Martin skrev i vänner av ordning för ett tag sedan om hur skönt det är att vara vuxen. Jag kan inte annat än hålla med, det bästa är att man inte behöver skämmas. Jag minns någon gång i högstadiet, jag bodde långt ute på landet där det inte fanns mycket att göra och inte särskilt många att umgås med, det var en vårdag och solen smälte bort det jämtländska snötäcket: Eftersom det inte fanns något bättre att göra så gick jag längs landsvägen på åkerkanten och tittade efter tussilagos och såg på hur smältvattnet rann i dikena. Plötsligt tutar en bil åt mig, jag tittar upp och ser en bil full med tonårskillar, de går i min klass och har varit på något sportarrangemang. Någon hejar och när de passerat mig pekar de finger år mig i bakrutan och jag ser att de skrattar. Plötsligt kommer jag på att jag har min pappas lite för stora stövlar på mig och jag skäms så att kinderna hettar. Tillbaka i skolan blir jag mycket riktigt bemött med hånskratt om att jag var ute och gick i "storschtövlan". När jag kom att tänka på det här har jag svårt att fatta riktigt vad det pinsamma var, var det att jag hade för stora stövlar på mig, eller var det att jag var ute och plaskade i vårfloden som ett småbarn. Jag skulle ju lätt göra båda grejerna nu utan att skämmas. Visst inget av ovanstående alternativ var ju särskilt koola ativiteter men det var ju inte så att jag hade ngt häftigt rykte att försvara.
Nej lycka är att vara vuxen nyss diskade jag, lyssnade på blitz och lekte att jag var en brittisk åttitalsfotbollshuligan och hötte med näven och skrålade med i refrängen, - we fight to live, - we live to fight ( aah det är poesi det) och så upptäcker jag som så många ggr förr att studenterna som bor mittemot tittar på mig från det gemensamma köket och ser mig där jag dansar omkring framför diskbänken, och jag känner ingenting jag skäms inte jag bryr mig inte jag är vuxen och det är skönt.
Vad jag tänker på när jag talar om läsning
12 år sedan
8 kommentarer:
Bra skrivet! Jag brukar också stå i lyan och dansa och spela luftgitarr och bete mig allmänt galet. Något man hade fått rejält skit för när man gick på högstadiet.
Fan vad gulligt att du går och tittar på tussilagos!
jag är en stor vän av våren särskilt i jämtland, e kul grej är att jag alltid glömmer bort att jag har pollenallergi, igår pratade jag om alla blommor som skulle komma fram och hur härligt det skulle bli när det blir varmt och grönt. Då påminner karin mig om att jag kommer att bli sjuk och däckad i flera veckor, jag fattar inte hjur jag alltid lyckas med att förtränga detta, i år skall jag börja med medicinen i tid jag lovar
aha, jag har nog inte fattat det där med att börja med medicinen i tid, hjälper det alltså om man förebygger med att proppa upp sig med tabletter?
Jag tänkte precis samma tankar igår - vår:gött med blommor, sen aj allergi. Och den eviga tröttheten och att se förgråten ut var dag. Grrf.
En av de bästa stämningarna på året: när man tar ut sin cykel för första gången (i jämtland) för året, och det är sol, knastrande torrt grus och man tror att man kan cykla precis hur lång som helst.
visst serru man skall börja några veckor innan man blir allergisk, men eftersom pollenrackarna är ena opolitliga jävlar vet man ju aldrig när de behagar att dyka upp. Och i vanliga fall får man bara ta medicinerna i upp till fyra veckor i streck, och jag brukar bli tvungen att dubbla det och då vill man ju inte börja en månad i förväg och trycka i mig medicin, dessutom blir jag dåsig och trött av medicinen, åhh nu vill jag knappt att det blir vår
jag kan inte bo i lgh med insyn. när jag bodde i studentrum vätte mitt fönster ut mot bakgården där ingen aldrig var men en gång när jag dansade till bonnie tyler i strumpbyxor och behå och sjöng med högt och plötsligt upptäckte att den dryga hyresvärden stod några meter bort och tittade frågande på mig skämdes jag som en hund så jag är nog inte vuxen än.
nu spelas thomégränd i morgonpasset. radoprataren: "en liten östersundshyllning, kan man väl säga"
ja jättebra skrivet! Precis så är det. Jag tycker också det är skönt att vara vuxen. Och tussilago spanar jag efter varje år!
Har du förresten läst Mats Jonssons Pojken i skogen? Kopplingen till ditt inlägg är såklart beskrivning av uppväxt i norra delarna av Sverige.
ja den är helt fantastisk tänkte blogga om denmn jag finner inte ord har en halvärdig text, det känns som om den talade direkt till mig
Skicka en kommentar