tisdag, januari 15, 2008

okända nöjen

Det är mycket Joy division nu, jag håller på att läsa Deborah Curtis bok beröring långt ifrån och det är intressant som alltid att få ett annat perspektiv på historien. Om att det var rätt jobbigt att vara gravid, ha en man som jobbade på arbetsförmedlingen på dagarna, spelade konsert på kvällarna, hade stora epilepsianfall varje kväll innan han somnade och sen vara tvungen att väcka honom på morgnarna laga mat och få iväg honom till jobbet. De gifte sig när de var arton och han tog livet av sig när han var tjugotre. I morgon tror jag att jag skall gå och se closer på bio. Jag parallelläser en annan bok som är betydligt mer upplyftande världens mått av tysken Daniel Kehlmann. det är en otroligt rolig historia om två otroligt begåvade vetenskasmän som är verksamma under tidigt artonhundratal, den ene är en gudabenådad matematiker och den andra en mycket preussisk vetenskapsman. Kanske är det 2008 års bästa bok. Karin läser den också, fast på tyska, eftersom hon är den intellektuelle av oss två. Läs den, den är hysteriskt rolig.

3 kommentarer:

wibjorn sa...

Hej David!

Jag såg en förhandsvisning av Closer häromveckan, den är helt klart sevärd. Fantastiskt vacker med fint foto och bra skådespeleri - det låter som en typisk filmkritikerklyscha men det var verkligen sant. Ikväll (eller var det imorgon) visas 24 Hour Party People också på TV, ännu en bra film om manchesterbanden.

//Johan

David sa...

Jag tycker jättemycket om 24 hour party people,i den ser Ian Curtis väldigt sjavig ut, han ser ut att vara mycket bildskönare i Closer.

JON sa...

han ser ut som en dior homme-modell i closer. som jag tyckte var rätt seg bitvis och anton corbijn-estetiken är lite tråkig, lite enkel.
men den är bitvis bra också, kanske i och för mest när man får höra musiken.