Bad, bus osv.

Jag längtar efter sommaren och jämtland, vill vara i stugan och bada vila och läsa böcker. I verkligheten råder det egentligen ingen brist på någon av de tre sakerna. Jag har tagit det lugnt hel ahelgen och faktiskt varit på badhus två söndagar i rad. Något otippat är det lika kul att åka vattenrutchkana som jag minns det, det är säkert tio år sen sist. Jag har köpt ett årskort på det närmaste badhuset och skall försöka komma iväg och simma ngn gång i veckan nu.

Jag måste peka med hela handen vad gäller antons musikaliska uppfostran nu, när vi diskade dansade vi loss till abbas gimme gimme men när nästa låt (what do I get med buzzcocks)

drar i gång säger anton, -Vad är det här för musik, jag gillar inte det här, jag vill höra "timmi timmi ao". Jag måste ha utsatt honom för för mycket disco i en känslig ålder och nu får jag stå för mitt kast.

Det är mycket brittiskt på tv nu, så line of beauty i helgen och det var ju fantastiskt bra, ikväll börjar life on mars på svt och den serien har jag höga förväntningar på, poliser sjuttiotal och en tidsresa, den kan vara hur bra som helst.

OBS viktigt

Alla vet ju redan det här men det är viktigt att komma ihåg i dessa terrorbekämpartider.
http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_14400718.asp

Alun

På jobbet satt jag och bläddrade i den fantastiska boken Gentlemannen - handbok i det klassiska herrmodet. Under kapitlet skäggvård, läste jag intresserat om hur en riktig rakborste skulle bestå av idel bäverborst för att nå bästa möjliga effekt. Här kunde jag också läsa att en nödvändighet vid rakning med hyvel var ett alunstift, eftersom alun hejdar det blodflöde som lätt uppstår om man slarvar till vid rakningen. Jag har rakat mig med hyvel sen jag var typ sexton och hade aldrig hört talas om alun förrän nu. Förvånad slöt jag mig till att bokens rakningstips förmodligen var lätt föråldade. Men döm om min förvåning när jag under lunchen besökte apoteket för att inhandla hudvårdsprodukter och upptäckte ett alunstift bredvid rakgrejerna.

Är det någon hyvelrakare som använder alunstift, är det jag som är efterbliven eftersom jag missat hela grejen med alunstiftet?

ett GOTT nytt år i punktform och med bilder

• Året började bra med en trevlig nyårsfest.
• Dagen efter var jag ingen latmask utan lånade en slagborr och satte upp upp en hylla som jag gruvat mig för i dagar.
  

• En stund senare och som en present med posten kom världens snällaste tyskar förbi med en Echter Dresden Christstollen.
• Igår köpte jag en tweedkavaj som satt som en smäck för halva priset på mellandagsresan.
  

Gamla goda sverige ( VARNING IRONI)

Har du också läst Mikael Niemis nya bok och irriterat dig över gnället över att barnen i Tornedalen inte fick prata meänkieli i skolan eller sett filmen Elina som om jag inte fanns och hejat på Elinas onda lärare, en svenskhetens sista utpost i finskbygden som mobbar huvudpersonen för att hon vägrar anpassning. Eller bara tröttnat på det här tjafset om minoritetsspråk. Du är inte ensam, i Malmö vill folkpartiet förbjuda elever att prata andra språk än svenska i skolan. Heja folkpartiet i Sverige pratar vi Svenska!!!

Att återvända

Så, då var man tillbaka igen på jobbet och i staden som är ens hem. Mörkret i Jämtland höll på att knäcka mig, det var bara ljust mellan nio halv tio och halv tre och när det inte finns någon snö blir det verkligen becksvart. Nu har jag ju vant mig vid söderns ljus och att landskapet är upplyst av gatubelysning. Inte som hos mina föräldrar med några ljus runt gården och sen en halvkilometer mörker fram till "stora vägen". Julen var god men lite stressig, jag var sjuk och hann inte med att göra så mycket mer än att hänga med släkt. Jag är glad att jag iaf följde med på förfest innan den stora julbalunsen. Kul att träffa sina vänner och påminnas om hur mycket man tycker om dem, att jag sen åkte hem och hängde med brorsan istället för att dansa hela natten var rätt skönt i efterhand.

Jag har två löften till nästa år:

• Att gilla läget
• Att umgås mer med min bror

God Helg

Vi hörs igen efter nyår.

Tjernobyl igen

Ni som känner mig vet att jag lätt blir lite besatt av grejer, här http://hem.bredband.net/b572399/Tjernobyl/ är en både väldigt fin(rar) hemsida som en intressant privatperson knåpat ihop om en resa till Tjernobyl som han gjort. Kolla på bilderna av staden Pripjet som låg alldeles intill kraftverket. En sovjetisk mönsterstad som fullkomligt tömdes för tjugo år sedan och står tom sedan dess. Sen är det ju en tragedi utan dess like förstås men det eggar mig något enormt att se bilderna av den här spökstaden.

hej hej

Oh är så trött att jag tror att jag svimmar kl är tio men känns som fyra på morgonen. Så vi skyndar oss för att få med allt. I lördags var vi hos sofia och såg världens sötaste bebis, och en fullständigt bedårande ettåring. Idag har jag pratat böcker inför hundra människor och jag börjar så smått att gilla att prata offentligt, det är en liten kick att ha många människors uppmärksamhet sådär, du känner dig viktig och betydelsefull och jag är en ganska liten människa. Jag har börjat läsa Jörgen Gassilewskis bok Göteborgshändelserna och kan inte riktigt bestämma mig om den är fantastisk eller bara jobbig.

Ja både jag och Karin omvärderar saker och ting. Hon har lyft sin snart tioåriga fatwa från red hot chili peppers ( men är förstås såklart inget fan) och jag börjar så småningom se storheten hos ABBA.

Glögg och lucia

Jag har fått glögg på hjärnan, nu har vi starkvinsglögg, vit svag glögg, alkoholfri glögg och konjaksglögg hemme, och detta efter endast fem dagar av september. Anton är rolig det vankas luciafirande på dagis, barnen har tränat luciasånger och skall ha ett uppträdande, vi tycker att han skall vara tomte Anton blir arg, han tänker inte ha tomtedräkt, han vill ha "jeans och tröja". Ganska sunt egentligen, verkar som om han inte är den traditionstyngda typen. En grannpojke skall vara lucia. Plötsligt verkar dagis vara stället där man kan vara sitt sanna jag.

HORROR

Ikväll är karin på förfödelsedagsmiddag så ikväll blir det skräck!

Hej dagbok

Nu har jag varit hemma med sjukt barn i två dagar vi har tittat på film läst böcker och bakat bullar ingefärsbanankanelsockerkaka och kokosbollar samt druckit kaffe med föräldrar till andra sjuka barn. Med risk för att låta som en sjukt dåligt närvarande tankspridd parodi på pappa så förvånas jag över vilken skillnad det är i hur mycket man hinner tänka när man inte har ett jobb med fasta rutiner som måste göras och som kräver full koncentration. Hemma finns tusen tillfällen att låta tankarna flyga fritt, när du diskar läser böcker du kan utantill ser på barnprogram osv.

Igår var jag på julfest med jobbet, gillet utspelades i medeltidskrogen Sjätte tunnan i Gamla stan. En resaturang med medeltidsfeeling, bara mat som fanns under medeltiden, träbänkar, inga gafflar, inget kaffe och gycklare samt spexiga servitörer. Det som förvånade mig mest av allt var att maten var riktigt god, jag åt glatt rotfrukter, surkål grönkål, mörkt bröd, salt slanggurka kålrotslåda, starka ättiksinlagda frukter och skjölde ner det med klosteröl ur lerkrus. Gycklare är ju alltid sjukt jobbiga men man får väl köpa det när man är på dylika evenemang. En kväll att minnas kort och gott.

Konstigt, på kobra hade det ett reportage om joy division där både speakerrösten och ngn rocksnubbe droppade metallica som ett av de band som influerats av joy division. Fattar ni det? För mig har Metallica blivit en symbol allt som är ondskefullt, på landet i jämtland valde man mellan iron maiden och metallica och jag valde maiden. Ett val jag aldrig ångrat. Vad är några sura amerikanska terapioffer som polisanmälde sina fans, mot ett gäng glada gubbar från east end som sätter ihop ett turneset med låtar efter fansens omröstning på sin hemsida.

politisk dynamit

Jag läser Henrik Arnstads bok Spelaren Christian Gunther, som är sjukt intressant men väldigt omständig. Idag skriver författaren ett svar på en del av den kritik boken fått av Finska UD i svenskan läs det, det här kan bli spännande

http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_14163926.asp

Prata Prata

Att ha barn gör att man får prata om väldigt roliga saker och hamna i diskussioner där man får ta en väldigt tråkig och präktig roll. Idag har jag tex förfäktat den väldigt borgerliga åsikten att det är alldeles otillbehörligt att stoppa mat i sina fickor. (För att ha något att knapra på lite senare). Samt fört en förvirrad dialog om huruvida vattnet blir rädd eller inte när en haj simmar i det.

