I morgon är det en riktig tv krock, på fyran går lost på femman oc, och svt visar ricky gervais nya serie extras, allting mellan nio och tio, för mig är det lätt att välja bort oc som jag faktiskt inte gillar, men jag bor ju inte i ett ensamhushåll, som tur är går ju lost i repris och extras går ju att spela in, men ändo varför inte sprida ut härligheten lite. Men iofs bryr jag ju mig inte om detta för i mrgn skall jag titta på vapnet på debser, pepp pepp, mörn kommer du att köra "vår" låt?
Hemskt
När jag kom hade anton värsta bulan i pannan och hela ögat hade svällt upp när han ramlat när han försökt klättra upp i fönstret, han var aldeles dämpad och vi var oroliga att han fått hjärnskakning. Men sen på kvällen piggnade ha omkring och sprang omkring och skrattade och snorade som en liten quasimodo med sitt svullna lilla ansikte.
Vad jag tänker på när jag talar om läsning
12 år sedan
6 kommentarer:
Tur att du inte gillar fotboll David - som jag (i alla fall när det är landskamper), då hade det blivit jätteTVkrock).
Fast jag har sett alla Lost-avsnitt, även de som gått i USA, eftersom jag drabbats av ett Lost-virus.
Alltså laddar jag videon och spelar in "Extras"
Just det sverige-island det tänkte jag på när jag åkte tub i morse, krocken är total.
Lost är konstigt jag vet att jag tjatat om det men man drabbas verkligen av det som ett virus, man vill se allt på en gång, jag har ochså laddat ner och tittat på serien och det har gått så långt att jag sett fem avsnitt på raken. Grejen är att serien är ju inte så bra när det gäller skådespelarinsatser, men det är ngn slags otäck stämmning som sitter kvar i en efter de bästa avsnitten som bara gör att man vill ha mer och mer
tv-krock är ett uttryck som känns märkligt att läsa utanför kvällstidningarna. det är rätt sällan man pratar om det. tänk vad roligt om dn och svenskan också skrev om tv-krockar som en nyhet och ett problem. "över 2 miljoner befaras missa nya avsnittet av lost". varför får vi ingen information?! ska någon desperat utbrista och lotti knuttson ska kliva fram och säga att det är dåligt och bli hyllad igen den jävla grisen.
men oc? hur kan karin välja det framför en ny engelsk serie? tokig!
jag vill att det ska vara till allas kännedom att jag har pratat med david om gossebarnet. annars framstår det som lite kallt att babbla på om tv. berätta din roliga reflektion om anton som birakille!
Till karins försvar och för att rädda henens rykte som anglofil, så skall hon självklart spela in extras så att vi tilsammans kan njuta av serien på den döda tv-torsdagen (vi tar tv på allvar i familjen södergren/medin)
Anton som birakille, känns lite konstigt att skriva om anton så mycket på bloggen när han själv inte valt att bli skriven om, men å andra sidan berättar alla föräldrar pinsamma historier om sina barn jämnt och ständigt. Jag fick långt senare reda på att min mamma berättat om mina problem med fotvårtor under mellanstadiet, för ngn klass med nästan jämnåriga elever, i den lilla staden östersund.
iaf, antons ansikte var som det framgår i posten, helt uppsvällt hans öga var nästan igensvullet och såg ut att sitta några cm längre ner än det andra. jag tog med honomtill en spegel och så tänkte jag att vi skulle titta på spegelbilden och så skulle jag pedagogiskt förklara tt han såg ut som han gjorde för att han slagit sig. Jag var rädd att han skulle bli ledsen när han såg sig själv. --icke, grabben pekar på sin spegelbild och börjar att skratta. Tänk er hockeykillen som fått en blåtira på krogen går hem tittar isg i spegeln och skrattar, -snygg du rå säger han till spegelbilden.
ha ha! jag tycker inte att det är det minsta konstigt att du skriver om anton. jag skriver ju om att anna går in lyktstolpar utan fråga henne. det är ju en annan grej om det är pinsamma saker. lite faderskärlek har väl ingen dött av. min mamma är också lärare med oklara gränser.
mamma: får jag spela kastalskolan 9e för mina elever. dom går ju på kastal?
martin: nä, det vore otroligt pinsamt för mig, dig och dina elever. snälla gör det inte.
mamma: men dom tycker säkert om texten.
martin: nä, dom är fjorton år, dom kommer att tycka att din son är pinsam ovh bög. lova!
mamma: okej.
den här dialogen återkommer med någon månaders mellanrum, tills mamma försäger sig:
jag spelade sibiria för mina åttor idag. jag sa att det här är min son!
fast eftersom man är vuxen nu så är det ok.
pappa har även använt mig som exempel när han har pratat om låsningar i familjer när han föreläser tror jag. mörn som exempel på tjurig och obstinat. kan ni förstå det?
Skicka en kommentar