Stugliv

Det ljuvliga lantlivet, vi plockar smultron hallon och blåbär vi orkar hålla på ungefär en halvtimme innan myggen tar knäcken på oss, eller oss och oss på anton han är ju inte härdad sen barnsben som vi norrlänningar är. Men mer behövs inte på en halvtimme får vi ihop en halvliter av den jämtländska skogens eh... (inte guld det borde ju vara hjortonen som man måste kalla mylta när man är i jämtland och som ju rent tekniskt växer på myrar och inte i skogar) rubiner ja det låter bra den jämtländska skogens rubiner och blå ädelstenar tänk nu david tänk du borde kunna sånt här din pappa är guldsmed, topaser. Den jämtländska skogens rubiner och topaser, men guld låter fortfarande bättre. Äh här äter vi bär och det var gött.

En stor del av tiden kommer att handla om olika sjöar.
Vi badar i en kall sjö som är djup, vi går (nästan) vilse i skogen när vi är på väg till en annan sjö. En tredje sjö är den mytomspunna Pån som karin berättat om i åratal. En vacker långrund sandstrand ligger utslängd mitt i ingenting vid en vanlig jöämtländsk skogsjö omgiven av täta skogar. För att att ta oss dit åker vi länge länge med bilen på allt mindre vägar, mobilen förlorar snart de två sista strecken på täckningen, ett tecken på hur öde trakten är att en räv ligger och sover på vägen! framför oss där vi kommer körande. Här är ett bildbevis på att jag besökt den mystiska stranden men vägen dit har jag fått svära på att inte yppa för någon utanför familjen.



På nätterna skriker tranorna med sina
hesa men ändå på något sätt gälla nästan maskinlika lite metalliska röster så att det är svårt att sova.

Flera kvällar kommer kompisar och släktingar och hälsar på, karin och jag tänder för första gången (obs sant) en grill själva och med hjälp av myggspiraler och ciggarettrök håller vi myggen borta och kan sitta ute hela kvällarna.