god jul

Dom kallar det klassamhället

I helgen kollade vi på första och andra delen i serien, konstigt nog har jag inte sett dem tidigare. Första filmen är ju lite roligt att se på, de är unga och lite glada, även om de är uppgivna inför framtiden så finns det lite livsglädje och entusiasm. Men andra filmen där finns det fan ingen glädje kvar, bara misär. Det är så fullständigt genomsorgligt så det liknar ingenting. Jag måste skynda mig att se sista delen ikväll så att jag på något vis kan gå vidare från det här. Stefan Jarls trilogi har gjort ett otroligt starkt intryck på mig och jag trodde aldrig att jag skulle reagera så här starkt på de här filmerna.

Jag en cirkusdirektör

Ants pekar på en bild av henry bronett i DN och säger pappa, det är du pappa, pappa är i tidningen. Häromdagen påpekade han att det ser ut som om någon gnagt på mitt huvud och ätit upp mitt hår.

kära dagbok

Jag är lite seg vet inte vad jag skall skriva om så jag berättar lite om min dag istället. Jag hade lagt in en ljudbok på ipoden och tänkte kliva av bussen några stationer för tidigt. Gå en sväng innan jobbet och lyssna på boken. Det börjar dåligt med att min ipod strejkar det gör att jag missar tuben i min förort eftersom jag stått i trapphuset och svurit istället för att skynda till tunnelbanan. Får vänta åker till östermalmstorg, går av och väntar på ropstenståget, hötalaren raspar något om ersättningsbussar och vagnfel. Jag tar tillfället i akt, går upp vid uppgången östermalmstorg, köper en kaffe och går iväg längs linnegatan, jag bestämmer mig för att testa att gå till filmhuset och ta en buss därifrån till ropsten. Det är rätt mysigt att gå på östermalm på morgonen (strax efter sju) när staden vaknar upp. Jag har inte gått där på länge och vet inte riktigt hur långt det är att gå. Men som vanligt när jag promenerar inne i stockholms innerstad slås jag av hur korta avstånd det är. Väl framme hoppar jag på bussen som segar på längs gärdet och frihamnen vilket gör att jag inte är på jobbet förrän vid åtta(jag gick hemifrån tjugo i sju). Men jag fick höra en stor del av min ljudbok. På jobbet håller jag ett kort föredrag om en annan bok, Daniel Sjölins nya bok "världens sista roman", det var svårt att säga ngt kort och klatschigt om boken när den är så mycket, den är mörk babblig rolig svårläst och framför allt fantastiskt bra. Bäst är skildringen av grabbgängets helvetessemester på ibiza. Läs den.

Nu är jag ledig i tre dagar, skall hinna med ett biobesök(spöket laban) julmarknad och ettårskalas.

nyår

Fikagänget + hangarounds vad skall ni göra på nyår? Vi kommer att vara i östersund. Vill någon hänga med oss?

underjorden

Välkommen till vår fantastiska källare, den sträcker sig otroligt långt, längst bort från vår lägenhet ligger tvättstugan. Källaren är mörk och lite mystisk med många sidogångar och små prång.


Men vem bor här?


Kom in i stugan min! Jag fantiserar om hur en krumryggad dvärg yrvaket tittar ut från sin håla.


-Äh, det var ett tramsigt sopnedkast.


Undercentral, vad är det det? låter som en hemlig kommunikatonscentral.


Vi har en matkällare!


Vårt förråd är inget skitförråd!


Mm skyddsrum, dt blir bra att ha när ryssen kommer.


Men det är låst.


Den obligatoriska "arga lappen".

Monsterdiggare

Ikväll går alien vs predator på tv, jag har inte sett den ännu, det skall bli kul.

Korta filmer är grejen

Jag så precis Kaurismäkis nyaste film ljus i mörkret och den var en timmaoch tio minuter, så långa borde alla filmer vara, iaf alla som håller ett lika långsamt berättartempo. Den gode Aki hade smygit in lite modernare rekvisita i denna film, vid ett tilfälle fikar huvudpersonen på ett fik med minimalistisk inredning, på en arbetsplats syns en dator (pc) som är tillverkad på nittiotalet samt en laptop! En svart kille är också med i filmen. Jag tror inte att jag kan in så här många nymodigheter på en och samma gång.

Okej nördar, hjälp mig.

Jag (vi) behöver ett nytt antivirusprogram. Det gamla gick ut för typ ett år sen, och nu är datorn segare än någonsin. Jag funderade ett tag på att uppdatera till det jag har redan har (norton) men det kostar ju pengar, inga stora pengar. Bara för att slippa besväret med att installera ett nytt. Bredbandsbolaget erbjuder ett gratis i ett år (F-secure) sen kostar det $$$ mer är Norton. Vad använder ni, har ni några bra tips på gratisprogram?

Produktplacering

Hej om ni har föräldrar, släktingar eller andra, som vill överföra diabilder, video- eller super8filmer till dvd elller cd så kolla in denna sida. Det är min brorsas företag, jag är ingen expert på branchen men tror att han håller låga priser och jag vet att han är kunnig. Han restaurerar gamla foton också, kom igen nu stöd entrepenörskapet.

Det snöade en aning i går kväll och snön ligger fortfarande kvar nu på kvällen. Det är nollgradigt men blåser så det känns kallare. Jag fryser men märker att jag mår bra av vädret, det känns friskt när jag tar en promenad och jag trivs i min förort när jag går runt och tittar på alla upplysta fönster i novembermörkret känner jag mig genuint lycklig över att jag bor här. Min mamma har hälsat på och idag var iv hemma hos brorsan i råsunda och sen lunchade vi i solna centrum. Mamma åt suhsi för första gången i sitt liv och ants vägrade att smaka. Han deklarerade högt sushi var blä och att han skulle kräas om han åt av det. Märkligt att han vägrade så i sten vi har aldrig tidigare ätit sushi när han varit med, han har nog praktiskt taget aldrig hört talas om rätten tidigare. Förutom i barnboken lill-zlatan och morbror raring där huvudpersonen Ellas morbor tommy föredrar rätten före fläskpannkaka.

Nu ska jag trimma håret, sen skall jag äta ostbågar och se på lotr-boxen, jag har på allvar trott att man skulle kunna ha ett maraton och se filmerna i rad. Efter att ha räknat lite upptäcker jag att det skulle resultera i nio timmars tittande. Men det funkar ju inte.

Hej Göteborg

Det var ju aldeles fantastiskt vad det var trevligt. Tack alla för kvallehäng och härlig mat. Särskilt tack till Ingrid för husrum. Det var en rolig bild från slottskogen. Jag ser ut som om jag skryter och skryter och mörn ser ut som om han vill döda mig.


David -Ja man drar ju hem rätt mycket deg när man jobbar inom kommunal sektor bla bla $$$

Mörn -(tänker) passa dig storskrävlare, passa dig jävligt noga.

Familjen

Inkonsekvens
(någon månad sen)
Jag -Du det här serien Heroes ska visa på fyran nu, den vore väl kul att se.
K - Näh den verkar rätt trist tycker jag.

(I förrgår på kvällen)
Jag -Vad kollar du på
K - Heroes
Jag - Är det bra?
K - Ja, dom kör något slags maraton nu
Jag - (glatt) Kul att du gillar den vi kanske kan se den från början tillsammans
K - Näh jag vill inte se den från början nu jag har sett flera avsnitt.


