måndag, november 14, 2005

boken

Jag har just läst ut hanteringen av de odöda och jag är nästan lite besviken. Jag är verkligen glad att ajvide lindqvist finns och att han kan ge ut böcker i sverige, men boken håller inte samma klass som låt den rätte komma in . Jag är överförtjust i valet av ämne och i att han väljer att skriva om existeniella grubblerier i just skräckformat, men karaktärerna känns här lite som karikatyrer. Men läs den ändå den är mycket underhållande och bitvis mycket sorglig. Läs också Johan Hiltons no tears for queers där han gör fyra reortage om homosexuell som blivit mördade på grund av sin sexualitet.

Igår visades en mycket intressant dokumentär om ett gäng svenska maoister som gick helt bananas i slutet på sextiotalet. OM ni inte såg den se reprisen så kan vi snacka sen.

19 kommentarer:

Lisa sa...

otroligt intressant dokumentär. jag satt hela tiden och tänkte: "det här är sverige!" vad hade hänt om de fortsatt, om saker inte hade skett på ett så brutalt sätt?

ellen sa...

jag tycker dokumentären var rolig också, att de fick låna en tants lägenhet och som tack slängde alla hennes saker och hon vågade inte säga ifrån av rädsla för att stämplas som borgare. och vid nåt tillfälle användes inte kameror för det var borgerligt. men det känns verkligen ofattbart att så många var med och verkligen brann för det och faktiskt gjorde saker (helt osvenskt) och att de sitter hemma nöjda med volvo nu och kanske röstar på moderaterna.

martin sa...

äh mera maoism! det är ju bättre med extremister än det mesiga nyliberala samhälle vi har idag. jag har ännu inte sett dokumentären återkommer sedan, kamrat(?) david.

JON sa...

david, jag vill fortfarande låna låt den rätte.. av dig om det går bra.

och vad hette dokun, eller vet du när den går i repris?

ellen sa...

jag tycker också att det är att föredra, jag blev avundsjuk när jag såg dokumentären. det var bara roligt att alla plötsligt var tungna att slänga sina skivsamlingar och rensa ur bokhyllan från sånt som inte var ok och sova på madrass. som om det skulle spela nån roll.

rabota tavarish

David sa...

Jon klart du får, till maoisterna i sällskapet, jag tycker såna där grupprocesser är skitläskiga, och varför skall alla västersekter (eller alla sekter egentligen) alltid ha förrädare inom de egna leden som skall förgöras.

martin sa...

david, är du en förrädare kanske?

ellen: det roliga är att jag typ lever maoistliv nu! jag bor ju på en jätteliten madrass som jag får skitont i ryggen av och har typ inga skivor eller böcker. iofs har jag en sprillans ipod med va fan.

jag älskar grupptvång, både att utsättas för det och utsätta andra! det var så fint när fikagänget hade massa sjuka regler. det bästa var att de inte hade något högre syfte. som att ingen fick dricak kaffe med mjölk eller att vi svor på att inte bli kompis med någon utan blindtarm eller med utåtstående navel! ett gulligt biologistiskt inslag.

ellen när vi har lyckats övertala anna och björn om vår förträffliga kollektividé så ska vi ha massa späkningsregler. björn gillar ju också sånt. kalla rum med militärsängar och kallduschar på morgonen (dock inte tillsammans).

indiefascisten i mig tycker att kontroll över kulturkonsumtion är lite kul. en arrangör berättade att embassy hade bett om en lgh att förfesta i. när lägenhetsinnehavaren visade sig ha en metallicaskiva blev han hotad med spö av han som boxas. spelningen hade avslutats när en av tjommarna kastade en maracass på en tjej i publiken med hårdrockströja. det är fanimig lite goa maoisttag! göteborgarna har det där i blodet. en batong smygs lite lätt och ledigt in i en bunt av proletären.

den är rolig den boken, vad heter den david? då skp:are blir misshandlad av kpmlr?

David sa...

Jamen, grejen är ju att de här rebellerna var helt skogstokiga, som croneman skriver dagens tvkrönika i dn, de var lika representiva för den svenska vänstern som knutbyförsamlingen för dagens svenska kyrka.

Appropå fikagängsreglerna, de var ju roliga men jag har svårt att tänka mig att vi skulle tagit ut marre i skogen och bundit fast honom vid ett träd när vi hade kommit på honom med att ha socker i kaffet, eller hållit johny och pat fångna i två veckor när det uppdagats att ivan saknade blindtarm

David sa...

mörn, jag vet inte vilkenbok du menar, är det kankse de svenska maoisterna av sven-eric liedman

Anonym sa...

men när går dokumentären i repris? jag bara måste se den nu efter alla inlägg.

Helena sa...

tvåan imorgon (torsdag) 16.20 och på lördag 11.45.

Javisst är det härligt med grupprocesser. Saknar inte ni också grundskolan med all mobbing, utfrysning osv?

Vi kan grupprocessa någon dag, det finns många härliga psykologcirklar som man kan tvinga sig igenom. Ungefär som hård fysisk träning; man tror att man ska dö medans man håller på men efteråt känns det skönt.

David sa...

Jag har upptäckt att jag stavar pinsamt dåligt i min blogg, oftast skriver jag sent (hmm vid tiotiden)när jag är trött och sen orkar jag inte ändra dagen efter, jag ber samtliga om ursäkt för min bristande respekt för det svenska språket

martin sa...

jag trodde att det var ett medvetet stildrag, på samma sätt som att du har struntat i skiljetecken och punkter. jag gillar det, att läsa david är som att lyssna på david prata.

David sa...

jo att strunta i punkter och skiljetecken var väl lika stora delar lathet och stilmedvetenhet, men stavningen är väl mest slarv

Jonathan sa...

Jag älskar Mörn medvetna kamp mot grammatiken. På riktigt, ingen drygning. Eftersom jag just blev knullad i röven av min grammtiktenta kan jag inte säga något. Jag blir glad när jag läser: "att läsa david är som att lyssna på david prata."

David sa...

Jag håller med johny och utbrister i en hyllningskör för mörnigheten

tessan sa...

hej! phpfröken här ;) surfade hit från wibjörn som jag råkade scrolla förbi på bloggportalen. välkommen att hälsa på hos mig också.

ses kanske på nåt bibliotek snart! blitt bibbla-student jag med :)

Anonym sa...

Apropå dokumentären om Rebellerna...
Jag har även läst boken.
Och för den som vill veta mer finns mer att läsa här:
http://www.fib.se/rebellerna.html
Det är sufin Säfve som varit i farten och författat.
Oavsett vad man tycker om denna rörelse, så anser jag att de var överlåtna och brann för sin sak.
Det är, som Lewi Pethrus sade, bättre att grytan kokar över än att den inte kokar alls.
Det finns inget värre än de mediokra halvmesyrer som aldrig ger sig helt & fullt utan bara skummar på ytan.
Visst förekom det överdrifter här, men grundtanken var ju ändå att man kämpade för det man trodde på.
Jag var själv maoist. Dock icke i rebellrörelsen. Den var för längesedan borta då jag blev politiskt engagerad.
Jag har bytt rorsman. Nu står Jesus vid rodret. DET är det ultimata upprorret. Och det är RÄTT att göra uppror!

Anonym sa...

Den som vill komma i kontakt med mig kan göra det på:

larzg@hotmail.com