Jag är sur, stressigt på jobbet ett tag nu och mycket hemma med flytten. Ska bli skönt när allt är klart och semestern börjar. Jag är arg på alla och tycker att de är lata och blir irriterad för att folk inte fattar någonting. Innerst inne är jag ju plågsamt medeveten om att det bara handlar om mig. Det är ju såhär jag hanterar stress, genom att bli arg.

Det som göms i snö kommer upp i tö

Vi håller på att packa och fixa inför flytten, det blir rörigt lägenheten och jag är sur och lite jobbig att bo med. Även min bror håller på att flytta och vips dök bilder från engångskamerorna från bröllopsfesten upp. Jag bjuder på ett litet smakprov.

Den första frågan jag ställer mig är, -vem tror jag att jag är ? zorba?
Ingen annan dansar. Ingen kollar på mig förutom dennis och erik som glatt tar kort, resten av människorna verkar tänka att om de ignorerar mig så kanske jag lägger av.

Det luktar fisk (en cykelutflykt)

Jag har börjat att cykla till jobbet det har varit skönt de här varma dagarna. Det var inte så jobbigt som haf hade trott och vägen är omväxlande och rolig att cykla. Först är det en välbekanta och lite småtrista vägen genom bergshamra, men sen ärman ute på norrtäljevägen jag tramparöver ålkistan och känner kall frisk luft och en svag doft av hav virvla upp från brunnvikens utlopp. Sen är det en tråkig bit längs motorvägen, omjag åker före sju kan jag känna den råa kylan från den morgonfuktiga klippan som kantar motorvägen. På vägen hem är den uppvärmd av solen och det är outhärdligt hett att cykla samma sträcka. Sen glider jag in via ekhagen och nedanför lappis och det är kul att återse sina gamla hoods. Sen kommer lilljansskogen och lite åkrar som luktar varm skog och landsbygd. När jag kommer fram till husarviken luktar det först lite ruttet längst inne i viken där vattnet verkar vara rätt stillastående. Men ju längre ut mot havet man kommer desto friskare blir vattnet och strax innan ropsten luktar det starkt av fisk. På morgonen den vanliga kalla fisklukten som man är van vid. Men när jag skall hem så är det varmt med en intensiv nästan stank av fisk från havet. Det luktar precis som när jag var barn och fiskade med pappa en varm dag när fiskarna han bli lite varma av solen när de låg på båtens botten, jag får minnesflashback där jag ser pappa ta upp nät. Stora feta sikar i båten som både är lite skrämmande och spännande att titta på, känslan av en taggig harryggfena mot handen. Sen kommer Hjorthagens gamla vackra industriområde där det skall bli bostäder och jag försöker tänka att jag borde tycka att det är fint och genuint här och tycka att det inte skall byggas flådiga bostadsrätter med mögelputsfasader i nationalstadsparken. Men jag vill ha mer hus och mer stad så det blir bättre cykelväg och skugga för mig varma dagar. Kul med en byggarbetsplats om jag kan cykla förbi och kolla på också. Sen skall ja bara över bron där det fläktar skönt uppför mördarbacken på lidingö och sen är jag i princip framme.

Det är svenska flaggans dag, och den enda som sjunger det är jag

Hej!
Igår var jag på kommunens egna nationaldagsfirande. Pernilla wahlgren gästade solna och ledde allsång på du gamla du fria, jag och k visste inte riktigt om vi skulle skratta eller gråta. Men annars var det gött, varmt varmt och jag sitter i skuggan och kippar efter luft, anton badar i en plaskdamm och på det hela taget är det bara en folkfest, men på en i min smak tvivelaktig grund. Märkligare blir det när kommunfullmäktiges ordförande, som tydligen skall kallas för borgmästare nu, märkvärdigt värre. Lars-Erik Salminen håller tal han pratar på om att för de flesta länder betyder dess nationaldagar självständighet, att en nation vunnit frihet från ett förtryck. Lars-Erik Salminen exemplifierar med våra grannländer Norge och Finland, han berättar om hur norge vann frihet från sverige och för första gången blev ett eget land och hur norrmännen därför firar sjuttonde maj. Sen berättar han om hur Finland frigjorde sig från kommunismen och firar minnet av det. Jag fattar fortfarande inte vad han menar. Finland blev självständigt den 6 december 1917 och godkändes av det sovjetiska parlamentet i januari 1918, ryska revolutionen ägde rum i november 1917, alltså hade finland varit "kommunistiskt" i två månader. Är det det Lars-Erik Salminen syftar på? i så fall är det en litemärklig befrielse, eftersom repressionenvarmycet hårdaremot finska nationalistiska yttranden på tsartiden. Eller tänker han på andra världskriget där Finland mycker riktigt räddades från Sovjetkommunismen och förmodligen från att få en tredjedel av sin befolkning deporterad tillsibirienosm baltstaterna, men det har ju inget med just nationaldagen att göra. Eller syftar han på den tidigare nämnda hårda repressionen i Tsarryssland gentemot finska frihetssträvanden strax innan frigörelsen. Jag har ingen aning, men jag stöder uppenbart alliansen förslag om obligatorisk historiaundervisning på gymnasiet.

Finland,finland uber alles, uber alles in der welt

Idag har jag lärt mig att den kortlivade Biafrarepubliken(67-70) hade Sibelius Finlandia som nationalhymn. Märkligt.

En resa och ett samtal

Ants och brorsan jämför tatueringar.

I morgon bitti åker vi till jämtland, det skall bli kul att åka upp och träffa släkten. Bror är också där. Jag jobbade länge och kom hem sent, mitt i packandet och barnläggandet ringer johny och droppar det underbara samtalsämnet den grekiska diasporan i ukraina, jag är frestad att genast grotta ner mig i enlång diskussion men vi lovar att höras senare under kvällen.

sfu made me a skinhead

Såg nästa sista avsnittet av sfu och det var ju helt otroligt känsloladdat, serien är ju så genial och snygg och allt det där som alla sagt hundratusen gånger förut och kvällens avsnitt (nates begravning)var så genomsorgligt att tårarna rann längs mina kinder gång på gång. Jag har aldrig sett något på tv som verkligen hänger kvar i ens medvetande efteråt på det sättet som sfu gör.

Efter avsnittet var slut tog jag itu med min nya ritual sen cirka en månad tillbaka, söndagssnaggandet. Men när jag tog fram min budgettrimmer från åhlens råkade jag ställa in den på ett snäpp kortare än jag brukar ha (6-7mm) så det blev 2-3mm, resultat: jag ser ut som en skinhead. Jag skyller på tillfällig sinnesförvirring efter att ha hulkat mig igenom nates begravning.

Hundraelvan heter bussen

Jag åker buss cirka 7 minuter varje dag, och på min hållplats är det alltid flera passagerare som skall kliva av så jag behöver i princpip aldrig plinga, det är alltid någon annan som tar hand om den saken. Men ibland är det ju faktiskt bara jag som skall kliva av och då måste jag trycka påden där knappen. Jag tycker att det är lite jobbigt att plinga, liksom här kommer jag och plingar och är så jävla ivrig att kliva av, borde jag inte vänta och se om någon annan trycker först

När jag gick i högstadiet åkte vi buss varje morgon från landet in till förorten för att gå skolan. Då var det sjukt töntigt att plinga, det var någon slags markering av att man brydde sig om att gå i skolan, den som plingade var oftast en "pluggis" och nästan alltid en som gick i sjuan, att en tuff kille som gick i nian skulle plinga var otänkbart. Om man gjorde misstaget att plinga fräste alltid någon åt en att man var en tönt som ville gå i skolan eftersom bussen ändå skulle stanna eftersom busschauffören ju visste att det var högstadieelever med på bussen. Detta ledde till veritabla chicken race där man väntade i det absurda med att plinga om det skulle plingas skulle det ske precisi ögonblicket innan bussen dundrade förbibusshållpatsen. En gång skedde det alla visste skulle ske. Det var bara min klass som åkte med bussen eftersom vi hade någon slags sovmorgon och ingen plingade vi väntade ut varandra och ingen bangade. Nästa hållplats var dryga kilometern bort
och här klev några av de pluggigaste tjejerna av och gick till skolan. Vi andra åkte med bussen in till stan och bytte buss för att åka tillbaka till skolan. Vi kom försent till engelskan och vår engelska lärare var rasande. Men alla var rätt nöjda, eftersom ingen hade varit töntig nog att plinga innan bushållpatsen.