Omnipotens
(Vid matbordet)
A -Pappa
Jag -Ja
A -Jag skall lyfta upp alla som är döda ur sina kistor.
Jag - Jaha ska du det
A - Ja och sen skall jag kasta upp dom högt upp i himlen så att de blir levande igen

Jag (skärrat) -Jaha kan du göra det
A (nöjt) -mmm

(Lite senare)
A -Vem ringer?
Jag -Ingen ringer, du hörde nog något annat

(30 sekunder senare)
telefonen ringer

Enligt mörns definition är jag väl blög

Jag har en massa att säga men egentligen ingen lust/ork att berätta. Jag har varit på operation med pojken igen, nya rör i öronen. Allt gick bra men det är så nervöst när han skall sövas, sjukhus är otäcka trots att jag försker ha en rationell och mogen approach till dem.

Hösten här är så otrolig vacker nu. Gula löv överallt, i träden på marken i luften och det är torrt och regnar inte, jag och ants ligger i lövhögar och kastar löv omkring oss. Jag lär honom vad de olika träden heter och hur deras löv ser ut. Solna stad försökte dra in en massa pengar på dagisen samtidigt som man sänkte skatten i nästa års budget. Jag rasade för mig själv skrev till kommunpolitiker och började ordna namninsamlingar bland föräldrar och plötsligt drogs förslaget in, innan jag ens hade hunnit börja bråka på riktigt, så demokratin verkar funka, om man är medelklass vill säga. Jag är lite ovan vid att vara en viktig vuxen människa som får trevliga svar av kommunpolitiker.

Jag känner mig lite mobbad för att ingen svarat på mitt förra inlägg och försöker att tolka det som att ni som bor i göteborg visst vill hänga med oss när vi kommer. Och att anledningen att ingen skrivit något är för att jag själv varit dålig med att kommentera andras bloggar.

Hej Göteborg

Vi kommer och hälsar på nästa helg, det skall bli rasande trevligt att träffa er alla. Vi har fått löfte om husrum hos annelie och ingrid, vikommer rätt sent, halv åtta på fredag och åker på söndag kväll. Men vi vill hänga vi har ju barn med oss så vi kan ju inte gå ut båda två men vill träffa er alla, äta och dricka gött och göra festliga utflykter.

Musik

Jag har lyssnat på inte mindre än fyra nya skivor de senaste veckorna eller nya och nya de är från i höst iaf. Jag är mycket stolt över mig själv och känner mig nästan lite hipp. Den jag tycker bäst om för tilfället är taken by trees. Fast det är en festlig låt med, den instrumentala som heter open field. Den låter som soundtracket till slutklämmen på en fantasyfilm där hjältarna rider in i solnedgången. Som en alternative ending på conan barbarendär tulsa dooms förgiftade ormpil missaar valeria, och hon och conan tillsammans kämpar mot den onde trollkarlskungen, och tilsammans dundrar iväg iväg på varsin häst.

Karin muckar med postverket

En dag får vi ett brev som har en adress som påminner om våran som avsändare, tydligen har det inte kommit fram till sin adressat utan istället skickats tillbaka till avsändaren, som tydligen skall bo på vår gata fast med ett annat gatunummer och efternamn. Tokigt tänker jag och lägger tillbaka det på lådan, ett par dagar senare kommer det tillbaka igen. Ojdå tänker jag och funderar på att strunta i det och slänga bort det. Men att slänga bort någon annans brev, det går bara inte det bestämmer jag mig för. Jag skriver snällt på kuvertet att vi heter Medin var vi bor att vi fått brevet två gånger och att vi inte vill ha det igen. Så kommer brevet tillbaka en tredje gång! Och det börjar kännas lite Seinfeldt över hela situationen och jag tycker att det är lite spexigt.

Det tycker ite min fru hon går bananas och skriver på brevet att postverket är idioter att vi fått brevet tre gånger i en rätt hånfull ton. Nu till min fråga,
-vågar jag skicka iväg brevet nu? eller kommer posten att straffa oss. Nu när vi kallar dem för idioter kanske de slarvar bort alla våra brev. De tappade bort fakturor som skulle till mig i somras så att jag höll på att bli utsparkad ur facket pga av obetald fackföreningsavgift. Om de gjorde detta bara för att de hade lust eller hade tråkigt. Vad kan de då inte göra när vi häcklar hela deras organistaion. Jag ser framför mig hur Karin hamnar i timslånga förhör med Newman som förhörsledare och hur jag måste ångra mig offentligt, ta avstånd från min marodör till hustru och svära evig trohet till posten och kanske hjälpa dem genom att tipsa dem om andra postdissidenter.

Jag älskar mitt jobb

På vilken annan kommunal arbetsplats slängs man oförhappandes in i en diskussion om huruvida det är bra eller dåligt att Tom Bombadill inte är med i sagan om ringen filmen, på fikarasten.

vuxenkläder

Jag har köpt vattentäta typ goretexskor hur pappa är inte det. Häromdagen var jag och ants och hälsade på några kompisar i Kungshamra. Det spöregnade och jag hade på mig mitt allväderställ som jag fått av mitt jobb. Det är rätt fult men guld värt när man cyklar och försker vara en, det finns inget dåligt väder bara dålig kläderförälder. Hursomhelst tänker jag på vägen ut från kompisarnas port att de är tur att ingen som jag känner ser mig nu, och att det skulle kännas konstigast om någon jag bara känner lite halvbra skulle se mig i min outfit och tro att jag hade på mig kläderna för att jag tyckte att de var snygga. Jag hinner inte ens tänka klart tanken förrän jag ittar ut genom fönstret i trapphuset och ser två medlemmar i soardy stå och lasta ur en bil.

annars då

Jo visst var det kul på bokmässan, lite stressigt och springa omkring, med mitt lokalsinne gick jag ju vilse hela tiden. Kul att kolla på kändisar och luncha med mörnbjörn. Jag lyssnade på pia lindenbaum och Sofi Oksanen. Det var kul och intressant fast på helt olika sätt. Kul att oksanens bok stalins kossor uppmärksammas, Tiina rosenberg och hon förde ett samtal om boken och om feminism finland estland och sverige, eller det var väl Rosenberg som förde samtalet men oksanen följde snällt efter. Nästan lite spännande att se och höra på Rosenberg live hon är verkligen sådär skarp och välformulerad som hon verkar hela tiden. Konstigt/häftigt nog hade Oksanen Harry Potter glasögon.

Brittsommar

Det är varmt ute, nästan tjugo grader på eftermiddagen. Det känns lite bittert att man kommer att få vänta till april innan man kan få lite varmt igen. Jag har varit förkyld rätt rejält men jobbat ändå, det är lite dumt man blir aldrig frisk. Jag har inte cyklat till jobbet eller joggat på två veckor, min nyinköpta vindtäta löparoutfit till trots. Mycket jobb gör mig till en tråkig pojke, jag är sur trött och snorar. I går prövade jag som siste svensk guitar hero och det var ju rasande roligt. Jag och k tjafsar om huruvida skicklighet i spelet har något med musikalitet att göra. Jag säger att det inte har det eftersom jag fick bättre poäng trots att jag är helt tondöv och melodiblind. Men har spelat betydligt mer tv-spel.

Rutiner

När man färdas samma sträcka varje dag vid samma tid, så möter man en massa andra människor som också gör det, det är trevligt jag gillar att jag lever i ett samhälle med andra människor som också går upp på morgonen, jobbar och går till bussen, väntar på tunnelbanan. När jag jobbade på hemtjänsten åkte jag buss 40 från lappis, klev av på odenplan och gick karlbergsgatan fram. Många helgdagar mötte jag han från tv4-morgon som var med när vapnet gästade lasse bengtsson eller ngt sånt heter han, han gick där och såg lite morgontrött men mysig ut med en stor lurvig hund som också såg väldigt mysig och lugn ut. De var som en sån där skämtbild där hund och ägare ser likadana ut.

