Idag

var min första lediga dag denna vecka, och blev därför en ytterst effektiv sådan, idag har vi städat, adventspyntat vi är nu stolta ägare av inte midre än fyra adventsljustakar (tre elektriska), två adventstjärnor (en elektrisk) .sedan har vi bakat pepparkakor, beställt julkort och julklappar och på kvällen adventsfikat med angelica,dennis och engla. När anton sov middag hann vi se på andra halvan av the aviator. Hoppas ni som varit göteborg har haft det bra, glad advent på er alla

boken

Jag har just läst ut hanteringen av de odöda och jag är nästan lite besviken. Jag är verkligen glad att ajvide lindqvist finns och att han kan ge ut böcker i sverige, men boken håller inte samma klass som låt den rätte komma in . Jag är överförtjust i valet av ämne och i att han väljer att skriva om existeniella grubblerier i just skräckformat, men karaktärerna känns här lite som karikatyrer. Men läs den ändå den är mycket underhållande och bitvis mycket sorglig. Läs också Johan Hiltons no tears for queers där han gör fyra reortage om homosexuell som blivit mördade på grund av sin sexualitet.

Igår visades en mycket intressant dokumentär om ett gäng svenska maoister som gick helt bananas i slutet på sextiotalet. OM ni inte såg den se reprisen så kan vi snacka sen.

magsjuka och drummen

Så blev ants magsjuk igen och det blir en stilla hemmahelg med en sjuk lite pojke, i går blev det lite sömn och när jag väl somnade drömde jag mycket konstigt. Jag minns nästan aldrig vad jag drömmer eftersom jag sover väldigt djupt. Men när jag sovit dåligt minns jag nästan alltid vad jag drömt den natten.

Så här var det, av någon anledning var jag och karin borta från anton, som var själv hemma det var kväll och vi var var tvungna att skynda oss hem till honom. Jag var hela tiden medveten att jag drömde så därför tog jag aldrig drömmen riktigt på allvar, dvs, om det var en vägg i vägen så försökte jag att gå igenom den eftersom jag visste att jag drömde, dock var jag orolig för anton i drömmen. Jag och karin springer iaf omkring i ngn slags bisarr sagovärld ala tim burton eller katten i hatten, med stora konstiga hus och träd och växter, allt inramas av någon slags svensk skolgymnastiksalinteriör med ribbstolar och tjockmattor, jag bryr mig som sagt inte så mycket om materian utan bryter mig friskt igenom väggar och vidgar små fönster så att vi kan krypa genom dem. Vi har väldigt bråttom och letar oavbrutet efter anton. Nu kommer vi till det roliga. strax bakom oss har vi martin hanberg, som hela tiden kommenterar drömmen och vad mitt undermedvetna försöker säga mig, en diskussion om detta förekommer hela tiden mellan martin mig och karin, vi är dock inte lika inriktade på att prata om vad ett stort träd egentligen symboliserar i drömmen, utan vi är fokuserade på att hitta anton, jag måste hela tiden mana på honom att skynda sig och inte stanna och prata om mitt undermedvetna och drömmars symbolik. När vi till slut hittar anton sitter han på en tron i en djungel och är en tiomånadersbebis som är jätteledsen, med ett ryck vaknar jag och upptäcker att han ligger tätt intill mig och jag kan lugnt somna om.

blogg irl

igår drack jag öl med gamla kursare, det var mycket trevligt och det kändes inte som om det var nästan att halvår sedan vi träffades, tvärtom det känns som om det var några veckor sedan precis som att träffa gamla kompisar.

ofokuserad

En intensiv helg igen, öl med anna o mörn, gratis barnmässa i älvsjö i söndags, jag var lite anti först och babblade om konsumtion istället för umgänge som familjenorm men vi hade riktigt trevlig och jag och anton smälte när vi köpte fina plastdjur till honom. När dagen varslut hade han fått, en tröja i brun plysch, en barbapapa tallrik i gul plast, en hund och en ko i plast, när vi skulle gå ut fick vi en kasse med gratisprylar vilken till antons stora glädje innehöll en gosedjurshöna. Han har lekt med den sedan dess och glatt skrikit -öna, -öna. I går morse var vi på karolinska och fick besked att anton får tid för att sätta in rör i öronen, skönt men jag är nervös ändå. Idag fick jag min ipod, nturligtvis funkade det jättebra att få den med bud, jag känner mig tramsig som tvivlade.

