Jag åker buss cirka 7 minuter varje dag, och på min hållplats är det alltid flera passagerare som skall kliva av så jag behöver i princpip aldrig plinga, det är alltid någon annan som tar hand om den saken. Men ibland är det ju faktiskt bara jag som skall kliva av och då måste jag trycka påden där knappen. Jag tycker att det är lite jobbigt att plinga, liksom här kommer jag och plingar och är så jävla ivrig att kliva av, borde jag inte vänta och se om någon annan trycker först
När jag gick i högstadiet åkte vi buss varje morgon från landet in till förorten för att gå skolan. Då var det sjukt töntigt att plinga, det var någon slags markering av att man brydde sig om att gå i skolan, den som plingade var oftast en "pluggis" och nästan alltid en som gick i sjuan, att en tuff kille som gick i nian skulle plinga var otänkbart. Om man gjorde misstaget att plinga fräste alltid någon åt en att man var en tönt som ville gå i skolan eftersom bussen ändå skulle stanna eftersom busschauffören ju visste att det var högstadieelever med på bussen. Detta ledde till veritabla chicken race där man väntade i det absurda med att plinga om det skulle plingas skulle det ske precisi ögonblicket innan bussen dundrade förbibusshållpatsen. En gång skedde det alla visste skulle ske. Det var bara min klass som åkte med bussen eftersom vi hade någon slags sovmorgon och ingen plingade vi väntade ut varandra och ingen bangade. Nästa hållplats var dryga kilometern bort
och här klev några av de pluggigaste tjejerna av och gick till skolan. Vi andra åkte med bussen in till stan och bytte buss för att åka tillbaka till skolan. Vi kom försent till engelskan och vår engelska lärare var rasande. Men alla var rätt nöjda, eftersom ingen hade varit töntig nog att plinga innan bushållpatsen.
Jag hittade en rolig länk för alla som åkt buss i jämtland på åtti ooch nittiotal.
11 kommentarer:
jag gick/cyklade alltid till skolan under min uppväxt men konstigt nog känner jag samma sak inför att plinga nu som vuxen. särskilt på gamla spårvagnar där man måste dra i ett snöre ovanför fönstret. det känns skittöntigt, måsta ställa sig upp från sätet och liksom "tut tut här ska jag av jag är en lokförare i vilda västern". om man hade haft långa armar hade man åtminstone kunnat sitta ner på sätet och dra i snöret.
hallå följa med på TTA imrg?? /jon
Jag läste i TÅ om nån kille som hade skrivit en bok om en busschaufför som kört nån sträcka i östra jämtland. Verkar vara en äkta hembygdsbok, med vitsar och allt. Kanske nåt för dig som bibltekarie att undersöka?
En annan rolig sak du och jag borde kolla närmre på är alla de här böckerna där folk minns sina tidigare hem i kolonierna. Salman Rushdie har skrivit en hel del om de engelska böckerna om Indien (och hur de plötsligt blev populärare än nånsin under Falkslandskriget). Själv har jag sett många fotoböcker som "Souveniers de l'Algerie" (minnen från Algeriet) eller "l'Algerie d'hier" (gårdagens Algeriet). De är typ som "Je komm ihaug Jamtland mitt'", förutom att landet inte är deras.
Han som skrev den där boken föreläste när jag gick på Tollare. Han är/var utrikeskorre i Österuropa för SR. Själv har jag aldrig varit med om plinggrejen som kid då man åkte Skolbuss.Den tog en till plugget oavsett om man ville eller ej.
Var inte det Herr Kjell Allbin Abrahamsson, SR-korrespondenten, som skrev boken?
Men jag minns vagt att gamla släktingar suttit i morfars soffa och hyst agg mot boken, något om gruff och effektsökeri på jämtars bekostnad.
Jag minns också plingandet som något extremt laddat. Nu har jag ersatt det sociala med bakterieskräck. Fast snörena på spårvägarna gillar jag!
asch fasen, Pat knep att jag fick glänsa med Kjell Albin minuten innan mig.
Imponerande kunskaper kära vänner, visst är det kjell-albin som skrivit boken den harmynte humoristen om busschauffören pelle bergdahl, http://www.fischer-co.se/1100/1100.asp?id=2638.
Kul att din släkt dissade den det känns jävligt jämtland, komma här och skriva en bok, om vår busschaufför, märkvärdigt. Tur att Kjell-Albin är född i jämtland iaf. Jag får ibland bakteriefobi och tänker på alla smutsiga händer som vidrört den där knappen innan mig. Brukar dra jackan över tummen och trycka.
Patrik, hur var han Kjell-Albin, jag har läst några av hans böcker om östeuropa och jag fick ett br aintryck av honom. Jag har också åkt skolbuss fram till högstadiet, en lång mercedes med två rader säten bak, som en gammal bitter glömsk gubbe körde i halsbrytande hastigheter på skogsvägarna. Men när man började högstadiet var det reguljärbuss på morgonen iaf.
Fast jag gillar det där snöret på era spårvagnar den enda gången jag dragit i ett sånt var på linnegatan tror jag (går det spårvagn där) jag kände mig som om jag åkte spårvagn i wien på trettiotalet. Ellen jag ser dig framför mig i lokförarutstyrsel ala lucky luke dragande i tutan när du dundrar över prärien i ditt ånglok, på väg mot Santa Fe.
Det där lät intressant johny ge mig en titel så sätter jag igång vi kan ha en virtuell bokcirkel, jag tycker att du skall läsa Fotbollskriget av kapucinski du kommer att gilla den. Han skriver om algeriet sydamerika och kongo bla.
Vi hörs ikväll jon.
amen "jag ska av nästa"-plingskräcken kan ju ändå inte mäta sig med "helvete, jag plingade en hållplats för tidigt så jag måste mörka det genom att krypa ihop på sätet och sitta tyst när chaffisen öppnar dörrarna och blänger surt när ingen kliver av men alla kommer ändå att fatta att det var jag när jag kliver av nästa"-skräcken
hallå uppdatera ellinor länk. nu kommer man till en mupp!
men ellinor är en kompis till hon är förvisso litet yngre än mig men vi har alltid mycket att prata om
hihi.
mkt kul att se dig igår, som alltid! machouppvisningen fortsatte sedan i kön till russian mega break, i en och en halv timme. var glad att du missade.
Skicka en kommentar