Horace gamle lustige vän

Horace Engdahl är ju en alltid en källa till roliga citat, idag blir han intervjuad imetro angående att han sitter i svenska spels jury i en tävling om att att skapa ett svenskt pokerspråk [sic] på frågan om han själv spelar poker svarar han,

-Nej jag ägnar mig inte åt hasardspel.

Våldet

Jag började att läsa i varför tror du att vi låter som vi låter när jag var hemma hos mörn förra veckan, och igår lånade jag hem den från jobbet och fortsatte att läsa. Något av det mest intressanta är hur mycket de flesta intervjuade trycker på att de fick spö för att de var punkare. Bilden de målar upp av det sena sjuttiotalet är inte bara den om raggare som vässar knogjärnen och hänger utanför punkspelningar utan även om hur medelsvensson spottar på skriker åt och spöar tonåriga punkare. Egentligen har jag svårt att tro att det verkligen var en sådan hetsjakt på punks som det beskrivs i boken. Men jag minns första gången jag själv hängde med mina punkarkompisar i östersund en fredagkväll. Det måste ha varit på sommaren mellan åttan och nian tror jag för det var fullt med folk på stan och man satt på uteserveringar och drack. Jag var inte så värst punk, svarta kläder docs och en fruktansvärt ful urväxt pagefrisyr, men mina homies hade hela punkuniformen med mohikan och resten av paketet. Jag var så chockad över folks reaktioner okej att kickers skrek åt en och knuffade på en, och att bönderna tjafsade med en och slog på en de hade de gjort med mig så länge jag mindes. Mildare former av våld hörde till vardagsmat på de skolor jag hittils gått på. Men det här var barockt vuxna män skrek punkarjävel och hotelser regnade från höger och vänster och smockan hängde liksom lite närmare mig i luften än den gjort tidigare. Och detta var ju ändå nästan TJUGO år sedan den första svenska punkvågen. Vet inte om det hade så mycket med punken att göra, innan sommaren var slut hade en lokal gängboss tagit stryptag på mig och tryckt upp mig mot ett träd, tidigare hade han tryckt en kniv mot strupen på en av gängmedlemmarna, bonnrasisterna i min klass och den över mig sparkade av käkbenet på en annan punkare på min höstadieskola. Men jag slapp spö, jag blev inte nerslagen förrän flera år senare och det var inte för att jag var punk eller för att jag var bög (som det började heta lite senare när man började att lyssna på popmusik istället) utan orsaken var en helt annan där jag väl hade mig själv att skylla för att händelserna utvecklade sig så som de gjorde.

bokmässan

Till att börja med vill jag be alla om ursäkt för att mitt bloggande från bokmässan uteblev. Trots att jag utrustats med en ny apple i-book från jobbet och åkt till göteborg med endast ett uppdrag. Att skildra den skandinaviskt intellektuella världen i dess miniatyr genom ett davidskt perspektiv, så fullföljde jag aldrig min uppgift utan larvade istället omkring och tittade på folk som det heter.

Highligts.
*Mystisk man söker kontakt med mig och visar sig vara autografsamlare, han förevisar stolt sitt till 1/4 ifyllda autografblock.

*Jag får prata lite chaves med Magnus Linton

*Stormar runt på mässan i racerfart med en gammal favoritkursare.

* pizza på masthuggsberget

* drinkar hela kvällen för att avsluta med sojakorv och prata hela natten om att bli gammal/vuxen och dödsångset med mörn

hej göteborg

I morgon åker jag till bokmässan. Sist jag åkte till Göteborg själv var jag tjugoett år och hade just läst mitt första år på högskolan. Jag arbetade på ett äldreboende och skulle demonstrera under EU-toppmötet. Nu är jag 26 färdigtbildad har fast arbete fru barn och skall åka på mässa med jobbet. Jesus vad mycket som har hänt på fem år. Om vi lyfter perspektivet från David till världen har större förändringar skett. 2001 var kulmen på en flerårig vänstervåg i Sverige de största demonstrationerna sen tidigt nittonhundratal skulle ske, kriget mot terrorismen hade inte börjat, World trade center stod där det stod och USA hade inte bombat ett tredjevärlden land sönder och samman på över tio år. (Serbien undantaget men det var nato och med FN:s godkännande så det gills inte, inte ligger det i tredje världen heller). Den första resan utvecklade sig till några av det mest händelserika dygn som jag varit med om och de lämnade mig rädd, chockad och mycket mycket arg under lång tid framöver. Låt oss hoppas att denna resa blir lugnare.

