vad är sanning och vad är dröm

i natt drömde jag om en gammal bekant för att ite peka ut någon kan vi kalla honom för mikael. För länge sedan gick vi hos samma dagmamma han var då lugn och snäll och ganska dämpad, när vi började förskolan stökade han omkring i kuddrummet och var vild medan jag var rätt lugn. Under skoltiden hamnade vi i helt olika gäng, under byskoletiden hängde han med de tuffa och jag hängde väl med de som inte var tuffa, han var ett problembarn, minns inte att han tog så många egna initiativ till våls med hängde gärna på andras upptåg, jag glömde att berätta att han rökte i femman och vägrade tro på att jag var född i sverige. micke var vad man skulle kalla whitetrash, fram till hans riktiga tänder växte ut had ehan inga framtänder i överkäken, de slogs ut när hans storebror lenny gav honom alltför hög fart på en gunga. Lenny var looking for trubble från dag ett, mitt tidigaste minne från honom var från när jag gick i tvåan? han var tre år äldre och sprutade vatten på oss knoddar mitt i vintern vi blev blöta det var trist så vi började att kasta snöbollar på honom, min råkar träffa honom han bli rasande brottar ner honom och sparkar mig när jag ligger på marken tills en lärare släpar bort honom, senare i livet skull lenny vara ihop med tre systrar med några års mellanrum, han aretade sig neråt var först ihop med äldsata systern någåt år yngre än honom sedan mellansystern ett år yngre än mig för avsluta familjetrippen med lillasyster tre år yngre än mig. Ett sådant beteende gjorde att han av mig fick det stående epitetet whitetrash-kungen. Iaf tillbaka till micke på högstadiet började han att umgås med de hårda killarna med kort håt och bomberjacka med sverigeflagga på armen på, thoose were the days. Jag var först nörd och hängde sen med punkarna så vi hade inget med varandra att göra på länge. Jag tog långa omvägar runt micke eftersom hans kompisar inte var särskilt trevliga att möta några av dem gick dessvärre i min egen klass. Sist jag träffade micke var ett år efter gymnasiet på en videobutik i östersund, han var trevlig hälsade och var i sällskap med en markant yngre tjej. I natt drömde jag att jag träffade micke, det var på ett ölställe misstänkt likt ett ställe i östersund som jag inte minns vad det heter men det låg i ett hus som kallades viktoriagallerian. Det var ett ställe där man kvällstid gjorde bäst i att hålla en jävligt låg profil omman inte ville ha en smäll, den beryktade smockan hängde i luften. Trubadurer upptädde inför berusade jämtar i skinnkläder. En gång hamnade jag i en dispyt med ett gäng morska kvinnor som var arga p mig för att jag stod i kön til "tjejtoan" som hade ett rött hjärta istället för "killtoan" som hade ett blått hjärta på dörren, jag funderade ett tag på ett genusteoretiskt resonemang om hur vi knyter färger till könsroller men struntade i det och smet in på tjejtoan så fort det blev ledigt, själva stod det förresten i kön till den andra toaletten och verkade inte se något hinder i det. tillbaka till drömmen, micke blir rasande när han får syn på mig ocg ryter att jag är en finnjävel och att han skall döda mig, han slår av en ölflaska mot bordet och attackerar mig med den, jag lyckas fly in på en toalett och innan han lyckas sparka in dörren fångar en vakt upp honom.

micke och lenny är fingerade namn

idag träffade jag två glada gatumusikanter på tunnelbanan, jag ville inte ge dem pengar då jag anser att vi det här landet präglas av en luthersk tradition av tystnad under resor med allmänna forskaffningsmedel, och jag vill bevara denna stolta tradition därför stöder jag inte glada östeuropeers försök att föra in sång och spex i tunnelbanefärdens vardag. När jag inte vill ge dem pengar försöker de prata med mig på vad jag tror är rumänska, ja skakar på huvudet de pratar och skrattar pekar på mig och säger romani, jag förskerförklara att jag int eär rumän att jag inte förstår rumänska eller romani, en avd em försöker prata franska med mig jaf säger på tyska och engelska att jag inte förstår då skrattar de, jag skrattar artigt med när jag går av skakar den ne min hand och ler

torsdag

Shit nu är jag nere i radhus/heteronormativitets/föräldraskapsträsket på riktigt, idag har jag på fullaste allvar pratat om borrmaskiner med en granne (han är man förståss) när vi var ute med varsitt barn i sandlådan, och jag var uppriktigt innen i samtalet, inte bara nicka och le som jag brukar göra när jag hamnar i situationer när jag förväntas prata om tråkiga manssaker. Samtalet tog dock en dramatisk vänding när hans dotter helt sonika tar en hink full med sand och sväljer så mycket hon kan. Blöt tjock sand såg riktigt otäckt ut ett tag.

