigt på en gång. Jag är nu men ändå samma nu och jag som som jag var för tio år sedan, och jag kommer att vara nu och jag om tio år. Jag ser mig själv i anton, även för mig var allt en gång också ett enda stort nu och en gång kommer allt att vara då, fast det kanske är en klyscha, en gubbe sa en gång till mig på hemtjänsten att han aldrig tänkte på det förgågna, trots att alla sa att men skulle leva i sina minnen när man blev gammal. Våren kommer och med den luktminnen det luktar fukt och våt skog och jag är ett barn som hoppar på spångar vid en myr i jämtland, cigarettrök letar sig in i mina näsborrar vid tunnelbanestationen i ropsten och jag är en frusen tjuvrökande tonåring. Allt känns så intensivt våren är galen vintern är kall och död och den tysta snön dämpar alla tankar, vintern väver in mig i en tyst bubbla som sommaren sticker hål på. Fast våren är ofrivillig avdomning min pollenmedicin gör mig seg, jag tänker i långsamma banor och min reaktionsförmåga är historiskt låg.

Men mats min mats, oj vad jag tyckte om din bok, dina två tidigare böcker har jag tyckt mycket om när jag läst dem men när jag tagit upp dem för att läsa dem igen har jag bara blivit irriterad på dig och inte kunnat relatera till dem. Men denna bok talar rakt till mig, delvis känns den som om den handlar om mig trots att jag aldrig haft perfekt engelskt uttal och saknar sameblod. Men det jag kan relatera till är sökandet efter ett sammanhang, du som jag vill kunna återknyta till något vi var en gång och till något som fanns innan oss kalla det klass släktband eller vad du vill, inbillat eller verkligt. Mats skriver om sin mormor som städade ihop till pengar till en dyr matta som han förlagschefen inte riktigt tyckte passade på golvet hemma i bostadsrätten på söder. Om att växa upp på landet men inte riktigt passa in, att vara lite för märkvärdig för att kunna umgås på samma nivå som grannarna, men inte fin nog att passa in i medelklassen och jag känner igen mig att inte känna sig riktigt hemma någonstans att under uppväxten vara i något slags mellanland mellan arbetar- och medelklass, där man har tillträde till båda sfärerna, men inte rikigt kan koderna för att smälta in i någon av dem. Om demoner som ruvar i mörkret, om sporten som ondskans verktyg om mobbning och annat som hör barn och ungdomen. Jag vet inte om jag läser in för mycket i boken, men det är en fin historia om att göra upp med sig själv och att försöka sätta in sig själv i det där jävla sammanhanget.

Kära dagbok

Det var ett tag sedan. I fredags var antons dagis stängt så prick klockan 12 dök han o karin upp på mitt jobb. Vi hängde på barnavdelningen och läste böcker och lekte med pippi dockor(självklart inte på arbetstid jag stämplade ut.) På kvällen somnar jag framför melinda och melinda i soffan vid halv tiotiden. På lördagen jobbade karin på högskoleprovet och jag och anton var ute och lekte med barnen på gården både på för-(kallt) och eftermiddagen(sol.) Mellan det var vi på aquaria vattenmuseum och kollade på fiskar. Det var en härlig promenad med sovande anton i vagnen och en glad david i solglasögon längs karlavägen ner mot djurgården. På kvällen en trevlig personalfest på jobbet. Idag har vi varit hemma hos grannarna på förmiddagskaffe (en så bra grej), nu sover anton och snart kommer mina gamla kursare sofia och elin + bäbis hit, ska bli så kul att se det lilla livet.

Stanislav Lem

är död. förutom att ha ett festligt namn skrev han fantastiska science fiction romaner. Jag läste rätt nyligen Solaris och var alldeles hänförd i en vecka, för att hedra Stanislavs minne har jag lånat Stjärndagböckerna och jag hoppas att jag kommer att ha lika roligt som när jag och brorsan läste om Ijon Tichys äventyr hade när vi var mindre.

Dagens flagga

Mozambique


För alla ostalgiker, en mycket ideologisk flagga, bondens hacka och soldatens kalashikov, i en skön kombination i socialismens gyllene stjärna

Flagga 3

Antarktis har en egen flagga

Två olika historier

Jag har parallellläst Kärlekens historia och Folkmordens historia, det har kännts lite fånigt när jag satt mig i läsfotöljen ocg valt mellan kärlek eller folkmord, folkmord eller kärlek hmmm. Jag had eförväntat mig lite mer av kärlekens historia, bitvis var den riktigt bra och jag glömde att kliva av tunnelbanan när jag sjönk in i ngt särskilt bra kapitel. Men bitvis kändes den platt och ointressant och spelade man verkligen fotboll i fattiga judiska shtetls i polen i början på tjugotalet. Fast helhetsintrycket var ändå bra. Karin skrattar åt mig när jag slår mig ner på fredagkvällen och trivs och tar fram folkmordsboken.

Flaggor II

Jag har länge varit svag för flaggor med solar, jag tror det började när jag läste kung caspian och skeppet gryningen där det var en bild på narnias flagga en gyllene sol på en grön botten med blixtformade solstrålar som gick ända ut till flaggans kant. Efter det upptäckte jag japans stridsflagga (en klassiker jag vet men det är snygg)

Makedoniens flagga känns som en billig efterapning men de är lite olika.

Grönland med solen som speglar sig i isen

Även Kirigisistans flagga är inte dum.

Annars är jag förtjust i flaggor med mycket vitt som
Finland

England

Algeriet har en helt fantastik flagga


Rwandas är konstig

Flaggor

I demonstrationerna mot lukasjenko så viftar flera demonstranter med en flagga som jag inte känner igen, som ser ut såhär.

