I går var jag och simmade, jag har ju köpt ett årskort och det var bara andra gången jag kom iväg och simmade så det är väl inte då bra. Men det är skönt att simma på kvällen, lite folk tyst lugnt de spelar klassik musik eller gamla schlagers med betoning på gamla. Det jobbiga med simhallen är ju människorna och deras nakenhet, när de int eär så många är det lättare att hantera, jag få sitta själv i bastun och kan sitta länge länge. Fast det börjar dåligt jag får såklart skåpet klaustrofobiskt nära en stor rödbrusig grov karl som klär på sig sjukt långsamt, när jag kommer in i omklädningsrummet är han naken, han tar på sig både skjorta och tröja innan han får på sig sina kalsonger, suck.
Jag fick ett stort sug efter riffig hårdrock så jag har lyssnat en hel del på första sabbathskivan, och det är konstigt ur minnen kan återväckas av musik, lukter, tankar osv. poppar upp när man hör en låt man lyssnat mycket på i en särskild del av ens liv. Black Sabbath är för mig förknippat med en period i gymnasiet innan fikagänget hade utkristalliserats eller iaf innan alla hade inlemmats i gänget och visste sin plats. Jag hängde mest med marre och vi brukade vara i trollerithomas lilla hus på kvällarna. Ibland spelade vi poker med hans storebror som fuskade hela tiden, men mest rökte vi cigaretter i busskuren utanför hans gård. Marre och tomas snusade men inte jag. När jag hör de där låtarna känner jag den instängda lukten som det blir i en friggebod utan riktig ventilation, smaken av cigg lukten av snus och en slags tristess som egentligen inte var förlamande utan snarare att man hade rätt kul just för att man inte hade något att göra och den överflöd av tid man hade, man visste liksom hur man väntade.