Plötsligt kom jag att tänka på att Aton kommer att tycka att jag är uråldrig för att jag har levt när sovjet fanns. I dagsläget tycker jag att det känns väldigt abstrakt att det bara är femton år sedan som landet kollapsade, men förmodligen kommer de att framstå som ännu konstigare om säg tjugo år. När anton är tjugofem kommer det att vara 39 år sedan lillefars arvtagare kastade in handduken. Idag är jag 25 för 39 år sedan var det 1966, med kallt krig och presidentmord, rent världspolitiskt käns det inte som om det är så stor skillnad på 65 och åttiotalet samma kalla krig och samma öst och väst. Medan tanken på att sovjetunionen har faktiskt existerade fram till att jag var elva år känns hisnande, ett rike större än romarriket. Det känns ungefär lika avlägset som dubbelmonarkin österrike-ungern förkortas k.u.k på tyska (kaiser und könisch)

4 saker

Jag skriver så lite i min blogg nu jag skäms,iaf, här är alla saker som jag skulle skriva den senaste veckan.

Födelsedagar
Anton fyllde år i söndags, trevlig tillställning, tack alla som kom och tack för presenterna, roligast var en jätteior som han fick av karins lillasyster, alla barn kramade åsnan i tur och ordning. Mest oväntat var att björn tog rollen som dagispappa och fick ett helt följe av barn i antons rum som han byggde torn och läste saga för. Om jag fattade hur man lägger upp bilder i bloggen skulle jag lkägg aupp en kul bild där björn kör en messiaspose omgiven av barn. Kan inte någon (jon) förklara för mig hur man gör jag har laddat ner alla program, Men björn du måste tänka på vad du säger ibland

film
Kingdom of heaven, har ni sett trailern, orlando bloom spelar korsriddare som lovar ngn döende härskare att försvara jerusalem och slåss mot muslimer som vill inta jerusalem. Den verkar utspela sig under saladins belägring av jerusalem. trailern uppvisar helt sanslösa likheter med sagan om konungens återkomst. en helig stad jerusalem, minas tirith, som anfalls av vilda onda män (mm) från östern som leds av en saladin/sauron. även otroligt lika i själva scenerna, med stridstorn som leds mot den vita staden med flera lager av murar (hmm jag an väl inte hävda att jerusalems arkitekturhistoria är ett plagiat av sagan om ringen men ni fattar). Sen att själve legolas är med gör det ju inte mindre likt, den döende kungen påminner om denethor, och när jerusalems kristna vita försvarare står på dess murar och ser ut över ett hav av mörka muslimer som hotar den heliga staden så är det så likt scenen i sagan om konungens återkomst när samma orlando står på minas tirith murar och spanar på saurons väldiga arme bestående av orcher haradrim uruk hai onda syd och östlänningar att det blir löjligt. Och tolkiens sagovärld känns ännu unknare när den ställs mot korstågens symbolik.


uppsats
om min uppsats hade ett soundtrack
ashes to ashes - bowie
let the right one slip in- morrisey
a forest – cure
ge dem våld – vapnet
blue monday – new order
new life – depeche mode
mecka- latin kings


vapnet
vad skall man säga p3 pop du var grym martin, vi ses på kulturhuset anton i hörselkåpor