Mina nya morgonkompisar är inte lika roliga, där finns där bittra hantverkaren som delar tunnelbanestation med mig, gubben med hiskeligt röd näsa som har täckjacka året om, kvinnan som åker buss med mig när jag är lat och åker bussen en hållplats (sparar sex minuter) och som jag känner igen så väl men inte vet från var ännu. Alla polska hanverkare och konstskoleelever som åker buss med mig till lidingö känns också som gamla kompisar. Men att vara såhär observant på sin omgivning kan vara vanskligt. Plötsligt blandar jag ihop dagarna, och tänker -fan jag mötte ju just henne hur kan jag möta henne igen trettio meter längre bort. Och så måste jag undra --mötte jag henne verkligen idag, eller var det igår eller förggår? eller någon dag för ett halvår sen? människorna blandas ihop till en gröt och jag är rädd att jag förlorar förståndet och ser människorna rotera runt mig. Som om jag vore inne i min egen truman show och alla andra är skådespelare och plötsligt blir det slut på statister och de råkar slänga in någon två gånger i rad och jag känner igen personen och avslöjar bluffen.

Plötsligt en morgon måste jag åka hem från jobbet vara hemma några timmar och sen åka tillbaka igen. På tunnelbanestationen där jag byter tåg på väg till arbetet sitter en man i sandaler och utan strumpor en kall septemberdag. Både när jag åker till jobbet den första och den andra gången. Då förstår jag att det inte behöver vara jag som är tokig som ser folk i syne utan att alla de andra som jag möter rör sig i sina egna spår som inte alltid behöver leda från punkt a till punkt b. De kan lika gärna sitta här på sin egen punkt c och vara nöjda med det.

The region former know as Transnistrien

Lanserar ett nytt namn på sitt "land" som tyvärr inte godtagits av något annat nation så vitt jag vet, på sin tjusiga hemsida, mina damer och herrar välkomna till pridnestrovie.

Mörkrädd

Till att börja med så måste jag skryta lite, mitt cyklande till jobbet har gjort underverk med min kondition. I kväll vågade jag slutligen ta det tredje varvet i det lilla jogginspåret i närheten. Det bli knappa sex kilometer och det är ju inte mycket för gemene man. Men jag har inte trott att jag skulle palla att springa så långt eftersom jag alltid varit så otränad. Men det var ju inga problem jag klarar nog en mil om jag tränar lite till.

Joggingspåret är bra. Det är varierad terräng, man slipper springa på asfalt, och det är framför allt upplyst. Jag är mörkrädd. Har alltid varit och kommer nog alltid att vara det. Det har varit bättre och sämre perioder. Jag har blivit mycket räddare av att bo i en stad där det alltid är upplyst och det dygnet runt finns lampor tända. När jag bodde på landet var det ju bara att bita ihop och gå längs vägen i kolmörker.

Det finns ett ställe i spåret som ger mig kalla kårar jag tycker att det är mycket obehagligt att springa förbi där när det är mörkt, det är inget speciellt med miljön på just den sträckan, det är kanske hundra meter som jag tycker är läskiga, det börjar med ett bostadshus och sen sträcker sig spåret in i en lite tätare del av "skogen". Men det är något med stället, ni vet ibland får man känslor av obehag för vissa platser och miljöer. Eller så vet ni inte det. På det tredje varvet höll jag nästan på att få panik när jag passerade den här sträckan, jag blev vettslrämd fick känslan av att något förföljde mig tyckte mig sem mängder av rörelser i ögonvrån jag var tvungen att intala mig själv att slappna av och sakta ner farten, att jag var fånig osv.

Jag har alltid varit känslig för sånt här, det var värre när jag var barn och inte på ett intellektuellt plan visste att det inte fanns spöken eller vad vi nu skall kalla "övernaturliga" saker som man vet inte finns men ändå är rädd för. Då tyckte jag verkligen att en del platser var så otäcka att jag knappt klarade av att vara där. Jag minns en gång när jag som barn var i Rastens gamla skola med min komis Peter och spelade pingis, stället var fruktansvärt jag fick kämpa mot paniken det var som ett konstant tryck på mitt huvud hela tiden när vi var därinne. Jag ville gå hem hela tiden. Men Peter, han ville aldrig sluta spela pingis kändes det som. Jag tycker att det är lättare att hantera hela grejen med mörkrädsla när man är vuxen när man kan tvinga sig själv att tänka logiskt i sådana här situationer. SLutligen vill jag säga att säkert är många mer mörkrädda än mig, de flesta kan nog känna obehag över att jogga själv i ett mörkt skogsområde men jag tycker ändå att det begränsar mitt liv på något sätt. Och att jag verkligen inte tror på spöken eller något "övernaturligt" Jag är övertygad om att platser som upplevs som otäcka säkert är det för att det väcker något slags associationstankekedjor i hjärnan som leder till otäcka tankar och rädsla. Sen är vi ju alla skadade av filmmediet, hur många gånger har man inte tänkt att det här, det är ju som om det vore en film och jag en skådespelare i den. Med tanke på det är de ju inte konstigt om man är skadad av alla skräckfilmer som man sett. Men trots alla rationella argument har jag svårt att värja mig mot tanken att vissa platser har en dålig känsla för att något hemskt har hänt där att det otäcka som en gång skedde finns kvar i miljön i väggarna, träden marken rotsystemen osv, att känslan som en gång väcktes när något hände aldrig försvann utan lever kvar för alltid, och att det är den man förnimmer när man kommer till en sådan plats.

huh läser igenom vad jag skrivit, håller jag på att bli hippie.

En sak till det är jättebra att ha barn när man är mörkrädd, då måste man låtsas att ma inte är rädd och visa barnet att mörkret inte är farligt. Så då är man faktiskt lite mindre rädd. Men bara lite

Jag gillar my name is earl storyn är lite fånig och karaktärerna lite krystade, men det är liksom lite puttrande roligt och hemtrevligt. Jag är mest förjust i earls relation till crabman den är så okomplicerad och avslappnad, earl och randall är också så snälla mot varandra. Jag gillar två och en halv män också trots att min bror hävdar att jag liknar alan.


Jag har skrutit om fina cykeltur till jobbet men i dag tog naturupplevelsepriset, en rovfågel slår ner efter ett byte bara några meter ifrån mig, sen flyger den surt blängande på mig därifrån med en grästorva i ett hårt grepp i ena foten.

höst men ändå inte

först lägesrapport.Klockan är nio, jag kom nyss in jag har sprungit till ritorp, hämtat k:s cykel vid pendeltågstationen cyklat hem och rakat av semesterskägget. Det är fortfarande varmt ute, det är härlig frisk höstluft med lite kyla i men riktigt varmt i solen.

sen buskis.
På väg ut från Siba på kungsgatan frågar två telefonförsäljare oss (feta familjen)vilka vi ringer med. Jag hör fel och tror att de frågar vilka vi LIGGER med, därför förvånas jag av K:s rappa svar
-det är lite olika

sen politik.
Kazakstan har haft val, föga förvånade vann presidenten Nursultan som inte bara har ett fantastisk namn utan även styrt Kazakstan sen det var en sovjetrepublik stort, DN skriver så här.

President Nursultan Nazarbajevs parti Nur Otan fick 88 procent av rösterna och vann samtliga de 98 mandat som stod på spel i valet. OSSE:s observatörer var kritiska mot valet, men uttalade ändå optimism om att Kazakstan "fortsätter att röra sig i demokratisk riktning".

Konstigt att ett så uppenbart riggat val kan vara att röra sig i demokratisk riktning, men det kanske räcker med att det inte står vakter utanför vallokalerna och misshandlar röstande den här gången utan man nöjer sig med att röstfuska, jag vet inte.