Jag hittade en rolig länk för alla som åkt buss i jämtland på åtti ooch nittiotal.

Jag anar ett samband

Minns ni Nattens väktare, den ryska vampyrfilmen som kom för ngt år sen, jag har inte sett den än vilket är konstigt då jag gillar skräck och ryssar. Den handlade i alla fall om dagens väktare och nattens väktare som bekämpade varandra de ena var goda och de andra var onda.



I flera tidningar som skildrat oroligheterna i Tallinn har jag läst om en grupp av rysktalanda ungdomar som försökt "skydda" den så kalalde bronssoldaten stayn mot att bli förflyttade och enligt estniska myndigheter uppviglat massorna. Vad kallar sig då denna mystiska grupp? Jo Nattväktarna.

En vecka senare

så har vi köpt den där bostadsrätten vi budade på. Det är jättekul och läskigt, jag vågar inte vara riktigt glad förrän allt är klart med banken. Det är en kort flytt, ungefär hundra meter och vi skall flytta vid midsommar så vi har lagom med tid på oss att förbereda allt. Vi tömmer dock våra finanser fullständigt så tyvärr blir det alltså inget rossö i år heller, blir nog ingen hyrbil på jämtlandssemestern heller men det känns inte riktigt lika trist. I världen händer det en massa saker som jag borde skriva om men jag är tillfälligt trött på att tycka saker, men jag skall försöka blogga mer om min vardag iaf, minst två gånger i veckan och det är ett löfte. Jag har börjat att jogga två gånger i veckan och det har jag lyckats att hålla. Slutligen en fråga, det verkar som om man kan välja mellan comhem och bredbandsbolaget i vår nya lägenhet, vad rekommenderar ni? och vilka skall man absolut inte välja?

Oj oj oj

Här händer det grejer, jag har varit ledig fyra dagar i rad och hunnit gå på majbrasa, budat på bostadsrätt, läst om min serietecknandesvägerska i svenskan, och gått på fler barnkalas. I morgon och på torsdag jobbar jag men på fredag är jag ledig igen. Gött

Fyra roliga saker.

Här hemma är det en som fyllt tre år, födelsedagsbarnet firades med pompa och ståt i två dar. Tack johny och jörgen för den fina presenten.

Min fru har fått jobb, hon är grym, det betyder att vi kanske kan köpa en lägenhet.

Vi funderar på att åka till Götet under kristihimmelsfärdshelgen, hur är det med götlaborgarna vilka är hemma då? och får vi bo hos någon av er?

I morgon skall jag och Jon gå på Alphonse Muchautställningen på dansmuseet.

SvD får David att se rött

Nu har jag läst svenska dagbladet igen, och blivit arg igen, Richard Swartz skriver i sin krönika om svenskhet och vad det egetligen innebär, kontentan av hans resonemang är att man inte nödvändigtvis är svensk med allt som Swartz lägger i det begreppet för att man är svensk medborgare. Som exempel har han de svenskar som suttit och frtf sitter fågna i etiopien eller somalia fängslade av etiopisk eller kenyansk militär i somalia. Swartz skrivet bla.

”Häromdagen hörde jag på radion att några svenskar skulle ha gripits och fängslats i Etiopien. Min första tanke var vad gör de där, fastän nästan i samma ögonblick förstod jag att det kanske inte precis rörde sig om några rågblonda rumpmasar utan snarare om landsmän till masarna och mig, men med sina rötter i just denna del av Afrika”

Suck... trots att hans egen tidning skrev om den sjuttonåriga, gravida Safia (med etnisk svensk mamma tillika ordförande i Sveriges Muslimska råd) som satt fångades av kenyansk militär och placerades i fängelse i somalia och helt uppenbart inte var någon ”jihadist” så orkar han inte kolla upp historien. Budskapet som lyser igenom är att dom där jävla blattarna som har myglat till sig svenskt medborgarskap får skylla sig själva när de åker tillbaka till sina ”hemländer” och hamnar i finkan.

Efter alla skandalerna som följde usas krig i afghanistan med alla de fångar som verkar ha fångats helt slumpmässigt och sen fick spendera år i guantanomo bay helt rättsvidrigt så borde en journalist vara lite mer kritisk mot infångandet av ”terrorister” under pågående krig. Svensk media har ju överhuvudtaget tagit inte valt att problematisera etipiens anfall och invasion av somalia i någon större utsträckning, att det nu är en ockupationsmakt som styr somalia verkar inte vara så intressant då den gamla inoficiella makten de islamska domstolarna kan ha gömt undan terrorister kopplade till al-Quaida. Jag är inte kunnig nog att uttala mig om huruvida invånarna i Somalia har det bättre nu efter invasionen. Men jag tycker att journalister har ett ansvar för att kolla upp bakgrundsfakta innan man häver ur sig sånt här. Särskilt i dessa islamofobiska dagr.

Sen tycker inte jag heller att man bara för att man är svensk medborgare kan begära att står över lagen i det land man råkar befinna sig eller att sverige nödvändigtvis har ett ansvar för att ögonblickligen rädda alla svenska medborgare ur knipor som de själva hamnat i när de är ute och reser. Vilket folk faktiskt verkar förvänta sig. Men det mina vänner är en helt annan diskussion.

Sen läste jag intervjun med Ireen von Wachefeldt ni vet hon som sa att män var djur i den där roksdokumentären på tv före valet. Jag såg inte dokumntären och tycker inte att det är så intressant att diskuter hennes uttalande. Jag förmodar att det finns en hel del sekterister ute bland kvinnojourerna som exempelvis kräver omvänd bevisbörda vid våldtäkter och att det vid en separation alltid är kvinnans rätt att helt på egenhand bestämma över barnen. Men på ett sätt är det kan jag förstå de här åsiktern med tanke på allt detta som de som många gånger arbetar ideellt på kvinnojourer får se med kvinnor som misshandlas hotas och våldtas av de män de lever med och samhällets oförmåga elle rovilja att ta itu med problemet. Jag fattar att man efter ett tag, när man ser alla dessa kvinnor (och barn) som det faktiskt handlar som idag i sverige blir helt rasande. Men det var inte det jag ville skriva om läs artikeln om von Wachefeldt om hur hon efter dokumentären blir mordhotad och trakkaserad hennes barn blir hotad och hela tiden är det rätt grova sexuella hot. Hur otroligt provocerat det vi kallar ”patriarket” faktiskt blev av henne och hur långt vi är från reell jämlikhet mellan män och kvinnor när hundratals män måste hota med att döda och våldta en kvinna för att hon uttrycker en obekväm åsikt, och inte lär vi komma närmare detta med borgerlig regering.

pollenstund har guld i mund

Hej, gosse vad det är varmt! klychigt att skriva om vädret men det är sommar ute. I tidningarna har vi fått läsa att det är "pollenexplosion" ute och ja det är väl sant jag har svårt att njuta av solen när jag blir helt däckad av pollen och jag har ändå ätit medicin i veckor så jag slipper rinnande näsa och sånt. Men den stora pollentröttheten kommer jag inte undan. Igår lekte jag och ants i humlegårdens parklek i nästan en timma i gassande solsken. Som tur är hade jag på grund av min nysnaggade hjässa sjävklart keps på mig hela tiden. Men jag känner ändå av idag att jag var i solen, det är larvigt hur känslig för solen jag är. Jag säger att jag blir solkysst istället för att jag får solsting. Fast solkysst betyder väl egentligen att man har blivit lite bränd av solen va?

Idag åt jag lunch på en parkbänk utanför jobbet och läste Ursula le Guinns böcker om övärlden. Jag började läsa den första när jag var ung tretton men tyckte att den var lite trist. Nu är jag förtjust. Det är så bra att jobba som bibliotekarie man kan läsa dåliga deckare och barnböcker utan att förlora någon finkulturell trovärdighet, eftersom det är viktigt att ha en bred kunskap om skönlitteratur i gebitet. En lustig sak som man märker på jobber är att när författare dör så läses de ibland mer än någonsin. Kapuscinski är förstås inget undantag. Jag läste just klart hans bok om ryssland/sovjetunionen Imperiet (undrar hur många böcker det finns med den titeln?$) och den var väldigt intressant att läsa så här mer än tio år efter att den är skriven. Förutom lite orientalistiska tendeser är han väldigt kunnig särskilt när det gäller tredje världen och jämförelserna med den och de tidigare sovjetrepublikerna är slående. avkoloniseringsprocesser osv.

