Måndag igen

Förut så var måndagar sega för att helgen var slut och vardagen oftast var tråkigare än den lediga helgen, under mina studier var det ju inte alltid så stor skillnad på vardag och helgdag och så jobbade jag rätt ofta på helgerna så det blev bara en gradskillnad i att ha helg och vardag. Men det har ändrats efter att jag börjat jobba heltid, skillnaden ligger i frånvaraon av antontid. Efter den här helgen när jag i tre dagars tid umgåtts med anton i stort sett hela tiden, är det fruktansvärt svårt att vara borta från honom, jag vet det låter fånigt och visst är det ibland roligare att pyssla med någon grej på jobbet än att dividera med en arg ettochetthalvtåring om huruvida man måste ha overall på sig när man skall gå ut och åka pulka. Men jag är beroende goddammit, förmodligen skulle det vara annorlunda om vi levde jämställdare och jag hämtade och lämnade på dagis lika mycket, nu sticker jag hemifrån på morgonen ibland när han sover oftast hinner vi hänga ca en kvart och sen kommer jag hem och så har vi typ två timmar där alla är trötta och hungriga och ofokuserade. Idag längtade jag sjukt mycket efter honom och undrade hela tiden vad han gjorde på dagis om karin hämtat honom än om de lagade mat eller läste bok osv, När jag kom hem vi fick iaf en härlig kväll med bad i badkaret och mycket bus. Jag klagar inte, det här är inget inlägg i dagisdebatten när karin börjar jobba skall jag gå ner i arbetstid så att jag får umgås mer pöjschen. Jag tycker att dagis är bäst och jag gillar att jobba, jag är nog bara förvånad över hur mycket jag gillar den där korta killen.

helg och häng

I vanliga fall brukar jag inte vilja göra något på helgerna eftersom jag är trött efter jobbveckan men jesus vad jag har umgåtts denna helg på tre dagar har jag hängt med släkten, vin med grannar utan (sovande) barn, kaffe med grannar med barn, öl med jon och mera kaffe med andra grannar + pytteliten bebis, och jag är inte slut jag vill bara ha mera 2006 skall bli umgängets år.

handy man

Igår köpte vi två nya lampor och mat för 1600, nu ska jag och anton in till stan och köpa trälim + proppar till lamporna, jag ska köpa en ny mössa till ants också för att dämpa min nyfunna manlighet.

skräpkultur

DN har en artikel om skräcklitteratur i kulturen i dag, slutklämmen av den intervjuade litteraturvetaren låter så här

Mattias Fyhr ser vissa faror med att skräcken adopteras av de "fina" författarna.

- De kan köra saker i botten. Om de försöker skriva skräck men inte gör det bra finns det en risk att folk tror att det är en platt genre.

Han tar Coleridges klassiska dikt "Rime of the ancient mariner" som ett riktigt skräckexempel.

- Så fruktansvärt dålig, oerhört sentimental.

Sentimental och sentimental den är ta mig tusan obegriplig, en sjöman slår ihjäl en albatross som förföljer skeppet i en evighet så slutar det i död och pina, när jag läste littvet kände jag igen dikten men visste inte var jag hört den förut, tills jag kom på mig själv med att sjunga några strofer ur den i falsett, då förstod jag genast vilka som var skurkarna bakom de lömskt utplacerade stycken av anglofil skräckhistorisk litteraturskatt som satt inpräntad i mitt huvud. Iron Maiden, på skivan powerslave har de skrivit en låt om dikten där delar av den ingår i låtens text och delar av rhymet läses upp i låtens slut.
och så säger de att hårdrock fördummar.

2006 hej och hå

Julen var julig med snö, släkt och pulkaåkande, Anton lärde sig att uppskatta snö och slängde sig i snön och fick mycket beröm av min farbror och hans fru när han inte började gråta när han ramlade huvudstupa ner i en snödriva (ramlade och ramlade förresten, han slängde sig rakt fram i den), han var minsann ingen fjask inte.

