Idag har jag haft min första bokcirkel, bokcirkeldeltagarna bestod av synskadade damer och en herre i åldrarna 75-95. Det är ingen regelrätt bokcirkel utan går ut på attjag presenterar nya (tal)böcker som vi köpt in och delar ut böcker till in tresserade. Sen pratar vi om specifika böcker, kanske någon redan läst boken, om läsande i allmänhet och om olika författare. Vi var rörande överens om att Herman Lindqvist känns lite passe. Jag hade varit nervös för detta ett tag, jag är dålig på att stå och prata framför människor och är ingen naturlig ledare så därför oroade jag mig för att leda ett samtal med så mycket äldre männikor i över en timma. Men otroligt nog så gic det jättebra, jag upptäckte att det är så här jag gör mig bäst sittande runt ett bord och försöka bära upp ett samtal kring en struktur. Detta är något jag kommer att ägna mig åt många fler gånger.
Anton lekte med en pusselbit som föreställer en bil, -prrrr lät han och "körde" omkring med pusselbiten. Varken jag eller karin har något minne av att vi visat honom hur man leker med bilar. Så lite förvånad men imponerad köpte Karin "riktiga" leksaksbilar åt gossebarnet så att han inte skulle slippa köra omkring med sin pusselbit.
Vad jag tänker på när jag talar om läsning
12 år sedan
9 kommentarer:
biologismens under, baby.
idag (el. om det var igår) skickade jag en talbok till Lidingö som ni ville låna av Ljudbibblan. Då tänkte jag att det hade varit skoj om det var du som låg bakom beställningen.
Låter kul med en bokcirkel. själv ska jag ju snart börja jobba med barnverksamhet.
Jon, jag vet det är helt sjukt hur snabbat de/ man själv fållas in könsrollerna, jag tjatar alltid om hur söt antons dagiskompis som är tjej är trots att hon är så mycket tuffare än hans mesiga gårdskompisar, som är killar.
Sofia. Det är formodligen jag som skickat in eller den andra socbibliotekarien. kul borde skicka med ngn kommentar. Fast nu slutar du ju där lycka till med ditt nya jobb.
jon var före.
före med vad?
Tack! jag är lite nervös inför det nya men det ska bli skoj.
Har också tänkt på det där med att skicka med en hälsning, i kommentarraden t.ex. om man gör en reservation : )
Har aldrig förstått det där obehaget inför att tala inför människor. När jag talar inför människor, säväl pensionärer i kyrkan, studenter på universitetet eller elever i ett klassrum tänker jag:
1. Fasen vad bra alla måste tycka att jag är.
2. Tänk att jag kan prata om det här fastän jag inte kan nåt om det. Fasen vad bra jag är på att luras.
3. Jag är sjukt bra.
4. Jag skulle vilja bli som Ataturk eller Léonard Blum eller Churchill. Eller Enver Hoxca. Fast kanske inte Enver.
johny vi måste träffas ngn gång och prata om enver, och om albanien kanske björns mamma skulle vilja hänga på.
Nervositeten är inte på ett intellektuellt plan utan yttrar sig rent fysiskt och psykiskt, svettningar ångest det svartnar för ögonen, man kan kontrollera si egen röst elle rsitt kroppspråk iaf för mig. Det är därför jag inte blev lärare trots allt
En fantastisk sak med bilogismen tycker jag är att den opererar i en kontext som är samällelig och inte bara i rena biologiska termer. Att dagens småpojkar gillar datorer och bilar medan flickorna gillar bratz (äckliga dockor utan fötter) och söta djur. När stenålderns motsvarigheter drogs till jakt och spjut kontra matlagning och rotinsamling. När samhäälet förvandlas och moderniseras förvandlas också de gener som bestämmer skillnaderna mellan män och kvinnor, fantastiskt
Skicka en kommentar