Saker man tänker på när man läser en bok som utspelar sig mellan 1900-1940.

• Hur ser en Vegamössa ut?
• Hur ser en paletå ut, och vad är det som skiljer den från en rock?
• Vad mycket roligare det verkar vara att ha ett Nachspiel än en efterfest.
• Hur lät egentligen den tyska jazzen?

Jag hade fel och du hade rätt.

Fram till förra veckan trodde jag att det hette på "pin tji" och inte det korrekta på "pin kiv". Jag trodde att tji:et var jämförbart med tji fick du, istället för kiv:et från att kivas.
Men jag hade fel och Karin hade rätt.

Nu har boken kommit nu är boken här

Jag gick och klippte mig hos en frisör på bergshamra torg och sånt är ju alltid lite nervigt. När han började fara med en trimmer över nacken blev jag nervös, men resultatet var bra, och priset ännu bättre 170 kr! min förra frisör tog 350 kr. Visst hon tvättade mitt hår och la ner en halvtimma till på klippningen men sånt gör bara mig nervös och obekväm. Nej hellre en lätt oengagerad tunnhårig man som klipper en okej frisyr på en kvart. Ikväll skall jag på fest hemma hos klara med jon och fredrik det skall bli skojigt. Innan dess middag på malaysia, mmm.

De snöade

Så vi byggde en snögubbe farsan och grabben och jag

Nu har jag väntat på något gott för länge

Objektet för min åtrå är Kjell Westös nyaste bok där vi en gång gått. (http://www.panorstedt.se/templates/norstedts/NorBook.aspx?id=42717 varför syns länken så här cp-blogger?) Jag står i kö på på jobbet och den skulle lämnas tillbaka igår, jag blir tokig jag är så nyfiken.

Fikagängsord del I. "transa"

Att transa betydde inte inom fikagängsterminologin detsamma som i resten av Sverige, att klä sig i kvinnokläder. Första gången jag hörde ordet var när mörn spelade flipper som en gud och ropade

-jag transar
-jag transar

Jag tror att ordet kom från någon av de jock/spelmissbrukarkompisar han hängde med innan fikagänget genomgick sin metamorfos från komisgäng till strängt exluderande herrklubb (förlåt ingo) som inte accepterade snedsteg i medlemmarnas umgänge med omvärlden. Att transa betydde att göra något skickligt och fokuserat, som att göra det i trans. I det här fallet att spela flipper med höga poäng. Jag tror att ordet kanske inte användes alltför ofta då det främst användes vid flipperspelande, vilket å andra sidan var en stor del av fikagängsvardagen. Om inte själva spelandet så pratet om att det skulle/borde spelas flipper vilket flipperspel/lokal som borde uppsökas osv.

Surhöna

Skriver mer när jag slutar sura.

Hej jag är sur II

Hej jag är sur. Igår snöade det i stockholm och det var halt. SL ställde in alla bussturer i länet. Jag jobbade kväll och konstaterade att jag nog skulle bli tvungen att gå till ropsten. Det var en rätt skön promenad till att börja med, luften var frisk det blåste lite och var inte särskilt kallt. Men när jag kom till bron så blev det kallt med stort K. Vinden piskade på från havet och kylan var sådär äckligt klibbig som den kan vara här i söder. Jag lindade min halsduk runt ansiktet och låtsades att jag var en tuareg i en sandstorm. Fast jag egentligen såg jag ut som en idiot som lindat en halsduk runt huvudet. När jag kom fram till ropsten missade jag precis tuben och fick vänta en halvtimma på nästa, det tog 1 tim och 30 minuter att ta sig hem. Idag var jag hos tandläkaren och lagade tänder för två tusen. Jag skall gå dit om några veckor och laga ett hål till. I Januari skall jag komma tillbaka och sätta in en krona istället för en gammal lagning som spruckit. Allt som allt kommer det att gå på över sextusen SEXTUSEN suck, och kommentera inte om att jag skall börja borsta tänderna.

Hej jag är sur

Trött som vanligt, den här otäcka gråa blöta kalla årstiden suger all energi ur mig. På vägen hem från jobbet biter jag sönder en gammal lagning och vips måste jag ta mig till en tandläkare och förmodligen pynta en smärre förmögenhet. Roligare var det att höra sibirias nya singel, lyssna på den här den är grym. Vet inte om någon läser den här bloggen nu som inte skulle hittat dit annars men jag marknadsför ändå. Ikväll förbereder vi oss på stormen och tittar på anders och måns.

Hjälp mig ipodägare!

Jag vet att ni är många tillsammans är vi starka, stoppa itunes-krånglet nu!

Jag var tvungen att göra en systemåterställning, till ett visst datum. Efter detta datum hade jag uppdaterat itunes till den nyaste upplagan. Vid systemåterställningen sparades alla möjliga filer och bland dem en del uppdateringar till itunes tror jag.
Efter detta funkade inte itunes, jag har tagit bort det och lagt in det på nytt och tagit bort alla andra itunesfiler jag hittat. När jag försöker köra itunes får jag meddelandet

Programmet Itunes kunde inte öppnas. Ett okänt fel uppstod (-200).

Känner någon igen detta, har ni kanske en ide om vad jag kan göra för att få det att funka igen?

Dom är ju inte särskilt lika

Jag har tjatat inför en Karin som hövligt varken svarat eller sagt emot om hur lika agenten i prison break och reinfeldt är. Men ser ju nu att de faktiskt inte är särskilt lika.





Inte heller är Andy Sipovic och Kling särskilt lika heller.


(Kling är han med mustach)

Jag vill ta tillbaka lite av allt ont jag sagt om Prison Break det är ju riktigt spännande inför kvällen, nu när gubbbarna äntligen sluppit ur finkan.

Hej hösten

Jag gillar dig egentligen men nu är det mörkt blött och jag är trött trött trött och allt är jobb jobb jobb. Så nu längtar jag efter det här och de är långt kvar.

Radiumsekunden

Vet inte hur jag skall uttrycka det här utan att det blir klychigt. Men jag älskar när man i en bok hittar en formulering som sätter ord på en tanke eller upplevelse man haft men själv aldrig lyckats att konkretisera i ord. Eller ännu bättre när författaren skriver något som man inte vet om att man upplevt, men sen när man läser det skriker man för sig själv - ja just det så, precis så känns/kändes eller var det. Här är ett klockrent exempel ur Vägen ut av Harry Martinson (tack johny).

Ibland när han gick och teg och ingenting särskilt tänkte på kände han i ordlös klarhet hur allt var. Allting stod klart för honom, men om han hade försökt säga eller tänka bara så mycket som "tyst, tyst" så skulle allt varit borta. Han tänkte: Så är det nog för alla människor. Det är nog inte bara för mig. När han blev äldre kallad ehan det radiumsekunden. Någon sällsynt gång hade han den. I sådana stunder kom ett svep av klarhet. Plötsligt visste man allt. Men bara en sekund. Sedan fortsatte vimlet som förr och man stod kvar och undrade varför Undret var så. Att det var sällsynt som radium. SÅ var radiumsekunden. Den gick inte att hålla kvar. Den gick inte ens att tänka. Efteråt visste man bara att man för ett ögonblick hade vetat vad man annars inte visste. Men hur det varit kunde man aldrig förklara ändå. Så var radiumsekunden. Den kom oombedd och gick som den kommit. Omöjlig var den att hålla fast, omöjlig att locka till sig.

Fest

I går var vi på en magnifik femtioårsfest med en magisk trädgård. Fylld av teaterrekvisita guldfiskar och kalebassväxter. Oväntat nog relaterades det till Vapnet kvällen igenom. Födelsedagsbarnets tonåriga dotter uppträdde med en akustisk fin version av Thomeegränd festens unga tonåringar var vapnetfans som spelade kriminella gitarrer o lily allen så att jag karin och anton fick stuffa på dansgolvet. Jag bondade med en tonårig indiepoppare från Tandsbyn! jag ville visa att jag var nere med hooden med att fråga grejer om kastalskolan osv. Men det närmaste vi kom varandra var att hon hade mörns mamma som lärare. Vilket tydligt visade hur gammal och lam jag var som var nere med hennes lärare. Även här gled samtalet in på vapnet hon var en stor fan som sett spelningen på yran och tyckte att varit mycket bra. När hon fick reda på att jag kände gubbarna blev hon lite imponerad, men då började jag att kännna mig som en suspekt gubbe som försökte imonera på småtjejer genom att skryta om mina framgångsrika kompisar.

