måndag, juli 10, 2006

Semester ljuvliga semester

Idag har jag haft en såndär där dag som man vill att hela semestern skall vara. In till stan med familj och goda grannar, äta buffe på hermans och titta på båtar från uteserveringen medan regnet öser ner utanför. Promenad till Spårvägsmuseet (som jag alltså äntligen tog mig till) under vilken 50% av barnen somnade så att jag fick titta på tåg i lugn och ro. När anton vaknade åkte vi minitunnelbana och jag vill svära på att föraren var trummisen i hell on wheels. Museet var otroligt sympatisk med löjligt billigt inträde och pris för tågtur, självservering på fika gorde att det blev en väldigt avslappnad atmosfär. Pga av detta var väl inte utställningarna tiptop men för alla med lite intresse för tåg och kollektivtrafik rekommenderar jag starkt ett besök. Och för er som gillar bussar också av någon anledning finns det massor av bussar på stället. Ibland tror man att man är i ett bussgarage. Efter denna aktivitet åkte vi hem jag och anton lämnade in byxor hos en skräddare. Väl där blev det en lång väntetid då kunden före oss visade sig vara azerier och envisades med att prata sitt språk med den turkiske skräddaren och de verkade inte förstå varandra så där jättebra. Efter maten cyklade vi (jajemensen nu har vi skaffat cyklar cykelstol och hjälmar hela bunten) till Ekhagen och plockade blåbär i skogen strax nedanför lappis. Lyckan grumlades lite när vi upptäckte att där kryllade av fästingar. Efter en snabb cykeltur hem och avlägsnade av fästingar som inte hade hunnit bita sig fast så släppte de värsta äckelkänslorna och vi kunde vara lite malliga över våra tre dl blåbär som skall bli paj och frukost till ants. Som norrlänning från inlandet har jag väldig svårt att vänja mig och acceptera fästingarna. I morgon skall vi rensa källaren och jag skall försöka skriva lite om Basajev.

7 kommentarer:

JON sa...

vad mysigt allt låter. ska ni inte ta er ut och hälsa på här ute på landet nu i dagarna? se karins kommentarer om det här med landet låter konstigt. och slutligen: shit, vilken popkoll du har om du känner igen trummisen i hell on wheels! och ett ps: silent hill, själv? det är som berlin till fots. FYI.

David sa...

Jon för det förtsa ska allvarligt fundera på G-berg, för det andra har den omtalade trummisen ett skägg och jag glömmer aldrig ett popskägg. För det tredje, jag håller med dig men vi bevisade ju att berlin kan besegras till fots, men ja jag kommer nog att bli vettskrämd vill se den på bio bara och jag åker till jämtland nästa vecka och är inte tillbaka förrän aug och då går den nog inte längre.

Karin: Dumt av mig att hypa granen, när furan är det ädlaste av våra nordiska träd.

Anonym sa...

hi hi det här var ju jätteskoj att läsa. Jag har själv jobbat på Spårvägsmuseet under massa år : ) och körde den förhatliga j**la minitunnelbanan som jag hatar tills jag sa att jag vägrade för jag tyckte det var så förnedrande.

roligast med jobbet var att ha skolvisningar med olika teman.

och: du var i ett bussgarage!! lokalerna användes som det förr (på övervåningen är det fortfarande bussgarage). Många av bussarna används fortfarande i olika sammanhang (går bl.a. att hyra) t.ex. filminspelningar.

inför inspelningen av Tillsammans tvättade jag en buss. det tog superlång tid och var astrist. Men inga bussar hyrdes ut smutsiga = policy.

När bussen sen kommer tillbaka är den helt nedsmutsad och föraren berättade att filmteamet smutsat ner den för att få en autentisk look. Då kändes verkligen jobbet underbart....

Förresten var lokalen under en tid också rullskridsdiscolokal.

och angående trummisen. Hmmm han jobbade inte där när jag var där i alla fall. Men det jobbar en kille där som jag vet har skaffat skägg. Kanske var det han.

Hoppas Anton tyckte det var skoj där!

Anonym sa...

rullskridskodiscot var alltså där innan spårvägsmuseet.

martin sa...

david, hatar du kommatecken? visserligen älskar jag din stil, men ibland måste man läsa en mening tre gånger för att fatta vad som är bisatser och utvikningar.

David sa...

Sofia, jag förstår att det kändes förnedrande att köra tåget, jag upplevde det bara från en tvårings euforiska perspektiv. Plus att man som förälder tappar all känsla för vilket uppträdande som är socialt accepterat. Så jag tyckte att det var toppen att åka minitåget i fyra kilometer i timmen. Det där med bussarna fattar jag fortfarande inte trodde att det skulle vara ett SPÅRvägsmuseeum. Men kul att höra att du jobbat där, trivdes du annars?

Martin: Jag ber om ursäkt det var nog min slarvigaste blogg någonsin har rättat till de värsta tokigheterna nu

Anonym sa...

ja det var okej. gillade övrig personal och det gör ju ganska mycket till.

fast nu ljög jag lite för jobbet var inte så skoj förutom redan nämnda visningar + att ha visningar för vuxengrupper.

det heter Spårvägsmuseet för att det grundades 1922 av Stockholms Spårvägar föregångaren till SL. Och från början var det väl mest spårvagnar men sen har det utökats till att handla om kollektivtrafiken i stort. Dock finns det ju en buss från 1800-talet! Den tror jag funnits på museet ganska länge. (en gul hästdriven vagn i 1800-talsdelen).

Sen tycker jag det är lite skoj att kollektivtrafiken drevs av Stockholms Spårvägar fram till 1967 då det blev SL.
Stockholms Spårvägar förkortades SS, även efter 1945.. Man kan ju tycka att de borde bytt namn lite tidigare. Kanske såg du att det stod på några av de äldre vagnarna.

nördhälsningar Sofia