Eftersom jag alltid varit förtjust i flaggor och de gamla sovjetrepublikerna brukar ju byta flaggor som andra byter skor. Favoriten georgien bytte ut den gamla sovjetrepubliksflaggan mot den sjukt fula.

Fast efter "rosenrevolutionen" här om året bytte man till den här flaggan med ett passande st:Georgskors.

Jag är svag för vitrysslands flagga eftersom det är den enda flaggan i världen med brodyr på. det är den gamla sovjetrepublikflaggan som man bara tagit bort hammaren och skäran från. (och som några i vårt bostadsområde har som gardin!!!

När jag undersöke flaggaffären närmare visar det sig att vitryssarna faktiskt bytte flagga till den första vit/röd/vit flaggan efter självständigheten men sen bytte man tilbaka igen några år senare till dagens flagga. Rörigt är bara förnamnet jag tycker att sverige borde byta flagga lite oftare vi har ju haft de här tråkiga färgerna rätt länge.

att vara stor

Martin skrev i vänner av ordning för ett tag sedan om hur skönt det är att vara vuxen. Jag kan inte annat än hålla med, det bästa är att man inte behöver skämmas. Jag minns någon gång i högstadiet, jag bodde långt ute på landet där det inte fanns mycket att göra och inte särskilt många att umgås med, det var en vårdag och solen smälte bort det jämtländska snötäcket: Eftersom det inte fanns något bättre att göra så gick jag längs landsvägen på åkerkanten och tittade efter tussilagos och såg på hur smältvattnet rann i dikena. Plötsligt tutar en bil åt mig, jag tittar upp och ser en bil full med tonårskillar, de går i min klass och har varit på något sportarrangemang. Någon hejar och när de passerat mig pekar de finger år mig i bakrutan och jag ser att de skrattar. Plötsligt kommer jag på att jag har min pappas lite för stora stövlar på mig och jag skäms så att kinderna hettar. Tillbaka i skolan blir jag mycket riktigt bemött med hånskratt om att jag var ute och gick i "storschtövlan". När jag kom att tänka på det här har jag svårt att fatta riktigt vad det pinsamma var, var det att jag hade för stora stövlar på mig, eller var det att jag var ute och plaskade i vårfloden som ett småbarn. Jag skulle ju lätt göra båda grejerna nu utan att skämmas. Visst inget av ovanstående alternativ var ju särskilt koola ativiteter men det var ju inte så att jag hade ngt häftigt rykte att försvara.

Nej lycka är att vara vuxen nyss diskade jag, lyssnade på blitz och lekte att jag var en brittisk åttitalsfotbollshuligan och hötte med näven och skrålade med i refrängen, - we fight to live, - we live to fight ( aah det är poesi det) och så upptäcker jag som så många ggr förr att studenterna som bor mittemot tittar på mig från det gemensamma köket och ser mig där jag dansar omkring framför diskbänken, och jag känner ingenting jag skäms inte jag bryr mig inte jag är vuxen och det är skönt.

Belarus

surprise surprise, farsan vann igen.

sommar och sol

Inför sommarens utlandsresa har jag inventerat mitt förråd av sommarkläder(litet), jag konstaterar att linneshortsen jag köpte inför bulgarienresan 2000 fortfarande funkar, att jag har vita t-shirts och två linnen. Sen börjar jag granska mina badkläder jag använder ett par mörkblå adidasshorts med ljusblå ränder modell kort, som jag verkligen gillar de är både snygga och praktiska men de är gamla, jag har haft dem i en evighet och i ärlighetens namn har de förmodligen funnits rätt länge innan mig också. Det må vara rätt äckligt med second-hand badkläder men sådana här rariteter görs inte längre, skall jag verkligen byta ut dem mot några svarta intetsägande tråkshorts från stadium? Idag tittade jag närmare på den lilla lappen i dem där stod made i west germany, lätt chockad konstaterar jag att de alltså är minst 17 år gamla.

Analyse that

Egentligen borde jag väl skriva något om Milosevic, men det känns som om alla experter har sagt typ samma sak om gamle slobo så vi skiter i det och pratar om mina drömmar istället. Jag har haft en period där jag drömt mycket och intensivt. En del drömmar var obehagliga och andra var bara känslosamma, i mångt och mycket hängde känslorna kvar och jag hade svårt att skaka av mig dem i vaket tillstånd. Flera drömmar handlade om Marre... Det började med en sent i november dröm, som den lilla homsan toft vakade jag av och an i marres föräldrars hus så som det såg ut när vi gick i högstadiet jag väntar på marre som aldrig kommer och till slut ger jag upp och åker därifrån. Till skillnad från gänget i muminhuset. Marre följer efter i flera drömmar han och jag verkar variera i ålder, ibland är vi små i pojkar som leker fst instängda i vuxna kroppar, i en annan är vi tonåringar i en är de tbar amarre spappa som är med och lagar sushi och pratar med mig om hur det är att vara förälder. Nu var det en dryg vecka sen drömmarna gick över men marre jag vet inte om du läser bloggen men om det är nåt du vill, ta kontakt med mig på något annat sätt det är så mycket effektivare.

straffet

igår var jon hos oss och åt middag drack mitt presentkortsvin och trivdes, av ngn anledning transformerades jag till dr phil och pratade bara om relationer och om LIVET. Idag var jag mycket trött och däckad alldeles för länge, jag har straffat mig med själv med att rensa avloppsrören i badrummet i kväll.

Kära dagbok 2.0 (med bilder och rättstavning)

Idag var min lediga fredag, eftersom jag jobbar var femte lördag är jag också ledig var femte fredag. Det börjar lovande med en lång skön morgon helt befriad från stress, vid halvtiotiden drar jag och anton ut på en lite pulkapromenad ner till Ulriksdals slott, det är snorkallt ute men en värmande vårvintersol lyser snällt på oss under promenaden, efteråt är vi båda nöjda, anton såg tre hundar och jag lyckades att komma hem utan vi hade blivit osams om huruvida anton borde bli buren eller åka pulka sista biten.