Kazakstan är iaf ett märkligt land 1997 började man flytta huvudstaden från Almaty tidigare Alma-Ata, till en helt nybyggd stad vid namn Astana. Man vet inte riktigt varför, det verkar ju vara lite av en diktatorgrej iofs att flytta huvudstäder så där vettlöst, i Burma har ju regimen flyttat alla adminstrativa funktioner som låg i Rangon till en hemlig stad mitt i djungeln.

Sist en bok
Började just läsa i Berlin - stad av sten
En serie om Berlin och dess invånare unde rmellankrigstiden, det är klart att jag skulle gilla det men jag visste inte att det skulle vara så bra. läs den.

Vad tror ni

Jag gör en Mörn.

Vad tror ni om överfallet på flickvnnen till sverigedemokraten då?
Är det inte lite märkligt hur snabba de är på att peka ut AFA och komma till tals i media. Känns det inte som om det är någon uggla gömd i mossan någonstans?

Jag längtar

sverigepremiär om ngn vecka

konsekvens och inkonsekvens

Jag blir provocerad av människor som har en lapp på dörren där det står ingen "reklam tack, men gärna ikeakatalogen" jag har svårt att motivera irritationen när vi diskuterar saken. Men jag gapar om att vidden av konsekvens i vardagen, att man inte kan välja rolig reklam om man väljer att ha en sån skylt på dörren. K menar att ikea inte längre är ett varumärke i folks ögon utan katalogen ses mer som samhällsinformation av gemene man.

Jag läser Salka Sandens bok deltagänget och jag tror att jag håller en generationsroman i handen, mycket bra bok som handlar om nittiotalet och den autonoma mijön i sverige. När vi ändå pratar böcker får ni ett tips, ni som inte har läst storm över frankrike än gört! den finns som pocket nu.

hemma igen

Nu är jag hemma igen, semestern börjar att närma sig slutet och det är ju otroligt jobbigt, bäst att försöka tänka på hur roligt det faktiskt har varit.



Hej till alla som jag såg på svanö, det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig tält som läckte nattsömn som försvann med högljudda tuppar och migrän som kom pga av för lite sömn resulterade i en däckad david och en snabb hemfärd på lördag morgon. Det var kul att träffa er alla den korta tid vi hängde iaf. Vissa han i alla fall lämna stora intryck på delar av resesällskapet.


Johny

Pat

Storm och längtan

Ibland går jag verkligen igång på det som känns monumentalt. Jag älskar att stå längst upp vid Odengatan där den möter Valhallavägen och se på hur gatan sträcker sig nerför gatan och sen upp mot Odenplan och aldrig verkar ta slut och hur staden omkring är riktig stenstad och fortstter i evighet. Det är väl ungefär så urbant som det blir för en lantis som aldrig sett Newyork eller Paris.

Vi åker till stugan längs en landsväg genom skogar och kalhyggen där det går många kilometer utan några hus. Tomheten, avsaknaden av mänsklig närvaro ger mig samma slags känsla som jag får i staden. Mörn menar att allt handlar om mitt finska svårmod, men jag vet inte.

Tranan

jäklar vilket mäktigt djur det är! Vi sitter vid en liten skogssjö och fikar. När vi hör de där gapiga skriken och snart sveper de över oss. Två tranor som flyger på låg höjd rakt ovanför oss så att vi verkligen ser hur stora de är.

Jag tänker att de är som varelser från en annan värld. Mäktiga, mystiska ja rent av mytiska väsen, fast sen kommer jag på att tranornas skrik påminner om det tjut som nazghulens flygande riddjur från sagan om konugens återkomst ger ifrån sig.

Så mycker för den mystiska skogsvarelsen jag diktade ihop, det var Peter Jackson som låg bakom den.

Så då var man hemmastadd i stugan. Jämtland välkomnade oss med tre timmar av sol och hyfsad värme. Sedan fljde västanvind regn och ett temperaturdropp med ca sex grader. Jag har varit på en musiktur med s/s Thomee som visade sig vara ett m/s och inte ett s/s. Min bror var en del av underhållningen på båten och imponerade både med sin sångröst och med sin sanna entertainmentapproach. Tyvärr var vädret precis så pissigt som man misstänkte att det skulle vara så att sitta utomhus och njuta av utsikten var ju bara att glömma.

Hej igen

Idag har solen behagt att titta fram så vi passade på att ta året första dopp, ikväll blir det första grillandet också. I morgon åker vi till jämtland och det skall bli gött, jag skall försöka skriva medan vi är där, nu med laptop och trådlöst3modem (tack tomas) skall se hur täckningen är bara. Så so long på ett tag vi hörs snart.

Fredagen den 13:e

Började med att en kille från vattenfall ringde på dörren och tyckte att det vore en bra ide att teckna ett abonnemang, för annars skulle de stänga av strömmen inom tio dagar. Jag höll med honom och förbannade mig själv för att jag är så dum att jag inte förstår att inklusive värme och vatten inte är det samma som inklusive el. Det tog trettio minuter att skaffa ett abonnemang vararv tjugotvå i telefonkö. Sen skulle jag testa att trimma mitt semesterskägg med min trimmer, av någon anledning blir skägget tre mm kort mitt på hakan och ung. en cm på resten, jättesnyggt. Det tar tjugo minuter i telefonkö hos bredbandsbolaget för att få veta att det inte är deras fel att min bredbandstelefon inte fungerar, trettio minuter hos tele2 för att de faktiskt skulle göra en felanmälan ag telefonen, men de har å andra sidan en riktigt bra kundtjänst när man väl är framme, heder åt dem. När de här var avklarat var det dags för projekt städa. Jag har köpt en fantastisk microfibermopp som gör golven skinande blanka. Jag kör möbelpolish på alla träytor, städar ett badrum med kakel, underbart. Och misslyckas med att få bort fläckarna ur soffan med skumtvätten. Eftermiddagen börjar med att jag klipper mig hos frisören på torget för det habila priset av 170 kr. Han varnar mig för fredagen den 13 och ber mig cykla försiktigt. När jag kommer hem hänger vi hos grannarna, ants råkar förstöra deras dvd-spelare. Luckan är paj. Vi (jag och mammorna) lyckas skruva upp spelaren och fixa och trixa tills luckan faktiskt går att öppna och stänga igen men när vi skruvat ihop maskinen igen går det inte att ladda några skivor.

Nu är det snart slut på olycksdagen och morgondagen bjuder på utflykt, brasilianskt barnkalas och vapnet på trädgården.

Forts

Klong sa det så funkar inte digitalkameran, min cykel blev stulen i ett bostadsrättsområde!!! och J-tangenten är fruktansvärt slö i laptopen, är det dålig karma som är i omlopp så lovar jag att bli en bättre människa snabbt. Jag tänkte ta kort på min nya fantastiska källare med en jättelik mangel från femtiotalet, skyddsrummet och de mörka skrymslen som jag tror att mullvadsmänniskorna bor i, men ni får vänta.

Jag har semester och gör en massa grejer, den här veckan har jag hunnit med tekniska museet, öl med jon vilket var rasande trevligt, det kändes som om jag aldrig ville sluta prata förtjusande att avsluta ölandet med en promenad. Drottningholms slott, drinkkväll med grannarna och slumturism på öb idag. I morgon spårvägsmuseet och på lördag vapnet på trädgården. Så nu måste jag sluta om jag skall hinna läsa ngt av allt jag släpat hem från jobbet. Just det vi åker till jämtland om en vecka, ngn som är där? vi kommer mest att hänga i bergböle utan bil, men ngt skulle vara kul att göra.