Det roligaste var dock att träffa alla gamla vänner igen, det lustiga är att det nu inte känns som så länge sen när man träffas trots att jag inte träffar många mer än någon gång om året. Julediscot var mycket trevligt, jag släppte löken och dansade drack pilsner och var levnadsglad, jag kände mig ungdomlig och rolig och pratade med gamla klasskompisar och bekanta. Vapnet gjorde som vanligt en bra spelning och hade den alltid svårflörtade östersundspubliken lindad runt lillfingret, damn vilken utstrålning du har fått på scenen Hanet. Nyårsafton var en betydligt tröttare och nyktrare david som kände sig gammal och tråkig. Trots en mycket trevlig kväll i glada vänners lag så spelade trötthet vetenskapen om att jag skulle köra hela vägen hem sent på natten och tre glada tjommar från ett lokalt popband som såg ut precis som fikagänget gjorde i tonåren som retade mörn för att han var gammal och var så mycket levnadsgladare och stökigare (på ett positivt sätt) än vad jag orkar eller kan var nuförtiden.

Lista och avslut

Tänkte att ni skulle få lite boktips på böcker som jag läst under året som gått och tyckt mycket om, de flesta har inte kommit ut i år men är bra ändå.

Solaris – Stanislav Lem
Fans – Fredrik Strage
Det heliga landet – Pär Lagerkvist
Safe area Gorazde – Joe Sacco
I väntan på barbarena – JM Coetzee
Persepolis 4 – Marjane Satrapi .

Just det jag tar lite bloggledigt nu, eftersom jag åker till jämtland i morgon vi ses snart God jul.

metabloggande

Okej nu skall jag skärpa mig, efter martins lilla varning om stilistiskt slarv, så ringde en varningsklocka, jag måste börja ta min blogg på allvar. I början hade jag en tanke om att skriva om specifika saker i varje inlägg dvs inte bara berätta vad jag gjort den senaste tiden. Fast ju mer jag började läsa andras bloggar upptäckte jag att det var roligast att läsa om sina kompisars vardag, att ständigt få korta uppdateringar över bekantskretsen förehavanden gjorde att man vid telefonsamtal kunde gå direkt in på de saker som det bloggats om och strunta i artigehtsfraserna. Nu tycker jag att jag hittat ngn sags medelväg mest skriva om vardagen men även ta upp roliga/intressanta funderingar och ibland tillåta sig själv att gapa över rysk/sovjetisk inrikespolitik, det är ju trots allt MIN blogg. Men mitt nyårslöfte är att skriva ordentligt, framför allt att sluta blogga på kvällen när jag är trött utan se till att vara pigg alert och intressant och sluta stava fel och särskriva, ordnung.

ge dom våld

Migrationsverket dricker champagne efter att ha utvisat en asylsökande familj, alla vi som haft fördomen att den myndigheten bestod av ondskefulla rasister får återigen svårt att tro något annat.

En sak till

Julen jag är ju så oförberedd, jag menar klapparna är inköpta och delar av packningen är packade men jag fattar inte riktigt attdet snart är dags att åka upp till den kalla nord för att fira. Jag tycker att det skall bli kul men jag känner ingen pepp, någon som känner igen sig?

Mera nörderi

Jag vet om att jag tidigare läst om att det i sovjet grundades en republik för judar och nu har jag fått det konfirmerat, den här länken ger en kort presentation. Jag vet inte hur korrekt resten av innehållet på den där sidan är men de som står om Birobidzhan stämmer, som alla Stalins ideer var väl den här heller inte så god. Ellen du som läser ryska har du hört om det här? vet du mera så berätta, jag är även nyfiken på den rent adminstrativa indelning i dagens ryssland, så jäkla rörigt med autonoma regioner och oblast vid sidan om de vanliga regionerna. Öh jag vet att du inte läser rysk historia eller sovjetisk samhällsplanering, men om du läst något om detta låt mig veta är deu snäll.

2005

jag såg att jon skrivit om året som gått så jag kände att jag borde haka på. 2005 har varit det vuxna året, jag har fyllt 25 jag har gått klart min utbilding och jag har fått ett arbete. 2006 får jobba hårt för att bräcka sin föregående kollega. Jag har upptäckt hur kul det är att läsa äldre fakta i fickformat, typ Jugoslavien eftr tito från 1982, och se hur forskarens slutsatser och framtidsvisioner blev så här med facit i hand. I det tidigare nämnda häftet står det nästan bara om aggressiv kroatisk och albansk nationalism och dess hot mot det förenade jugoslavien, och inget om den serbiska varianten vars efterföljningar vi kunnat följa under nittiotalet. Mitt intresse för det här började när jag skrev c-uppsats och kollad en massa tidningsartiklar om berlinmurens fall på mikrofilm, jag kunde inte låta bli att läsa alla andra artiklar som behandlade östblocklet också och det var så spänande att inse hur oväntat sovjetunionens kollaps verkligen var, att man verkligen inte kunde tro att det skulle sluta som det gjorde. Förresten såg vi Vera Drake igår den var väldigt bra men sorglig, brittisk socialrealism är aldrig fel.