Hursomhelst var det en otroligt rolig kväll med roliga människor och snälla släktingar anton satt hos sin mormor hela kvällen och var mallig.

Ännu en svart dag för Ryssland

Jag tycker att mordet på Anna Politovska är lika hemskt och sorligt som alla andra och jag förmodar att betydligt mer välformulerade människor än mig redan har uttalat sig om vad det här betyder om man ser på rysslands brist på demokrati och Putins auktoritära styre. Hela grejen är så fruktansvärt vidrig bara.

Lustigt hur minnet ofta har fel, jag hade för mig att jag gick förbi Politvska på bokmässan men på hemsidan läser jag att hon ställde in sitt besök.

Punka och krossade drömmar

Idag har jag lagat mitt livs första punktering, eller lagat och lagat jag fick byta hela slangen. Jag är lite sur på alliansen för att de vill lägga ner citybanan, eftersom jag hade sett fram emot Odenplans kommande storhetstid med underjordisk pendeltågsstation och nytt stort stadsbibliotek.

Horace gamle lustige vän

Horace Engdahl är ju en alltid en källa till roliga citat, idag blir han intervjuad imetro angående att han sitter i svenska spels jury i en tävling om att att skapa ett svenskt pokerspråk [sic] på frågan om han själv spelar poker svarar han,

-Nej jag ägnar mig inte åt hasardspel.

Våldet

Jag började att läsa i varför tror du att vi låter som vi låter när jag var hemma hos mörn förra veckan, och igår lånade jag hem den från jobbet och fortsatte att läsa. Något av det mest intressanta är hur mycket de flesta intervjuade trycker på att de fick spö för att de var punkare. Bilden de målar upp av det sena sjuttiotalet är inte bara den om raggare som vässar knogjärnen och hänger utanför punkspelningar utan även om hur medelsvensson spottar på skriker åt och spöar tonåriga punkare. Egentligen har jag svårt att tro att det verkligen var en sådan hetsjakt på punks som det beskrivs i boken. Men jag minns första gången jag själv hängde med mina punkarkompisar i östersund en fredagkväll. Det måste ha varit på sommaren mellan åttan och nian tror jag för det var fullt med folk på stan och man satt på uteserveringar och drack. Jag var inte så värst punk, svarta kläder docs och en fruktansvärt ful urväxt pagefrisyr, men mina homies hade hela punkuniformen med mohikan och resten av paketet. Jag var så chockad över folks reaktioner okej att kickers skrek åt en och knuffade på en, och att bönderna tjafsade med en och slog på en de hade de gjort med mig så länge jag mindes. Mildare former av våld hörde till vardagsmat på de skolor jag hittils gått på. Men det här var barockt vuxna män skrek punkarjävel och hotelser regnade från höger och vänster och smockan hängde liksom lite närmare mig i luften än den gjort tidigare. Och detta var ju ändå nästan TJUGO år sedan den första svenska punkvågen. Vet inte om det hade så mycket med punken att göra, innan sommaren var slut hade en lokal gängboss tagit stryptag på mig och tryckt upp mig mot ett träd, tidigare hade han tryckt en kniv mot strupen på en av gängmedlemmarna, bonnrasisterna i min klass och den över mig sparkade av käkbenet på en annan punkare på min höstadieskola. Men jag slapp spö, jag blev inte nerslagen förrän flera år senare och det var inte för att jag var punk eller för att jag var bög (som det började heta lite senare när man började att lyssna på popmusik istället) utan orsaken var en helt annan där jag väl hade mig själv att skylla för att händelserna utvecklade sig så som de gjorde.

bokmässan

Till att börja med vill jag be alla om ursäkt för att mitt bloggande från bokmässan uteblev. Trots att jag utrustats med en ny apple i-book från jobbet och åkt till göteborg med endast ett uppdrag. Att skildra den skandinaviskt intellektuella världen i dess miniatyr genom ett davidskt perspektiv, så fullföljde jag aldrig min uppgift utan larvade istället omkring och tittade på folk som det heter.

Highligts.
*Mystisk man söker kontakt med mig och visar sig vara autografsamlare, han förevisar stolt sitt till 1/4 ifyllda autografblock.

*Jag får prata lite chaves med Magnus Linton

*Stormar runt på mässan i racerfart med en gammal favoritkursare.

* pizza på masthuggsberget

* drinkar hela kvällen för att avsluta med sojakorv och prata hela natten om att bli gammal/vuxen och dödsångset med mörn

hej göteborg

I morgon åker jag till bokmässan. Sist jag åkte till Göteborg själv var jag tjugoett år och hade just läst mitt första år på högskolan. Jag arbetade på ett äldreboende och skulle demonstrera under EU-toppmötet. Nu är jag 26 färdigtbildad har fast arbete fru barn och skall åka på mässa med jobbet. Jesus vad mycket som har hänt på fem år. Om vi lyfter perspektivet från David till världen har större förändringar skett. 2001 var kulmen på en flerårig vänstervåg i Sverige de största demonstrationerna sen tidigt nittonhundratal skulle ske, kriget mot terrorismen hade inte börjat, World trade center stod där det stod och USA hade inte bombat ett tredjevärlden land sönder och samman på över tio år. (Serbien undantaget men det var nato och med FN:s godkännande så det gills inte, inte ligger det i tredje världen heller). Den första resan utvecklade sig till några av det mest händelserika dygn som jag varit med om och de lämnade mig rädd, chockad och mycket mycket arg under lång tid framöver. Låt oss hoppas att denna resa blir lugnare.

Go go go

Börjar bli lite nu tar vi fajtenpepp av det här spektaklet, alliansen tar alltså två av mina framtida föräldraledighetsmånader, dom ger de bort i form av vårdnadsbidrag som en liten present till bortskämda övremedelklasskärringar som inte vill jobba. Utan hellre vill bli försörjda av sina män för att det är så mysigt med en riktig familj där alla vet sina platser och det är ju framför allt för barnens skull som mamma är hemma. Men nu kör vi det här kan bli bra ta fajten försök att inte tänka på det dåliga inget ont som inte har något gott med sig eller nåt.

Röstning

Så då har man röstat!

Revolution

På vägen till Ikea kungens kurva sneddade vi över Skärholmens torg och bland fruktförsäljare folkpartister och sossar hör vi en mörk stämma sjunga en proletär visa ackompanjerad av en ensam synth. Det är Sven Wollter och kommunistiska partiet (fd kpmlr) som är ute och promotar sig själv inför kommunalvalet. Det var så genuint en liten skara trogna partikamrater en visa spelad på en dassig synth på ett förortstorg och så dramatenskådespelarens torndömsstämma.

Johny tipsade om den här boken här om dagen och eftersom jag är omgiven av de små bokrackarna på jobbet så sträckte jag ut handen och fångade den som pocket (med väldigt snygg framsida) och vilken bok jävlar vad arg Harry är när han skriver. Med vilket raseri det är han beskriver det dåtida samhället som skickade runt kommunbarnen från gård till gård och de människor som kärlekslöst tar hand om den föräldralöse Martin. Allt hänsynslöst skildrat ur barnets synvinkel.

Om televisionen

Jag orkar inte se på tv längre. Det kom smygande, allt började med att jag inte klarade av att se på karins dokusåper om sång och dansmänniskor. När karin såg på fame factory morrade jag och satte mig framför datorn eller stängde in mig med disken eller läste boken. Sen klarade jag inte av dokusåpor heller, eller jag kände det som om jag kastade bort mitt liv med att se på människor som jag instinktivt inte gillade och som inte sa mig något om mitt liv. Hejdå Big brother och liknande och idol kunde jag inte se på för jag tyckte så illa om domarna och ännu värre tyckte jag om alla som ställde upp. Nu har mitt syndrom eskalerat nu kan jag inte se på halvtaskiga amerikanska serier heller. Jag sitter och blir arg på prison break för att det är simpelt jag orkar inte med ett helt avsnitt av desperat housewifes utan att börja läsa eller städa eller surfa. Är det damp eller är jag bara en snobb? riktigt bra tv klarar jag av som rome eller sopranos och korta program som är roliga och börjar på s kan jag se på som seinfeldt, simpsons eller scrubs. Men jag minns aldrig när programmen går jag orkar inte se på nyheter längre då jag alltid läst dem i tidningen eller på nätet innan. Kort sagt jag håller på att tappa tv-stinget hjälp mig.

26-årig kille

Äppel Päppel

Härliga södern visst finns det äpplen i jämtland men inte som här, på vår gård växer ett PLOMMONträd barnen snaskar plommon medan de gräver i sandlådan. På antons dagis växer både körsbär och PÄRON fatta att jag bor i ett land där man kan plocka päron från trädens grenar och äta dem, fantastiskt.

vardag

Så var man inne i vardagslunken igen trött trött trött men jag skall försöka undvika gnäll gnäll gnäll. Trevlig popdakar i goda vänners lag i helgen. Vapnet gjorde sin kanske bästa spelning som jag sett och det är rätt många det och lucksmits var ju lite skoj att titta på.

