Gissa författaren

I varje by, i varje stad där de vanliga, det vill säga präktiga och hedervärda människor, kommit samman igger en sån där kåk, inte sällan ettstycke ifrån den övriga bebyggelsen, som vårt hus nere vid Flon. Så pass på avstånd från de andrahusen ligger dock kåken så att ingen ska behöva kunna sig som granne, men inte så långt ifrån att den inte syns, ty dess främsta uppgift är att visa sitt förfall, på det att de vanliga skall hur en sån där kåk ser ut som vemsomhelst kan hamna i om han inte sköter sig, ja kåken och människorna i den utgör i själva verket beviset på hur präktiga och hedervärda de vanliga är.

Selma Lagerlöf, Harry Martinsson, Strindberg???? Den som gissar rätt vinner ett fint pris.

april

Ants kommer inte ihåg, -hur var det nu med första april skulle man luras eller skulle man busa?

Jag läser DN och leter efter aprilskämt, då verkar nästan alla nyheter märkliga, ska man verkligen dra in både psykolog och biliotekarie på högstadieskolan samtidigt som staden går med vinst. Posten blir danskt, och den där ryska domedagssekten finns den egentligen?

Annars då? jo det är bra i höst händer det grejer, stora grejer, maila eller ring om ni är nyfikna.

Grosshandlaren

Anton kör någon slags skojig pilsnerfilmslingo nu.
-Godmorgon borgmästarn, säger han till en förvånad karin.

Mitt påsklov

Sovrumssituationen hade gått för långt.


Jag var tvungen att ta i med hårdhandskarna och rensa upp.


För att slutligen nå ett tillfredställande resultat.

Ännu en morgon

och jag sitter på tunnelbanan på vägen till jobbet, eller sitter och sitter, jag står. Efter kl 8.15 finns inga sittplatser lediga i vagnen längst fram, vilken jag slängde mig in i precis innan dörrarna klämdes. Jag står sur i hågen eftersom jag inte kan stå och läsa, då det är för trångt för att hålla i en bok och bläddra. Plötsligt så ser jag att man faktiskt kan se genom det mörka glaset in till förarens hytt, och längre fram i tunnlarna som vi färdas i. Nu är min morgon inte sur längre, hänförd stirrar jag ut genom det mörka fönstret på tunnelbanans långa vindlande tunnlar, det man ser tydligast är ljuset från lampor som sitter med jämna mellanrum på väggarna, men beroende på om tunnlarna sluttar neråt eller uppået eller är krökta så ändras ljuset. fantastiskt. Kul att få en topografisk uppfattning om hur tunnlarna går också, man känner ju om tåget svänger, men om tuben åker uppåt eller neråt märker man ju inte när man sitter i vagnen, jag hoppas intensivt att vi ska få möte, men det får vi inte. Nu vet iaf vad jag skall bli när jag blir stor. Tunnelbaneförare.

Ropsten 06.53

Det är tidig morgon och det regnar. Jag står trött och väntar på bussen med de polska männen som står här tillsammans med mig varje morgon. Jag förmodar att de skall ta bussarna ut till olika byggen och diverse tjusiga villor som skall bli ännu tjusigare. Representaterna för den fria rörlighetetn för varor och tjänster inom EU är också trötta, de gäspar och röker morgoncigg. Jag tänker på att det snart är vår att det inte är särskilt kallt ute alls, då en häger plötsligt flyger förbi. Jag tycker att de är så festliga fåglar. Jag är iofs imponerad av allt djur och växtliv som jag inte är uppväxt med. Men hägern är så stor och liksom så klumpig, halsen ihopressad till ett s fötterna och benen är inte ihopvikta elegant på underkroppen som hos alla andra fåglar, nej de hänger och släpar efter kroppen när de flyger. Och trots att de är nästan lika stora som tranor envisas de med att sitta i träd.

nya tider nya förebilder

Man måste hörsamma sitt åldrande, det är inte klädsamt med vuxna män som klär sig som barn eller tonåringar. Jag har länge hävdat att min modeförebild är Dustin Hoffman i mandomsprovet.


Men med mitt flyende hårfäste är det dags för nya förebilder, eller rollmodeller som det heter i gratistidningarna. Vad tror ni om den här looken, kan det vara något?

Jag tror att gerillakrigaren kommer att vara het våren 2008.

Gamla pengar

Jag vill ha pengar, mycket pengar. Inte så mycket för att köpa saker utan mer för att slappna av. Kunna köpa lägenhet utan att ha den här gigantiska skulden som jag har. Kunna köpa en bil osv. Men jag vill inte ha en sånt jobb som man har när man blir rik där man jobbar jobbar jobbar på kvällar och helger. Jag vill vara rik för att inte behöva jobba så mycket. Det är ok att jobba, mitt arbete känns meningsfullt osv men jag vill vara ledig mera, bara vara. Hänga med familjen, läsa mer, spela tv-spel, göra utflykter, städa noggrant, skriva. Det är nog gamla pengar jag vill ha, jag vill vara ekonomiskt oberoende utan att för den skull ha dåligt samvete över att jag inte förtjänar dem. Att det skulle vara fullkomligt naturligt för mig att jag var rik. Jag har läst lite i Popovas bok om överklass och det verkar så problemfritt att ha ett sånt självförtroende att det är något självklart att man är född med skeden i mun.