Något roligt nytt har hänt

I går snöade det och det låg ett fint snötäcke över kungshamra. Ants har vattkoppor men mår rätt bra ändå. Vi promenerar bergshamra runt han och jag, ants somnar rätt snabbt och jag går ner vid vattentornet till edsviken under danderydsbron och tunnelbanan genom stocksundstorp, där jag första gången ser en hummer (bilen) på nära håll. Den står utanför en av mångmiljonsvillorna och har reklam på sig för en nattklubb på kungsgatan. Sen fortsätter vi runt östra udden men kickar bockholmen eftersom det blåser vansinnigt kallt från havet.

Jag tänkte gå runt hela halvön som är bergshamra men anton vaknar efter två tredjedelar så vi går hem. På eftermiddagen tar jag bussen till willys och storhandlar, det är ungefär så jobbigt som något kan vara det tar tjugo minuter att åka buss till Rissne, (10 med bil) sen måste man gå i typ fyrahundra meter till affären, på vägen hem släpar jag tunga matkassar och jätteryggsäck som ser ut som något som en soldat på fjällmarsch har, fast jag har quornbitar purjolök och quinoa istället för ammunition och sovsäck. På kvällen orkar jag inte se på Tennison utan somnar strax efter tio. Idag har jag fått löneförhöjning och imorgon släpper vapnet nytt miniabum.

Dr livingstone förmodar jag?

Jag såg the last king of scotland igår och den var ju väldigt bra, Forest Whitaker var fantastisk som Idi Amin. Men det som jag minns starkast idag är den kortärmade kavajen som skymtade förbi som hastigast, en likadan såg jag på en britt i the constant gardener. Den ser ut som en vanlig kavaj men är allså kortärmad, ärmen slutar unefär mitt på överarmen som på en kortärmad skjorta. I båda filmerna bar ägaern till kavajen (kortärmad)skjorta under.Är det någon som vet mer om dess kortärmade kavajer? Jag förmodar att det är en slags praktisk kolonial tropiklädsel för britter med stiff upper lips som vill var välklädda även när de vistas kring ekvatorn.

Kom just in från en joggingrunda i spåret, är lite trött och känner redan av allergin så det blev sjukt lama 1,8 km idag, lamt men jag tänker att jag inte skall överanstränga mig när jag är i starten av att komma igång och träna. Är lite rädd för att anstränga mig när det är pollen i luften, jag har fått astmaliknande attacker tidigare år under pollensäsong. Men så här tidigt på året borde det vara lugnt.

Idag hängde ett skum kille på gården, han fotograferade husen och smög omkring och spanade på lägenheterna. Killen visade sig komma från Buenos Aires och hade bott här med sina föräldrar när han var barn och flyttat 1982 när han var fyra-fem år. Vi fick se gulnande sjuttiotalsfotografier på ett kungshamra som var väldigt likt dagens men lite mindre slitet, Gungan som står på gården nu verkade iaf vara samma som på bilden.

Idag är en bra dag

Karin jobbade som högskoleprovsvakt hela dagen idag och jag och ants åkte in till stan gick på bio köpte dammsugarpåsar, åt sojakorv, var på rum för barn, fikade handlade mat och åkte hem igen. Ants var rätt tvär till humöret bitvis och är sjukt rolig när han lägger den sidan till.

På väg till tunnelbanan

D (käck föräldraröst) - Åh vad härligt, nu kommer solen fram.
A (lakoniskt) - Jag gillar inte solen.
A (lakoniskt) - Jag gillar bara tunnelbanan.

"lång paus"


A (lakoniskt) - och kiwi

Senare på affären

D (käck föräldraröst) - Vilken frukt skall vi köpa tycker du
A (ivrigt) - Kiwi
A (ivrigt) - Jag gillar inte Kiwi
D (förvånad) - Du gillar inte kiwi
A - Nej
D (bestämt) - Då köper vi röda äpplen
A (lika bestämt) - Jag vill ha gröna äpplen också
D (chansar) - Nej, vi har gröna äpplen hemma
A (går på det) - okej

fint besök i bergshamra

Kolla vem som var hundra meter från mitt hus idag. Nu känns det lite troligare att britney, madonna och sugarbabes faktiskt varit i det mystiska huset i skogen utanför kungshamra som oft besöks av flådiga bilar med mörktonade rutor.

Säg det i bilder

Idag var Ants sjuk så jag vabbade, mao en heldag i ett soligt kungshamra.


Sen åt vi lunch.

Klotter som jag minns

Det här står klottrat på en vägg i kungshamra.


Kul och konstigt på samma gång, en person med samma handstil har skrivit DUMMER o BRENDO i vårt källarförråd.

På polishuset i östersund stod det med en helt urblek men ändå väl synligt mot plåtväggen FRITT BRASS hur länge som helst.

På ett el-skjul brevid min låg- och mellanstadieskola stod det PEDRO RÖVHÅL sprayat med svart färg, gissa om man var nervösöver att börja skolan på ett ställe som manisfesterade sig utät med en sådan magnifik förolämpning år efter år.

Håller jag på att skapa en minime?

Äta gädda?

Idag hävdade jag att man i jämtland traditionellt inte äter gädda, medan gäddan ses som en delikatess i andra delar av av landet och europa, jag fick inget gehör för detta och undrar över om jag är ute och cyklar. Det kanske var en fix ide från min uppväxtplats att gäddan var otjänlig som människoföda. (Kul att ha med två x i samma mening det är inte varje dag). Min mamma sa alltid att i Finland åt man minsann glatt gädda medan pappa muttrade om att han i alla fall inte tänkte smaka av gäddan. Marres familj åt gädda och de brukade alltid få de gäddor som vi fiskade upp när vi la ut nät. Marre gillade inte gädda och var rätt sur på mig de gånger när de hade fått en ny laddning med gäddor. Vad säger ni andra exjämtar åt ni gädda? och om ni gjorde det verkade i så fall det vara någon sydländsk influens bakom valet av matfisk?

Man lär sig något nytt var dag

och idag har jag lärt mig två nya ord vintergäck och exklav.

AAAAAAAAargh

Kommer ner i tuben, 9 minuter till tuben går, kliver av på östermalmstorg 10 minuter till Ropsten, -jävla helger med tiominuterstrafik tänker jag och kalkylerar att jag kommer att ha suttit och väntat i över tjugo minuter på olika ställen på vägen till jobbet. I min väntan försjunker jag i Shirin Ibadis självbiografi mitt Iran när tåget kommer kliver jag på och sätter mig fortfarande läsande, när tåget stannar för tredje gången kliver jag av eftersom jag tror at vi är framme i ropsten. Det visar sig att vi är vid universitetet. Jag har klivit på fel tåg och det är sju minuter till nästa tåg går tillbaka mot tcentralen. Jag läser och väntar och när tåget kommit och jag tagit mig till östermalmstorg, är det fortfarande tio minuter till tåget till Ropsten går. Jag blir tokig, försenad till jobbet och ingen svarar när jag försöker ringa och säga att jag är sen. Till slut blir jag bara tio minuter sen men mina kollegor har redan öppnet och jag har väntat i fyrtio minuter på olika tunnelbanestationer.

Tack för igår förresten alla, det var jättekul att träffa er både er som jag träffar ofta och er som jag träffar ibland och er som jag träffar väldigt sällan.

Idag lyssande jag på gårdagens studio ett, där man diskuterade moderaternas nya kulturpolitiska program. Med i debatten var en ganska indignerad moderat talesman, en balanserad och saklig men arg barbro hedvall. En raljant carl johan de geer som slog fast att all tv som visas på komersiella kanaler enda syfte är att folk skall se på reklam och en fullständigt utflippad peter wahlbeck som menade att moderaternas kulturpolitik i slutändan skulle leda till inbördeskrig. En lustig sak var att han pratade mycket om fosterlandet och den svenska nationen, tror att han nämnde fosterlandet fyra gånger i debatten.