Nu när hösten drar in (som jag egentligen gillar) drömmer jag mig tillbaka till sommar semester och stugan.

Members only

Så började sopranos igen och det var ju trevligt. Dom goa gangstrarna har ju inte gjort sig kända som vänner av den goda(kläd)smaken så lagom roligt var det när gangstern som ärvt två miljoner lyxar till det och köper en likadan jacka som jag tänkte köpa i somras.

Och det var inte så att det bara var rikgangstern som tyckte att jackan var snygg, även Vito den välväxte mannen med de gigantiska kavajerna i slinkigt material gav honom komplimanger för den nya jackan.

Knackade bokstavligt på vår dörr häromdagen, två glada socialdemokrater var ute och värvade vänsterröster i studentghettot. Det var dagen efter vårt bröllop hela lägenheten var ett enda kaos det var fullt med skräp i trapphuset som jag inte hunnit slänga ännu, jag står i full färd med att steka sojakorv när jag avbryts och skyndar till dörren. Partifunktionärerna frågar mig om jag bestämt mig för vilket parti jag skall rösta på och jag ljuger ch säger att jag inte bestämt mig än men att jag kommer att rösta på deras sida (alltså inte på den mörka). Anton gör en snabb entre iklädd kvinnokamps-tshirt och rätt smutsigt ansikte, korven håller på att brännas vid och när jag börjar att lägga ut texten om hur bra det vore med ett lokalt maktskifte i solna ser jag plötsligt mig själv i deras ögon och förstår hur bohemiskt vår i vanliga fall prydliga lägenhet ser ut och hur min trötthet nog verkar rätt manisk hur vår trappuppgång som jag tycker är lite gemytligt rörig nog ser ut som en soptipp för dem och hur de kan berätta för sina partikamrater om de bohemiska vänsterstudenterna och att de nog kan räkna med deras stöd i alla fall. Jag tystar mig själv tar några broschyrer, stänger dörren och rusar till spisen och den vidbrända korven.

If you wanna be happy for the rest of your life. - Dont make a pretty woman your wife

Asch man skall inte tro på allt som sjöngs. I lördags gifte jag mig med världens vackraste kvinna och jag är nu herr Karin Medin. Här är en bild från när vi nervöst står och väntar in alla som skulle närvara vid ceremonin på stadshuset. Notera hur vi drömskt blickar in i den ljusnande framtid.


Tack till alla som kom på festen senare på dan, tack för alla fina presenter och underbara tal och uppträdanden. Tack alla för att ni gjorde lördagen till en fantastisk och minnesvärd dag för både mig och karin . Jag är nöjd med allas insatser utom min egen helt slut som jag var efter dagens emotionella laddning och gårdagens fysiska slit så gick bokstavligen luften ur mig vid tolvsnåret och Karin fick hålla igång dansgolvet utan mig under festens tre sista timmar.

Ett härligt gäng.

Mer bilder från svensexan finns här.

Tjernobyl

Är inte bara en vapnetlåt som jag vill höra igen och igen får jag höra den om jag kommer på lörd? Utan även ett i raden av konstiga ord man fick lära sig som barn, radioaktivitet, becerel och surt regn var andra. Minns fortfarande dagen tror jag iaf, minnet är ju lite otillbörligt ibland. Men som jag minns det lekte jag och brorsan och marre och hans syrra ute i regnet och grävde kanaler tills vi blev inropade av mamma och förbjudna att gå ut och leka igen efter maten, men det är säkert en efterhandskonstruktion.


Det är ändå inte det som jag tänkte skriva om utan om kärnkraft, det ligger ju i tiden med reaktorhaverier och allt. Ibland blir jag lite borgerlig eller EAP:ig och tänker att det kanske inte är så farligt trots allt det är väl mest framstegsovänliga miljöpartister och elallergiker som gnäller, så farligt är det väl inte och till skillnad från exakt alla andra länder är ju FAKTISKT DEN SVENSKA KÄRNKRAFTEN SÄKER. Jag minns filmen om ett svenskt kärnkraftverk som vi fick se i högstadiet, reportern frågade om det inte tog väldigt lång tid innan restprodukterna från kärnklyvningen slutade att stråla. -Nej, svarade kärnkraftsexperten. Det handlade bara om ett par hundratusen år det var bara att stoppa ner skitetn i det SÄKRA SVENSKA URBERGET så störde det ju ingen. Sen tänker jag på Tjernobyl på den förbjudna zonen, på räddningsarbetarna som fick städa undan det radioaktiva avfallet utan skyddskläder och som senare fick tampas med ruttnade könsorgan och kött som lossnade i klasar från deras kroppar. Som tack fick de en fin staty i sensovjetisk stil uppförd efter sig.

Under helgen som gick

utsattes jag för världens förmodligen trevligaste svensexa, trots sedvanlig kidnappning och taxi med förbundna ögon. Så slutade otäckheterna när jag fick ta av mig ögonbindeln utanför Viking lines terminal vid slussen. Efter detta tog en rasande trevlig vistelse över. Marre, Mörn, Hanet, Pat, Ingrid och Björn tack för en oförglömlig fest, jag har inte varit uppe till halv sju sen jag var tonåring har aldrig druckit så många förglada drinkar och definitvt inte dansat med en vevande trancearm eller sett soluppgången från däcket av en finlandsfärja. Det var något av det finaste ngn gjort för mig snyft snyft. Tack också till stackars mästerplaneraren jonhy som blev sjuk och var tvungen att avboka. Bilder kommer förmodligen i fotobloggen inom kort.

PS: Tack för all lakrits

Stugliv

Det ljuvliga lantlivet, vi plockar smultron hallon och blåbär vi orkar hålla på ungefär en halvtimme innan myggen tar knäcken på oss, eller oss och oss på anton han är ju inte härdad sen barnsben som vi norrlänningar är. Men mer behövs inte på en halvtimme får vi ihop en halvliter av den jämtländska skogens eh... (inte guld det borde ju vara hjortonen som man måste kalla mylta när man är i jämtland och som ju rent tekniskt växer på myrar och inte i skogar) rubiner ja det låter bra den jämtländska skogens rubiner och blå ädelstenar tänk nu david tänk du borde kunna sånt här din pappa är guldsmed, topaser. Den jämtländska skogens rubiner och topaser, men guld låter fortfarande bättre. Äh här äter vi bär och det var gött.

En stor del av tiden kommer att handla om olika sjöar.
Vi badar i en kall sjö som är djup, vi går (nästan) vilse i skogen när vi är på väg till en annan sjö. En tredje sjö är den mytomspunna Pån som karin berättat om i åratal. En vacker långrund sandstrand ligger utslängd mitt i ingenting vid en vanlig jöämtländsk skogsjö omgiven av täta skogar. För att att ta oss dit åker vi länge länge med bilen på allt mindre vägar, mobilen förlorar snart de två sista strecken på täckningen, ett tecken på hur öde trakten är att en räv ligger och sover på vägen! framför oss där vi kommer körande. Här är ett bildbevis på att jag besökt den mystiska stranden men vägen dit har jag fått svära på att inte yppa för någon utanför familjen.



På nätterna skriker tranorna med sina
hesa men ändå på något sätt gälla nästan maskinlika lite metalliska röster så att det är svårt att sova.

Flera kvällar kommer kompisar och släktingar och hälsar på, karin och jag tänder för första gången (obs sant) en grill själva och med hjälp av myggspiraler och ciggarettrök håller vi myggen borta och kan sitta ute hela kvällarna.

Hej hejdå

Det här har jag gjort:
cyklat
tittat på får
turistat i min hemstad
läst boken
levt det goda semesterlivet
bröllopsnojat (inte över själva giftermålet utan över festen)
haft jobbångest

Det här skall jag göra:
Åka till jämtland
frysa
gå på storsjöyran
bo i stuga
hänga med gamla kompisar
leva det goda semesterlivet
börja jobba
gifta mig.

Känns dumt att skriva att jag skall ha bloggpaus eftersom det har dröjt länge mellan inläggen på senare tid men vi ses om två veckor.

Skägg

Jag orkar inte skriva om Basajev han var en tokig fundamentalist men borde inte Putin kanske nämna att han borde ha hamnat i domstol i stället för att Basajevs död skulle vara ett "återgäldande för det som gjordes mot våra barn i Beslan". Vladimir Putin är läskig sanna mina ord.

Idag har jag inte orkat raka av mig semesterskägget men hängt i Hagaparken, fikat med marre och promenerat från östermalmstorg till zinkenstam, activedavie.

