Hej!
Igår var jag på kommunens egna nationaldagsfirande. Pernilla wahlgren gästade solna och ledde allsång på du gamla du fria, jag och k visste inte riktigt om vi skulle skratta eller gråta. Men annars var det gött, varmt varmt och jag sitter i skuggan och kippar efter luft, anton badar i en plaskdamm och på det hela taget är det bara en folkfest, men på en i min smak tvivelaktig grund. Märkligare blir det när kommunfullmäktiges ordförande, som tydligen skall kallas för borgmästare nu, märkvärdigt värre. Lars-Erik Salminen håller tal han pratar på om att för de flesta länder betyder dess nationaldagar självständighet, att en nation vunnit frihet från ett förtryck. Lars-Erik Salminen exemplifierar med våra grannländer Norge och Finland, han berättar om hur norge vann frihet från sverige och för första gången blev ett eget land och hur norrmännen därför firar sjuttonde maj. Sen berättar han om hur Finland frigjorde sig från kommunismen och firar minnet av det. Jag fattar fortfarande inte vad han menar. Finland blev självständigt den 6 december 1917 och godkändes av det sovjetiska parlamentet i januari 1918, ryska revolutionen ägde rum i november 1917, alltså hade finland varit "kommunistiskt" i två månader. Är det det Lars-Erik Salminen syftar på? i så fall är det en litemärklig befrielse, eftersom repressionenvarmycet hårdaremot finska nationalistiska yttranden på tsartiden. Eller tänker han på andra världskriget där Finland mycker riktigt räddades från Sovjetkommunismen och förmodligen från att få en tredjedel av sin befolkning deporterad tillsibirienosm baltstaterna, men det har ju inget med just nationaldagen att göra. Eller syftar han på den tidigare nämnda hårda repressionen i Tsarryssland gentemot finska frihetssträvanden strax innan frigörelsen. Jag har ingen aning, men jag stöder uppenbart alliansen förslag om obligatorisk historiaundervisning på gymnasiet.
Vad jag tänker på när jag talar om läsning
12 år sedan
1 kommentar:
David. Det där var det roligaste/tråkigaste jag läst på länge.
Själv tror jag att jag tyckte om det svenska sobra nationaldagsfirandet fram tills det blev en röd dag. Jag tyckte att det vara alldeles underbart. Vi har en otroligt vacker anledning till vår nationaldag (en ny, för sin tid progressiv konstitution) som la grunden till det fredliga progressiva Sverige. Vi hade en fantastisk nationalsång vars huvudmening var "Jag vil leva jag vill dö i norden", inte annat. Man kan ju dock fråga sig vilket namn det var som flög över jorden. Var det visorna dom sjöng i Tjeckien om den gamle mordbrännargeneralen Johan Banér eller vad de få ryska jordbrukarna som var kvar kommer ihåg efter att Karolinerna lemlästat och gruppvåldtagit deras släktingar och husdjur.
Skicka en kommentar