Väl hemma hinner jag dammsuga och karin plugga innan vi äter lunch alla tilsammans, karin drar iväg till lärhög, medan jag och anton sölar på oss kläderna och beger oss in mot stan, anton somnar snällt innan vi har hunnit till tuben och jag åker till kth, kliver av och bestämmer mig för att promenera en ny väg in mot city, sagt och gjort jag går genom lärkstan över birgerjarlsgatan via döbelnsgatan fram till apelbergsgatan, och regeringsgatan fram till hamnvägen och sergels torg och det tokiga är at jag är mitt i stan där jag gått många gånger men jag tror banne mig att jag aldrig gått förbi johanneskyrka förut, har nog aldrig gått längs döbelnsgatan heller, så lantis som man är. Precis innan hamngatan vaknar anton och vi går till kulturhuset och fikar.

Sen går vi upp till det proppfulla barnbibliotket rum för barn där vi spenderar ungeför en och en halvtim (lustigt att jag väljer att gå till ett bibliotek på min lediga dag), vi läser böcker,leker i de roliga miljöerna och tittar på bussar och bilar från femte våningens panoramafönster. stäng pappa söt pojke

När karin slutat möter hon upp oss och vi går och tittar på lite grejer för bröllopsfesten, sen åker vi till bergshamra hyr film och köper en gurka.



I kväll skall vi kolla på Fader amaros synder och äta lantchips. Imorgon skall vi åka till junibacken (igen, vi köpte ju årskort) med anton och hans ena kusin, sen kommer jon på middag och häng.

storhandla

Idag följde familen med svågern Jörgen till Willys och storhandlade, jag börjar verkligen gilla det rituella runt handeln, insamlandet uppackandet sorterande och organiserande. Anton var överlycklig när han fick veta att han skulle få åka bil med farbror jörgen, han var uppspelt hela dagen och ropade -ka biiiiijl, -jögga biiiijl. Det bästa med hela dan är att en söt lite finskromflicka ger karin båda fräcka fingrarna när vi väntar på jörgen vid kassorna obetlbart roligt. I morgon börjar träningsvåren med simmning i gångsätra simhall. Beach 2006 skall ju som bekant avnjutas i Grekland.

finsk och stolt

Träffar en gammal kursare som berättar att hon varit i helsinfors över sportlovet vid ett besök på nationalmuseet(tror att den hänger där), berättar hon att hon såg en grupp med storögda dagisbarn sittande framför akseli gallen-kallela målning lemminkäisen äiti , med en entusiastisk konstguide framför.



Jag kommer inte ihåg historien helt, men hjälten och kvinnokarlen Lemminkäinen har av någon anledning blivit osams med en herde (jag tror att han försökt döda/fånga ngt magiskt djur som han vaktar, men här kanske jag är ute och cyklar, hjälp hellu?) iaf herden slår ihjäl honom och slänger honom i en flod (tuonela?), lemminkäinens mamma (äiti) som är trollkunnig ser i en syn att sonen är illa ute och skyndar för att rädda honom, hon kommer dock fram för sent och plockar upp sonens utspridda kroppsdelar som hon åp magisk väg fäster ihop igen och medan hon sjunger och lyckas återuppväcka honom igen.

Konstverk kan ju verkligen gör intryck på en i känslig ålder, jag minns med fasa den jättelika tavlan på jämtlands läns museeum som föreställde en samepojke som dödats i en snöstorm och nu låg livlös i sin mammas/pappas famn, den kunde jag stå som hypnotiserad av i en evighet och rysa över hur levande den kändes.

Zonen

I dags- och morgonpressen kan man läsa om hur man spärrat av en zon i vilken man funnit döda fåglar som är smittade med fågelsjukan. Smaka på order avstängd zon, jag ryser, det låter så åttitalspostnukleärapokalyptiskt jag tänker mig en sciencefictionroman eller något från rollspelet mutant där en atombomb detonerat och skapat en förödd förbjuden zon där mystiska mutanter driver omkring och som är förbjuden för vanligt folk. Eller för att ta ett exempel från verligheten, tjernobyl där är ju en zon runt omkring som är helt förstörd jag vet inte om det är förbjudet att vistas där lägre men i stora områden i vitryssland är det förbjudet att odla eller plocka bär och svamp, det finns historier om att kriminella på flykt och människor som valt att "stå utanför" samhälllet skall ha tagit sin tillflykt till området närmast kärnkraftverket det är förmodligen nys precis som historien om elena som körde runt inne i tjernobyl på motorcykel, dokumenterade och lade upp bilder på internet som man kund eläsa om lite överallt för två år sedan. Nu har vi får vår egen förbjudna zon i Sverige och jag läser i tidningarna om att folk är rädda för att låta sina katter springa lösa i området, tacka fan för det om tjugo år har vi nog muterade katter som jagar omkring i oskarshamns mörka skogar i DEN FÖRBJUDNA ZONEN att den första smittade fågel hittades i en av KÄRNKRAFTsverkets dammar är väl för bra för att vara sant.