Semester ljuvliga semester

Idag har jag haft en såndär där dag som man vill att hela semestern skall vara. In till stan med familj och goda grannar, äta buffe på hermans och titta på båtar från uteserveringen medan regnet öser ner utanför. Promenad till Spårvägsmuseet (som jag alltså äntligen tog mig till) under vilken 50% av barnen somnade så att jag fick titta på tåg i lugn och ro. När anton vaknade åkte vi minitunnelbana och jag vill svära på att föraren var trummisen i hell on wheels. Museet var otroligt sympatisk med löjligt billigt inträde och pris för tågtur, självservering på fika gorde att det blev en väldigt avslappnad atmosfär. Pga av detta var väl inte utställningarna tiptop men för alla med lite intresse för tåg och kollektivtrafik rekommenderar jag starkt ett besök. Och för er som gillar bussar också av någon anledning finns det massor av bussar på stället. Ibland tror man att man är i ett bussgarage. Efter denna aktivitet åkte vi hem jag och anton lämnade in byxor hos en skräddare. Väl där blev det en lång väntetid då kunden före oss visade sig vara azerier och envisades med att prata sitt språk med den turkiske skräddaren och de verkade inte förstå varandra så där jättebra. Efter maten cyklade vi (jajemensen nu har vi skaffat cyklar cykelstol och hjälmar hela bunten) till Ekhagen och plockade blåbär i skogen strax nedanför lappis. Lyckan grumlades lite när vi upptäckte att där kryllade av fästingar. Efter en snabb cykeltur hem och avlägsnade av fästingar som inte hade hunnit bita sig fast så släppte de värsta äckelkänslorna och vi kunde vara lite malliga över våra tre dl blåbär som skall bli paj och frukost till ants. Som norrlänning från inlandet har jag väldig svårt att vänja mig och acceptera fästingarna. I morgon skall vi rensa källaren och jag skall försöka skriva lite om Basajev.

Lördag

Det var bannemig dåligt med fart i den närmsta "bloggosfären" nu. Jag skall väl inte gnälla mera men nu är. det. för. varmt. för. mig. hjälp.

Ibland är det bra att vara vuxen, genom att umgås och prata med människor som man kanske inte har jättemycket gemensamt med (något som jag länge upplevt som aldeles för ansträngande för att ägna mig åt)kan manlära sig rätt mycket. (En klyscha visst men en sann sådan). Igår pratade jag länge med en kille som varit FN-soldat i Kosovo och det var otroligt intressant att höra om det och för mig att prata med ngn som är en smula insatt i röran som pågår. Ungefär som att lyssna på Johny om man har några frågor om Maghreb.

Nu skall jag se de första avsnitten av Rome

De som delar våra namn med oss

Alla har vi väl egogooglat ngn gång och varit nöjda med resultatet om ens namn har kommit upp på träfflistan, men har ni inte blivit nyfikna på de med samma namn som ni själva era hemliga alteregon. Vilka är dom och vad gör dom? Här är min namne i samma kommun David Södergren och jag är bundis sen länge han är med i solnas hembygdsförening och om jag inte blandar ihop honom med ngn annan med samma namn är vi gamla bekanta från libris där mängder av hans banbrytande verk inom VVS-tekniken finns samlade.

Min bror kommer att bli tvungen att ta ett artistnamn om han skall försörja sig inom fotobranchen eftersom Tomas Södergren verkar synnerligen väletablerad. Karin Medin är konstnär. Martin Abrahamsson en erkänd gitarrist,Jon Lax är också musiker, Björn Carlsson är geovetare och så vidare

Mörn mångfacetterade man

Häromdagen satt jag och anton och karin och åt jag reste mig för att stänga av radion då thomegränd började att spelas, jag började glatt att berätta för anton att den här låten hade minsann farbror mörn gjort, a´nton frågade om mörn sjöng och karin och jag ansåg att det väl fick duga som en sanning med modifikation och sade att jag det var mörn som sjöng. dagen efter satt vi åtetigen vid bordet och radion spelade någon turk/medelhavspop typ tarkan eller heter han arkan blandar alltid ihop den stackars sångaren med den serbiska milisledaren. Så pekar anton på radion och säger malligt -Mörn.

Känn dig aldrig fången i förortsbetongen

Bergshamra har inte världens vackraste bebyggelse men onekligen sin charm några otroligt vackra byggnader finns här.


Kyrkan är en av de absolut snyggaste byggnader jag sett, kantig och mörk på utsidan. På insidan är den fylld av ljus med högt i tak i kontrast till de råa betomgväggarna ger den en känsla av kloster.

Det känns mäktigt att ha en äkta picasso stående på bakgården.


Det här är studentområdets festlokal, ett ombyggt värmeverk där skall vi ha vår bröllopsfest.

Turist i tillvaron

Det här semester var ju grymt. Idag var familjen turister i sin egen stad, härlig vandring på söders höjder där vi beundrade utsikten, med ett fikastopp på puck där anton fick njuta av sin nya favoritdryck äpplejos. Vidare genom gamla stan där vi entusiastiska gick i trånga gränder och skakade barnvagnen på kullerstenen och visade vägen för turister till "the royal castle". En kort lekpaus och sedan ljuvlig gigantisk familjeglass på västerlångatan, vidare in mot stan och slutligen tuben hem till förorten. Innan dess har jag badat två dagar i rad men det är kallt här inte som medelhavet inte.

Borta och tillbaka igen

Kl 02.45 klev vi av flygbussen vid järva krog och huttrade i den svenska 14-gradiga natten. Men en frisk gångmarch hem med mängder av snäckor (fina winbergssnäckor inte äckliga mördar/slash skogssniglar) en groda och härlig efterregnigluft gjorde att hela familjen var rätt nöjda när vi kom hem, att vi skulle ha kommit hem några timmar tidigare kändes inte så relevant.

Ön var fin och lagom charter kryllade av engelsmän, kändes som om att vara i storbrittanien med st. georgskors vajande från bardiskar flaggstänger på handdukar på t-shirts och gud vet vart. Vi kom fram lagom till sverige-englandmatchen och turligt nog slutade det ju oavgjort. Jag kom över min värsta solfobi och lyckades faktiskt bli lite (med betoning på lite) brun mot slutet.

En bra sak med att resa med barn är att man måste låtsas vara modig, jag har varit livrädd för att flyga men var tvungen att vara lugn inför anton, jag vågade till och med klappa en åsna. För övrigt är det grymt att bada.



Nu väntar en dryg månads semester med anton och karin, härligt och när jag börjar i höst igen är det som fast avdelningschef (skryt).

Hej

Jag har väldigt svårt att formulera mig, det som har hänt är så sorgligt att jag inte kan beskriva vad jag känner. Samtidigt som jag är väldigt ledsen över vad som har änt så är jag ljusår från de som är drabbade på riktigt, men precis som alla andra är är jag chockad och bestört. Jag tänker inte skriva mer om det här för det känns fel att försöka göra sorgen till min, men jag är så ledsen för alla er som stod honom nära.

Min semester har just börjat och i morgon åker familjen till grekland jag skriver mera när vi kommer hem.
Hejdå

Harmageddon

verkade vara på väg. Plötsligt var flera träd runt omkring i Kungshamra täckta av en spindelvävsliknande hinna . Först trodde jag att det var ngn slags pollen, jag hade för mig att popplar får en slags bomullsliknande grejer som singlar ne rfrån träden när fröna släpps. Men vid en närmare titt visade sig de drabbade träden vara häggar.


Löven var också borta och stammarna var täckta av en tjock väv.




Men vid en närmare titt blev jag riktigt äcklad träden var attackerade av massor med larver som långsamt åt upp allt grönt på träden och virade in det i en kokong.


Larverna verkade inte hålla sig till träden utan utökade sitt territorium, blad annat annekterade den en grill.


Här hänger de äckliga krypen i klasar från grillen


Otroligt obehagligt jag fick som sagt undergångsvibbar, jag tyckte att den läskiga nätväven påminde om blodblommorna i världarnas krig. SOm tur var visade sig förödelsen ha en naturlig förklaring de små rypen var larver av fjärilen Häggspinnmal efter litet googlande kan jag läsa på bla annat sundybergs hemsida att..

Det är fjärilen Häggspinnmal (Yponomeuta euonymella) som spinner denna väv på framförallt hägg och kaläter trädet. När larverna försvunnit växer det ut nya löv på träden. Häggspinnmalen är ofarlig för både människa och träd.

Betryggande att det bara är naturen i sig som är äcklig.

Boken, boken boken.