svart tratt vit tratt

Ikväll har jag försökt att titta på den nyaste kusturicafilmen men jag var aldeles för trött för att orka med tempot och den förvirrig som råder filmen igenom, jag tror att det var john croneman som sa att det var den första film någonsin som diagnostiserats med ADHD. Jag har allid varit svag för kusturica, zigenarnas tid är den en av de första filmer jag såg som verkligen gjorde ett starkt intryck på mig. (Den av de första filmer jag såg som inte var en actionfilm eller en komedi.) Men det här var mest rörigt och buskisbetonat, jag hänger eller inte med i liknelserna och krigsmetaforerna, tex. björnarna som invaderar från kroatien. Den romeo och juliahistoria som jag hade förstått att filmen skull handla om had eknappt satt igång när jag tittat på en timma och fyrtio minuter av speedade balkanbor som super dansar och skjuter. Den politiska diskursen ger jag mig inte in på kusturicas skildring av kriget och särskilt den jugoslaviska arme har ju fått mycket , och trots tt jag har hyfsad koll på krigsåren så är det svårt att uttala sig om saken. Jag har lyssnat på the Redskins, kick over the statues! vilken låt och vilket band de vaerkade vara, att vi inte lyssniade på dem när vi var lite innen på oi för hundra år sen eller gjorde andra det. Har någon skiva eller vet om det har släppts någon samlingskiva? i efterhand de verkar mest ha släppt singlar.

Ny post

Oj vad jag varit dålig på att uppdatera bloggen, för all er som suttit som på nålar när ni inte kunnat läsa om davids vardag, så skall jag försöka att sammanfatta veckan som gått.

Fredag, min lediga dag som jag och anton skulle spendera tillsammans genom att hitta på något kul, spenderade vi genom att vänta på bergshamras vårdcentral, anton hade stormkul, långa korridorer att knata omkring i massor av pensionärer att flirta med och en annan version av bara rumpor där antons favoritdjur hönan och hunden var representerade. Vi fick även hänga med fd SSU-ordföranden Mikael Damberg och hans dotter.

Lördag, Angelica och Dennis bröllop, rasande trevligt dans mat och trevliga gäster gjorde en riktig helkväll. Ett riktigt stiligt brudpar var det också. Vi hamnade bredvid ett par småbarnsförädrar från bagis samt eriks gamla granne Sofi och man fick hela tiden påminna sig själv om att det var första gången man träffade dem.

I går hängde jag med Mörn vi hade sedan länge bestämt en biodejt, men var oense om valet av film, som fan av svensk sommar och som kulturimperialist och en sann vän av en angloamerikansk filmtradition ville mörn se nessers femtiotalshyllning, pekoralet kim novak badade aldrig i genesarets sjö och mumlade bara hotfullt om att han hatade japan när jag försökte övertala honom om att se det levande slottet. Vi bestämde oss för en medelväg som blev broken flowers, men precis när vi skulle glida in på sture bangade vi ur och gick hem till mörn och mattias på dronninggatan istället.

nyss köpte jag en ipod/d

Glömde

Om du skulle ha riktigt tråkigt ngn gång kan du nu kolla in min magisteruppsats det är nr. 244, jag ville inte länka direkt till den, eftersom jag hatar när man klicka rpå en länk som visar sig vara en pdf-fil och så tar det hundra år för datorn att öppna acrobat och så bli man tokig, tokig i tell ya.

Onsdag

Jag somnade just över antons spjälsäng när jag nattade honom, en halvtimma senare kom karin och undrade vad jag sysslade med. Sova halvt lutande över en spjälsäng, aj aj aj ont i kroppen. Häromdagen lade jag ut texten om svenska avrättningar, här är lite kalla fakta. Den siste som avrättades i Sverige var Johan Alfred Andersson-Ander 1910, oh faktiskt med giljontin, enda och försat gången, den sk. Yngsjömörderskan avrättades 1890, och anton nilsson dömdes till döden 1908 men benådades och frigavs slutligen 1917.