Go go go

Börjar bli lite nu tar vi fajtenpepp av det här spektaklet, alliansen tar alltså två av mina framtida föräldraledighetsmånader, dom ger de bort i form av vårdnadsbidrag som en liten present till bortskämda övremedelklasskärringar som inte vill jobba. Utan hellre vill bli försörjda av sina män för att det är så mysigt med en riktig familj där alla vet sina platser och det är ju framför allt för barnens skull som mamma är hemma. Men nu kör vi det här kan bli bra ta fajten försök att inte tänka på det dåliga inget ont som inte har något gott med sig eller nåt.

Röstning

Så då har man röstat!

Revolution

På vägen till Ikea kungens kurva sneddade vi över Skärholmens torg och bland fruktförsäljare folkpartister och sossar hör vi en mörk stämma sjunga en proletär visa ackompanjerad av en ensam synth. Det är Sven Wollter och kommunistiska partiet (fd kpmlr) som är ute och promotar sig själv inför kommunalvalet. Det var så genuint en liten skara trogna partikamrater en visa spelad på en dassig synth på ett förortstorg och så dramatenskådespelarens torndömsstämma.

Johny tipsade om den här boken här om dagen och eftersom jag är omgiven av de små bokrackarna på jobbet så sträckte jag ut handen och fångade den som pocket (med väldigt snygg framsida) och vilken bok jävlar vad arg Harry är när han skriver. Med vilket raseri det är han beskriver det dåtida samhället som skickade runt kommunbarnen från gård till gård och de människor som kärlekslöst tar hand om den föräldralöse Martin. Allt hänsynslöst skildrat ur barnets synvinkel.

Om televisionen

Jag orkar inte se på tv längre. Det kom smygande, allt började med att jag inte klarade av att se på karins dokusåper om sång och dansmänniskor. När karin såg på fame factory morrade jag och satte mig framför datorn eller stängde in mig med disken eller läste boken. Sen klarade jag inte av dokusåpor heller, eller jag kände det som om jag kastade bort mitt liv med att se på människor som jag instinktivt inte gillade och som inte sa mig något om mitt liv. Hejdå Big brother och liknande och idol kunde jag inte se på för jag tyckte så illa om domarna och ännu värre tyckte jag om alla som ställde upp. Nu har mitt syndrom eskalerat nu kan jag inte se på halvtaskiga amerikanska serier heller. Jag sitter och blir arg på prison break för att det är simpelt jag orkar inte med ett helt avsnitt av desperat housewifes utan att börja läsa eller städa eller surfa. Är det damp eller är jag bara en snobb? riktigt bra tv klarar jag av som rome eller sopranos och korta program som är roliga och börjar på s kan jag se på som seinfeldt, simpsons eller scrubs. Men jag minns aldrig när programmen går jag orkar inte se på nyheter längre då jag alltid läst dem i tidningen eller på nätet innan. Kort sagt jag håller på att tappa tv-stinget hjälp mig.

26-årig kille

Äppel Päppel

Härliga södern visst finns det äpplen i jämtland men inte som här, på vår gård växer ett PLOMMONträd barnen snaskar plommon medan de gräver i sandlådan. På antons dagis växer både körsbär och PÄRON fatta att jag bor i ett land där man kan plocka päron från trädens grenar och äta dem, fantastiskt.

vardag

Så var man inne i vardagslunken igen trött trött trött men jag skall försöka undvika gnäll gnäll gnäll. Trevlig popdakar i goda vänners lag i helgen. Vapnet gjorde sin kanske bästa spelning som jag sett och det är rätt många det och lucksmits var ju lite skoj att titta på.

Nu när hösten drar in (som jag egentligen gillar) drömmer jag mig tillbaka till sommar semester och stugan.