Montecore

Jag håller på att läsa Jonas Hassen Khemiris nya bok och jag är mycket förtjust. Jag var lite orolig innan jag började hade jag läst mycket om språkexperimenerandet i den och som jag tolkade recencionerna så vecklade författaren in sig språkliga detaljer som drog ner helhetsintrycket. Men jag tycker precis tvärtom, det är otroligt underhållande. En annan sak som förvnar mig är hur spexig den är, förmodligen går en massa referenser över huvudet på mig då jag är sämst i världen på grammatik och inte kan franska för fem öre. En av poängerna med boken är pappans gamle väns kadirs hemmasnickrade fransksvenska. Det är en mycket fin skildring av relationen far och son och jag kan inte låta bi att dra paralleller till mig själv, jag får ångest över att anton inte alltid kommer att gilla mig som han gör nu , jag vill frysa ner tiden och låta den stå stilla som den är nu med en lite pojkkropp som trycker sig mot mig och verkligen vill vara med mig och gillar mig, jag kommer förmodligen att tänka tillbaka på nu och gråta i smyg när ants är tonåring och behöver lite privacy. Men han är sin egen och till för sin egen skull, och inte min och det vet jag, men jag minns ju själv hur man gillade sina förädrar och vilken trygghet de var ända tills man blev tonåring och man bara ville distansera sig från dem och det är skrämmande för mig att jag inte alltid kommer att stå nära mitt barn. Men det var en utvikning, jag ler åt jonas beundran för sin pappa abbas, och jag känner igen mig i skildringarna av det rasistiska tidiga nittiotalet. Johny har du läst boken du är/var ju lite tjenis med Khemiri förut, det känns ju nästan som om boken är till för dig, araber, franska spex språkliga underfundigheter och ibland lite buskis, maghreb kontra sverige osv, känns som en riktig johnygryta. Jag lyssnade på Kemiri på en författardag med jobbet och han verkar riktigt sympatisk han är snygg som bara den och ha ren utstrålning som inte är att leka med, han är precis den typen av kille som jag fasar att karin skall träffa och rymma med, lång är han också, men han är en jävel på att skriva. ett tips till läser Joe Saccos Palestine och mannen är ju genialisk, läs hans seriereportageromaner från balkan och mellanöstern, och en sak till nya Knifeskivan ojojoj vad den är bra.

Nationalbolsjevism.

I Svd (kolla in länken och titta på bilden) kan man läsa om en stor demonstration på "Fosterlandsförsvararnas dag." Man protesterar mot pennalism och våld i den rysk armen i ettuppmärksammat fall har en värnpliktig misshandlats av sina befl till den grad att hans könsdelar blivit tvugna att amputeras. Titta på bilden igen titta på personen som står i främsta raden 4 personen från vänster, kolla hans armbindel. Symbolen syns inte så noga, men så här ser den ut, symbolen står för nationalbolsjevismen, en rörelse, som har skapat en mix av två av nittonhundratalets mest totalitära rörelse en slags nazistalinism, därav flaggan. Enligt deras hemsida har de stora planer.

THE PURPOSE
3. Global purpose of National-bolshevism is the creation of Empire from Vladivostok up to Gibraltar on the basis of Russian civilization. The purpose will be achieved in four stages: à) Transformation of Russian Federation into the national state Russia by Russian Revolution, b) Joining of the territories of former republics of the Soviet Union, inhabit by Russians c) Rallying around of Russians Eurasian nations of the former USSR. d) Creation of huge continental Empire.

. Man verkar dock inte eftersträva några nazistiska renhetslagar utan har en mera flexibel syn på etnicit, men en storrysk mentalitet präglar tydligen deras politiska mål.

PERSONNEL
23. NBP is not left and not right, but national party of Russians. Russian is defined not on blood and not on creed. THE ONE WHO CONSIDERS RUSSIAN LANGUARGE AND RUSSIAN CULTURE – HIS OWN, HISTORY of RUSSIA – HIS OWN HISTORY, WHO HAS SPILLED AND IS READY TO SPILL THE OWN AND ANOTHER'S BLOOD IN A NAME OF RUSSIA AND ONLY FOR IT, ANY OTHER NATIVE LAND AND NATION DOES NOT THINK, IS RUSSIAN.

härliga hektiska helg

I fredags förlovade jag och karin oss om någon missade det, innan det var vi på operan och såg carmen, det är först gången jag var på operan och innan var jag lite nervös över att jag skulle ledsna någonstans mitt i och inte riktigt orka engagera mig, men ack så fel jag trodde, det var verkligen medryckande och jag satt faktiskt på helspänn i dryga två timmar. En rolig sak var att en granne till oss som går på operahögskolan var med i en rätt stor roll och hon var grym, det var rätt kul att se någon som man mest hängt med på sandlådekanten på en scen sjungades opera. Senare på kvällen träffade vi hellu, jon och fredrik och drack lite öl på august. Lördagen var skön och seg men vi lyckades städa lägenheten och på kvällen vqr jag på lillebrors inflyttningsfest i Linde. I dag var hela familjen på junibacken på förmiddagen, vid villa villkulla höll pippi och tjuvarna dunderkarlsson och blom (såna sköna namn, vilka 40-tals skurknamn) ett uppträdande där tjyvarna försökte sno pippis guldpengar och pippi (jag skriver pippa hela tiden, men mådte sudda) hindrade dem, anton visade sig uppskatta klassisk dratta på ändan slapstick, när pippi kastar omkring tyvarna så att de ramla omkull skrattar han högt, efter showen delar pippi ut chokladguldpengar, anton är mäkta stolt efteråt han trycker lyckligt chokladpengen i handen och upprepar -pippi -pippi, gång på gång. Sen fikar vi med ingrid och patrik på konditori hurtigs, kul att bli uppdaterad och spännade att höra om äventyr i förvärvsarbetet.

Nu ni!

sport

Börjar det inte bli lite tjatigt nu?

Family first

Hela helgen hängde jag med familjen, både den lilla och den utökade. Några highlights, pappa anton och jag på skansenakvariet, pappa äcklas av nakenråttorna, anton försöker skrämma krokodilen och jag är lite till mig i trasorna över att anton är så förtjust i aporna. Lördag äter jag karin och anton plus karins systers familj och mormor lunch på pizzahut vi är riktig stökig barnfamlj med hungriga barn som tappar läsken och stökar runt, otroligt härdad och serviceminded personal om ger barnen böcker och kommer springande med ny läsk, på eftermiddagen ser jag broakback mountain med pappa och bror och den var precis så bra som jag trodde, på kvällen äter vi middag på restaurang dancin dingo, ja ni gissade rätt det är en australiensisk restaurang där kyparen kallar en för "mate", men de hade iaf en mycket god halloumiburgare.