Efter mycket snack om Hjalmar Söderberg från en viss person i min närhet läste jag den allvarsamma leken och det var en bra bok verkligen och en mycket underhållande stockholmsbeskrivning, och trots att jag skrattade åt huvudpersonen Arvids raljerande kring medelklassens val av tagna namn med två naturord i en ologisk kombination, ex Södergren, om man är söder om grenen är det en norrgren då? så brydde jag mig liksom inte om hans kärleksbekymmer. Det var liksom inte så synd om honom som han själv tyckte. Men jag gör ett försök med doktor glas också. En annan huvudperson som var svår att egentligen bry sig om var Paul Rayment i den långsamme, trots att jag inte läst ngn dålig Coetzeebok (han kanske kan vara min gubbe karin) så var det liksom lite svårt att komma in i den här buttra gubben till huvudperson men precis när jag kände att jag visste var jag hade honom så slänger Coetzee in Elisabeth Costello författarinnen som är (åtminstone som jag förstått det) lite av ett alterego till Coetzee som är med i tidigare böcker av honomm, och plötsligt är vi inne i ngn sorts pseudoverklighet om man vet inte om ngt av det som händer är verkligt egentligen och ja där är jag nu. Men jag får väl återkomma när jag är klar. Fast nu fick jag in zaide smiths nya bok om skönhet och den verkar precis lika bra som jag hade hoppats. Precis som resten av mänskligheten älskade jag vita tänder verkligen och autografjägaren var väl handen på hjärtat något av en besvikelse. Men detta är lovande kamrater.

Språket

Att leva nära någon som håller på att lära sig att prata är fantastiskt underhållande och intressant. Här är ett litet exempel hämtat från en diskussion från matbordet.

D - Argentina kommer han väl ifrån.

A - Tina arg?

number of the beast

Woe to you, Oh Earth and Sea, for the Devil sends the
beast with wrath, because he knows the time is short...
Let him who hath understanding reckon the number of the
beast for it is a human number, its number is Six hundred and
sixty six

Igår träffade jag Jon och Ellinor och gick och såg Omen, detta kan bli början på en fin tradition, jag vill ju gärna se skräck/splatter/tonårsunderhållning på bio, jag fick gå själv på dawn of the dead, fick med mig mörn på filmen som handlade om troll som bodde i en grotta och dödade jobbiga tjejer som klättrade i grottor och vars namn jag glömt, sen the hills have eyes med jon och nu var vi plötsligt tre stycken som såg en skräckis, kul. Filmen var väl ingen höjdare fast det visste jag väl redan jag har inte sett orginalet och då hade jag förmodligen tyckt att den var sämre, anyway bitvis läskigt så man hoppade till och kul med mia farrow som spelade satantant som slog sönder bilar med en slägga. Fast mest kändes filmen som något slags da vinchikod huvudpersonenerna jagar omkring efter heliga män och deras hemlighetet i kloster och underjordiska kammare i heliga städer och på mystiska kyrkogårdar. Ellinor dementerar dock att da vinchi koden på något sätt skulle behandla dessa ämnen, men det är så jag föreställer mig den.

Folkhemskräck och trivsel.

Det tidigare kallades John Aijvide Lindqvists nya novellsamling pappersvägar i dn igår, den fick en bra recension ioch jag ser mycket fram emot läsningen. Jag tyckte att hanteringen av de odöda haltade lite och bitvis kändes den lite fånig. Men å andra sidan var det en mycket stark läsning och mycket av bildspråket har jag gått och tänkt på långt efter att boken var utläst, så det skall bli härligt. Skall försöka att spara den som semesterläsning men det bli nog svårt, jag har ju tre veckors arbete kvar.

Idag strålar solen och jag är glad ,fyra dagars ledighet i sträck igen en sån lyx, men jag vill göra något jag vill gå ut på på lokal och ta en drink eller en öl, hör av dig om du har planer för helgen och vill ha sällskap

Idag mobiltelefonförbud, imorgon tunnelbaneförbud.

Vi var många som satte frukostkaffet i halsen i höstas när ett förslag om "mobiltelfonfria zoner" i kollektivtrafiken las fram i sthlms läns landsting. Nu är förslaget inte längre ett förslag utan verklighet. I morse kunde jag läsa i dn om det nyamobilförbudet som skall gälla i delar av tunnelbanan och bussarna.

Min förta impuls är bara irritation, jag försöker att ha överseende med mina medmänniskors skräck för ny teknik och att ilska kan uppstå när gamla och nya levnadsmönster möts. Men människors aggressioner mot mobiltelefoner är så löjeväckande. -Visst är de irriterande med kostymannen som pratar högt i sin mobil i tuben när man sitter nedsjunken i den allvarsamma leken, men lika irriterande är de unga tjejgänget som skriker sig igenom en konversation i sätet mittemot, eller dagiset på utflykt som annekterar hela vagnen för att höja decibelnivån till nära smärtgränsen, eller den lilla bäbisen som gallskriker med en stressad förälder vid sin sida, eller den galne mannen som åker samma tåg som dig sent på natten och blänger på dig från andra änden av vagnen smatidigt som han högljutt mumlar hotfulla ramsor knappt hörbart. Eller den gamle mannen som inte verkarha tvättat sig på veckor och som du för att du är en kortväxt person trycks in under armhålan på mitt i rusningstrafiken. Eller all ni som äter på offentliga platser, era stinkande mackor med kött och fisk och ni som äter citrusfrukter i trånga utymmen så att det stänker frktsaft i min ögon. Kort sagt det finns mycket som är minst eller lika irriterande som mobilpratare.

Det är bara att vänja sig det är det här som är civilisation man irriterar sig på andra människor men man låter det gå an för att det är småsaker, det är det moderna samhället helt enkelt.

Jag kan köpa förbudet mot mobilpratande om man samidigt inför pratförbud jag ser fram för helt tysta tunnelbanevagnar, kanske en ljudisolering av de gamla tunnelbanevagnarna, då skull eman kanske kunna göra något åt det är höga skärande ljudet som uppstår när tåget bromsar och som omöjligör all konversiation för att inte prat om att lyssna på ipod, ja allt det lugn som skall prägla tunnelbanan från och med nu. I så fall är ett mobilförbud rimligt.

Förslaget är också orättvist mot allergikerna som nu bara kan sitta i de tysta vagnarna eftersom de sammanfaller med allergizonerna, om de behöver ringa är det bara att knall ut i vagnar fulla av pälsdjur och parfm, så allergichockerna lär öka.

Upprärande är att förslaget stöds av vänstern och inte av högern, så tråkigt att ha vänstersympatier när de trattarna skall hitta på sånt här trams.

Men låt oss dröja oss kvar hos allergikerna ett tag för i artikeln i dn kommer något intressant fram. Det är ett speciellt parti som drivit frågan, jag citerar,

Framför allt miljöpartiet har drivit frågan om de mobilfria zoner i kollektivtrafiken. Lena-Maj Anding (mp), ansvarig för funktionshinderfrågor i landstinget, anger elöverkänslighet hos somliga resenärer som ett gott skäl till mobilförbud, liksom att många upplever mobilerna som störande.

Aha, de elöverkänsliga.. Maria Wallhager (fp) säger i artikeln

- Att anföra hälsoskäl och säga sig värna om elallergiker är mischmasch. Elallergiker har under alla omständigheter svårt att åka med SL:s fordon som ju är fulla av elektronik.

och självkalrt har hon rätt tunnelbanan borde vara en omöjlig plats att vistas på om man är allergisk mot el, har ni tittat i tunnlarna ngn gång fullt med sladdar överallt och den elektriska skenan som gör att det är livsfarligt att beträda spåret, vad borde den utstråla? Jo el.

Synnerligen upprörande att ett gäng som vill vrida tillbaka utvecklingen till 1800-talet eller åtminstone kapsla in allt som "strålar" i hönsnät och betong och gå runt i märkliga rustningar av skrot har sådana starka lobbygrupper att de kan få lagar som bygger på deras vanföreställningar att påverka allas våra liv.

Skånehymnen

På svd.se kan man precis som på expressen kommentera vissa utvalda nyheter. Denna direktkommunikation med läsarna med det så kallade folket lockar fram ungefär samma människor reaktionära rasistiska bittra fritänkare och rättshaverister. På svd.se brukar debatterna oavsett nyhet glida in på någon av ämnena

invandrare och brottslighet
feminismens förfärliga natur
socialdemokratins misslyckande och inneboende vilja att skada det svenska riket.

Här är ett roligt exempel från en nyhet om en amerikansk tomte som har upptäckt att rocken från början till slut är en konservativ kraft i samhället.

Här vädrar signaturen oppositionell morgonluft, för att diskutera något han eller hon retat upp sig på en lägre tid.

Bra att SvD tar upp det här.

STV tar ju bort ALLT som inte propagerar för socialism eller kommunism.
Heter man Mikael Wie så är allt okay.
Men eljest? Eljest är det faktiskt så att det är (S)(V)T som till och med selekterar den musik som ska ha ersättning från STIM!
- Och hur går då detta till?
- ALLA oppositionerna kompositörer blir mer eller mindre utan. (Wie Ska ju gynnas) “ Vårvindar”.som är ett rätt så populärt musikstycke i Skåne blir nog utan, misstänker jag.


