Dagen blev inte alls som jag hade väntat mig, när jag satt på tunnelbanan vid station universitetet på väg till jobbet ringer karin och säger att anton har ramlat slagit upp örat och blöder rikligt. Efter att ha slängt mig av tåget hoppat på en tub imotsatt riktning och sprungit hem tar vi oss till vårdcentralen och så småningom till karolinska. Som tur är behövdes det inte sys, men anton är formodligen den förste under två år som har piercat örat. Anton var väldigt duktig och han har ju viss vana av att träffa doktorer som vill titta på hans öron, hemskt att tvätta han sår med alsolsprit bara, kan föreställa mig hur det måste svida. Hursomhelst gick allt bra n är allt kommer omkring och till hela familjens glädje belönade vi oss själva med våfflor och vispgrädde till middag.
Ja just det kolla in vänner av ordning för kvällens hatobjekt nr. 1. Gud vad jag börjar att lacka ur på mina medmänniskor när de missköter sig.
Vad jag tänker på när jag talar om läsning
12 år sedan
5 kommentarer:
vilken vidrig människa. man kan säkert skylla på old age och demens men det där är ren ondska.
och stackars lille anton. tur att det gick bra.
gud, vad läskigt! stackars pojk.
men tur att det gick bra!
ja stackars antons öra...
oj för att förtydliga mig, det är karin som skrivit texten på vän av ordning, det är hon som skall ha cred eftersom hon påpekade för den gamla skatan att anton blödde, mitt lama ge dig kom vi inte långt med, anledningen att jag inte skrev om episoden var att inte skriva samma text som karin men nu snodde jag den av bara farten
Skicka en kommentar