Drang nach osten, film från öst och lite tv från väst

I helgen har jag sett om Goodbye lenin som var precis lika bra som jag minns den, jag började nästan gråta två gånger men blev tvungen att svälja tårarna eftersom jag såg på den med farsan och brorsan och de är båda betydligt hårdare än mig. Återkomsten var presis lika snygg som alla sa att den var, en fantastisk film riktig thrillerstämmning hela filmen igenom trots att det knappt händer något, slutet är dick helt öppet och huvudet är fullt av frågor efteråt. I dag såg jag och K första extras, och det var ju lika roligt som office, lite nedtonat kanske men fuktansvärt roligt. alltid kul när skådespelare spelar sig själva när d inte framstår i så ljus dager.