Uppdatering

Hej jag har semester
Hej jag har plockat blåbär utanför vårt nya hus
Hej jag skall åka till svanö
Hej jag har en balkong nu det är underbart.
Hej jag har lite ångest över att en vecka redan gått av min semester.

Jag och ants hade varit hos brorsan för att hämta en dvdspelare som visade sig vara inlåst i ett förråd som han inte hade nyckeln till. Trots detta var det en trevlig utflykt, vi åt omelett och spelade tv-spel i soliga abrahamsberg. På vägen hem med tunnelbanan kliver en typ fotbollshuligankille på med en kamphund. Han har märkespike och sportbyxor på sig. Huvudet är rakat och han har tatueringar över hela armarna och upp över halsen med vikingamotiv. Torshammare och ornament med runor osv, det ser ut osm om det står diverse rasistbudskap där också men jag väljer att inte kolla så noga. Jag är lite skraj, killen ser livsfarlig ut och hans hund ser inte särskilt mycket snällare ut heller. Jag hoppas att anton inte skall böra prata med honom om hunden. Bakom mig sitter ett mörkyat tjejgäng och pratar höglutt mo en gemensam resa till uganda. Plötsligt kliver två kvinnor och en man ombord. De är mörkhyade även de och sätter sig runt huliganen och börjar att prata glatt och gestikulera med stora rörelser. Nu smäller det snart hinner jag tänka innan två arabiska/mellanöstern män kliver på och sätter sig mittemot mig och ants. De är två kraftiga bitar över en och åttifem båda två, klädda i avslappnade linnebyxor och fräscha skortor och helt uppenbart tillsammans. Men huliganen kunde inte bry sig mindre, trots att allt jag trodde att han hatade finns samlat på tio kvadrameter, snart kommer det väl in en rabbi med långa tinningslockar också hinner jag tänka innan vi måste byta tub.

På allmän begäran, david goes fotoblogg

Kungshamra, dig skall jag aldrig mera se
Du har härbärgat mig sen tvåtusentre
Jag har sett grannar komma och jag har sett dem gå
Och jag aldrig har slutat att fråga varför då?

Kungshamra jag har älskat varenda år
Men du har förändrat mig och jag har fått gråa hår.
SÅ det här är ändå slutet för oss två
Fru SSSB:direktör du kommer aldrig att förstå

Kungshamra dina kroppar av betong
Har inspirerat mig till denna sång
Du stal mitt hjärta med dina väggar grå
Och dina k-märkta fönster gul och blå

Kungshamra må du för alltid finnas här
Må dina barn älska dig förvad du är
Må aldrig Sverige glömma att du fanns
Och må alla minnas din blågulgråa glans

Kungshamra, dig skall jag aldrig mera se

Film

Jag har varit dålig på film senaste tiden,men i fredags så såg jag little miss sunshine och det var ju en underbar liten film. Lite väl tillrättalagd mot slutet, jag trodde först att skådespelaren som spelade pappan var samma som peddopappan i happines, och då förväntade jag mig ett mörkare slut. Men skitsamma jag blev glad och slutade att vara arg. Vår dvd-spelare har gått sönder och det är svårt att se på datorskärmen båda två, så nu är det vhs somgäller, lyckligtvis så hyr vår lokala videouthyrare fortf ut vhs. Dock med ett begränsat utbud. Detta resulterade i att jag kom hem med the Anchorman. Kul den med jag blev väldigt förtjust i sidekicken Brick. Ikväll skall jag toppa komedihelgen med time bandits.

Jag är sur, stressigt på jobbet ett tag nu och mycket hemma med flytten. Ska bli skönt när allt är klart och semestern börjar. Jag är arg på alla och tycker att de är lata och blir irriterad för att folk inte fattar någonting. Innerst inne är jag ju plågsamt medeveten om att det bara handlar om mig. Det är ju såhär jag hanterar stress, genom att bli arg.

Det som göms i snö kommer upp i tö

Vi håller på att packa och fixa inför flytten, det blir rörigt lägenheten och jag är sur och lite jobbig att bo med. Även min bror håller på att flytta och vips dök bilder från engångskamerorna från bröllopsfesten upp. Jag bjuder på ett litet smakprov.

Den första frågan jag ställer mig är, -vem tror jag att jag är ? zorba?
Ingen annan dansar. Ingen kollar på mig förutom dennis och erik som glatt tar kort, resten av människorna verkar tänka att om de ignorerar mig så kanske jag lägger av.

Det luktar fisk (en cykelutflykt)

Jag har börjat att cykla till jobbet det har varit skönt de här varma dagarna. Det var inte så jobbigt som haf hade trott och vägen är omväxlande och rolig att cykla. Först är det en välbekanta och lite småtrista vägen genom bergshamra, men sen ärman ute på norrtäljevägen jag tramparöver ålkistan och känner kall frisk luft och en svag doft av hav virvla upp från brunnvikens utlopp. Sen är det en tråkig bit längs motorvägen, omjag åker före sju kan jag känna den råa kylan från den morgonfuktiga klippan som kantar motorvägen. På vägen hem är den uppvärmd av solen och det är outhärdligt hett att cykla samma sträcka. Sen glider jag in via ekhagen och nedanför lappis och det är kul att återse sina gamla hoods. Sen kommer lilljansskogen och lite åkrar som luktar varm skog och landsbygd. När jag kommer fram till husarviken luktar det först lite ruttet längst inne i viken där vattnet verkar vara rätt stillastående. Men ju längre ut mot havet man kommer desto friskare blir vattnet och strax innan ropsten luktar det starkt av fisk. På morgonen den vanliga kalla fisklukten som man är van vid. Men när jag skall hem så är det varmt med en intensiv nästan stank av fisk från havet. Det luktar precis som när jag var barn och fiskade med pappa en varm dag när fiskarna han bli lite varma av solen när de låg på båtens botten, jag får minnesflashback där jag ser pappa ta upp nät. Stora feta sikar i båten som både är lite skrämmande och spännande att titta på, känslan av en taggig harryggfena mot handen. Sen kommer Hjorthagens gamla vackra industriområde där det skall bli bostäder och jag försöker tänka att jag borde tycka att det är fint och genuint här och tycka att det inte skall byggas flådiga bostadsrätter med mögelputsfasader i nationalstadsparken. Men jag vill ha mer hus och mer stad så det blir bättre cykelväg och skugga för mig varma dagar. Kul med en byggarbetsplats om jag kan cykla förbi och kolla på också. Sen skall ja bara över bron där det fläktar skönt uppför mördarbacken på lidingö och sen är jag i princip framme.

Det är svenska flaggans dag, och den enda som sjunger det är jag

Hej!
Igår var jag på kommunens egna nationaldagsfirande. Pernilla wahlgren gästade solna och ledde allsång på du gamla du fria, jag och k visste inte riktigt om vi skulle skratta eller gråta. Men annars var det gött, varmt varmt och jag sitter i skuggan och kippar efter luft, anton badar i en plaskdamm och på det hela taget är det bara en folkfest, men på en i min smak tvivelaktig grund. Märkligare blir det när kommunfullmäktiges ordförande, som tydligen skall kallas för borgmästare nu, märkvärdigt värre. Lars-Erik Salminen håller tal han pratar på om att för de flesta länder betyder dess nationaldagar självständighet, att en nation vunnit frihet från ett förtryck. Lars-Erik Salminen exemplifierar med våra grannländer Norge och Finland, han berättar om hur norge vann frihet från sverige och för första gången blev ett eget land och hur norrmännen därför firar sjuttonde maj. Sen berättar han om hur Finland frigjorde sig från kommunismen och firar minnet av det. Jag fattar fortfarande inte vad han menar. Finland blev självständigt den 6 december 1917 och godkändes av det sovjetiska parlamentet i januari 1918, ryska revolutionen ägde rum i november 1917, alltså hade finland varit "kommunistiskt" i två månader. Är det det Lars-Erik Salminen syftar på? i så fall är det en litemärklig befrielse, eftersom repressionenvarmycet hårdaremot finska nationalistiska yttranden på tsartiden. Eller tänker han på andra världskriget där Finland mycker riktigt räddades från Sovjetkommunismen och förmodligen från att få en tredjedel av sin befolkning deporterad tillsibirienosm baltstaterna, men det har ju inget med just nationaldagen att göra. Eller syftar han på den tidigare nämnda hårda repressionen i Tsarryssland gentemot finska frihetssträvanden strax innan frigörelsen. Jag har ingen aning, men jag stöder uppenbart alliansen förslag om obligatorisk historiaundervisning på gymnasiet.