Det är många låtar som (S)(V)T selekterar bort när frågan om STIM-ersättning ska utredas. Undrar om t ex “Skånehymen” med Jan-Erik Brogren får EN ENDA KRONA när (S)(T)V rapporterat till STIM. “Skånehymen”
Spelas minst en gång om dagen i Skånepartiets närradio. Undrar bara vart SKP:s avgifter till STIM går?
Frågan är riktad till (S)(V)T och STIM i första hand

Rättelse: Skånehymnen heter låten, och ingenting annat. Den spelas i Skånepartiets Närradiosändningar, särskilt i sångarens, Jan-Erik Brogrens, Program: “Brogrens Hörna”
Skånepartiets närradiosändningar kan avlyssnas via internet

Skånhymnen ...

Kan förvisso inte inordnas på vänster-höger-skalan. Men ändå, är det inte så att kommunister och socialister genom sitt statsmonopol (S)(V)T klassar ALL OPPOSITION som höger OCH DÄRIGENOM SVARTLISTAR
DESS MUSIK? Varför beter sig (S)(V)T värre än myndigheterna i tsarens Ryssland? För inte ens där berövades musiker och kompositörer sina inkomster från STIM.


Detta är roligt på så många plan, först ordvalen, selekterar hallå är det kadir från montecore som driver med mig. Sen hela grejen med STIM som jag inte riktigt förstår, mörn kan inte du rycka in och reda upp begreppen. Verkligen fräckt att stim inte ger mera pengar till en låt som spelas VARJE DAG på skånepartiets sändningar, verkar vara svårt att minnas namnet på låten bara. Intressant också att Stim verkade i tsarryssland, där jag skulle tro att radiosändningarna var ganska sporadiska och trots att det enligt sin hemsida bildades så sent som 1923, verkar skumt vi får väl skylla på ZOG, eller förlåt (S) (V) T

oj ngn har snott min trollblogg

tiufar

Så här kul skall jag också ha

när jag åker upp till Jämtland på onsdag. Mannen med dragspelet är min farbror Arvid, i bakgrunden vid smidesstädet min pappa, vem mannen med fiolen är vet jag faktiskt inte.

David guidar i den snåriga finska trolldjungeln

Finskt schlagertroll


Finskt barnprogramstroll


Finska metaltroll

Resan

I morgon skall jag på en storartad kulturutflykt med jobbet, ellen keys strand, heidenstams övralid och vadstena kloster, allt komprimerat till en dagsutflykt. Jag har höga förhoppningar då jag inte varit i den där delen av landet uberhaubt, om man inte räknar en bilfärd till götet där jag höll på att dö för att vättern var så vacker, djup och mystisk med ett landskap som var lite lagom bergigt med gammal bebyggelse, som en norrländsk älvdal nerslängd mitt i södern, strand ligger väl i närheten av det mytiska omberg hm måste kolla i min atlas, vi hörs.

Boken

Jag är lite blogglat så jag passar på att tipsa om lite böcker istället, jag har just börjat läsa Pol Pots leende av Peter Fröberg Idling och den verkar riktigt bra, författaren skildrar dels sina egna resor i kambodja, den svenska vänskapsföreningen, sverige-kampuchea skildringarna av röda khmerernas maktövertagande i media, samt skildrar pol pots väg till makten och sätter in den demokratiska republiken kamuchea i en historisk och politisk kontext med fransk och amerikansk imperialism och med den mäktige grannen vietnam som ständigt intervenerar politiskt i kambodja, han skildrar även den svenska delegation som reste till det då stängda landet under tidigt sjuttiotal. Delegationen bestod av dels jan myrdal samt tre andra svenskar som var medlemmar av tidigare vänskapsförbund och denna delegation rapprorterade om en förlovat land där man byggde ensann folklig socialism,.Fröberg Idling beskriver hur ett av målen med boken var att försöka förstå hur man kunde resa genom ett av världshistoriens värsta folkmord utan att märka det. När gruppen anlände till Phnomh Pen hade de röda khmererna redan dödat ofattbara 1,3 miljoner invånare. Författaren intervjuar några av gruppens medlemmar medan andra inte vill svara på hans frågor eller ha något med honom att göra.

Två bra seriealbum jag läst är Fabian Göranssons Gaskriget och Liv Strömquists 100 % fett. Läs dom.

häggen min vän

Går hem från jobbet och upptäcker en hägg i full färd med att slå ut, den här stockholmsvåren har ju varit som en jämtlandsvår aka ketchup effekten, först kommer inget sen kommer inget sen kommer allt. Dvs kallt kallt och sen pang vår i en vecka sen sommar, en kall och blåsig sommar men ändå med utslagna träd och blommor. Häggens doft är verkligen en sådan där doft som går rakt in i min hjärnas minnesgömmor, doften förknippar jag med den där totala sommarlyckan när skolan snart var slut och man satt uppflugen i något träd och bara drog lungorna fulla med den gudomliga hägglukten och njöt njöt njöt över hur underbart det var att leva, jag blir gråtmild och börjar nästan att sjunga den blomstertid nu kommer för mig själv.

Appropå ingenting, bläddrade lite i en iron maiden biografi på jobbet och upptäckte att Dave Murray var skinhead innan han blev rocker, inget konstigt egentligen för en tonåring i london under tidigt sjuttiotal men känns lite lustigt ändå.

svenska deckare

Jag har läst en leif gw persson bok och nu läser jag män som hatar kvinnor av stieg larsson, jag brukar inte läsa deckare och har blivit positivt överraskad av båda två det är kul att läsa böcker med ett väldigt driv i man vill veta mera hela tiden och snabbt skall det gå. Men vad är det här med s/m i båda böcker är det ganska explicita beskrivningar av psykopatiska äldre män som förgriper sig på unga kvinnoroch binder dem och piskar och har sig. Är det här anledningen till att folk läser deckare frossa i lite snask och snusk? Jag trodde det var morden och spänningen man var ute efter, inte handbojor och dirty gubbfantasier.

POLLENCHOCK

Det där snacket om ozon vet jag inte om jag tror på istället drabbadeseder bloggare av en riktig POLLENCHOCK i söndags, mitt i promenaden vid vackra stocksundstorp i den stekande högsommarvärmen kom den POLLENchockeN. Svårt att riktigt få luft och så trött sen, då har jag ändå doserat tabletter i en månad snortat kortisonspray två ggr om dagen och ögondroppar fyra gånger dagligen. För övrigt har vi varit på gröna lund och ridit på mekaniska grisar göttat oss i solen och så har jag fått en cykel, en riktig gammal skönhet med vilken jag skall glida fram som en herreman genom bergshamra.

tokiga håret strikes again

Premiärministervärldens busigaste frisyr är på sverigebesök och mycket riktigt visar han sig vara lika full av upptåg som frisyren avslöjar.

Utnyttjad och konsumerad

Blogger är cp jag försökte lägga up den här posten igår men nu gör vi ett nytt försök häpp.

Idag har jag hedrat vänstern genom att demonstrera och högern genom att konsumera, Innan demonstrerandet slank vi in på åhlens och shoppade lite kläder. Efter ett fynd var, jeans till karin och tröja till mig, gick vi till ett blåsigt kungsträdgården, där vänsterpartiets demonstrationståget slutade och talen skulle hållas. Vi såg Johan Ehrenberg direkt när vi kom och efter några meter börjadejag muttra om leninflaggor och cubanska flaggor innan jag fattade att det var chiles flagga. Väldigt snabbt muntrades jag upp av peppig stämmning och av ohlys medryckande tal och när mässingorkestern spelar upp internationalen är det svårt att låtsas vara oberörd. hej vänstern jag har saknat dig

Mitt barn är roligast

När vi tittar på pippi långstrump pekar han på prussiluskan och säger -mamma.

Innan pippi filmen går på hinner vi se lite på en pettervideo där han och hans crew dansar loss, pojken pekar på dem och säger -barn.

När vi är i kista galleria börjar han att kasta slängpussar till en tonårig blondin som åker rulltrappa.

Tisdag

Jag har fått ett vikariat fram till semestern som 1.e bibliotekarie på min avdelning mera ansvar $$$ och jobb, otroligt roligt. Något annat som är roligt är denna film i alla fall om man får tro anton.

vardag igen

Ännu en aktiv helg är slut, roligt med föräldrar på besök och en glad son som älskade att fylla år och hänga med sina farföräldrar.
Vi har tittat på lamm vitsippor, gått på förortsrestaurang haft barnvakt och ätit sjuka mängder meze, ordnat dubbelbarnkalas för anton och en grannpojke, med fiskdamm och sångstund, anton visar tendenser för att bli en sång and dansman, han har överlägset roligast sjunger högst går in för rörelserna skrattar mest och högst och applåderar konstant sina insatser.