Grön grön grön är färgen på min tröja

Så fyllde jag 26 år och blev väckt på morgonen av min underbara sambo och min son. Med blommor en fin present och lakritsglass sjöng och hurrade de för mig, glassen la anton beslag på men med ett visst motstånd gick han slutligen med på att mata sin far med åtminstone lite glass. Presenten från Karin har jag burit hela dagen och jag har nog aldrig fått så mycket komplimanger för ett plagg förut, jag skall börja drapera mig i grönt från topp till tå tror jag. På kvällen fick jag min älsklingsrätt, champinjoner med solt. tomater och pesto, med ett härligt glas vin till, efterrätten en chokladkaka som karin och anton bakat. Tack familjen för en förstklassig uppvaktning och tack alla vänner som hör av sig. Tänker att man borde väl egentligen ha en fest när man fyller år, jag hade aldrig ngn fest när jag fyllde tjugofem så jag sparar väl fyra år till så har jag en jättelik 30-års fest istället.

Till försvar för David Södergrens förlorade heder.

Det här är egentligen en kommentar till det förra inlägget och ett svar till mörns okunniga kommentarer om tv-serier som blev en egen blogg.

Hmpf tillåt mig småle, mörn kastar som vanligt sten i glashus. Rederiet och arkiv x är två nittiotalsfenomen som båda är intressanta på samma vis. Viss var Mickey i rederiet het men hetare var han när han spelade rasistisk hårdrockare i bullens gamla klassiker hette den svarta skallar och vita ... nätter? Något av en Romeo och Julia historia med punk/hårdrockaren som bli kär i en arabtjej, och gör en John Lennon, tjejen blir viktigare än bandet, Mickeys värld rasar hans bästa kompis sviker honom för en svartskalle, han träffar sin tidigare frånvarande farsa som dyker upp med ett helt gäng naziskins och så är cirkusen igång. (intressant är också att mörn faktiskt minns vad enstaka karaktärer i rederiet hette, jag hade glömt bort/förträngt lilla mickey)

Var skall jag börja rederiet följde jag när jag gick i högstadiet trodde jag men man förskönar ju som bekant pikanta fakta om sig själv, nu finns det ju fotobevis för att jag följde tv-serien långt upp i halvvuxen ålder och jag kan ju inte påstå att serien är bra tyvärr, om det kan ursäktas med det kan man väl kanske kalla serien för kult (tramsigt ord).

Arkiv X trodde jag att alla följde när det gick i mitten på nittiotalet jag minns det som spännande och rätt otäckt, men har för mig att till och med jag blev lite trött på alla utomjordningar och jag var ju rätt nördig på högstadiet. X-filerna blev ju rätt outhärdliga sedan man handen på hjärtat har inte de flesta bilden av tifiga arkiv x som rätt bra, sen var det säkert värdelöst men som vi tidigare diskuterat så var man ju nästan svältfödd på amerikanska tv-serier på den här tiden.

Kvinnofängelset är en serie som man följer när man sover lite jag brukade se på den när jag gick i gymnasiet, min bror följde den till rätt nyligen. Serien är väl bättre än sitt rykte men måste väl klassas som mer kult än bra.

Att mörn hånar mig för mash understryker att han har rätt dålig smak och är rätt obildad när det gäller klassiska sit-coms. Mash är kanske inte världens roligaste serie som helhet men att höra hawkeyes trötta cynismer på fälsjukhuset mitt i koreakriget är stor komik, att serien har ett tydligt anti-krigsbudskap och att Alan Alda är en personlig favorit ger den ju inte sämre betyg.

Ellen vid en första anblick verkar det som om det är synd om Debra (Raymonds fru) men det är det inte visst hon är fast med en jobbig man med hans ännu jobbigare bror med hans sjukt jobbiga pappa och en svärmor från helvetet, men serien är inte svart och vit, debra är en elak jävel, hon är elak med Raymond driver med släktingarna och handen på hjärtat, jag vill bara skrika åt henne gör något med ditt liv börja jobba sätt barnen på dagis och flytta ifrån suburbia. Men jag har förstått att alla inte kan älska Raymond och nu skall jag inte tjata om det mer.

Frasier är en fantastisk serie, Niles är min stora idol och rättesnöre i livet, samspelet mellan de båda snobbröderna och underklasspappan är otroligt roligt. Påpekas bör kanske att Kelsey Grammar fick 1,6 miljoner dollar/avsnitt under de sista två säsongerna. Jag kan på rak arm räkna upp ett antal scener i Frasier som är roligare än något ur Seinfelds samlade säsonger och jag tycker uppriktigt synd om er som inte kommer att få uppleva dessa. Många gånger har jag och Karin förvånats över att våra vänner som brukar ha så bra smak helt har negligerat denna fantastiska tv-serie. Ellens diss kan jag bortse som ungdomligt oförstånd, men Mörns bara är ännu ett bevis för att hans sinne för humor inte är så utvecklat som han tror.

Att Mörn inte kan låta bli att pika mig för mitt finsk-ugriska ursprung bevisar väl bara en gång för alla att några av alla de tillmälen jag tidigare kallat honom för och som han redovisat på sin blogg, är sanna.