Finland,finland uber alles, uber alles in der welt

Idag har jag lärt mig att den kortlivade Biafrarepubliken(67-70) hade Sibelius Finlandia som nationalhymn. Märkligt.

En resa och ett samtal

Ants och brorsan jämför tatueringar.

I morgon bitti åker vi till jämtland, det skall bli kul att åka upp och träffa släkten. Bror är också där. Jag jobbade länge och kom hem sent, mitt i packandet och barnläggandet ringer johny och droppar det underbara samtalsämnet den grekiska diasporan i ukraina, jag är frestad att genast grotta ner mig i enlång diskussion men vi lovar att höras senare under kvällen.

sfu made me a skinhead

Såg nästa sista avsnittet av sfu och det var ju helt otroligt känsloladdat, serien är ju så genial och snygg och allt det där som alla sagt hundratusen gånger förut och kvällens avsnitt (nates begravning)var så genomsorgligt att tårarna rann längs mina kinder gång på gång. Jag har aldrig sett något på tv som verkligen hänger kvar i ens medvetande efteråt på det sättet som sfu gör.

Efter avsnittet var slut tog jag itu med min nya ritual sen cirka en månad tillbaka, söndagssnaggandet. Men när jag tog fram min budgettrimmer från åhlens råkade jag ställa in den på ett snäpp kortare än jag brukar ha (6-7mm) så det blev 2-3mm, resultat: jag ser ut som en skinhead. Jag skyller på tillfällig sinnesförvirring efter att ha hulkat mig igenom nates begravning.

Hundraelvan heter bussen

Jag åker buss cirka 7 minuter varje dag, och på min hållplats är det alltid flera passagerare som skall kliva av så jag behöver i princpip aldrig plinga, det är alltid någon annan som tar hand om den saken. Men ibland är det ju faktiskt bara jag som skall kliva av och då måste jag trycka påden där knappen. Jag tycker att det är lite jobbigt att plinga, liksom här kommer jag och plingar och är så jävla ivrig att kliva av, borde jag inte vänta och se om någon annan trycker först

När jag gick i högstadiet åkte vi buss varje morgon från landet in till förorten för att gå skolan. Då var det sjukt töntigt att plinga, det var någon slags markering av att man brydde sig om att gå i skolan, den som plingade var oftast en "pluggis" och nästan alltid en som gick i sjuan, att en tuff kille som gick i nian skulle plinga var otänkbart. Om man gjorde misstaget att plinga fräste alltid någon åt en att man var en tönt som ville gå i skolan eftersom bussen ändå skulle stanna eftersom busschauffören ju visste att det var högstadieelever med på bussen. Detta ledde till veritabla chicken race där man väntade i det absurda med att plinga om det skulle plingas skulle det ske precisi ögonblicket innan bussen dundrade förbibusshållpatsen. En gång skedde det alla visste skulle ske. Det var bara min klass som åkte med bussen eftersom vi hade någon slags sovmorgon och ingen plingade vi väntade ut varandra och ingen bangade. Nästa hållplats var dryga kilometern bort
och här klev några av de pluggigaste tjejerna av och gick till skolan. Vi andra åkte med bussen in till stan och bytte buss för att åka tillbaka till skolan. Vi kom försent till engelskan och vår engelska lärare var rasande. Men alla var rätt nöjda, eftersom ingen hade varit töntig nog att plinga innan bushållpatsen.

Jag hittade en rolig länk för alla som åkt buss i jämtland på åtti ooch nittiotal.

Jag anar ett samband

Minns ni Nattens väktare, den ryska vampyrfilmen som kom för ngt år sen, jag har inte sett den än vilket är konstigt då jag gillar skräck och ryssar. Den handlade i alla fall om dagens väktare och nattens väktare som bekämpade varandra de ena var goda och de andra var onda.



I flera tidningar som skildrat oroligheterna i Tallinn har jag läst om en grupp av rysktalanda ungdomar som försökt "skydda" den så kalalde bronssoldaten stayn mot att bli förflyttade och enligt estniska myndigheter uppviglat massorna. Vad kallar sig då denna mystiska grupp? Jo Nattväktarna.

En vecka senare

så har vi köpt den där bostadsrätten vi budade på. Det är jättekul och läskigt, jag vågar inte vara riktigt glad förrän allt är klart med banken. Det är en kort flytt, ungefär hundra meter och vi skall flytta vid midsommar så vi har lagom med tid på oss att förbereda allt. Vi tömmer dock våra finanser fullständigt så tyvärr blir det alltså inget rossö i år heller, blir nog ingen hyrbil på jämtlandssemestern heller men det känns inte riktigt lika trist. I världen händer det en massa saker som jag borde skriva om men jag är tillfälligt trött på att tycka saker, men jag skall försöka blogga mer om min vardag iaf, minst två gånger i veckan och det är ett löfte. Jag har börjat att jogga två gånger i veckan och det har jag lyckats att hålla. Slutligen en fråga, det verkar som om man kan välja mellan comhem och bredbandsbolaget i vår nya lägenhet, vad rekommenderar ni? och vilka skall man absolut inte välja?

Oj oj oj

Här händer det grejer, jag har varit ledig fyra dagar i rad och hunnit gå på majbrasa, budat på bostadsrätt, läst om min serietecknandesvägerska i svenskan, och gått på fler barnkalas. I morgon och på torsdag jobbar jag men på fredag är jag ledig igen. Gött

Fyra roliga saker.

Här hemma är det en som fyllt tre år, födelsedagsbarnet firades med pompa och ståt i två dar. Tack johny och jörgen för den fina presenten.

Min fru har fått jobb, hon är grym, det betyder att vi kanske kan köpa en lägenhet.

Vi funderar på att åka till Götet under kristihimmelsfärdshelgen, hur är det med götlaborgarna vilka är hemma då? och får vi bo hos någon av er?

I morgon skall jag och Jon gå på Alphonse Muchautställningen på dansmuseet.

SvD får David att se rött

Nu har jag läst svenska dagbladet igen, och blivit arg igen, Richard Swartz skriver i sin krönika om svenskhet och vad det egetligen innebär, kontentan av hans resonemang är att man inte nödvändigtvis är svensk med allt som Swartz lägger i det begreppet för att man är svensk medborgare. Som exempel har han de svenskar som suttit och frtf sitter fågna i etiopien eller somalia fängslade av etiopisk eller kenyansk militär i somalia. Swartz skrivet bla.