Här är det vår med snödroppar och krokus i rabatterna, jag förbereder mig för beach 2007 med premiär i joggingspåret. På fredag skall jag simma på förmiddagen mmmmmm.

Månen tur och retur

Äntligen lite högtflygande framtidsdrömmar, nu när kalla kriget är slut och det direkta hotet om det totala kärnvapenkriget är historia. Så kanske vi inte behöver se framtiden som en madmaxpostapokalyptiskdreadsgotisk tillvaro utan kan gå tillbaka till den sköna teknikdyrkande femtiotalssynen. Där framtiden var rationell och konfliktlös och rymden sågs som jungfrulig mark redo att koloniseras av guds avbild.

Kärnvapen får mig osökt in på dagens nästa ämne. Jag läste i Dn om mob 47 och blev så glad, de var aldrig några personliga favoriter men kändes så sympatiska och rara i artikeln i morse Jag lyssnade ändå en del på dem när jag blev vegetarian och ville vara en del av umeåhcvågen, jag tittar på deras hemsida och hittar texten till STOP THE SLAUGHTER

Thousand of animals are killed in the laboratories
Only for the prophet made by careless businessmen
Animals are equal so take the first step to freedom
Liberate all laboratory animals
If you want freedom take the first step
Liberate the animals
Stop the slaughter
For how long will the animals get exploited in the name of progress
We have to stand up and fight for the animals rights

Snart är våren kommen snart är våren här

Det är bara nåra veckor sedan som det här kortet är taget och det var full vinter, men idag känns våren i luften. Karin och jag kör kungshamraracet fullt ut och hänger oss fast vid våra grannar eftersom vi förstått att allt bra har ett slut. Till sommaren verkar vi vara de enda som kommer att bo kvar i Kungis, medan resten av familjerna är spridda över landet och länet. Idag åkte vi pulka gick på isen och njöt njöt njöt av solen som verkligen värmde idag, och glädjen över våren blandades med det sorgliga att det snart är slut med kungshamra lifestyle, matlag och gemensamfrukost på sommarmorgnarna. Melankolin präglade mitt och Karins dagshumör förutom när vi fick titta in hos grannarna under oss och se deras veckogamla lilla bebis. Anton charmade dem genom att vara extremt väluppfostrad och jag genom mina skills i serbisk historia.

Fest

rat salad

I går var jag och simmade, jag har ju köpt ett årskort och det var bara andra gången jag kom iväg och simmade så det är väl inte då bra. Men det är skönt att simma på kvällen, lite folk tyst lugnt de spelar klassik musik eller gamla schlagers med betoning på gamla. Det jobbiga med simhallen är ju människorna och deras nakenhet, när de int eär så många är det lättare att hantera, jag få sitta själv i bastun och kan sitta länge länge. Fast det börjar dåligt jag får såklart skåpet klaustrofobiskt nära en stor rödbrusig grov karl som klär på sig sjukt långsamt, när jag kommer in i omklädningsrummet är han naken, han tar på sig både skjorta och tröja innan han får på sig sina kalsonger, suck.

Jag fick ett stort sug efter riffig hårdrock så jag har lyssnat en hel del på första sabbathskivan, och det är konstigt ur minnen kan återväckas av musik, lukter, tankar osv. poppar upp när man hör en låt man lyssnat mycket på i en särskild del av ens liv. Black Sabbath är för mig förknippat med en period i gymnasiet innan fikagänget hade utkristalliserats eller iaf innan alla hade inlemmats i gänget och visste sin plats. Jag hängde mest med marre och vi brukade vara i trollerithomas lilla hus på kvällarna. Ibland spelade vi poker med hans storebror som fuskade hela tiden, men mest rökte vi cigaretter i busskuren utanför hans gård. Marre och tomas snusade men inte jag. När jag hör de där låtarna känner jag den instängda lukten som det blir i en friggebod utan riktig ventilation, smaken av cigg lukten av snus och en slags tristess som egentligen inte var förlamande utan snarare att man hade rätt kul just för att man inte hade något att göra och den överflöd av tid man hade, man visste liksom hur man väntade.

Har ni sett

svenska dagbladets reklamkampanj där det står stort S litet hjärta stort D? och där hjärtat skall föreställa v:et i SvD. Jag trodde i typ tio minuter att det var en ny drive från sverigedemokraterna, typ sverige älskar demokrater, demokrater älskar sverige, rösta på sverigedemokraterna. Funderar om jag borde kontakta dem och försöka sälja in ideen eller kanske inte, det är ju inte bara mot allt jag tror på, utan ideen är ju faktiskt redan använd. Ngn snubbe som hyresvärden hänvisat till skall koppla in vår "nya" diskmaskin och han har tagit en månad på sig. Om man ringer honom säger han att han skall komma olika daga roch tidpunkter och skiter ändå i at dyka upp så nu orkar jag inte ringa honom mer. Vad har hänt mer? jag har hållit i en powerpointpresentation om informationssökning, uppskattat och vuxet. Jag lyssnar på tre låtar om och om igen Johny Cash highwayman, depeche modephotographic och dead kennedys holiday in cambodja inte hippt inte nytt och inte så kul, men jag är så opepp på nytt. Ska iaf köpa Säkertskivan, låtarna som jag har hört är ju hur bra som helst.

en okänd släkting

Pappa hade gjort en ring till en kille, som han lärt känna på medeltidsveckan på gotland och som vi skulle träffa när han var här, förena affärer och nöjen liksom. Killen visade sig bo på lappis så vi träffades på naturhistoriska. Han var en trevlig och glad prick, lika gammal som mig och pluggade sista terminen på läkarlinjen. Dagen efter vår lilla träff ringer han på min mobil och säger

-David, vi är släkt min morfar är lillebror till din farmor!

Så nu har man en tremänning, som bor två kilometer bort och som är läkare, och såna är ju alltid bra att ha i släkten.

Anton frågar vem som äter skum? Jag svarar att jag inte tror att någon äter skum. Men han ger sig inte, grisar äter skal, hästar äter gräs, många djur äter i hans syn konstiga grejer, många människor äter tom djur, farbror tomas äter exempelvis fiskar. Så han pressar mig, -Vem äter skum?

Tack för förra helgen hörni det var otroligt roligt att träffa er alla, det bästa var att jag han prata länge med alla. Johny och jag fick prata om mycket nörderi som vi suttit hemma och bubblat över av, Pat och jag fick prata om framtid och studier och yrken och livet och sånt och mörn och jag slog sönder glas på lokal av pur samtalseufori (var det så du skrev mörn?). Roligare än så har man väl inte när man närmar sig trettio. När jag och anton lekte att vi trollade bort karin skrattade han så att han kräktes. Det ni så roligt kommer jag nog aldrig mera att ha, men det kanske är lika bra. Nu ska jag se på thank you for smoking i morgon kommer pappa vi skall gå på sjöhistoriska äta indiskt och gå på bio, det blir nog toppen.

psykopaten

På tunnelbanan försöker två rätt jobbiga och på sitt sätt rätt rara pre-tonårstjejer få vagnens resterande passagerare och mest mig (som sitter mitt emot dem) att tro att den ena av dem är psykiskt sjuk alt. förståndshandikappad. Vilket av dessa alternativ som deras lilla föreställning skall föreställa fattar jag aldrig. Den ena tjejen (Psykot/mongot) låter -uöööh slår sig i huvudet lägger sig på kompisen och säger att hon vill gå av osv. Kompisen säger med lugn röst, -seså snart är vi hemma, -du skall snart få din medicin, - skärp dig det finns folk som är normala här, och till sist det klockrena -ta det lugnt du skall snart få träffa din psykopat.

Så då var ännu en helg slut (söndag)

Har inte gjort så mycket den här helgen heller, rätt skönt. Vi hälsade på några exgrannar som köpt brf i bergshamra, och man blev ju rätt sugen. Idag var jag och ants på barngympa och sen prommenerade vi runt lite i mörby. När jag köpte mina klumpiga praktiska vinterkängor sa jag att jag bara skulle ha dem i bergshamra, sen sträckte jag ut området som det var halal att ha dem i till att gälla den egna kommunen. Men nu bröt jag detta också snart klampar jag in på debaser medis med dem på. I danderyd tittade vi på hästar och på danderyds kyrka. Karin och jag pratar om hur gammal den är och jag lägger ut texten om att den måset vara från senast tolvhundratalet eftersom den är ett klockrent exempel på romansk byggnadsstil. När vi kommer hem kollar jag upp fakta. Den är från fjortonhundatalet.