Det var ju också en poäng

Läs i expressen om den kanske viktigaste frågan när det gäller utvecklingen i Serbien vs. Kosovo.

nöjd?

Vänner av ordning

kolla här

från i somras

Det är märkligt hur miljöer påverkar en, blåsten och lukterna vid sommarstugan får min hjärna att blixtsnabbt accossiera till andra lukter och jag får flashbacks med korta minnesbilder. Jag går den korta biten från K:s morbror till stugan och har västanvinden i ansikten. Den bär med sig doften av skog och ängsblommor, plötsligt känner jag lukten av böcker och nyponsoppa, framför mig ser jag ett seriealbum med orange biblioteksrygg. Minnesbilder från när jag går i mellanstdiet, kommer hem från skolan gör mellanmål och läser böcker eller seriealbum som jag lånat från bokbussen.

helgen som gått

I fredags spelade justice på debaser medis och jag var på 30-årsfest. Det var kul och avslappnat med knytis, buffe och långbord med fri placering. Vi var sena till tillställningen pga försenad barnvakt, och missade därför den inledande lärakännavarandraleken där gästerna parades ihop två och två och fick intervjua varandra. Vid middagen gick man bordet runt och fick presentera sitt intervjuobjekt. Som tur var så fick vi försenade presentera varandra. Jag fick karins kusin som jag redan känner. Såna här prata- och ta platssituationer inför människor man inte känner kan jag få fullständig panik inför. Orden stockas i halsen, man blir aldeles torr i munnen och svettas panikartat när det börjar närma sig ens tur att prata. Jag minns ett seminarium som jag hade när jag läste min första kurs på högskolan som jag faktiskt flydde från. Eller flydde och flydde. Jag gick aldrig in. Jag åkte hela vägen från vällingby till flemingsberg (långt) gick in på skolan, men fick panik några minuter innan seminariet. Gick på toa och gömde mig tills vi börjat lektionen och åkte hem . Så här i efterhand tycker jag ju att jag överreagerade lite, men jag tyckte det var lite läskigt när man började vid högskolan, alla pratade så otvunget och verkade så säkra på sig själva. Jag satt och skrek till mig själv i huvudet -säg nåt -säg nåt då. Oftast så visste jag ju faktiskt vad vi pratade om men var obekväm med att ta själv plats. Just vid det här seminariet skull vi presentera en egen teori och jag kom verkligen inte på något som lät tillräckligt smart. Så jag flydde. Men i lördags behövde jag inte fly. Jag blev lite nervös när det började närma sig min tur, men frågade mig själv om jag verkligen var rädd och kom fram till att det var jag ju faktsikt inte. Att arbeta och att delta i möten och konfererenser där man verkligen vet vad man pratar om. Har gjort susen för mitt självförtroende inför att hålla låda inför främlingar och grupper. Festen då? den var kul jag dansade och bondade med min svåger, Karin och jag åkte hem tidigt(12)och gick och la oss.

kartor dystopier och nobelpristagare

Hej här är min nya favoritblogg! Här hittade jag en karta över världen som nittonhundraåttiofyra utspelas i. När jag satt och tittade på de geografiska områdena som oceanien, eurasien och östasien bredde ut sig över, blev jag alltmer intresserad av hur världen och samhället i romanen egentligen såg ut. Så jag började att läsa om den. Första gången jag läste den var jag nog för ung för att förstå så mycket, minns mest att jag tyckte att den var bra men hemsk och att jag hade feber när jag läste och drömde feberdrömmar att jag var Winston och blev torterad. Andra gången jag läste den var jag mest intresserad av nyspråket och diktaturen. Världen som den utspelades i tänkte jag nog inte så mycket på. Nu har jag hunnit en femtio sidor in i boken och den är precis lika bra som jag minns. Man känner sig nästan lite febrig när man läser. Smutsen och paranoian i Winstons värld tränger sig på och jag känner klaustrofobi för den otäcka världen som jag hamnar i. På onsdag skall jag ha en bokcirkel där vi ska prata om Lessing debutroman gräset sjunger och som jag håller på och panikläser. Har någon läst? den verkar väldigt lovande.

regnet

Kliver ut ur porten kl 06.35 och ut i mörker och ösregn. Jag läste i Bodil Malmstens blogg att hon kände det som att hon var med i blade runner när hon kom ut från sergelbion och stod i samma mörker och ösregn vid hötorgsskraporna. Jag känner likadant fast jag inte befinner mig i en lika urban miljö

Jag ska försöka återknyta till förra inlägget. Filmen var bra, snygg sorglig och socialrealistisk. England är grått och deppigt. den uppenbara humorn i att Ian Curtis jobbar som arbetsförmedlare för handikappade tycker jag inte riktigt kommer fram i filmen. När man läser Deborahs Curtis bok så skulle man ju vilja se mer av hennes historia i boken också. Svenskans Per Gudmundson gör en stor grej av att det inte förekommer någon politik i filmen (läs kritik av Thatcher-eran). Jag gör en stor grej av att det inte finns någon drogromantik i filmen, det är lite befriande. Man använder droger men gör ingen grej av det. Åter till Gudmundson i svenskan, han avslöjar i en patetisk kolumn att Ian röstade på Thatcher (där fick ni "popvänster") och drar några rallarsvingar mot något som Lokko skrivit om filmen, men missar naturligtvis sitt mål och får en snabb och snygg replik av Lokko som tar ner honom på jorden igen. Ian Curtis röstade på Thatcher, sen hängde han sig.