”Häromdagen hörde jag på radion att några svenskar skulle ha gripits och fängslats i Etiopien. Min första tanke var vad gör de där, fastän nästan i samma ögonblick förstod jag att det kanske inte precis rörde sig om några rågblonda rumpmasar utan snarare om landsmän till masarna och mig, men med sina rötter i just denna del av Afrika”

Suck... trots att hans egen tidning skrev om den sjuttonåriga, gravida Safia (med etnisk svensk mamma tillika ordförande i Sveriges Muslimska råd) som satt fångades av kenyansk militär och placerades i fängelse i somalia och helt uppenbart inte var någon ”jihadist” så orkar han inte kolla upp historien. Budskapet som lyser igenom är att dom där jävla blattarna som har myglat till sig svenskt medborgarskap får skylla sig själva när de åker tillbaka till sina ”hemländer” och hamnar i finkan.

Efter alla skandalerna som följde usas krig i afghanistan med alla de fångar som verkar ha fångats helt slumpmässigt och sen fick spendera år i guantanomo bay helt rättsvidrigt så borde en journalist vara lite mer kritisk mot infångandet av ”terrorister” under pågående krig. Svensk media har ju överhuvudtaget tagit inte valt att problematisera etipiens anfall och invasion av somalia i någon större utsträckning, att det nu är en ockupationsmakt som styr somalia verkar inte vara så intressant då den gamla inoficiella makten de islamska domstolarna kan ha gömt undan terrorister kopplade till al-Quaida. Jag är inte kunnig nog att uttala mig om huruvida invånarna i Somalia har det bättre nu efter invasionen. Men jag tycker att journalister har ett ansvar för att kolla upp bakgrundsfakta innan man häver ur sig sånt här. Särskilt i dessa islamofobiska dagr.

Sen tycker inte jag heller att man bara för att man är svensk medborgare kan begära att står över lagen i det land man råkar befinna sig eller att sverige nödvändigtvis har ett ansvar för att ögonblickligen rädda alla svenska medborgare ur knipor som de själva hamnat i när de är ute och reser. Vilket folk faktiskt verkar förvänta sig. Men det mina vänner är en helt annan diskussion.

Sen läste jag intervjun med Ireen von Wachefeldt ni vet hon som sa att män var djur i den där roksdokumentären på tv före valet. Jag såg inte dokumntären och tycker inte att det är så intressant att diskuter hennes uttalande. Jag förmodar att det finns en hel del sekterister ute bland kvinnojourerna som exempelvis kräver omvänd bevisbörda vid våldtäkter och att det vid en separation alltid är kvinnans rätt att helt på egenhand bestämma över barnen. Men på ett sätt är det kan jag förstå de här åsiktern med tanke på allt detta som de som många gånger arbetar ideellt på kvinnojourer får se med kvinnor som misshandlas hotas och våldtas av de män de lever med och samhällets oförmåga elle rovilja att ta itu med problemet. Jag fattar att man efter ett tag, när man ser alla dessa kvinnor (och barn) som det faktiskt handlar som idag i sverige blir helt rasande. Men det var inte det jag ville skriva om läs artikeln om von Wachefeldt om hur hon efter dokumentären blir mordhotad och trakkaserad hennes barn blir hotad och hela tiden är det rätt grova sexuella hot. Hur otroligt provocerat det vi kallar ”patriarket” faktiskt blev av henne och hur långt vi är från reell jämlikhet mellan män och kvinnor när hundratals män måste hota med att döda och våldta en kvinna för att hon uttrycker en obekväm åsikt, och inte lär vi komma närmare detta med borgerlig regering.

pollenstund har guld i mund

Hej, gosse vad det är varmt! klychigt att skriva om vädret men det är sommar ute. I tidningarna har vi fått läsa att det är "pollenexplosion" ute och ja det är väl sant jag har svårt att njuta av solen när jag blir helt däckad av pollen och jag har ändå ätit medicin i veckor så jag slipper rinnande näsa och sånt. Men den stora pollentröttheten kommer jag inte undan. Igår lekte jag och ants i humlegårdens parklek i nästan en timma i gassande solsken. Som tur är hade jag på grund av min nysnaggade hjässa sjävklart keps på mig hela tiden. Men jag känner ändå av idag att jag var i solen, det är larvigt hur känslig för solen jag är. Jag säger att jag blir solkysst istället för att jag får solsting. Fast solkysst betyder väl egentligen att man har blivit lite bränd av solen va?

Idag åt jag lunch på en parkbänk utanför jobbet och läste Ursula le Guinns böcker om övärlden. Jag började läsa den första när jag var ung tretton men tyckte att den var lite trist. Nu är jag förtjust. Det är så bra att jobba som bibliotekarie man kan läsa dåliga deckare och barnböcker utan att förlora någon finkulturell trovärdighet, eftersom det är viktigt att ha en bred kunskap om skönlitteratur i gebitet. En lustig sak som man märker på jobber är att när författare dör så läses de ibland mer än någonsin. Kapuscinski är förstås inget undantag. Jag läste just klart hans bok om ryssland/sovjetunionen Imperiet (undrar hur många böcker det finns med den titeln?$) och den var väldigt intressant att läsa så här mer än tio år efter att den är skriven. Förutom lite orientalistiska tendeser är han väldigt kunnig särskilt när det gäller tredje världen och jämförelserna med den och de tidigare sovjetrepublikerna är slående. avkoloniseringsprocesser osv.

Något roligt nytt har hänt

I går snöade det och det låg ett fint snötäcke över kungshamra. Ants har vattkoppor men mår rätt bra ändå. Vi promenerar bergshamra runt han och jag, ants somnar rätt snabbt och jag går ner vid vattentornet till edsviken under danderydsbron och tunnelbanan genom stocksundstorp, där jag första gången ser en hummer (bilen) på nära håll. Den står utanför en av mångmiljonsvillorna och har reklam på sig för en nattklubb på kungsgatan. Sen fortsätter vi runt östra udden men kickar bockholmen eftersom det blåser vansinnigt kallt från havet.

Jag tänkte gå runt hela halvön som är bergshamra men anton vaknar efter två tredjedelar så vi går hem. På eftermiddagen tar jag bussen till willys och storhandlar, det är ungefär så jobbigt som något kan vara det tar tjugo minuter att åka buss till Rissne, (10 med bil) sen måste man gå i typ fyrahundra meter till affären, på vägen hem släpar jag tunga matkassar och jätteryggsäck som ser ut som något som en soldat på fjällmarsch har, fast jag har quornbitar purjolök och quinoa istället för ammunition och sovsäck. På kvällen orkar jag inte se på Tennison utan somnar strax efter tio. Idag har jag fått löneförhöjning och imorgon släpper vapnet nytt miniabum.

Dr livingstone förmodar jag?

Jag såg the last king of scotland igår och den var ju väldigt bra, Forest Whitaker var fantastisk som Idi Amin. Men det som jag minns starkast idag är den kortärmade kavajen som skymtade förbi som hastigast, en likadan såg jag på en britt i the constant gardener. Den ser ut som en vanlig kavaj men är allså kortärmad, ärmen slutar unefär mitt på överarmen som på en kortärmad skjorta. I båda filmerna bar ägaern till kavajen (kortärmad)skjorta under.Är det någon som vet mer om dess kortärmade kavajer? Jag förmodar att det är en slags praktisk kolonial tropiklädsel för britter med stiff upper lips som vill var välklädda även när de vistas kring ekvatorn.

Kom just in från en joggingrunda i spåret, är lite trött och känner redan av allergin så det blev sjukt lama 1,8 km idag, lamt men jag tänker att jag inte skall överanstränga mig när jag är i starten av att komma igång och träna. Är lite rädd för att anstränga mig när det är pollen i luften, jag har fått astmaliknande attacker tidigare år under pollensäsong. Men så här tidigt på året borde det vara lugnt.