Åter till den unge stenkastaren, Mörn du kanske kan lista vilka program och filmer som du gillar att se på tv så kan vi få bedöma dem, vet ingen annan som faktiskt tycker att al bundy show är rolig på riktigt och som tycker att filip och fredrik bara är roliga utan att samtidigt vara irriterande,

Det här är Peter Boyle, mest känd som Rays pappa i alla älskar Raymond, en tv-serie som få har vett att upskatta. I serier är han den stora bitterheten personifierad elak mot alla och mest intresserad av at äta se på tv och fälla sarkastiska/plumpa/elaka kommentarer. Han verkar alltid få spela samma slags typer, kolla på honom i taxi driver där han spelar en av Travis Bickle kollegor, han är tjugo år yngre men med samma flint läskiga hårvingar och får spela en lika motbjudande karaktär. I monsters boll är han vidrigheten personifierad som den gamla rasistiske bittra cancersjuka pappan till Billy Bob Thornton.

Ltz

Tittar lite i länstidningen på nätet och läser om familj och vänner. Pappa har haft utställning och får bra kritik

Den mest drivne och den mest sevärde av de tre utställarna är Knut Örjan Södergren. Han är en mångsysslare som konstnär, smed, gravör och guldsmed. Hos Galleri Renées visar han smide, måleri och teckning.
­ På senaste tiden har det mest blivit smide. Jag har liksom haft mest lust för det, förklarar han.

Mörn & Co blir hyllat i en krönika

Och Vapnets kommande fullängdskiva är en veritabel Östersundsorgie. Låtarna på cdn som släpps i slutet av mars har döpts efter gator i Östersund som Prästgatan, Storgatan, Thomégränd, Bangårdsgatan, Stuguvägen, Färjemansleden, Kornettvägen och Rådhusgatan.

Här är några textexempel. Från "Storgatan":

storgatan / följer prästgatan tätt intill / på samma sätt / som jag följer dig / dina steg / styr mina steg / gatstenar viskar / vart jag ska gå

Eller från "Bangårdsgatan":

jag var rädd för dig / alltid med rätta / men nu kör du mig till stationen / ditt hår, det fettglänser / onda ringar under ögonen / som om inget hänt / du är bara lite tröttare / du är bara lite fetare / nu bäddar snön in vår lilla stad / där människor förändras / men gatorna är kvar

[...]

Så Jens Nilsson (kommunalråd); nu har du chansen! Ge Annika Norlin Stadens nycklar - om det nu finns några kvar - när Hello Saferide kommer till News och erbjud Vapnet att ha sitt releaseparty i Östersunds Rådhus!Z

the bomb that will bring us together

Att Per Ahlmark var en varm förespråkare för svenska kärnvapen är väl allmänt känt, någon på Skalman (hittar inte länken för skalman vill inte funka överhuvudtaget) hävdar att han var ute på en reklamaturne för svenska kärnvapen iklädd halmhatt kompad med ett dixieband. Någon som vet om det är sant? (Jag återkommer med en länk). Om det är sant så tycker jag att det är skönt att se begreppet bombhögern även i en historisk kontext.

Äntligen fredag

En lång arbetsvecka är slut och jag pustar ut i hemmets lugna vrå. Jag har varit jäkligt aktiv mycket på jobbet, jag har haft komvuxbesök. bokcirkel kurs om arbetsmiljö fackmöte och studiebibliotekarieträff allt samma vecka + mina vanliga uppgifter, fick dock slippa lite tjänstgöring i disken men satt nog där 12 timmar ändå. Veckans höjdpunkt var sibiriaspelningen i onsdags tack för att jag fick gå in gratis glömde jag att säga, lät bra med trummor, rockigt fast på ett positivt sätt. Karin är och pimplar vin med tina o emma ikväll och jag passar på att ägna mig åt skräpkultur, land of the dead på dvd:n chips med dipp och folköl till. Recept på en härlig fredag om david själv får bestämma.

Himlabacken

I bergshamra finns ett fantastiskt bostadsområde som heter Sfären, i folkmun kallas det himlabacken efter den väg som slingrar sig igenom området, det ligger på ett berg inklämt mellan e4:an och edsviken/ålkistan. Sfären är planerat och byggt av Evangeliska Brödraförsamlingen, en kristen frikyrka med sina rötter i den hernhutiska rörelsen ( en rörelse som bekämpades hårt i andra delar av europa, och som jag har för mig hade en lätt erotiserad jesusbild men en halvnaken lidande jesus på korset man var även "svärmiskt" lagda vad det nu innebär, jag återkommer med mer information om detta). Sfären skulle fungera som ett litet minisamhälle husen ( 8-vånings stjärnhus som är byggda i en cirkel med en kyrka i mitten, de är uppdelade i tre delar glädjen där barnfamiljer skulle bo friheten dit man skulle flytta när barnen var utflugna och tryggheten som fungerade som ett servicehus dit man kunde flytta på sin ålders höst. För att komma upp på berget åker man upp i en glashiss där man hamnar inuti en byggnad där det finns en liten simhall, restaurang och kiok (allt man kan önska). När man går ut på markplan står man öga mot öga med en kyrka och runtomkring en reser sig stjärnformade höghus i tidiga nittiotalsarkitektoniskafärger, ljusblått/gräddvitt/persika/ljusgult. Det är en omtumlande upplevelse, och helhetsintrycket bli någonstans mellan jonestown och ett äventyrsbad. Projektet gick dock snart i konkurs kyrkan fick slut på pengar och området såldes till bostadsbolaget drott, och det blev vanliga hyresrätter av bostäderna och konferenslokaler av kyrkorummet.

Om fyrtio minuter börjar six feet under, lyckan är stor

marsvin och tanter

Antons kusiners marsvin bor hos oss i två dagar, både karin och jag tycker att det är lite roligt att det bor små djur i vårt hus, i kains fall är det lite gulligt då hon utåt kör en hård linje att hon inte gillar djur. Rufsetufsan och Malin (såå tokiga namn) latjar iaf runt i en lite bur i vårt vardagsrum, och lägenheten börjar att lukta djur (mindre trevligt) deras mat luktar get.