Snön

Jag tycker fortfarande att snön är magisk, jag börjar att tycka att det är lite kallt på mornarna när jag går till tuben är termometern nere på minus tio men jag klär på mig halsduk yllesockar och filtsulor i skorna. Jag har köpt rejäla vinterkängor och täckbyxor från hm's barnavdelning, de deppiga i hela täckbyxehistorien att det inte ens var den största modellen som fanns på barnavdelningen som är 168 utan den näst största storleken 158:an. Jag är alltså ungefär lika stor som en trettonåring suck . Men jag sväljer förtreten och tänker på pengarna jag sparat genom att köpa barnkläder. Det känns som om jag genomgått ett klädmässigt paradigmskifte i år och äntligen förstått att en förälder måste ha varma kläder att ha på sig för att tycka att det är kul att vara ute. Och kul är det, vi åker pulka och leker i snön. Jag och anton bygger vägar snösängar som vi ligger i och tittar på himlen, men man ser knappt några stjärnor i de här tätbebyggda områdtn. När jag var barn brukade jag ligga i snön och titta på vinterstjärnhmlen som var så märkligt nära riktigt kalla vinterkvällar i jämtland. Efter ett tag blev man aldeles yr av att bara se fler och fler stjärnor uppenbaras allt eftersom ögonen började se även de mer ljussvaga stjärnorna, sen kom tanken på universums storhet och jagets litenhet och man var tvungen att åka mera pulka för få något annat att tänka på. Rätt skönt att slippa existensiella grubblerier ändå, stjärnor är överskattade.

Ostalgi

Jag och Jon såg en bra film, de andras liv. Om en stasiman som får i uppdrag att bevaka en berömd och regimtrogen regissör och hans skådespelande hustru. Wiesler(agenten) blir mer och mer berörd av människorna som han spionerar på och börjar att laborera med deras liv. Miljöerna är otroligt snygga filmen igenom, man tror verkligen att man är i ett rätt tidslöst östyskland. Det är bara genom små detaljer man förstår att det är åttiotal, i en scen sitter några punkare och super utanför stasiagentens höghus, och Honecker är generalsekreterare i SED. Annars så råder ett slitet och evigt femtiotal, med mänskligt antimode med nylonkläder och noppiga sofföverdrag. Wiesler bär nästan hela filmen igenom en täckjacka med kavaj som sticker ut tre centimeter under den. Hans gestalt är skrämmande och samtidigt är det något otroligt fängslade med den ensamma gråa byråkraten som sakta men säkert gör ett karriärmässigt selbstmord.

sheriffen av östersund

Av en slump hittar jag spännande fakta om östersund på 1800-talet. Staden beskrivs som ett laglöst land ett svenskt "vilda västern som skrämmer besökare. Det roligaste är att höra om stadens store man apotekaren Samuel Perman som tydligen "vid sidan av apotekssysslorna också var ordningsman, domare, åklagare och straffexekutor" och ofta sågs "inspektera gatorna. Ertappade han någon småtjuv kunde han släppa honom, efter några vinande rapp med sitt bamburör,med orden "Stjäl i Ås, stjäl i Brunflo, stjäl på Frösön och stjäl i helvete, men stjäl inte i Östersund!"

Vilken slogan, det skulle kunna vara något att satsa på när projektet vinterstaden är kört på grund av global upvärmning.

Vem skall trösta knyttet

Alltså vilken bok det är, så otroligt vackra bilder.

Bad, bus osv.

Jag längtar efter sommaren och jämtland, vill vara i stugan och bada vila och läsa böcker. I verkligheten råder det egentligen ingen brist på någon av de tre sakerna. Jag har tagit det lugnt hel ahelgen och faktiskt varit på badhus två söndagar i rad. Något otippat är det lika kul att åka vattenrutchkana som jag minns det, det är säkert tio år sen sist. Jag har köpt ett årskort på det närmaste badhuset och skall försöka komma iväg och simma ngn gång i veckan nu.

Jag måste peka med hela handen vad gäller antons musikaliska uppfostran nu, när vi diskade dansade vi loss till abbas gimme gimme men när nästa låt (what do I get med buzzcocks)

drar i gång säger anton, -Vad är det här för musik, jag gillar inte det här, jag vill höra "timmi timmi ao". Jag måste ha utsatt honom för för mycket disco i en känslig ålder och nu får jag stå för mitt kast.

Det är mycket brittiskt på tv nu, så line of beauty i helgen och det var ju fantastiskt bra, ikväll börjar life on mars på svt och den serien har jag höga förväntningar på, poliser sjuttiotal och en tidsresa, den kan vara hur bra som helst.

OBS viktigt

Alla vet ju redan det här men det är viktigt att komma ihåg i dessa terrorbekämpartider.
http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_14400718.asp

Alun

På jobbet satt jag och bläddrade i den fantastiska boken Gentlemannen - handbok i det klassiska herrmodet. Under kapitlet skäggvård, läste jag intresserat om hur en riktig rakborste skulle bestå av idel bäverborst för att nå bästa möjliga effekt. Här kunde jag också läsa att en nödvändighet vid rakning med hyvel var ett alunstift, eftersom alun hejdar det blodflöde som lätt uppstår om man slarvar till vid rakningen. Jag har rakat mig med hyvel sen jag var typ sexton och hade aldrig hört talas om alun förrän nu. Förvånad slöt jag mig till att bokens rakningstips förmodligen var lätt föråldade. Men döm om min förvåning när jag under lunchen besökte apoteket för att inhandla hudvårdsprodukter och upptäckte ett alunstift bredvid rakgrejerna.

Är det någon hyvelrakare som använder alunstift, är det jag som är efterbliven eftersom jag missat hela grejen med alunstiftet?

ett GOTT nytt år i punktform och med bilder

• Året började bra med en trevlig nyårsfest.
• Dagen efter var jag ingen latmask utan lånade en slagborr och satte upp upp en hylla som jag gruvat mig för i dagar.
  

• En stund senare och som en present med posten kom världens snällaste tyskar förbi med en Echter Dresden Christstollen.
• Igår köpte jag en tweedkavaj som satt som en smäck för halva priset på mellandagsresan.
  

Gamla goda sverige ( VARNING IRONI)

Har du också läst Mikael Niemis nya bok och irriterat dig över gnället över att barnen i Tornedalen inte fick prata meänkieli i skolan eller sett filmen Elina som om jag inte fanns och hejat på Elinas onda lärare, en svenskhetens sista utpost i finskbygden som mobbar huvudpersonen för att hon vägrar anpassning. Eller bara tröttnat på det här tjafset om minoritetsspråk. Du är inte ensam, i Malmö vill folkpartiet förbjuda elever att prata andra språk än svenska i skolan. Heja folkpartiet i Sverige pratar vi Svenska!!!

Att återvända

Så, då var man tillbaka igen på jobbet och i staden som är ens hem. Mörkret i Jämtland höll på att knäcka mig, det var bara ljust mellan nio halv tio och halv tre och när det inte finns någon snö blir det verkligen becksvart. Nu har jag ju vant mig vid söderns ljus och att landskapet är upplyst av gatubelysning. Inte som hos mina föräldrar med några ljus runt gården och sen en halvkilometer mörker fram till "stora vägen". Julen var god men lite stressig, jag var sjuk och hann inte med att göra så mycket mer än att hänga med släkt. Jag är glad att jag iaf följde med på förfest innan den stora julbalunsen. Kul att träffa sina vänner och påminnas om hur mycket man tycker om dem, att jag sen åkte hem och hängde med brorsan istället för att dansa hela natten var rätt skönt i efterhand.

Jag har två löften till nästa år:

• Att gilla läget
• Att umgås mer med min bror

God Helg

Vi hörs igen efter nyår.