Terra Nullius

I dagens Dn kan man läser jag om upploppen i Sydney när pöbelhopar attackerat människor med arabiskt utseende, John Howard fördömer händelserna "Att angripa människor på grund av deras ras eller etnicitet är fullständigt oacceptabelt och borde fördömas av alla australier [...]" längre fram i artikeln hävdar han dock att han inte vill betäckna händelserna som rasistiska "Jag anser att termen rasistisk används oförsiktigt. Jag accepterar inte att det skulle finnas en underläggande rasism i detta land". Oj vad tokigt, Howard menar alltså att de som blev attackerade blev det på grund av sin ras eller etnicitet, men att det inte är rasistiskt att attackera att attackera någon på grund av dess ras eller etnicitet, det är bara ouppfostrat. Många tidningar beskriver sydney som en mångkulturell "smältdegel" och framhåller att rasistisk våld är en väldigt främmande företeelse i australien. Men jesus finns det ett mer rasistiskt land än australien, det är ett av få demokratier som sätter asylsökande i fångläger i öknen. Deras behandling av sin ursprungsbefolkning skall vi inte gå in på, man införde i början av seklet ett stopp för icke-europeisk invandring, eftersom man fruktade att människor från kina och indien skulle välla in över gränserna så att vita skulle bli en minoritet och attaustralien skulle sluta vara ett "europeiskt" land.

lussechock

kl. 9.00, glögg kaffe saffransbulle och pepparkakor med kollegorna.

kl. 13.00, luciatåg med elever från skärsätra musikskola, kaffe, småkakor och saffransbulle med bokcirklarna och talbokslåntagare.

kl. 15.00, luciatåg på dagis, söta barn sjunger glatt, anton sitter jättesnällt stilla i tio minuter och går själv i tåget utan att behöva bli ledd av fröken, kaffe, saffransbulle pepparkaka.

synnerligen ostela svenskar

träffade jag igår kväll efter att jag och mörn hade varit på bio och sett på instängd, jag satt på en bänk i tunnelbanan och fipplade på min ipod, när en tjej sätter sig brevid mig, efter ett tag komme rhennes pojkvän och dimper ner så nära mig att han rör vid mig, och det fortsätter han med, han rycker tag i mina axlar och säger snygg jacka, jag tittar upp och upptäcker att våra parkasar är identiska, absolut säger jag och plötsligt är jag inne i ett samtal angående mp3-spelare, han berömmer min spelares utseende men tar upp en egen liten spelare ur fickan, han beklagar dess design (tysk dildo påstår han), men lovprisar dess batteritid. Tack gode gud så har jag fått bra träning i att prata med främlingar om ointressanta saker på biblioteket. Samtalet fortsätter när paret berättar att de just sett 40 year old wirgin på bio (rigoletto samma som jag och mörn var på), de menar at den var ganska rolig men lite moraliserande och inte den skrattfest de förväntat sig, de berättar för mig att de älskar filmer som zoolander och dum och dummare där man skrattar hela filmen igenom. Vi fortsätter att språka om komedier och om huruvida det är inte är lite olutherskt att kunna se på film i sin ipod. skall man verkligen alltid ha roligt och vara stimulerad skall man inte ha lite tråkigt när man åker kollektivtrafik.

Min pojke

Puh idag har vi varit på sjuhuset och anton har fått sina rör i öronen, morgonen började grymt med att anton inte fick äta något (sånt gör en sur) att han var tvungen att duscha och tvätta håret (sånt gör en surare), sen forsatte det med att anton hostade så att hans pappa var helt säker på att han inte skulle få opereras idag. Men allt gick bra till slut, det var ett helt gäng med småkillar i varierande ålder som skule operera sina öron, anton hade storkul i väntsalen där det fanns akvariefiskar sjuksköterskor att charma och plastdinosurier som man kunde ställa i raka led (han är en sån lite preussare). Otäckt var det när han skulle sövas, men pappan fick bita ihop och pressa tillbaka tårarna som jag antar att pappor gjort i årtusenden. När han vaknad eupp igen ville han sitta i mitt där han sett satt och buttert drack välling och åt glass och tittade förvånat på alla läkare och sköterskor som han flörtat upp för fyrtiofemminuter sedan och nu inte verkade minnas.
Något jag lärt mig, barnläkare är helt sjukt pedagogiska både mot barn och föräldrar tack socialstaten för allmän sjukvård.

