regnet

Kliver ut ur porten kl 06.35 och ut i mörker och ösregn. Jag läste i Bodil Malmstens blogg att hon kände det som att hon var med i blade runner när hon kom ut från sergelbion och stod i samma mörker och ösregn vid hötorgsskraporna. Jag känner likadant fast jag inte befinner mig i en lika urban miljö

Jag ska försöka återknyta till förra inlägget. Filmen var bra, snygg sorglig och socialrealistisk. England är grått och deppigt. den uppenbara humorn i att Ian Curtis jobbar som arbetsförmedlare för handikappade tycker jag inte riktigt kommer fram i filmen. När man läser Deborahs Curtis bok så skulle man ju vilja se mer av hennes historia i boken också. Svenskans Per Gudmundson gör en stor grej av att det inte förekommer någon politik i filmen (läs kritik av Thatcher-eran). Jag gör en stor grej av att det inte finns någon drogromantik i filmen, det är lite befriande. Man använder droger men gör ingen grej av det. Åter till Gudmundson i svenskan, han avslöjar i en patetisk kolumn att Ian röstade på Thatcher (där fick ni "popvänster") och drar några rallarsvingar mot något som Lokko skrivit om filmen, men missar naturligtvis sitt mål och får en snabb och snygg replik av Lokko som tar ner honom på jorden igen. Ian Curtis röstade på Thatcher, sen hängde han sig.

Gudmundssons ledare

Lokkos replik