glada gubben

En sommar på hemtjänsten gick jag hem till en gubbe som hade väldigt tråkig humor, han drog dåliga vitsar (sådan där roliga historier som man tänker sig att folk berättade för varandra på femtiotalet) de var oftast väldigt tråkiga ibland lite småfräcka men aldrig grova. Jag skrattde oftast för att vara snäll det var en rar man, och bara att någon försökte roa en var upplyftande bär man gick hemma hos dementa människor som väntade på att dö och helt okontaktbara varelser. En dag drog gubben ett särdeles konstigt skämt om en kvinna som skulle cykla ngnstans på "menstruationscykeln" hö hö, det var inte bara det att historien var dum, jag fattade aldrig riktigt vad det var som var roligt,jag lät helt enkelt bli att skratta situationen blev spänd och jag gick vidare. När jag kom dit på eftermiddagen frågade gubben mig om jag var religiös, något förvånad frågade jag honom varför han trodde det, -det var det där med skämtet, han trodde att anledningen att jag inte skrattade var att det var en hädisk historia, sen erkände han att det där med att jag inte gjort militärtjänsten (att jag var "samvetsöm" underbart uttryck som han använde) hade spelat in i hans funderingar kring min eventuela religiösa tillörighet, han trodde att jag var pingstvän. Det roligste av allt var att jag hade skrattat gott när han tidigare under sommaren berättat historier om dumma pingstvänner som han kommit i kontakt med under sin tid som ingenjör i jönköping.