Jag brukar inte blogga om jobbet men i förrgår hade jag ett sånt roligt samtal när jag satt i disken, en kvinna hade lånat en språkkurs med ett medföljande övningsbok, nu rungde hon för att fråg aom det gick bra att skriva i boken, det gjorde det inte. Vi diskuterade saken i cirka fem minuter innan jag på ett halvbryskt sätt klargjorde att det nog var jag som bestämde trots allt, Men innan dess hade vi ett långt roligt småbråkigt samtal. Jag pendlade mellan att vara mycket förstående och beklagande, (-jag förstår att det måste vara en stor besvikelse för dig när du nu lånat en språkkurs och sen inte får skriva i den stackars dig) sträng och klassiskt bibliotekariemässig ( -men hur skulle det se ut, om alla skrev i bibliotekets böcker) och allmänt spydig ( jaså det tycker du jaa den åsikten lär du ju vara ganska ensam om).

onsdag

Dagen blev inte alls som jag hade väntat mig, när jag satt på tunnelbanan vid station universitetet på väg till jobbet ringer karin och säger att anton har ramlat slagit upp örat och blöder rikligt. Efter att ha slängt mig av tåget hoppat på en tub imotsatt riktning och sprungit hem tar vi oss till vårdcentralen och så småningom till karolinska. Som tur är behövdes det inte sys, men anton är formodligen den förste under två år som har piercat örat. Anton var väldigt duktig och han har ju viss vana av att träffa doktorer som vill titta på hans öron, hemskt att tvätta han sår med alsolsprit bara, kan föreställa mig hur det måste svida. Hursomhelst gick allt bra n är allt kommer omkring och till hela familjens glädje belönade vi oss själva med våfflor och vispgrädde till middag.

Ja just det kolla in vänner av ordning för kvällens hatobjekt nr. 1. Gud vad jag börjar att lacka ur på mina medmänniskor när de missköter sig.

kulturkoftan

Så drog eder bloggare på sig kulturkoftan och gick på konferens igen, ett tjugotal författare presenterade sig på författardagen öst,
inför en publik bestående av skol och bbliotekspersonal förlägare och löst folk, den gode bordieu skulle förmodligen fälla ngn kommentar om det kulturella kapitalet sådär i förbifarten, många författare pratade om en retorikkurs de tydligen fått gå innan uppträdandet och de flesta verkade ha gjort sina läxor flitigt andra babblade mest på om ditten och datten, en fyrtiotalistkulturtant pratade hänfört om de yngre "multikulturella" författarna som kommit fram på senare tid och somgick på så att det nästan blev lite pinsamt. Två av de "multikulturella" författarna som framträdde var Marjane Bakhtiari, somgjorde mig riktigt sugen på hennes bok kalla det vad fan du vill, den andre Jonas Hassen Khemiri pratade om sin nya bok montecore - en unik tiger och det ni det lät riktigt spännade. Vänta och se kids, vänta och se. Ja just det en jojkande samisk poet underhöll oss i en kvart.

Herr bläckfisk

I den vilda bebiresan dyker plötsligt den här figuren upp ur djupet, det är herr bläckfisk han säger "- Låt mig få ta i er med alla mina händer, men då gör bebin så att båten vänder" Anton skrattar och pekar på bläckfisken och skrattar men mig skrämmer den där figuren, det är ju så uppenbart att det är döden.

Thomas Idergard kan inte leva med honom kan inte leva utan honom

Så har jag än en gång läst Idergardsledare i svenskan från i förrgår, kort sagt så är det det förutsägbara gnället om att en stad bygger på trängsel och att han älskar ljudet av bilar som kör på sveavägen utanför hans sovrumsfönster och att trängselavgiften är ett hot mot stockholm som urban miljö. Det som jag tycker är väldigt konstigt är att han inte någonstans i sin text anknyter till det som är centralt för trängselavgifternas införsel, den där miljön ni vet den där gnälliga saken som vrider sig i plågor och rycker när man gasar sin SUV runt vasastan. Thomas är väl inte den förste som använder argumentet att det är trängsel ljud och mäniskomyller som skapar själva staden för att sedan koppla ihop dessa begrepp med bilkörning, men jag fattar inte hur han tänker. Du Thomas kom ner i tunnelbanan istället där kan du trängas och myllra med oss andra i den mest urbana miljö man kan tänka sig.

Suomi

Kan inte låta bli att tycka att det här är ganska kul.

Pop och pappa

I alla böcker för små barn är mammor med som en trygg famn man kan luta sig tillbaka i när man blir rädd eller ledsen eller orättvist behandlad ( Max och Kaj böckerna) eller någon vars tråkiga vardag man kan fly ifrån med lite magisk realism (vilda bebin), men det är sällan någon pappa med, så hittade jag pop och pappa Pop bor med sin pappa i en stökig lägenhet i en av böckerna klär dom på sig i dne andr astädar de, och de rimmar hela tiden, anton gillar böckerna jättemycket och vi (karin och jag) tycker väl att de är sådär. De tråkiga är att pappan är slarvig och orkar inte städa och har grunge skägg, dammit jag vill inte ha en slacker pappa som vill kolla på tv med sitt barn och inte orkar städa, jag vill ha en reko pappa som säger ordning och reda löning på fredag, men snart kan man väl börja med alfons.

