det är ett cafeprogram på finska kanalen, och jag har slagit i programledaren att jag heter Juha Itkolainen, och jag måste ha påstått att jag är författare, för samtalet handlar om den svåra tredje romanen. Jag häpnar över att höra mig själv tala en helt felfri och melodiskt lågmäld finska och vara helt uppe i rollen som den unge författaren med ambitioner. Men jag hämtar mig snabbt och griper tag i digitalkameran för att likt gundesvans mamma fotografera tv-skärmen, för att ha som bevis att visa upp för klentrogna lyssnare som inte skulle tro på mina framgångar hos brödrafolket.
Vad jag tänker på när jag talar om läsning
12 år sedan
5 kommentarer:
Läskigt likt! Åk genast till Finland och skriv autografer!
Kul! och väldigt likt!
en annan kul sak: min kompis Cecilia påpekade idag att du nog visste vem hennes bror är, från Östersund.... Han heter Jens Paulsson (är lite osäker angående förnamnet). It´s a small world after all....
det är som med finnar som med japaner: alla ser likadana ut!
Peos flickvän sa att han och jag var lika. Då blev jag glad. Tycker visserligen att jag är mer lik den andra blåsarkillen i Vapnet, fast jag har ju samma frilla som Peo. Men Karin sa att vi inte alls var lika. Glädjedödare.
Du är verkligen läskigt lik den där tjommen.
Skicka en kommentar