Julen var julig med snö, släkt och pulkaåkande, Anton lärde sig att uppskatta snö och slängde sig i snön och fick mycket beröm av min farbror och hans fru när han inte började gråta när han ramlade huvudstupa ner i en snödriva (ramlade och ramlade förresten, han slängde sig rakt fram i den), han var minsann ingen fjask inte.
Det roligaste var dock att träffa alla gamla vänner igen, det lustiga är att det nu inte känns som så länge sen när man träffas trots att jag inte träffar många mer än någon gång om året. Julediscot var mycket trevligt, jag släppte löken och dansade drack pilsner och var levnadsglad, jag kände mig ungdomlig och rolig och pratade med gamla klasskompisar och bekanta. Vapnet gjorde som vanligt en bra spelning och hade den alltid svårflörtade östersundspubliken lindad runt lillfingret, damn vilken utstrålning du har fått på scenen Hanet. Nyårsafton var en betydligt tröttare och nyktrare david som kände sig gammal och tråkig. Trots en mycket trevlig kväll i glada vänners lag så spelade trötthet vetenskapen om att jag skulle köra hela vägen hem sent på natten och tre glada tjommar från ett lokalt popband som såg ut precis som fikagänget gjorde i tonåren som retade mörn för att han var gammal och var så mycket levnadsgladare och stökigare (på ett positivt sätt) än vad jag orkar eller kan var nuförtiden.
Vad jag tänker på när jag talar om läsning
12 år sedan
4 kommentarer:
haha jag tror att de tre glada tjommarna du syftar på är min lillebrors kompisar. retade de martin? till mig sa de att de hade hyllat honom.
Det var en hyllning kryddad med restamma tillmälen, det var mycket roligt, jag gillade dem skarpt.
jag gillar dem också. särskilt pontus (som jag gissar stod för det retsamma). om det är nån tröst har han retat mig för att jag inte har körkort trots att jag är så gammal. plus att kallade mig rasförrädare i förrgår.
Mkt intressant vad hade han för grunder för att kalla dig ngt sådant?
Skicka en kommentar