Gudmundssons ledare

Lokkos replik

okända nöjen

Det är mycket Joy division nu, jag håller på att läsa Deborah Curtis bok beröring långt ifrån och det är intressant som alltid att få ett annat perspektiv på historien. Om att det var rätt jobbigt att vara gravid, ha en man som jobbade på arbetsförmedlingen på dagarna, spelade konsert på kvällarna, hade stora epilepsianfall varje kväll innan han somnade och sen vara tvungen att väcka honom på morgnarna laga mat och få iväg honom till jobbet. De gifte sig när de var arton och han tog livet av sig när han var tjugotre. I morgon tror jag att jag skall gå och se closer på bio. Jag parallelläser en annan bok som är betydligt mer upplyftande världens mått av tysken Daniel Kehlmann. det är en otroligt rolig historia om två otroligt begåvade vetenskasmän som är verksamma under tidigt artonhundratal, den ene är en gudabenådad matematiker och den andra en mycket preussisk vetenskapsman. Kanske är det 2008 års bästa bok. Karin läser den också, fast på tyska, eftersom hon är den intellektuelle av oss två. Läs den, den är hysteriskt rolig.

downshifting

Jag har börjat jobba deltid. 7 timmar om dagen. Det är helt underbart. Jag är pigg och glad när jag kommer hem. Idag var en ledig dag så jag ants var på junibacken mest hela dan och hade det fint.

Strandvägens utkastade julgranar. (notera mängden kungsgranar)





Min lunch. "Lins och bönsallad med avocado" det ni ser längst uppe på tallriken är avocadon.

tillbaka i solna

Vi kom tillbaka i tisdags, jag hann jobba i en dag och sen blev jag magsjuk.

Den här kvällen börjar som något av en besvikelse, jag har länge tänkt ta fram mitt gamla nintendo64 som jag fick av brorsan för säkert fem år sedan(när det redan var väldigt omodernt). Jag och K har haft kul med det vi spelade mycket supermario kart ett tag, jag var nära att klara första zelda men fastnade på ngn liten grej. Nu var jag förberedd redan innan jag gick på semester hade jag skrivit ut en walktrough så att jag skulle kunna fuska om jag körde fast, men det glömde sbort i flytten, jag var även rätt pepp på att börja om med larviga mario igen.

Men så är det ngt fel på spelet man kan köra typ 5 minuter innan det hänger sig, efter att ha sett på båda spelens sega fler aminuter långa intron tappar jag tålamodet fullständigt. Extra segt är det eftersom det är många långa panoreringar över de på sin tid antar jag fantastiskt vackra spellandskapen som nu bara ser pixliga och kantiga ut.

Istället sitter jag och zappar mellan Sagan om de två tornen, the Hot chick (heter den så collegefilmen när en tjej byter kropp med en skabbig kille? )och Rocky 1. Jag väntar på att K skall komma hem så att vi kan börja kolla på sopranos istället. Vi fick första säsongen på dvd i julklapp och såg de två första avsnitten i går. Det var jättekul, jag hade inte sett dem innan, jag började att följa serien några avsnitt senare. Första avsnittet kändes märkligt, tonys rollfigur hade inte riktigt satt sig han pratade med mörkare röst och rörde sig lite fel tyckte jag. Sen var det kul att se hur liten Anthony var och att Meadows näsa var misstänkt mycket större än i slutet på serien. Kul att se Junior och Livia i gasen också.

ed:
22.09
så kommer hon hem och vill kolla på kommisarie Lynley istället jävla anglofil.

god jul

Dom kallar det klassamhället

I helgen kollade vi på första och andra delen i serien, konstigt nog har jag inte sett dem tidigare. Första filmen är ju lite roligt att se på, de är unga och lite glada, även om de är uppgivna inför framtiden så finns det lite livsglädje och entusiasm. Men andra filmen där finns det fan ingen glädje kvar, bara misär. Det är så fullständigt genomsorgligt så det liknar ingenting. Jag måste skynda mig att se sista delen ikväll så att jag på något vis kan gå vidare från det här. Stefan Jarls trilogi har gjort ett otroligt starkt intryck på mig och jag trodde aldrig att jag skulle reagera så här starkt på de här filmerna.

Jag en cirkusdirektör

Ants pekar på en bild av henry bronett i DN och säger pappa, det är du pappa, pappa är i tidningen. Häromdagen påpekade han att det ser ut som om någon gnagt på mitt huvud och ätit upp mitt hår.