Tjernobyl igen

Ni som känner mig vet att jag lätt blir lite besatt av grejer, här http://hem.bredband.net/b572399/Tjernobyl/ är en både väldigt fin(rar) hemsida som en intressant privatperson knåpat ihop om en resa till Tjernobyl som han gjort. Kolla på bilderna av staden Pripjet som låg alldeles intill kraftverket. En sovjetisk mönsterstad som fullkomligt tömdes för tjugo år sedan och står tom sedan dess. Sen är det ju en tragedi utan dess like förstås men det eggar mig något enormt att se bilderna av den här spökstaden.

hej hej

Oh är så trött att jag tror att jag svimmar kl är tio men känns som fyra på morgonen. Så vi skyndar oss för att få med allt. I lördags var vi hos sofia och såg världens sötaste bebis, och en fullständigt bedårande ettåring. Idag har jag pratat böcker inför hundra människor och jag börjar så smått att gilla att prata offentligt, det är en liten kick att ha många människors uppmärksamhet sådär, du känner dig viktig och betydelsefull och jag är en ganska liten människa. Jag har börjat läsa Jörgen Gassilewskis bok Göteborgshändelserna och kan inte riktigt bestämma mig om den är fantastisk eller bara jobbig.

Ja både jag och Karin omvärderar saker och ting. Hon har lyft sin snart tioåriga fatwa från red hot chili peppers ( men är förstås såklart inget fan) och jag börjar så småningom se storheten hos ABBA.

Glögg och lucia

Jag har fått glögg på hjärnan, nu har vi starkvinsglögg, vit svag glögg, alkoholfri glögg och konjaksglögg hemme, och detta efter endast fem dagar av september. Anton är rolig det vankas luciafirande på dagis, barnen har tränat luciasånger och skall ha ett uppträdande, vi tycker att han skall vara tomte Anton blir arg, han tänker inte ha tomtedräkt, han vill ha "jeans och tröja". Ganska sunt egentligen, verkar som om han inte är den traditionstyngda typen. En grannpojke skall vara lucia. Plötsligt verkar dagis vara stället där man kan vara sitt sanna jag.

HORROR

Ikväll är karin på förfödelsedagsmiddag så ikväll blir det skräck!

Hej dagbok

Nu har jag varit hemma med sjukt barn i två dagar vi har tittat på film läst böcker och bakat bullar ingefärsbanankanelsockerkaka och kokosbollar samt druckit kaffe med föräldrar till andra sjuka barn. Med risk för att låta som en sjukt dåligt närvarande tankspridd parodi på pappa så förvånas jag över vilken skillnad det är i hur mycket man hinner tänka när man inte har ett jobb med fasta rutiner som måste göras och som kräver full koncentration. Hemma finns tusen tillfällen att låta tankarna flyga fritt, när du diskar läser böcker du kan utantill ser på barnprogram osv.

Igår var jag på julfest med jobbet, gillet utspelades i medeltidskrogen Sjätte tunnan i Gamla stan. En resaturang med medeltidsfeeling, bara mat som fanns under medeltiden, träbänkar, inga gafflar, inget kaffe och gycklare samt spexiga servitörer. Det som förvånade mig mest av allt var att maten var riktigt god, jag åt glatt rotfrukter, surkål grönkål, mörkt bröd, salt slanggurka kålrotslåda, starka ättiksinlagda frukter och skjölde ner det med klosteröl ur lerkrus. Gycklare är ju alltid sjukt jobbiga men man får väl köpa det när man är på dylika evenemang. En kväll att minnas kort och gott.

Konstigt, på kobra hade det ett reportage om joy division där både speakerrösten och ngn rocksnubbe droppade metallica som ett av de band som influerats av joy division. Fattar ni det? För mig har Metallica blivit en symbol allt som är ondskefullt, på landet i jämtland valde man mellan iron maiden och metallica och jag valde maiden. Ett val jag aldrig ångrat. Vad är några sura amerikanska terapioffer som polisanmälde sina fans, mot ett gäng glada gubbar från east end som sätter ihop ett turneset med låtar efter fansens omröstning på sin hemsida.

politisk dynamit

Jag läser Henrik Arnstads bok Spelaren Christian Gunther, som är sjukt intressant men väldigt omständig. Idag skriver författaren ett svar på en del av den kritik boken fått av Finska UD i svenskan läs det, det här kan bli spännande

http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_14163926.asp

Prata Prata

Att ha barn gör att man får prata om väldigt roliga saker och hamna i diskussioner där man får ta en väldigt tråkig och präktig roll. Idag har jag tex förfäktat den väldigt borgerliga åsikten att det är alldeles otillbehörligt att stoppa mat i sina fickor. (För att ha något att knapra på lite senare). Samt fört en förvirrad dialog om huruvida vattnet blir rädd eller inte när en haj simmar i det.

Saker man tänker på när man läser en bok som utspelar sig mellan 1900-1940.

• Hur ser en Vegamössa ut?
• Hur ser en paletå ut, och vad är det som skiljer den från en rock?
• Vad mycket roligare det verkar vara att ha ett Nachspiel än en efterfest.
• Hur lät egentligen den tyska jazzen?

Jag hade fel och du hade rätt.

Fram till förra veckan trodde jag att det hette på "pin tji" och inte det korrekta på "pin kiv". Jag trodde att tji:et var jämförbart med tji fick du, istället för kiv:et från att kivas.
Men jag hade fel och Karin hade rätt.

Nu har boken kommit nu är boken här

Jag gick och klippte mig hos en frisör på bergshamra torg och sånt är ju alltid lite nervigt. När han började fara med en trimmer över nacken blev jag nervös, men resultatet var bra, och priset ännu bättre 170 kr! min förra frisör tog 350 kr. Visst hon tvättade mitt hår och la ner en halvtimma till på klippningen men sånt gör bara mig nervös och obekväm. Nej hellre en lätt oengagerad tunnhårig man som klipper en okej frisyr på en kvart. Ikväll skall jag på fest hemma hos klara med jon och fredrik det skall bli skojigt. Innan dess middag på malaysia, mmm.

De snöade

Så vi byggde en snögubbe farsan och grabben och jag

Nu har jag väntat på något gott för länge

Objektet för min åtrå är Kjell Westös nyaste bok där vi en gång gått. (http://www.panorstedt.se/templates/norstedts/NorBook.aspx?id=42717 varför syns länken så här cp-blogger?) Jag står i kö på på jobbet och den skulle lämnas tillbaka igår, jag blir tokig jag är så nyfiken.

Fikagängsord del I. "transa"

Att transa betydde inte inom fikagängsterminologin detsamma som i resten av Sverige, att klä sig i kvinnokläder. Första gången jag hörde ordet var när mörn spelade flipper som en gud och ropade

-jag transar
-jag transar

Jag tror att ordet kom från någon av de jock/spelmissbrukarkompisar han hängde med innan fikagänget genomgick sin metamorfos från komisgäng till strängt exluderande herrklubb (förlåt ingo) som inte accepterade snedsteg i medlemmarnas umgänge med omvärlden. Att transa betydde att göra något skickligt och fokuserat, som att göra det i trans. I det här fallet att spela flipper med höga poäng. Jag tror att ordet kanske inte användes alltför ofta då det främst användes vid flipperspelande, vilket å andra sidan var en stor del av fikagängsvardagen. Om inte själva spelandet så pratet om att det skulle/borde spelas flipper vilket flipperspel/lokal som borde uppsökas osv.

Surhöna

Skriver mer när jag slutar sura.

Hej jag är sur II

Hej jag är sur. Igår snöade det i stockholm och det var halt. SL ställde in alla bussturer i länet. Jag jobbade kväll och konstaterade att jag nog skulle bli tvungen att gå till ropsten. Det var en rätt skön promenad till att börja med, luften var frisk det blåste lite och var inte särskilt kallt. Men när jag kom till bron så blev det kallt med stort K. Vinden piskade på från havet och kylan var sådär äckligt klibbig som den kan vara här i söder. Jag lindade min halsduk runt ansiktet och låtsades att jag var en tuareg i en sandstorm. Fast jag egentligen såg jag ut som en idiot som lindat en halsduk runt huvudet. När jag kom fram till ropsten missade jag precis tuben och fick vänta en halvtimma på nästa, det tog 1 tim och 30 minuter att ta sig hem. Idag var jag hos tandläkaren och lagade tänder för två tusen. Jag skall gå dit om några veckor och laga ett hål till. I Januari skall jag komma tillbaka och sätta in en krona istället för en gammal lagning som spruckit. Allt som allt kommer det att gå på över sextusen SEXTUSEN suck, och kommentera inte om att jag skall börja borsta tänderna.