Brunflo

Är en ort som ligger ca 1,5mil rakt österut från Östersund. Brunflo har ca:5000 invånare, och är mest känt för sin kastal, ett tornformat befästningsverk som mest verkar ha haft ceremoniell betydelse uppfört på 1100-talet. Orten inhyser även jämtlands största högstadieskola som sibiria besjunger i låten kastalskolan 9 E. DEt är sällan som man kan läsa några nyheter om brunflo i rikstäckande press, (i östersundstidningarna handlade artiklar om brunflo uteslutande om skoterstölder) men nu har Brunflo positionerat sig själv på den mediala sverigekartan(klicka här för artikeln . Nu borde bara någon fyndig lokal entrepenör hitta på en slogan som syftar på händelsen. typ Brunflo orten som limmar på dig när du däckat.

Böckerna

Jag är en odicplinerad läsare, ofta slutar jag att läsa mitt i boken inte för att jag tycker att den är tråkig eller dålig utan bara för att, något annat kommer i vägen, oftast en annan bok eller så glömmer jag bort boken en vecka och vips så har jag ingen lust att läsa den mer. Men jag jobbar på det där jag skall skärpa mig och läsa diciplinerat. KOombinationen av detta och att jobba på bibliotek är förödande, ponera att jag läser en bok i detta fall ms Dalloway, som jag verkligen tycker är fantastisk, problemet är att min resväg (som förutom innan jag somnar är den enda tiden då jag orkar läsa) är full av byten och uppbrott från läsandet i form av tunnelbanebyten och bussfärder med köande osv. Denna bopk med sina långa miljöbeskrivningar passar inte för att läsa i korta snuttar. Sen råkar jag glömma den hemma, och står inte ut med tanken på att behöva åka hela vägen hem igen utan något att läsa, så jag lånar zadie smiths autografjägaren, som är så mycket bättre än sitt rykte, och så läser jag glatt i den ett par dar, tills jag ser att fredrik strages fans kommit in, såklart nappar jag den på en gång och nu läser jag åter igen tre böcker på en gång, nästa vecka kommer hanteringen av de odöda, och i morgon hade jag egentligen tänkt att låna joe saccos, the fixer och safe area gorazde på serieteket. Så mycket böcker så lite tid.

Hi my name is

Min första konferens, så spännande, vid lunchen satt jag bredvid en av föreläsarna och en enhetschef från varberg. Släktforskning har aldrig varit så hett som i höst.

Drang nach osten, film från öst och lite tv från väst

I helgen har jag sett om Goodbye lenin som var precis lika bra som jag minns den, jag började nästan gråta två gånger men blev tvungen att svälja tårarna eftersom jag såg på den med farsan och brorsan och de är båda betydligt hårdare än mig. Återkomsten var presis lika snygg som alla sa att den var, en fantastisk film riktig thrillerstämmning hela filmen igenom trots att det knappt händer något, slutet är dick helt öppet och huvudet är fullt av frågor efteråt. I dag såg jag och K första extras, och det var ju lika roligt som office, lite nedtonat kanske men fuktansvärt roligt. alltid kul när skådespelare spelar sig själva när d inte framstår i så ljus dager.

inför diktatur nu!

Insändare från fredagens metro

Inte att undra på att
företagen flyttar till Kina
Under samma tidrymd som
svenska tekniker behöver för att
borra sig igenom Hallandsåsen
har kineserna konstruerat, tillverkat
och skjutit upp bemannade
satelliter. Därför är det
inte konstigt att svenska företag
flyttar tillverkning dit med stigande
arbetslöshet här som
följd. Det behövs en annan politik
i Sverige. PER T K

Absolut Per det finns inget som kan boosta tillväxten på samma sätt som offentliga massavrättningar på fotbollsstadier.

tv och klättringsolyckor

I morgon är det en riktig tv krock, på fyran går lost på femman oc, och svt visar ricky gervais nya serie extras, allting mellan nio och tio, för mig är det lätt att välja bort oc som jag faktiskt inte gillar, men jag bor ju inte i ett ensamhushåll, som tur är går ju lost i repris och extras går ju att spela in, men ändo varför inte sprida ut härligheten lite. Men iofs bryr jag ju mig inte om detta för i mrgn skall jag titta på vapnet på debser, pepp pepp, mörn kommer du att köra "vår" låt?

Hemskt
När jag kom hade anton värsta bulan i pannan och hela ögat hade svällt upp när han ramlat när han försökt klättra upp i fönstret, han var aldeles dämpad och vi var oroliga att han fått hjärnskakning. Men sen på kvällen piggnade ha omkring och sprang omkring och skrattade och snorade som en liten quasimodo med sitt svullna lilla ansikte.

