Jag och ants hade varit hos brorsan för att hämta en dvdspelare som visade sig vara inlåst i ett förråd som han inte hade nyckeln till. Trots detta var det en trevlig utflykt, vi åt omelett och spelade tv-spel i soliga abrahamsberg. På vägen hem med tunnelbanan kliver en typ fotbollshuligankille på med en kamphund. Han har märkespike och sportbyxor på sig. Huvudet är rakat och han har tatueringar över hela armarna och upp över halsen med vikingamotiv. Torshammare och ornament med runor osv, det ser ut osm om det står diverse rasistbudskap där också men jag väljer att inte kolla så noga. Jag är lite skraj, killen ser livsfarlig ut och hans hund ser inte särskilt mycket snällare ut heller. Jag hoppas att anton inte skall böra prata med honom om hunden. Bakom mig sitter ett mörkyat tjejgäng och pratar höglutt mo en gemensam resa till uganda. Plötsligt kliver två kvinnor och en man ombord. De är mörkhyade även de och sätter sig runt huliganen och börjar att prata glatt och gestikulera med stora rörelser. Nu smäller det snart hinner jag tänka innan två arabiska/mellanöstern män kliver på och sätter sig mittemot mig och ants. De är två kraftiga bitar över en och åttifem båda två, klädda i avslappnade linnebyxor och fräscha skortor och helt uppenbart tillsammans. Men huliganen kunde inte bry sig mindre, trots att allt jag trodde att han hatade finns samlat på tio kvadrameter, snart kommer det väl in en rabbi med långa tinningslockar också hinner jag tänka innan vi måste byta tub.

På allmän begäran, david goes fotoblogg

Kungshamra, dig skall jag aldrig mera se
Du har härbärgat mig sen tvåtusentre
Jag har sett grannar komma och jag har sett dem gå
Och jag aldrig har slutat att fråga varför då?

Kungshamra jag har älskat varenda år
Men du har förändrat mig och jag har fått gråa hår.
SÅ det här är ändå slutet för oss två
Fru SSSB:direktör du kommer aldrig att förstå

Kungshamra dina kroppar av betong
Har inspirerat mig till denna sång
Du stal mitt hjärta med dina väggar grå
Och dina k-märkta fönster gul och blå

Kungshamra må du för alltid finnas här
Må dina barn älska dig förvad du är
Må aldrig Sverige glömma att du fanns
Och må alla minnas din blågulgråa glans

Kungshamra, dig skall jag aldrig mera se

Film

Jag har varit dålig på film senaste tiden,men i fredags så såg jag little miss sunshine och det var ju en underbar liten film. Lite väl tillrättalagd mot slutet, jag trodde först att skådespelaren som spelade pappan var samma som peddopappan i happines, och då förväntade jag mig ett mörkare slut. Men skitsamma jag blev glad och slutade att vara arg. Vår dvd-spelare har gått sönder och det är svårt att se på datorskärmen båda två, så nu är det vhs somgäller, lyckligtvis så hyr vår lokala videouthyrare fortf ut vhs. Dock med ett begränsat utbud. Detta resulterade i att jag kom hem med the Anchorman. Kul den med jag blev väldigt förtjust i sidekicken Brick. Ikväll skall jag toppa komedihelgen med time bandits.

Jag är sur, stressigt på jobbet ett tag nu och mycket hemma med flytten. Ska bli skönt när allt är klart och semestern börjar. Jag är arg på alla och tycker att de är lata och blir irriterad för att folk inte fattar någonting. Innerst inne är jag ju plågsamt medeveten om att det bara handlar om mig. Det är ju såhär jag hanterar stress, genom att bli arg.

Det som göms i snö kommer upp i tö

Vi håller på att packa och fixa inför flytten, det blir rörigt lägenheten och jag är sur och lite jobbig att bo med. Även min bror håller på att flytta och vips dök bilder från engångskamerorna från bröllopsfesten upp. Jag bjuder på ett litet smakprov.

Den första frågan jag ställer mig är, -vem tror jag att jag är ? zorba?
Ingen annan dansar. Ingen kollar på mig förutom dennis och erik som glatt tar kort, resten av människorna verkar tänka att om de ignorerar mig så kanske jag lägger av.