Hej jag är sur

Trött som vanligt, den här otäcka gråa blöta kalla årstiden suger all energi ur mig. På vägen hem från jobbet biter jag sönder en gammal lagning och vips måste jag ta mig till en tandläkare och förmodligen pynta en smärre förmögenhet. Roligare var det att höra sibirias nya singel, lyssna på den här den är grym. Vet inte om någon läser den här bloggen nu som inte skulle hittat dit annars men jag marknadsför ändå. Ikväll förbereder vi oss på stormen och tittar på anders och måns.

Hjälp mig ipodägare!

Jag vet att ni är många tillsammans är vi starka, stoppa itunes-krånglet nu!

Jag var tvungen att göra en systemåterställning, till ett visst datum. Efter detta datum hade jag uppdaterat itunes till den nyaste upplagan. Vid systemåterställningen sparades alla möjliga filer och bland dem en del uppdateringar till itunes tror jag.
Efter detta funkade inte itunes, jag har tagit bort det och lagt in det på nytt och tagit bort alla andra itunesfiler jag hittat. När jag försöker köra itunes får jag meddelandet

Programmet Itunes kunde inte öppnas. Ett okänt fel uppstod (-200).

Känner någon igen detta, har ni kanske en ide om vad jag kan göra för att få det att funka igen?

Dom är ju inte särskilt lika

Jag har tjatat inför en Karin som hövligt varken svarat eller sagt emot om hur lika agenten i prison break och reinfeldt är. Men ser ju nu att de faktiskt inte är särskilt lika.





Inte heller är Andy Sipovic och Kling särskilt lika heller.


(Kling är han med mustach)

Jag vill ta tillbaka lite av allt ont jag sagt om Prison Break det är ju riktigt spännande inför kvällen, nu när gubbbarna äntligen sluppit ur finkan.

Hej hösten

Jag gillar dig egentligen men nu är det mörkt blött och jag är trött trött trött och allt är jobb jobb jobb. Så nu längtar jag efter det här och de är långt kvar.

Radiumsekunden

Vet inte hur jag skall uttrycka det här utan att det blir klychigt. Men jag älskar när man i en bok hittar en formulering som sätter ord på en tanke eller upplevelse man haft men själv aldrig lyckats att konkretisera i ord. Eller ännu bättre när författaren skriver något som man inte vet om att man upplevt, men sen när man läser det skriker man för sig själv - ja just det så, precis så känns/kändes eller var det. Här är ett klockrent exempel ur Vägen ut av Harry Martinson (tack johny).

Ibland när han gick och teg och ingenting särskilt tänkte på kände han i ordlös klarhet hur allt var. Allting stod klart för honom, men om han hade försökt säga eller tänka bara så mycket som "tyst, tyst" så skulle allt varit borta. Han tänkte: Så är det nog för alla människor. Det är nog inte bara för mig. När han blev äldre kallad ehan det radiumsekunden. Någon sällsynt gång hade han den. I sådana stunder kom ett svep av klarhet. Plötsligt visste man allt. Men bara en sekund. Sedan fortsatte vimlet som förr och man stod kvar och undrade varför Undret var så. Att det var sällsynt som radium. SÅ var radiumsekunden. Den gick inte att hålla kvar. Den gick inte ens att tänka. Efteråt visste man bara att man för ett ögonblick hade vetat vad man annars inte visste. Men hur det varit kunde man aldrig förklara ändå. Så var radiumsekunden. Den kom oombedd och gick som den kommit. Omöjlig var den att hålla fast, omöjlig att locka till sig.

Fest

I går var vi på en magnifik femtioårsfest med en magisk trädgård. Fylld av teaterrekvisita guldfiskar och kalebassväxter. Oväntat nog relaterades det till Vapnet kvällen igenom. Födelsedagsbarnets tonåriga dotter uppträdde med en akustisk fin version av Thomeegränd festens unga tonåringar var vapnetfans som spelade kriminella gitarrer o lily allen så att jag karin och anton fick stuffa på dansgolvet. Jag bondade med en tonårig indiepoppare från Tandsbyn! jag ville visa att jag var nere med hooden med att fråga grejer om kastalskolan osv. Men det närmaste vi kom varandra var att hon hade mörns mamma som lärare. Vilket tydligt visade hur gammal och lam jag var som var nere med hennes lärare. Även här gled samtalet in på vapnet hon var en stor fan som sett spelningen på yran och tyckte att varit mycket bra. När hon fick reda på att jag kände gubbarna blev hon lite imponerad, men då började jag att kännna mig som en suspekt gubbe som försökte imonera på småtjejer genom att skryta om mina framgångsrika kompisar.

Hursomhelst var det en otroligt rolig kväll med roliga människor och snälla släktingar anton satt hos sin mormor hela kvällen och var mallig.

Ännu en svart dag för Ryssland

Jag tycker att mordet på Anna Politovska är lika hemskt och sorligt som alla andra och jag förmodar att betydligt mer välformulerade människor än mig redan har uttalat sig om vad det här betyder om man ser på rysslands brist på demokrati och Putins auktoritära styre. Hela grejen är så fruktansvärt vidrig bara.

Lustigt hur minnet ofta har fel, jag hade för mig att jag gick förbi Politvska på bokmässan men på hemsidan läser jag att hon ställde in sitt besök.

Punka och krossade drömmar

Idag har jag lagat mitt livs första punktering, eller lagat och lagat jag fick byta hela slangen. Jag är lite sur på alliansen för att de vill lägga ner citybanan, eftersom jag hade sett fram emot Odenplans kommande storhetstid med underjordisk pendeltågsstation och nytt stort stadsbibliotek.

Horace gamle lustige vän

Horace Engdahl är ju en alltid en källa till roliga citat, idag blir han intervjuad imetro angående att han sitter i svenska spels jury i en tävling om att att skapa ett svenskt pokerspråk [sic] på frågan om han själv spelar poker svarar han,

-Nej jag ägnar mig inte åt hasardspel.

Våldet

Jag började att läsa i varför tror du att vi låter som vi låter när jag var hemma hos mörn förra veckan, och igår lånade jag hem den från jobbet och fortsatte att läsa. Något av det mest intressanta är hur mycket de flesta intervjuade trycker på att de fick spö för att de var punkare. Bilden de målar upp av det sena sjuttiotalet är inte bara den om raggare som vässar knogjärnen och hänger utanför punkspelningar utan även om hur medelsvensson spottar på skriker åt och spöar tonåriga punkare. Egentligen har jag svårt att tro att det verkligen var en sådan hetsjakt på punks som det beskrivs i boken. Men jag minns första gången jag själv hängde med mina punkarkompisar i östersund en fredagkväll. Det måste ha varit på sommaren mellan åttan och nian tror jag för det var fullt med folk på stan och man satt på uteserveringar och drack. Jag var inte så värst punk, svarta kläder docs och en fruktansvärt ful urväxt pagefrisyr, men mina homies hade hela punkuniformen med mohikan och resten av paketet. Jag var så chockad över folks reaktioner okej att kickers skrek åt en och knuffade på en, och att bönderna tjafsade med en och slog på en de hade de gjort med mig så länge jag mindes. Mildare former av våld hörde till vardagsmat på de skolor jag hittils gått på. Men det här var barockt vuxna män skrek punkarjävel och hotelser regnade från höger och vänster och smockan hängde liksom lite närmare mig i luften än den gjort tidigare. Och detta var ju ändå nästan TJUGO år sedan den första svenska punkvågen. Vet inte om det hade så mycket med punken att göra, innan sommaren var slut hade en lokal gängboss tagit stryptag på mig och tryckt upp mig mot ett träd, tidigare hade han tryckt en kniv mot strupen på en av gängmedlemmarna, bonnrasisterna i min klass och den över mig sparkade av käkbenet på en annan punkare på min höstadieskola. Men jag slapp spö, jag blev inte nerslagen förrän flera år senare och det var inte för att jag var punk eller för att jag var bög (som det började heta lite senare när man började att lyssna på popmusik istället) utan orsaken var en helt annan där jag väl hade mig själv att skylla för att händelserna utvecklade sig så som de gjorde.

bokmässan

Till att börja med vill jag be alla om ursäkt för att mitt bloggande från bokmässan uteblev. Trots att jag utrustats med en ny apple i-book från jobbet och åkt till göteborg med endast ett uppdrag. Att skildra den skandinaviskt intellektuella världen i dess miniatyr genom ett davidskt perspektiv, så fullföljde jag aldrig min uppgift utan larvade istället omkring och tittade på folk som det heter.

