Det här är egentligen en kommentar till det förra inlägget och ett svar till mörns okunniga kommentarer om tv-serier som blev en egen blogg.
Hmpf tillåt mig småle, mörn kastar som vanligt sten i glashus. Rederiet och arkiv x är två nittiotalsfenomen som båda är intressanta på samma vis. Viss var Mickey i rederiet het men hetare var han när han spelade rasistisk hårdrockare i bullens gamla klassiker hette den svarta skallar och vita ... nätter? Något av en Romeo och Julia historia med punk/hårdrockaren som bli kär i en arabtjej, och gör en John Lennon, tjejen blir viktigare än bandet, Mickeys värld rasar hans bästa kompis sviker honom för en svartskalle, han träffar sin tidigare frånvarande farsa som dyker upp med ett helt gäng naziskins och så är cirkusen igång. (intressant är också att mörn faktiskt minns vad enstaka karaktärer i rederiet hette, jag hade glömt bort/förträngt lilla mickey)
Var skall jag börja rederiet följde jag när jag gick i högstadiet trodde jag men man förskönar ju som bekant pikanta fakta om sig själv, nu finns det ju fotobevis för att jag följde tv-serien långt upp i halvvuxen ålder och jag kan ju inte påstå att serien är bra tyvärr, om det kan ursäktas med det kan man väl kanske kalla serien för kult (tramsigt ord).
Arkiv X trodde jag att alla följde när det gick i mitten på nittiotalet jag minns det som spännande och rätt otäckt, men har för mig att till och med jag blev lite trött på alla utomjordningar och jag var ju rätt nördig på högstadiet. X-filerna blev ju rätt outhärdliga sedan man handen på hjärtat har inte de flesta bilden av tifiga arkiv x som rätt bra, sen var det säkert värdelöst men som vi tidigare diskuterat så var man ju nästan svältfödd på amerikanska tv-serier på den här tiden.
Kvinnofängelset är en serie som man följer när man sover lite jag brukade se på den när jag gick i gymnasiet, min bror följde den till rätt nyligen. Serien är väl bättre än sitt rykte men måste väl klassas som mer kult än bra.
Att mörn hånar mig för mash understryker att han har rätt dålig smak och är rätt obildad när det gäller klassiska sit-coms. Mash är kanske inte världens roligaste serie som helhet men att höra hawkeyes trötta cynismer på fälsjukhuset mitt i koreakriget är stor komik, att serien har ett tydligt anti-krigsbudskap och att Alan Alda är en personlig favorit ger den ju inte sämre betyg.
Ellen vid en första anblick verkar det som om det är synd om Debra (Raymonds fru) men det är det inte visst hon är fast med en jobbig man med hans ännu jobbigare bror med hans sjukt jobbiga pappa och en svärmor från helvetet, men serien är inte svart och vit, debra är en elak jävel, hon är elak med Raymond driver med släktingarna och handen på hjärtat, jag vill bara skrika åt henne gör något med ditt liv börja jobba sätt barnen på dagis och flytta ifrån suburbia. Men jag har förstått att alla inte kan älska Raymond och nu skall jag inte tjata om det mer.
Frasier är en fantastisk serie, Niles är min stora idol och rättesnöre i livet, samspelet mellan de båda snobbröderna och underklasspappan är otroligt roligt. Påpekas bör kanske att Kelsey Grammar fick 1,6 miljoner dollar/avsnitt under de sista två säsongerna. Jag kan på rak arm räkna upp ett antal scener i Frasier som är roligare än något ur Seinfelds samlade säsonger och jag tycker uppriktigt synd om er som inte kommer att få uppleva dessa. Många gånger har jag och Karin förvånats över att våra vänner som brukar ha så bra smak helt har negligerat denna fantastiska tv-serie. Ellens diss kan jag bortse som ungdomligt oförstånd, men Mörns bara är ännu ett bevis för att hans sinne för humor inte är så utvecklat som han tror.
Att Mörn inte kan låta bli att pika mig för mitt finsk-ugriska ursprung bevisar väl bara en gång för alla att några av alla de tillmälen jag tidigare kallat honom för och som han redovisat på sin blogg, är sanna.