Idag hängde ett skum kille på gården, han fotograferade husen och smög omkring och spanade på lägenheterna. Killen visade sig komma från Buenos Aires och hade bott här med sina föräldrar när han var barn och flyttat 1982 när han var fyra-fem år. Vi fick se gulnande sjuttiotalsfotografier på ett kungshamra som var väldigt likt dagens men lite mindre slitet, Gungan som står på gården nu verkade iaf vara samma som på bilden.

Idag är en bra dag

Karin jobbade som högskoleprovsvakt hela dagen idag och jag och ants åkte in till stan gick på bio köpte dammsugarpåsar, åt sojakorv, var på rum för barn, fikade handlade mat och åkte hem igen. Ants var rätt tvär till humöret bitvis och är sjukt rolig när han lägger den sidan till.

På väg till tunnelbanan

D (käck föräldraröst) - Åh vad härligt, nu kommer solen fram.
A (lakoniskt) - Jag gillar inte solen.
A (lakoniskt) - Jag gillar bara tunnelbanan.

"lång paus"


A (lakoniskt) - och kiwi

Senare på affären

D (käck föräldraröst) - Vilken frukt skall vi köpa tycker du
A (ivrigt) - Kiwi
A (ivrigt) - Jag gillar inte Kiwi
D (förvånad) - Du gillar inte kiwi
A - Nej
D (bestämt) - Då köper vi röda äpplen
A (lika bestämt) - Jag vill ha gröna äpplen också
D (chansar) - Nej, vi har gröna äpplen hemma
A (går på det) - okej

fint besök i bergshamra

Kolla vem som var hundra meter från mitt hus idag. Nu känns det lite troligare att britney, madonna och sugarbabes faktiskt varit i det mystiska huset i skogen utanför kungshamra som oft besöks av flådiga bilar med mörktonade rutor.

Säg det i bilder

Idag var Ants sjuk så jag vabbade, mao en heldag i ett soligt kungshamra.


Sen åt vi lunch.

Klotter som jag minns

Det här står klottrat på en vägg i kungshamra.


Kul och konstigt på samma gång, en person med samma handstil har skrivit DUMMER o BRENDO i vårt källarförråd.

På polishuset i östersund stod det med en helt urblek men ändå väl synligt mot plåtväggen FRITT BRASS hur länge som helst.

På ett el-skjul brevid min låg- och mellanstadieskola stod det PEDRO RÖVHÅL sprayat med svart färg, gissa om man var nervösöver att börja skolan på ett ställe som manisfesterade sig utät med en sådan magnifik förolämpning år efter år.

Håller jag på att skapa en minime?

Äta gädda?

Idag hävdade jag att man i jämtland traditionellt inte äter gädda, medan gäddan ses som en delikatess i andra delar av av landet och europa, jag fick inget gehör för detta och undrar över om jag är ute och cyklar. Det kanske var en fix ide från min uppväxtplats att gäddan var otjänlig som människoföda. (Kul att ha med två x i samma mening det är inte varje dag). Min mamma sa alltid att i Finland åt man minsann glatt gädda medan pappa muttrade om att han i alla fall inte tänkte smaka av gäddan. Marres familj åt gädda och de brukade alltid få de gäddor som vi fiskade upp när vi la ut nät. Marre gillade inte gädda och var rätt sur på mig de gånger när de hade fått en ny laddning med gäddor. Vad säger ni andra exjämtar åt ni gädda? och om ni gjorde det verkade i så fall det vara någon sydländsk influens bakom valet av matfisk?

Man lär sig något nytt var dag

och idag har jag lärt mig två nya ord vintergäck och exklav.

AAAAAAAAargh

Kommer ner i tuben, 9 minuter till tuben går, kliver av på östermalmstorg 10 minuter till Ropsten, -jävla helger med tiominuterstrafik tänker jag och kalkylerar att jag kommer att ha suttit och väntat i över tjugo minuter på olika ställen på vägen till jobbet. I min väntan försjunker jag i Shirin Ibadis självbiografi mitt Iran när tåget kommer kliver jag på och sätter mig fortfarande läsande, när tåget stannar för tredje gången kliver jag av eftersom jag tror at vi är framme i ropsten. Det visar sig att vi är vid universitetet. Jag har klivit på fel tåg och det är sju minuter till nästa tåg går tillbaka mot tcentralen. Jag läser och väntar och när tåget kommit och jag tagit mig till östermalmstorg, är det fortfarande tio minuter till tåget till Ropsten går. Jag blir tokig, försenad till jobbet och ingen svarar när jag försöker ringa och säga att jag är sen. Till slut blir jag bara tio minuter sen men mina kollegor har redan öppnet och jag har väntat i fyrtio minuter på olika tunnelbanestationer.

Tack för igår förresten alla, det var jättekul att träffa er både er som jag träffar ofta och er som jag träffar ibland och er som jag träffar väldigt sällan.

Idag lyssande jag på gårdagens studio ett, där man diskuterade moderaternas nya kulturpolitiska program. Med i debatten var en ganska indignerad moderat talesman, en balanserad och saklig men arg barbro hedvall. En raljant carl johan de geer som slog fast att all tv som visas på komersiella kanaler enda syfte är att folk skall se på reklam och en fullständigt utflippad peter wahlbeck som menade att moderaternas kulturpolitik i slutändan skulle leda till inbördeskrig. En lustig sak var att han pratade mycket om fosterlandet och den svenska nationen, tror att han nämnde fosterlandet fyra gånger i debatten.

Här är det vår med snödroppar och krokus i rabatterna, jag förbereder mig för beach 2007 med premiär i joggingspåret. På fredag skall jag simma på förmiddagen mmmmmm.

Månen tur och retur

Äntligen lite högtflygande framtidsdrömmar, nu när kalla kriget är slut och det direkta hotet om det totala kärnvapenkriget är historia. Så kanske vi inte behöver se framtiden som en madmaxpostapokalyptiskdreadsgotisk tillvaro utan kan gå tillbaka till den sköna teknikdyrkande femtiotalssynen. Där framtiden var rationell och konfliktlös och rymden sågs som jungfrulig mark redo att koloniseras av guds avbild.

Kärnvapen får mig osökt in på dagens nästa ämne. Jag läste i Dn om mob 47 och blev så glad, de var aldrig några personliga favoriter men kändes så sympatiska och rara i artikeln i morse Jag lyssnade ändå en del på dem när jag blev vegetarian och ville vara en del av umeåhcvågen, jag tittar på deras hemsida och hittar texten till STOP THE SLAUGHTER

Thousand of animals are killed in the laboratories
Only for the prophet made by careless businessmen
Animals are equal so take the first step to freedom
Liberate all laboratory animals
If you want freedom take the first step
Liberate the animals
Stop the slaughter
For how long will the animals get exploited in the name of progress
We have to stand up and fight for the animals rights

Snart är våren kommen snart är våren här

Det är bara nåra veckor sedan som det här kortet är taget och det var full vinter, men idag känns våren i luften. Karin och jag kör kungshamraracet fullt ut och hänger oss fast vid våra grannar eftersom vi förstått att allt bra har ett slut. Till sommaren verkar vi vara de enda som kommer att bo kvar i Kungis, medan resten av familjerna är spridda över landet och länet. Idag åkte vi pulka gick på isen och njöt njöt njöt av solen som verkligen värmde idag, och glädjen över våren blandades med det sorgliga att det snart är slut med kungshamra lifestyle, matlag och gemensamfrukost på sommarmorgnarna. Melankolin präglade mitt och Karins dagshumör förutom när vi fick titta in hos grannarna under oss och se deras veckogamla lilla bebis. Anton charmade dem genom att vara extremt väluppfostrad och jag genom mina skills i serbisk historia.

Fest