Ett foto från 1900-talet

När jon gav mig eriks skiva(tack så mycket jättesnällt, hela familjen diggar till förstaspåret, jag lyckades spela halva berlinlåten medan anton öste på till musiken utan att märka att vi inte lyssnade på blinka lilla stjärna) så fick jag även en bild från östersundspostens fredagsbilaga "freda" från 99 tror jag. i reportaget går reportern runt och frågar människor om de ser på såpor, (tror hanet intervjuar)yours truly svarar,

Jag ser inte mycket på såpor bara rederiet, ibland när jag orkar även skilda världar. Men det är verkligen inte slaviskt. Fast kvinnofängelset, förrseten det är ju en såpa. Och M.A.S.H

Hej,jag heter David jag är ca 19 år jag vet inte vad det är för skillnad på en såpa och en tv-serie, jag har jättetjockhår, jag tittar på skilda världar????, jag har en piketröja på mig som jag köpt i en kristen secondhandaffär och som ser ut som en fredperry, som om jag har en pullover över så tror nog folk att det är en äkta modpike. Jag hänger på cafe tingshuset varje dag och fikar med min kompis (lill)-martin (han hette inte mörn i de bredare befolkningslagren då.)

Måndag igen

Förut så var måndagar sega för att helgen var slut och vardagen oftast var tråkigare än den lediga helgen, under mina studier var det ju inte alltid så stor skillnad på vardag och helgdag och så jobbade jag rätt ofta på helgerna så det blev bara en gradskillnad i att ha helg och vardag. Men det har ändrats efter att jag börjat jobba heltid, skillnaden ligger i frånvaraon av antontid. Efter den här helgen när jag i tre dagars tid umgåtts med anton i stort sett hela tiden, är det fruktansvärt svårt att vara borta från honom, jag vet det låter fånigt och visst är det ibland roligare att pyssla med någon grej på jobbet än att dividera med en arg ettochetthalvtåring om huruvida man måste ha overall på sig när man skall gå ut och åka pulka. Men jag är beroende goddammit, förmodligen skulle det vara annorlunda om vi levde jämställdare och jag hämtade och lämnade på dagis lika mycket, nu sticker jag hemifrån på morgonen ibland när han sover oftast hinner vi hänga ca en kvart och sen kommer jag hem och så har vi typ två timmar där alla är trötta och hungriga och ofokuserade. Idag längtade jag sjukt mycket efter honom och undrade hela tiden vad han gjorde på dagis om karin hämtat honom än om de lagade mat eller läste bok osv, När jag kom hem vi fick iaf en härlig kväll med bad i badkaret och mycket bus. Jag klagar inte, det här är inget inlägg i dagisdebatten när karin börjar jobba skall jag gå ner i arbetstid så att jag får umgås mer pöjschen. Jag tycker att dagis är bäst och jag gillar att jobba, jag är nog bara förvånad över hur mycket jag gillar den där korta killen.

helg och häng

I vanliga fall brukar jag inte vilja göra något på helgerna eftersom jag är trött efter jobbveckan men jesus vad jag har umgåtts denna helg på tre dagar har jag hängt med släkten, vin med grannar utan (sovande) barn, kaffe med grannar med barn, öl med jon och mera kaffe med andra grannar + pytteliten bebis, och jag är inte slut jag vill bara ha mera 2006 skall bli umgängets år.

handy man

Igår köpte vi två nya lampor och mat för 1600, nu ska jag och anton in till stan och köpa trälim + proppar till lamporna, jag ska köpa en ny mössa till ants också för att dämpa min nyfunna manlighet.

skräpkultur

DN har en artikel om skräcklitteratur i kulturen i dag, slutklämmen av den intervjuade litteraturvetaren låter så här

Mattias Fyhr ser vissa faror med att skräcken adopteras av de "fina" författarna.

- De kan köra saker i botten. Om de försöker skriva skräck men inte gör det bra finns det en risk att folk tror att det är en platt genre.

Han tar Coleridges klassiska dikt "Rime of the ancient mariner" som ett riktigt skräckexempel.

- Så fruktansvärt dålig, oerhört sentimental.

Sentimental och sentimental den är ta mig tusan obegriplig, en sjöman slår ihjäl en albatross som förföljer skeppet i en evighet så slutar det i död och pina, när jag läste littvet kände jag igen dikten men visste inte var jag hört den förut, tills jag kom på mig själv med att sjunga några strofer ur den i falsett, då förstod jag genast vilka som var skurkarna bakom de lömskt utplacerade stycken av anglofil skräckhistorisk litteraturskatt som satt inpräntad i mitt huvud. Iron Maiden, på skivan powerslave har de skrivit en låt om dikten där delar av den ingår i låtens text och delar av rhymet läses upp i låtens slut.
och så säger de att hårdrock fördummar.

2006 hej och hå

Julen var julig med snö, släkt och pulkaåkande, Anton lärde sig att uppskatta snö och slängde sig i snön och fick mycket beröm av min farbror och hans fru när han inte började gråta när han ramlade huvudstupa ner i en snödriva (ramlade och ramlade förresten, han slängde sig rakt fram i den), han var minsann ingen fjask inte.

Det roligaste var dock att träffa alla gamla vänner igen, det lustiga är att det nu inte känns som så länge sen när man träffas trots att jag inte träffar många mer än någon gång om året. Julediscot var mycket trevligt, jag släppte löken och dansade drack pilsner och var levnadsglad, jag kände mig ungdomlig och rolig och pratade med gamla klasskompisar och bekanta. Vapnet gjorde som vanligt en bra spelning och hade den alltid svårflörtade östersundspubliken lindad runt lillfingret, damn vilken utstrålning du har fått på scenen Hanet. Nyårsafton var en betydligt tröttare och nyktrare david som kände sig gammal och tråkig. Trots en mycket trevlig kväll i glada vänners lag så spelade trötthet vetenskapen om att jag skulle köra hela vägen hem sent på natten och tre glada tjommar från ett lokalt popband som såg ut precis som fikagänget gjorde i tonåren som retade mörn för att han var gammal och var så mycket levnadsgladare och stökigare (på ett positivt sätt) än vad jag orkar eller kan var nuförtiden.