Highligts.
*Mystisk man söker kontakt med mig och visar sig vara autografsamlare, han förevisar stolt sitt till 1/4 ifyllda autografblock.

*Jag får prata lite chaves med Magnus Linton

*Stormar runt på mässan i racerfart med en gammal favoritkursare.

* pizza på masthuggsberget

* drinkar hela kvällen för att avsluta med sojakorv och prata hela natten om att bli gammal/vuxen och dödsångset med mörn

hej göteborg

I morgon åker jag till bokmässan. Sist jag åkte till Göteborg själv var jag tjugoett år och hade just läst mitt första år på högskolan. Jag arbetade på ett äldreboende och skulle demonstrera under EU-toppmötet. Nu är jag 26 färdigtbildad har fast arbete fru barn och skall åka på mässa med jobbet. Jesus vad mycket som har hänt på fem år. Om vi lyfter perspektivet från David till världen har större förändringar skett. 2001 var kulmen på en flerårig vänstervåg i Sverige de största demonstrationerna sen tidigt nittonhundratal skulle ske, kriget mot terrorismen hade inte börjat, World trade center stod där det stod och USA hade inte bombat ett tredjevärlden land sönder och samman på över tio år. (Serbien undantaget men det var nato och med FN:s godkännande så det gills inte, inte ligger det i tredje världen heller). Den första resan utvecklade sig till några av det mest händelserika dygn som jag varit med om och de lämnade mig rädd, chockad och mycket mycket arg under lång tid framöver. Låt oss hoppas att denna resa blir lugnare.

Go go go

Börjar bli lite nu tar vi fajtenpepp av det här spektaklet, alliansen tar alltså två av mina framtida föräldraledighetsmånader, dom ger de bort i form av vårdnadsbidrag som en liten present till bortskämda övremedelklasskärringar som inte vill jobba. Utan hellre vill bli försörjda av sina män för att det är så mysigt med en riktig familj där alla vet sina platser och det är ju framför allt för barnens skull som mamma är hemma. Men nu kör vi det här kan bli bra ta fajten försök att inte tänka på det dåliga inget ont som inte har något gott med sig eller nåt.

Röstning

Så då har man röstat!

Revolution

På vägen till Ikea kungens kurva sneddade vi över Skärholmens torg och bland fruktförsäljare folkpartister och sossar hör vi en mörk stämma sjunga en proletär visa ackompanjerad av en ensam synth. Det är Sven Wollter och kommunistiska partiet (fd kpmlr) som är ute och promotar sig själv inför kommunalvalet. Det var så genuint en liten skara trogna partikamrater en visa spelad på en dassig synth på ett förortstorg och så dramatenskådespelarens torndömsstämma.

Johny tipsade om den här boken här om dagen och eftersom jag är omgiven av de små bokrackarna på jobbet så sträckte jag ut handen och fångade den som pocket (med väldigt snygg framsida) och vilken bok jävlar vad arg Harry är när han skriver. Med vilket raseri det är han beskriver det dåtida samhället som skickade runt kommunbarnen från gård till gård och de människor som kärlekslöst tar hand om den föräldralöse Martin. Allt hänsynslöst skildrat ur barnets synvinkel.

Om televisionen

Jag orkar inte se på tv längre. Det kom smygande, allt började med att jag inte klarade av att se på karins dokusåper om sång och dansmänniskor. När karin såg på fame factory morrade jag och satte mig framför datorn eller stängde in mig med disken eller läste boken. Sen klarade jag inte av dokusåpor heller, eller jag kände det som om jag kastade bort mitt liv med att se på människor som jag instinktivt inte gillade och som inte sa mig något om mitt liv. Hejdå Big brother och liknande och idol kunde jag inte se på för jag tyckte så illa om domarna och ännu värre tyckte jag om alla som ställde upp. Nu har mitt syndrom eskalerat nu kan jag inte se på halvtaskiga amerikanska serier heller. Jag sitter och blir arg på prison break för att det är simpelt jag orkar inte med ett helt avsnitt av desperat housewifes utan att börja läsa eller städa eller surfa. Är det damp eller är jag bara en snobb? riktigt bra tv klarar jag av som rome eller sopranos och korta program som är roliga och börjar på s kan jag se på som seinfeldt, simpsons eller scrubs. Men jag minns aldrig när programmen går jag orkar inte se på nyheter längre då jag alltid läst dem i tidningen eller på nätet innan. Kort sagt jag håller på att tappa tv-stinget hjälp mig.

26-årig kille

Äppel Päppel

Härliga södern visst finns det äpplen i jämtland men inte som här, på vår gård växer ett PLOMMONträd barnen snaskar plommon medan de gräver i sandlådan. På antons dagis växer både körsbär och PÄRON fatta att jag bor i ett land där man kan plocka päron från trädens grenar och äta dem, fantastiskt.

vardag

Så var man inne i vardagslunken igen trött trött trött men jag skall försöka undvika gnäll gnäll gnäll. Trevlig popdakar i goda vänners lag i helgen. Vapnet gjorde sin kanske bästa spelning som jag sett och det är rätt många det och lucksmits var ju lite skoj att titta på.

Nu när hösten drar in (som jag egentligen gillar) drömmer jag mig tillbaka till sommar semester och stugan.

Members only

Så började sopranos igen och det var ju trevligt. Dom goa gangstrarna har ju inte gjort sig kända som vänner av den goda(kläd)smaken så lagom roligt var det när gangstern som ärvt två miljoner lyxar till det och köper en likadan jacka som jag tänkte köpa i somras.

Och det var inte så att det bara var rikgangstern som tyckte att jackan var snygg, även Vito den välväxte mannen med de gigantiska kavajerna i slinkigt material gav honom komplimanger för den nya jackan.

Knackade bokstavligt på vår dörr häromdagen, två glada socialdemokrater var ute och värvade vänsterröster i studentghettot. Det var dagen efter vårt bröllop hela lägenheten var ett enda kaos det var fullt med skräp i trapphuset som jag inte hunnit slänga ännu, jag står i full färd med att steka sojakorv när jag avbryts och skyndar till dörren. Partifunktionärerna frågar mig om jag bestämt mig för vilket parti jag skall rösta på och jag ljuger ch säger att jag inte bestämt mig än men att jag kommer att rösta på deras sida (alltså inte på den mörka). Anton gör en snabb entre iklädd kvinnokamps-tshirt och rätt smutsigt ansikte, korven håller på att brännas vid och när jag börjar att lägga ut texten om hur bra det vore med ett lokalt maktskifte i solna ser jag plötsligt mig själv i deras ögon och förstår hur bohemiskt vår i vanliga fall prydliga lägenhet ser ut och hur min trötthet nog verkar rätt manisk hur vår trappuppgång som jag tycker är lite gemytligt rörig nog ser ut som en soptipp för dem och hur de kan berätta för sina partikamrater om de bohemiska vänsterstudenterna och att de nog kan räkna med deras stöd i alla fall. Jag tystar mig själv tar några broschyrer, stänger dörren och rusar till spisen och den vidbrända korven.

If you wanna be happy for the rest of your life. - Dont make a pretty woman your wife

Asch man skall inte tro på allt som sjöngs. I lördags gifte jag mig med världens vackraste kvinna och jag är nu herr Karin Medin. Här är en bild från när vi nervöst står och väntar in alla som skulle närvara vid ceremonin på stadshuset. Notera hur vi drömskt blickar in i den ljusnande framtid.


Tack till alla som kom på festen senare på dan, tack för alla fina presenter och underbara tal och uppträdanden. Tack alla för att ni gjorde lördagen till en fantastisk och minnesvärd dag för både mig och karin . Jag är nöjd med allas insatser utom min egen helt slut som jag var efter dagens emotionella laddning och gårdagens fysiska slit så gick bokstavligen luften ur mig vid tolvsnåret och Karin fick hålla igång dansgolvet utan mig under festens tre sista timmar.

Ett härligt gäng.

Mer bilder från svensexan finns här.