Montecore

Jag håller på att läsa Jonas Hassen Khemiris nya bok och jag är mycket förtjust. Jag var lite orolig innan jag började hade jag läst mycket om språkexperimenerandet i den och som jag tolkade recencionerna så vecklade författaren in sig språkliga detaljer som drog ner helhetsintrycket. Men jag tycker precis tvärtom, det är otroligt underhållande. En annan sak som förvnar mig är hur spexig den är, förmodligen går en massa referenser över huvudet på mig då jag är sämst i världen på grammatik och inte kan franska för fem öre. En av poängerna med boken är pappans gamle väns kadirs hemmasnickrade fransksvenska. Det är en mycket fin skildring av relationen far och son och jag kan inte låta bi att dra paralleller till mig själv, jag får ångest över att anton inte alltid kommer att gilla mig som han gör nu , jag vill frysa ner tiden och låta den stå stilla som den är nu med en lite pojkkropp som trycker sig mot mig och verkligen vill vara med mig och gillar mig, jag kommer förmodligen att tänka tillbaka på nu och gråta i smyg när ants är tonåring och behöver lite privacy. Men han är sin egen och till för sin egen skull, och inte min och det vet jag, men jag minns ju själv hur man gillade sina förädrar och vilken trygghet de var ända tills man blev tonåring och man bara ville distansera sig från dem och det är skrämmande för mig att jag inte alltid kommer att stå nära mitt barn. Men det var en utvikning, jag ler åt jonas beundran för sin pappa abbas, och jag känner igen mig i skildringarna av det rasistiska tidiga nittiotalet. Johny har du läst boken du är/var ju lite tjenis med Khemiri förut, det känns ju nästan som om boken är till för dig, araber, franska spex språkliga underfundigheter och ibland lite buskis, maghreb kontra sverige osv, känns som en riktig johnygryta. Jag lyssnade på Kemiri på en författardag med jobbet och han verkar riktigt sympatisk han är snygg som bara den och ha ren utstrålning som inte är att leka med, han är precis den typen av kille som jag fasar att karin skall träffa och rymma med, lång är han också, men han är en jävel på att skriva. ett tips till läser Joe Saccos Palestine och mannen är ju genialisk, läs hans seriereportageromaner från balkan och mellanöstern, och en sak till nya Knifeskivan ojojoj vad den är bra.