Jag mår illa

Det är något fel på min mage, jag har mått illa till och från i veckor och inte haft ngn riktigt matlust. Karin är på spa med sin mamma och jag är trött, trevlig födelsedagsmiddag på restaurang med småbarn igår.

Idag

var min första lediga dag denna vecka, och blev därför en ytterst effektiv sådan, idag har vi städat, adventspyntat vi är nu stolta ägare av inte midre än fyra adventsljustakar (tre elektriska), två adventstjärnor (en elektrisk) .sedan har vi bakat pepparkakor, beställt julkort och julklappar och på kvällen adventsfikat med angelica,dennis och engla. När anton sov middag hann vi se på andra halvan av the aviator. Hoppas ni som varit göteborg har haft det bra, glad advent på er alla

boken

Jag har just läst ut hanteringen av de odöda och jag är nästan lite besviken. Jag är verkligen glad att ajvide lindqvist finns och att han kan ge ut böcker i sverige, men boken håller inte samma klass som låt den rätte komma in . Jag är överförtjust i valet av ämne och i att han väljer att skriva om existeniella grubblerier i just skräckformat, men karaktärerna känns här lite som karikatyrer. Men läs den ändå den är mycket underhållande och bitvis mycket sorglig. Läs också Johan Hiltons no tears for queers där han gör fyra reortage om homosexuell som blivit mördade på grund av sin sexualitet.

Igår visades en mycket intressant dokumentär om ett gäng svenska maoister som gick helt bananas i slutet på sextiotalet. OM ni inte såg den se reprisen så kan vi snacka sen.

magsjuka och drummen

Så blev ants magsjuk igen och det blir en stilla hemmahelg med en sjuk lite pojke, i går blev det lite sömn och när jag väl somnade drömde jag mycket konstigt. Jag minns nästan aldrig vad jag drömmer eftersom jag sover väldigt djupt. Men när jag sovit dåligt minns jag nästan alltid vad jag drömt den natten.

Så här var det, av någon anledning var jag och karin borta från anton, som var själv hemma det var kväll och vi var var tvungna att skynda oss hem till honom. Jag var hela tiden medveten att jag drömde så därför tog jag aldrig drömmen riktigt på allvar, dvs, om det var en vägg i vägen så försökte jag att gå igenom den eftersom jag visste att jag drömde, dock var jag orolig för anton i drömmen. Jag och karin springer iaf omkring i ngn slags bisarr sagovärld ala tim burton eller katten i hatten, med stora konstiga hus och träd och växter, allt inramas av någon slags svensk skolgymnastiksalinteriör med ribbstolar och tjockmattor, jag bryr mig som sagt inte så mycket om materian utan bryter mig friskt igenom väggar och vidgar små fönster så att vi kan krypa genom dem. Vi har väldigt bråttom och letar oavbrutet efter anton. Nu kommer vi till det roliga. strax bakom oss har vi martin hanberg, som hela tiden kommenterar drömmen och vad mitt undermedvetna försöker säga mig, en diskussion om detta förekommer hela tiden mellan martin mig och karin, vi är dock inte lika inriktade på att prata om vad ett stort träd egentligen symboliserar i drömmen, utan vi är fokuserade på att hitta anton, jag måste hela tiden mana på honom att skynda sig och inte stanna och prata om mitt undermedvetna och drömmars symbolik. När vi till slut hittar anton sitter han på en tron i en djungel och är en tiomånadersbebis som är jätteledsen, med ett ryck vaknar jag och upptäcker att han ligger tätt intill mig och jag kan lugnt somna om.

blogg irl

igår drack jag öl med gamla kursare, det var mycket trevligt och det kändes inte som om det var nästan att halvår sedan vi träffades, tvärtom det känns som om det var några veckor sedan precis som att träffa gamla kompisar.