Pop bor med sin pappa i en stökig lägenhet i en av böckerna klär dom på sig i dne andr astädar de, och de rimmar hela tiden, anton gillar böckerna jättemycket och vi (karin och jag) tycker väl att de är sådär. De tråkiga är att pappan är slarvig och orkar inte städa och har grunge skägg, dammit jag vill inte ha en slacker pappa som vill kolla på tv med sitt barn och inte orkar städa, jag vill ha en reko pappa som säger ordning och reda löning på fredag, men snart kan man väl börja med alfons.
Vad jag tänker på när jag talar om läsning
12 år sedan
10 kommentarer:
Älskade lilla gris!
Men den är ju så sorglig att man börjar få lipryckningar bara man tänker på den. Ni får nog vänta ett tag. Bra sporre för att inte äta kött dock.
Är det inte rätt vanligt med ensamstående pappor i barnlitteraturen? Fast jag kom bara på grisen och redan nämnda alfons iofs. Pettson och Findus har väl nästan ett farsa/barn-förhållande.
i grisboken är det väl en hel bonnafamilj, skall kolla vi borde ha den på jobbet, återkommer
i senaste femkul så fanns det en lista på barnböcker som skulle vara genus eller nåt. Kan skriva den här om du vill?
eller så kan jag skriva/rita en bok också. Men då måste jag veta mer hur pappan ska vara, ska han vara bibliotekarie typ?
nä det är en citypappa med två barn som åker ut till en bonde och tar hand om en gris som är för liten och svag. bonden tänkte ha ihjäl han. men det klarade inte proggfarsan av serdu.
Mörn, es is correct, jag har fel.
Hellu jag vill jättegärna ha listan skriv den här är du rar, och ja pappan skall vara bibliotekarie, kunna prata lite finska och tycka om popmusik.
Visst vimlar det av ensamstående och andra pappor men i böcker för mycket små barn tycker jag att papporna är spexigare och annorlunda än mammorna om de överhuvudtaget är med, jag vill ha en pappa som bara finnsdär i bakgrunden utan att göra så mycet väsen av sig en pappa som utgör det trygga navet som en kaotisk spännande och skrämmande värld snurrar kring, tänk muminmamman
"älskade lilla gris" var ju barnmisshandel! den boken förstörde min lilla lyckliga 5-åringsbubbla.
mina föräldrar läste även "micke jamarn och blötis åker till tjobaleng" (påriktigt, den hette så), ett enda långt obehagligt delirium, rekomenderas ej.
Listan var nog inte så bra som jag först trodde. Det var mest böcker för äldre barn. Men jag förstår fortfarande inte riktigt hur pappan ska vara. Eller hur avancerad handling/språk man kan ha för små barn. Alfons är för större barn eller?
Älskade lilla gris är en vidrig historia. Däremot gillar jag pricken.
Hur kan du påstå att älskade lilla gris är äcklig? Jag tycker att poträttet av pappan är så fint, när han sitter med hammaren mellan knäna och ska förklara för sina barn.
Själv har jag precis upptäckt Mamma mu. Såg att Sven Nordqvist illustrerat med sina plotterbilder. Ungefär som att gå upp på mormors gamla vind och rota.
Skicka en kommentar