Jag är lite blogglat så jag passar på att tipsa om lite böcker istället, jag har just börjat läsa Pol Pots leende av Peter Fröberg Idling och den verkar riktigt bra, författaren skildrar dels sina egna resor i kambodja, den svenska vänskapsföreningen, sverige-kampuchea skildringarna av röda khmerernas maktövertagande i media, samt skildrar pol pots väg till makten och sätter in den demokratiska republiken kamuchea i en historisk och politisk kontext med fransk och amerikansk imperialism och med den mäktige grannen vietnam som ständigt intervenerar politiskt i kambodja, han skildrar även den svenska delegation som reste till det då stängda landet under tidigt sjuttiotal. Delegationen bestod av dels jan myrdal samt tre andra svenskar som var medlemmar av tidigare vänskapsförbund och denna delegation rapprorterade om en förlovat land där man byggde ensann folklig socialism,.Fröberg Idling beskriver hur ett av målen med boken var att försöka förstå hur man kunde resa genom ett av världshistoriens värsta folkmord utan att märka det. När gruppen anlände till Phnomh Pen hade de röda khmererna redan dödat ofattbara 1,3 miljoner invånare. Författaren intervjuar några av gruppens medlemmar medan andra inte vill svara på hans frågor eller ha något med honom att göra.
Två bra seriealbum jag läst är Fabian Göranssons Gaskriget och Liv Strömquists 100 % fett. Läs dom.
Vad jag tänker på när jag talar om läsning
12 år sedan
5 kommentarer:
Har köpt fettboken till Anna. Är ambivalent, å ena sidan verkar den riktigt bra, å andra sidan är den lite tattigt ritat (är indie iofs) och verkar vara lite mycket babben larsson-skämt (killar är dumma tjejer är snälla tänk va tokigt).
gaskriget har jag varit osäker på av uppenbara orsaker (förtydligar ändå: backpackers!), men han verkar ju dissa de resande råttorna så då är det ok.
Naj där har du fel som vanligt, fettboken var nog en av de mest uttalat feministiska serier jag läst. Och gaskriget,backpackers är förvisso jordens avskum, men jag hatar inte per definition alla människor som reser bara om de skryte om det.
Jag vet att den är feministisk, men det kan bli babben larsson ändå, om det blir mycket "så här är tjejer, så här är killar".
förstår vad du menar men jag tyckte inte boken var åt det hållet alls läs mittenuppslaget om högerhumor sjukt roligt
Det intresssant med Khmererna är att nästan hela ledargänget hade en universitetsexamen eller två i Paris när de styrde sitt land rakt ner i graven.
Skicka en kommentar