Det luktar fisk (en cykelutflykt)

Jag har börjat att cykla till jobbet det har varit skönt de här varma dagarna. Det var inte så jobbigt som haf hade trott och vägen är omväxlande och rolig att cykla. Först är det en välbekanta och lite småtrista vägen genom bergshamra, men sen ärman ute på norrtäljevägen jag tramparöver ålkistan och känner kall frisk luft och en svag doft av hav virvla upp från brunnvikens utlopp. Sen är det en tråkig bit längs motorvägen, omjag åker före sju kan jag känna den råa kylan från den morgonfuktiga klippan som kantar motorvägen. På vägen hem är den uppvärmd av solen och det är outhärdligt hett att cykla samma sträcka. Sen glider jag in via ekhagen och nedanför lappis och det är kul att återse sina gamla hoods. Sen kommer lilljansskogen och lite åkrar som luktar varm skog och landsbygd. När jag kommer fram till husarviken luktar det först lite ruttet längst inne i viken där vattnet verkar vara rätt stillastående. Men ju längre ut mot havet man kommer desto friskare blir vattnet och strax innan ropsten luktar det starkt av fisk. På morgonen den vanliga kalla fisklukten som man är van vid. Men när jag skall hem så är det varmt med en intensiv nästan stank av fisk från havet. Det luktar precis som när jag var barn och fiskade med pappa en varm dag när fiskarna han bli lite varma av solen när de låg på båtens botten, jag får minnesflashback där jag ser pappa ta upp nät. Stora feta sikar i båten som både är lite skrämmande och spännande att titta på, känslan av en taggig harryggfena mot handen. Sen kommer Hjorthagens gamla vackra industriområde där det skall bli bostäder och jag försöker tänka att jag borde tycka att det är fint och genuint här och tycka att det inte skall byggas flådiga bostadsrätter med mögelputsfasader i nationalstadsparken. Men jag vill ha mer hus och mer stad så det blir bättre cykelväg och skugga för mig varma dagar. Kul med en byggarbetsplats om jag kan cykla förbi och kolla på också. Sen skall ja bara över bron där det fläktar skönt uppför mördarbacken på lidingö och sen är jag i princip framme.

Det är svenska flaggans dag, och den enda som sjunger det är jag

Hej!
Igår var jag på kommunens egna nationaldagsfirande. Pernilla wahlgren gästade solna och ledde allsång på du gamla du fria, jag och k visste inte riktigt om vi skulle skratta eller gråta. Men annars var det gött, varmt varmt och jag sitter i skuggan och kippar efter luft, anton badar i en plaskdamm och på det hela taget är det bara en folkfest, men på en i min smak tvivelaktig grund. Märkligare blir det när kommunfullmäktiges ordförande, som tydligen skall kallas för borgmästare nu, märkvärdigt värre. Lars-Erik Salminen håller tal han pratar på om att för de flesta länder betyder dess nationaldagar självständighet, att en nation vunnit frihet från ett förtryck. Lars-Erik Salminen exemplifierar med våra grannländer Norge och Finland, han berättar om hur norge vann frihet från sverige och för första gången blev ett eget land och hur norrmännen därför firar sjuttonde maj. Sen berättar han om hur Finland frigjorde sig från kommunismen och firar minnet av det. Jag fattar fortfarande inte vad han menar. Finland blev självständigt den 6 december 1917 och godkändes av det sovjetiska parlamentet i januari 1918, ryska revolutionen ägde rum i november 1917, alltså hade finland varit "kommunistiskt" i två månader. Är det det Lars-Erik Salminen syftar på? i så fall är det en litemärklig befrielse, eftersom repressionenvarmycet hårdaremot finska nationalistiska yttranden på tsartiden. Eller tänker han på andra världskriget där Finland mycker riktigt räddades från Sovjetkommunismen och förmodligen från att få en tredjedel av sin befolkning deporterad tillsibirienosm baltstaterna, men det har ju inget med just nationaldagen att göra. Eller syftar han på den tidigare nämnda hårda repressionen i Tsarryssland gentemot finska frihetssträvanden strax innan frigörelsen. Jag har ingen aning, men jag stöder uppenbart alliansen förslag om obligatorisk historiaundervisning på gymnasiet.