Åter till den unge stenkastaren, Mörn du kanske kan lista vilka program och filmer som du gillar att se på tv så kan vi få bedöma dem, vet ingen annan som faktiskt tycker att al bundy show är rolig på riktigt och som tycker att filip och fredrik bara är roliga utan att samtidigt vara irriterande,
Vad jag tänker på när jag talar om läsning
12 år sedan
9 kommentarer:
Göteborgarna uppskattar väl bara göteborgshumor, kan tänkas. för övrigt, dissar man mash dissar man karin. i love mash.
frasier är bland det bästa. jag tyckte det var aptråkigt i början men lärde mig.
och arkiv x var bra i början. vet inte om det var för att man inte direkt var bortskämd med spännande, välskriven amerikansk tv som nu, men bra och spännande var det. alienvinkeln blev dock seg rätt snabbt. jag gillade mest de avsnitt som handlade om satanister och psychomördare. och jag minns att jan gradvall skrev en rätt lång artikel om arkiv x i expressen fredag. det här var på den tiden både jan gradvall och expressen fredag var lika med god smak och kvalitet.
så här: arkiv x var bra i början, jag håller med.
jag tycker att våra värsta år mest är deppigt, men lite roligt för att det är så konstigt och överamerikanskt. men jag skulle nog inte palla att se ett avsnitt idag. såg det mest för att jag inte kunde sova när jag bodde i uppsala ett tag. det gick ett till som var på pricken likt, men med indigriensen en spökande död mamma och en obehaglig kanin som pappan hade en stark relation till.
mash är okej ibland, som en vattnigare variant av moment 22.
frasier ska jag nog lära mig att gilla.
jag kom inte på så många serier som david har på sitt samvete, men ville ändå göra en lista. jag tycker ändå att man ska ha i åtanke att david har smädat mig för vänner och sedan hyllar alla älskar raymond.
nu gillar jag bara veronica mars. oj vilken häftig gös det är.
jag tycker att fredrik och filip är jobbiga. vapnet har ju för fan tillägnat dem ge dom våld!
Oh vad skönt att du svarade mörn, jag trodde du tänkte härskarteknika mig och inte svara. Vi har pratat mycket om den där konstiga serien med pappan som pratade med en tygkanin i källaren och som hade en osund relation till sin dotter, det är skönt att du också minns den så vet jag att det inte är jag som drömt.
Vänner, jag gillar vänner och har gjort det länge, grejen är att du dissade vänner under många är och avfäradade serien med åliga argument, så åren går och seriern blir sämre och sämre och lamare och lamare, och man tröttnar heöt enkelt. Då plötsligt börjar du att gilla vänner och vill prata om att dte är roligt och om roliga saker som hänt i ett vänenr avsnitt som man sett fyra fem gånger och tänker att jag dör om jag serdet en gång till, så jag är mest dur över att du inte hade vett att upskatta det itid, roligt är dock när man råkar se ett avsnitt som man inte set.
FIlip och fredrik drog jag mest till för att reats med dig, men jag har många gånger försökt prata om att de är jobbiga men mötts av kalla handen från dig där du ställtdig oförstående, men jag vet att vapnet hetsat mot dem från scen
De är ju både jobbiga och kula samtidigt. Ok du har väl rätt om vänner. Fan vad jag var generös, det är för att du fyller år imorgon och inte ska ligga sömnlös efter en smädelse från Mörn.
Kom även ihåg serien "tummen mitt i handen" i samma hypersexistiska genre med en amerikansk familj med låsta roller. Men kaninserien var bisarr, den byggde på att alla ville ligga med tjejen hela tiden, även pappan och brorsan (kunde man läsa mellan raderna).
Ps. det var fel på blogger, jag svarade igår, men det stod bara två kommentarer ändå - kolla datum på min första kommentar. ds.
fyller du år i dagarna David! Grattis grattis!! Ska du fira något storslaget?
Tänkte mest bara säga att jag gillar signaturmelodin till Mash! Har den t.o.m. på en skiva ( dock bränd sådan).
grattis på födelsedagen david!
Grattis på födelsedagen David!
Om Frasier säger jag gött, om Alla älskar Raymond buuu. Samma scen om igen och igen, jag ger Ellen rätt.
När de sitter på cafét i Frasier är det som bäst, då är det kvalitetsunderhållning. Och så blir man lite glad för alla neurotiska kulturella amerikaner som får något att skrocka åt.
Skicka en kommentar