En kort bakgrund: Jag har en förbannelse över mig, dårarnas och alkisarnas onda öga vilar över mig, det är som om jag hade en galenskapsmagnet som drar dem till mig. Kliver det in någon som är för full eller pratar för högt för sig själv på ett kafe, en krog en buss etc, som jag är på kommer han (el hon)förr eller senare att sätta sig bredvid mig och prata eller skrika och och hota mig. Jag har tex blivit utsatt för en kvinnlig blottare, bara en sån sak hur många har det hänt. Detta har gjort att jag alltid har full koll på alla möjliga dårar i en tunnelbanevagn eller busshålplats, jag håller koll så att de inte kommer för nära mig eller karin, och jag går undan för att slippa konfrontation, ibland räcker det att strirra elakt för att göra dem osäkra.
Jag har under några år arbetat till och från på hemtjänsten i vasastan. En dag när jag slutat går jag och en arbetskamrat i på systemet på odengatan, vi tar en nummerlapp och upptäcker att vi måste vänta cirka tio minuter. Varpå jag vänder mig till min kollega och säger -Vi kan väl gå ut och röka en cigg så länge. Då öppnar en rödbrusig luggsliten man i medelåldern med ett vildvuxet skägg sin mun och väser -Ja gör det din jävla PISSRÅTTA.
Några dagar senare möter jag mannen igen även denna gång på odengatan, han stirrar på mig från långt håll och går över till andra sidan vägen och fortsätter åt samma håll samtidigt som han blänger ilsket på mig. senare samma dag ligger han utslagen i den lilla parken vid studentbostäderna uppe vid Norra stationsgatan. av och till de senare åren har jag sett honom mer eller mindre bersuad och alltid med samma hatfyllda blick. Självklart har jag jag alltid sett till att hålla mig ur vägen och för det mesta tror jag inte att han sett mig.
Igår var det dags igen, jag satt och pluggade på läsesalongen i kulturhuset, plötsligt dyker pissråttan upp han verkar nykter och har en bunt göteborgsposten under armen, han slår sig ner bredvid en man några bord bort från mig, de börjar still att samtala om höckey en lång disksussion om Västra Frölunda tar vid. Pissråttans skägg är fortfarande riskigt han har slitna kläder men han är nykter ser ren ut och talar lugnt med en vänlig röst och viktigast av allt han verkar inte känna igen mig.