Hej

En bra sak med våren är all helger man är ledig på när man har ett hederligt arbete, om man som jag jobbar lite oregelbundet (med betoning på lite) får man lite bonusledighet på det också vilket innebär att jag bara jobbar tre dagar den här veckan. I helgen kommer mina föräldrar ner och mamma skall vara barnvakt så att jag och karin kan gå ut och äta på lördag. Jag lyssnar på vapnet och känner in våren, två säkra vårtecken, jag har köpt nya converse och haft på mig den babyblå vårjackan.

knappen

Nu har jag äntligen köpt kläder till bröllopet, det har varit med lite skräckblandad förtjusning jag sett fram emot detta. Det roliga är att gå och titta på just fina kläder istället för att köpa jeans och tröja, det jobbiga var att kolla på just fina kläder eftersom jag inte riktigt visste var jag skulle titta och eftersom jag är så jäkla liten att det ofta inte finns kostymer i min storlek. Lyckan var stor när jag hittade ett par tajta svarta smala byxor av märket velour med lite stretchmaterial i, aldrig har några kostymbyxor suttit så bra på mig. Styrkt av detta hittade jag även en kavaj som passade perfekt, detta efter att ha nobbat whyred ben sherman velour tiger och alla andra märken som inte riktigt ville passa david kroppen, kavajen från Bruuns bazar (så tokigt namn) satt som en smäck och efter en dryg timma av låga ärmar för stora slag och saker som fick mig att se ut som en taxichaufför, var jag lätt desperat. Ett estetiskt dilemma dök dock upp kavajen hade bara en knapp, ala smoking. En modefluga som jag fnyst åt då jag anammat ett äldre moddigt kavajideal. men den satt så bra och jag kände att jag väl kunde vara lite ungdomlig och hipphipp. När jag har köpt ett plagg som inte känns precis jag men som jag ändå tycker är snyggt, ni vet sådär att man måste intala sig själv lite att visst är den lite modernt fånig men man är nog rätt snygg i den ändå.
Så har jag alltid känt mig som den lilla nördbrorsan i freaks and geeks när han skulle köpa tuffa jeans för att bli häftigare i skolan, så köper han en tajt jeansoverall av den tuffa expediten i hippa jeansaffären, och är inte alls övertygande när han skrider genom skolan täckt av jeans från topp till tå.

Färjemansleden

Lyssnat oavbrutet på skivan, tack så mycket anna o mörn, känns konstigt att höra på "vår låt" mörn, jag vet inte hur jag skall säga den är så fin. Det känns underligt att höra annika sjunga ord som jag sammanknippar så starkt med mig och med saker man inte pratar om med folk man inte känner, om jag hör den på radio kommer jag att börja gråta det är ett som är säkert. Tack som fan

grizzlymannen

I dns intervju med Werner Herzog appropå Grizzlyman, beskrivs hur Herzogs syn på naturen skiljer sig från Timothy Treadwells som talar om naturen som god, näs­tan gullig, Herzog tydligen bryter in i filmen och säger "Här har jag en helt annan uppfattning. Naturen är inte idyll, den är kaos, fientlighet, mord."

Jag tycker om den där bilden av naturen som går emot den dominerande svenska bilden av naturen som en god sak i sig, stärkande för både själ och kropp. Selma Lagerlöf skriver i Gösta Berlings saga, (världens bästa bok) om den vilda skogen och om den stora björnen i Gurlita klätt.

I skogarnas mörker bo oheliga djur, vilkas käkar äro väpnade med hemskt glimmande tänder eller vassa näbbar, vilkas fötter bära skarpa klor, som längta efter att klänga sig fast vid en blodfylld hals, och vilkas ögon glimma av mordlust.

Och där bor den förfärligaste av dem alla, björnen, som har tolv mans styrka och som, då han har blivit slagbjörn, blott kan fällas med silverkula. Kan något ge ett djur mera av förskräckelsens nimbus än detta, att han blott kan fällas med silverkula? Vad är det för dolda, förfärliga krafter, som bo inom honom och göra honom hård för vanligt bly? Kan inte ett barn ligga vaket i många timmar, rysande för detta onda djur, som de onda makterna skydda?

I Gösta Berlings saga är den otämjda naturen det stora hotet mot det goda småskaligt industrialiserade landskapet, när kavaljererna tar över ekeby växer åkrarna igen och kvarnarna ligger öde fram tills majorskan återvänder och ställer allt till rätta igen.

och just det jag vill se filmen bio när du kommet till sthlm mörn?

TRÖTT

Min kropp är en mes, jag äter medicin mot pollenallergi som inte ens är receptbelagt, men den gör mig så sjukt trött och jag bli helt seg gör fel hela tiden minns inte vad jag håller på med och säger fel ord hela tiden. Hm låter ju iofs som om jag håller på att bli dement.

vårblogg

I mats jonssons serieroman pojken i skogen beskriver han hur han upplever att all tid utspelar sig samtidigt. Jag kan inte annat än hålla med, tiden är inte linjär västerländet har fel och den är inte heller en cirkel, buddhiste roch hinduer har fel. Tiden är inte heller som sibiria sjunger en spiral utan tiden är nu och då och sen samtidigt på en gång. Jag är nu men ändå samma nu och jag som som jag var för tio år sedan, och jag kommer att vara nu och jag om tio år. Jag ser mig själv i anton, även för mig var allt en gång också ett enda stort nu och en gång kommer allt att vara då, fast det kanske är en klyscha, en gubbe sa en gång till mig på hemtjänsten att han aldrig tänkte på det förgågna, trots att alla sa att men skulle leva i sina minnen när man blev gammal. Våren kommer och med den luktminnen det luktar fukt och våt skog och jag är ett barn som hoppar på spångar vid en myr i jämtland, cigarettrök letar sig in i mina näsborrar vid tunnelbanestationen i ropsten och jag är en frusen tjuvrökande tonåring. Allt känns så intensivt våren är galen vintern är kall och död och den tysta snön dämpar alla tankar, vintern väver in mig i en tyst bubbla som sommaren sticker hål på. Fast våren är ofrivillig avdomning min pollenmedicin gör mig seg, jag tänker i långsamma banor och min reaktionsförmåga är historiskt låg.

Men mats min mats, oj vad jag tyckte om din bok, dina två tidigare böcker har jag tyckt mycket om när jag läst dem men när jag tagit upp dem för att läsa dem igen har jag bara blivit irriterad på dig och inte kunnat relatera till dem. Men denna bok talar rakt till mig, delvis känns den som om den handlar om mig trots att jag aldrig haft perfekt engelskt uttal och saknar sameblod. Men det jag kan relatera till är sökandet efter ett sammanhang, du som jag vill kunna återknyta till något vi var en gång och till något som fanns innan oss kalla det klass släktband eller vad du vill, inbillat eller verkligt. Mats skriver om sin mormor som städade ihop till pengar till en dyr matta som han förlagschefen inte riktigt tyckte passade på golvet hemma i bostadsrätten på söder. Om att växa upp på landet men inte riktigt passa in, att vara lite för märkvärdig för att kunna umgås på samma nivå som grannarna, men inte fin nog att passa in i medelklassen och jag känner igen mig att inte känna sig riktigt hemma någonstans att under uppväxten vara i något slags mellanland mellan arbetar- och medelklass, där man har tillträde till båda sfärerna, men inte rikigt kan koderna för att smälta in i någon av dem. Om demoner som ruvar i mörkret, om sporten som ondskans verktyg om mobbning och annat som hör barn och ungdomen. Jag vet inte om jag läser in för mycket i boken, men det är en fin historia om att göra upp med sig själv och att försöka sätta in sig själv i det där jävla sammanhanget.

Kära dagbok

Det var ett tag sedan. I fredags var antons dagis stängt så prick klockan 12 dök han o karin upp på mitt jobb. Vi hängde på barnavdelningen och läste böcker och lekte med pippi dockor(självklart inte på arbetstid jag stämplade ut.) På kvällen somnar jag framför melinda och melinda i soffan vid halv tiotiden. På lördagen jobbade karin på högskoleprovet och jag och anton var ute och lekte med barnen på gården både på för-(kallt) och eftermiddagen(sol.) Mellan det var vi på aquaria vattenmuseum och kollade på fiskar. Det var en härlig promenad med sovande anton i vagnen och en glad david i solglasögon längs karlavägen ner mot djurgården. På kvällen en trevlig personalfest på jobbet. Idag har vi varit hemma hos grannarna på förmiddagskaffe (en så bra grej), nu sover anton och snart kommer mina gamla kursare sofia och elin + bäbis hit, ska bli så kul att se det lilla livet.