20:04:05

Trött, trött, trött
Igår lämnade jag in en preliminär version av magistern känns bra trots att jag inte hade hunnit allt jag skulle göra. All tid bara rinner ifrån mig. Allergitabletterna jag måste äta för pollen fullkomligt däckar mig, det är samma visa varje vår den första veckan jag äter dem blir jag helt seg som om det är en tunn hinna mellan mig och verkligheten jag blir helt avdommnad i kroppen och vill bara sova, det är inga starka tabletter men jag är vek olika sorter ger mig olika bieffekter, muntorrhet ont i halsen halsbränna torra bihålot, men de jag brukar köpa gör mig bara trött, det kan ju vara jävla pollen som gör mig trött och sen går det över när tabletterna verkar. Sen blev karin sjuk och sen blev anton sjuk och har feber och gråter om nätterna så ingen kan sova, och sen får karin ta hand om anton fast hon är sjuk för jag måste plugga, jag är så less så jag spyr på att plugga, när jag är klar med den här skiten skall jag inte prata om diskurser på tre månader och inte åka till uppsala på säkert två år. Och så är det hut många sökande som helst på jobbet jag sökt och jag känner mig bara så trött. I helgen var mörn här och det var mycket trevligt med öl på söderkällarn och läsk på landet, dagen efter vuxenhäng med fikande vid sjöstugan och middag med rödvin, mörn hittade på roliga lekar med anton och vi stortrivdes. Jag släppte uppsatsen hela helgen och det var skönt. En grej som fick mig att känna mig som en karikatyr, var när mörn intervjuade mig och karin appropå att lämna småstaden eller landsbygden i mitt fall och bosätta sig i ”storstaden” var när martin frågar varför jag inte trivdes i min hembygd, och jag säger att jag inte passade in i gemenskapen utan hellre sitta och läsa böcker än att meka med motorer. Varpå mörn fäller följdfrågan vad jag utbildar mig till och jag svarar – bibliotekarie. Vilken shablonbild, den unge autodidakten från provinsen som flyttar till staden och möter lärdomen och bestämmer sig för att bli dess förvaltare. Faktum är att jag läser mycket mindre skönlitteratur efter att ha flyttat till sthlm, en stor anledning är väl att kurslitteraturen stjäl mycket tid, men en del av förklaringen är nog att i stockholm finns mera saker att göra än i slandrom och att littertaurintresse nog ofta föds ur tristess, man har tråkigt och finns det böcker i huset kanske man sätter sig och läser istället för att kasta sten på bilar eller döda smådjur. Jag är inte heller särskilt sugen idag på att sätta mig i den där outcastrollen som en utfrusen eller någon som valt bort att umgås med andra människor. Nu trivs jag i min livssituation jag känner mig som en del i ett samhälle jag har en plats som student snart som yrkesarbetande och framförallt som pappa. Det kändes bara olustigt att prata om utanförskap och ensamhet, kanske för att jag vet att man aldrig kan fly från sin uppväxt utan ständigt måste återvända för att möta sina demoner och för att man ständigt kommer att vara påverkad av den omgivning som man växt upp i. Men som sagt framförallt för att jag egentligen inte längre kan identifiera mig med mig själv för fem år sedan.

sibiria

I lördags var jag o karin på nightlife och såg ständigt fantastiska sibiria, en lyckad spelning där vi bjöds på nya hat mot dig? och en bejublad ljusdal. JAg hittade en blogg där en britt hypar sibirias tredje ep trots att han inte verkar förstå svenska. Det är nu det händer grabbar

http://www.indie-mp3.co.uk/blog/2005/03/sibiria.html

den grafiska novellens återkomst

Hej, sjukdomarna har en tendens att vandra runt i familjen nu var det min tur feber och frossa samt en lätt variant av magsjuka blev en härlig cocktail som hindrade mig från att plugga i mer än en halv vecka. Något kul har jag iaf hunnit med, i lördags var vi på seriemässa på kulturhuset. Karins syster Lisa ställde ut en serie som hon gjort, som visade sig vara riktigt rolig. Hon är en mycket begåvad tecknare det visste jag sedan tidigare, men serien var kul på många plan. Det är en anime influerad sak som heter Medley, den utspelar sig i en postapokalyptisk Mad Max värld där människor verkar har slutit sig samman efter musiksmak till riktiga subkulturer i ordets rätta bemärkelse. Vi träffar på bland annat på individualistiska syntpopare, facistoida wawe soldater och ett gäng stråtrövarmusikanter med akustisk gitarr och munspel. Men musik är inget som spelas för nöjes skull, nej musiken har utvecklats till ett vapen. Serien är en rolig parodi på science fiction schabloner och serietidningsvåld.

Även jag fyndade köpte en snygg pin av några finnar som jag tappade dagen efter, köpte även en årsprenumeration på galago där jag fick med Marjane Satrapis persepolis 2 och 3 till ett överkomligt pris. Skall bli kul att prenumerera på en tidning igen, det har jag int egjort sen jag sade upp min prenumeration på fantomen på högstadiet när jag tyckte att jag blivit för vuxen för tidningen. Fantomen i sig är ju en rätt tråkig serie, men tidning had iaf på nittitalet väldigt bra "andraserier". En av de serier jag inte uppskattade då men när jag läst om gamla nummer upptäckt storheten hos var spirit av nyss hädangångne Will Eisner. Som ju är i ropet nu då sin city verkar ha blivit film, jag såg brittany murphy sitta hos letterman och prata om inspelningen av filmen igår. Hon sade först comic book men ändrade sig snabbt till det mer finkulturella graphic novell.

du kan kalla mig för idiot

Efter många om och men skall jag ants och mickeL, gå på moderna för att se på munch utställningen, jag föreslår en prommenad i solen, efter en lång prommenad ut mod djurgården, börjar micke att fråga om de är långt till skeppsholmen, jag förklarar att vi är på djurgården, pekar ut för honom var nacka ligger och vädersträck osv och säger att vi snart kommer fram till....... waldemarsudde, jag är så förvirrad jag har gått till moderna åtskilliga gånger förr men av någon anledning så blandar jag allså ihop det med prins eugens lilla villa, mickeL och anton var dock lika glada för det så vi satt i solen och tittade på bråkiga svanar, och tog bussen tillbaka.