Slaverna

Jag och Karin har länge funderat på vilken land våra grannar under oss kommer ifrån, de har efternamn som tyder på att de kommer från ett slavisktalande land och när vi tjuvlyssnat på dem har vi hört att de inte talar ryska. Ryska lärde jag mig att skilja från andra slaviska språk under en charterresa till bulgarien där majoriteten av turisterna bestod av ryssar. Jag chansade på ngt av det forna jugoslaviska staterna, och karin höll med.

Problemet var hur jag skulle få reda på det, vår relation bestod av att hälsa i trapphuset, de införde även seden att önska varan en trevlig helg om man träffades en fredag eller lördag, de brukade även heja på anton och busa lite med honom. Var skulle jag kunna slinka in frågan -var kommer ni ifrån egentligen? Var det viktigt? egentligen inte, de var ju mest fråga om hobbylingvinistik från min sida, att försöka skilja ut olika språk ur en språkgrupp man inte alls förstår kändes som en spännande utmaning. I går träffade iaf jag och anton det glada paret när vi var ute på prommenad, vi hade sällskap hemåt och pratade om ditten och datten, och då kom svaret de kom från Belgrad, och jag kände mig som en språkexpert.

feber och dubbelgångare

Jag har haft feber därav den klena uppdateringen av min blogg, När jag låg i soffan framför tv:n och vändades plågad av min sjukdom får jag till min stora förvåning syn på mig själv på tv-skärmen det är ett cafeprogram på finska kanalen, och jag har slagit i programledaren att jag heter Juha Itkolainen, och jag måste ha påstått att jag är författare, för samtalet handlar om den svåra tredje romanen. Jag häpnar över att höra mig själv tala en helt felfri och melodiskt lågmäld finska och vara helt uppe i rollen som den unge författaren med ambitioner. Men jag hämtar mig snabbt och griper tag i digitalkameran för att likt gundesvans mamma fotografera tv-skärmen, för att ha som bevis att visa upp för klentrogna lyssnare som inte skulle tro på mina framgångar hos brödrafolket.

Finland och fredag

De är nöjda på bibliotket, - Aldrig kunde vi tro att det skulle vara en sånt vinst med en finsktalande i personalen I fredags var ett gäng finska bibliotekarie från Eesbo, och gissa vem som fick underhålla dem under fikastunden.

Tre saker som gör att jag älskar Karin.
1. Hon har en favoritrevolution (Paris 1848)
2. När hon skriver upp vår veckoplanering för maträtter sätter hon ett utroppstecken efter tacos, fredag = tacos! = fest
3. Hennes ide om en trevlig fredagkväll består av chips och der Untergang på dvd.

bokcirklar & bilar

Idag har jag haft min första bokcirkel, bokcirkeldeltagarna bestod av synskadade damer och en herre i åldrarna 75-95. Det är ingen regelrätt bokcirkel utan går ut på attjag presenterar nya (tal)böcker som vi köpt in och delar ut böcker till in tresserade. Sen pratar vi om specifika böcker, kanske någon redan läst boken, om läsande i allmänhet och om olika författare. Vi var rörande överens om att Herman Lindqvist känns lite passe. Jag hade varit nervös för detta ett tag, jag är dålig på att stå och prata framför människor och är ingen naturlig ledare så därför oroade jag mig för att leda ett samtal med så mycket äldre männikor i över en timma. Men otroligt nog så gic det jättebra, jag upptäckte att det är så här jag gör mig bäst sittande runt ett bord och försöka bära upp ett samtal kring en struktur. Detta är något jag kommer att ägna mig åt många fler gånger.

Anton lekte med en pusselbit som föreställer en bil, -prrrr lät han och "körde" omkring med pusselbiten. Varken jag eller karin har något minne av att vi visat honom hur man leker med bilar. Så lite förvånad men imponerad köpte Karin "riktiga" leksaksbilar åt gossebarnet så att han inte skulle slippa köra omkring med sin pusselbit.

Jämtland=Gulag

Citat från Dn's andrasida.

"Jag pratade med en familj från Iran som på fullt allvar undrade om vi som bodde här uppe hade blivit förvisade it av regeringen som något slags straff"

Bräckebon Roland Karlsson som för egen del kommer att sakna flyktingförläggningen.

För den som aldrig varit i Bräcke kan ju en sådan fråga verka ja nästan förolämpnde men i själva verket är den i allra högsta grad relevant.