Måndag igen

Förut så var måndagar sega för att helgen var slut och vardagen oftast var tråkigare än den lediga helgen, under mina studier var det ju inte alltid så stor skillnad på vardag och helgdag och så jobbade jag rätt ofta på helgerna så det blev bara en gradskillnad i att ha helg och vardag. Men det har ändrats efter att jag börjat jobba heltid, skillnaden ligger i frånvaraon av antontid. Efter den här helgen när jag i tre dagars tid umgåtts med anton i stort sett hela tiden, är det fruktansvärt svårt att vara borta från honom, jag vet det låter fånigt och visst är det ibland roligare att pyssla med någon grej på jobbet än att dividera med en arg ettochetthalvtåring om huruvida man måste ha overall på sig när man skall gå ut och åka pulka. Men jag är beroende goddammit, förmodligen skulle det vara annorlunda om vi levde jämställdare och jag hämtade och lämnade på dagis lika mycket, nu sticker jag hemifrån på morgonen ibland när han sover oftast hinner vi hänga ca en kvart och sen kommer jag hem och så har vi typ två timmar där alla är trötta och hungriga och ofokuserade. Idag längtade jag sjukt mycket efter honom och undrade hela tiden vad han gjorde på dagis om karin hämtat honom än om de lagade mat eller läste bok osv, När jag kom hem vi fick iaf en härlig kväll med bad i badkaret och mycket bus. Jag klagar inte, det här är inget inlägg i dagisdebatten när karin börjar jobba skall jag gå ner i arbetstid så att jag får umgås mer pöjschen. Jag tycker att dagis är bäst och jag gillar att jobba, jag är nog bara förvånad över hur mycket jag gillar den där korta killen.