måndag, februari 04, 2008

helgen som gått

I fredags spelade justice på debaser medis och jag var på 30-årsfest. Det var kul och avslappnat med knytis, buffe och långbord med fri placering. Vi var sena till tillställningen pga försenad barnvakt, och missade därför den inledande lärakännavarandraleken där gästerna parades ihop två och två och fick intervjua varandra. Vid middagen gick man bordet runt och fick presentera sitt intervjuobjekt. Som tur var så fick vi försenade presentera varandra. Jag fick karins kusin som jag redan känner. Såna här prata- och ta platssituationer inför människor man inte känner kan jag få fullständig panik inför. Orden stockas i halsen, man blir aldeles torr i munnen och svettas panikartat när det börjar närma sig ens tur att prata. Jag minns ett seminarium som jag hade när jag läste min första kurs på högskolan som jag faktiskt flydde från. Eller flydde och flydde. Jag gick aldrig in. Jag åkte hela vägen från vällingby till flemingsberg (långt) gick in på skolan, men fick panik några minuter innan seminariet. Gick på toa och gömde mig tills vi börjat lektionen och åkte hem . Så här i efterhand tycker jag ju att jag överreagerade lite, men jag tyckte det var lite läskigt när man började vid högskolan, alla pratade så otvunget och verkade så säkra på sig själva. Jag satt och skrek till mig själv i huvudet -säg nåt -säg nåt då. Oftast så visste jag ju faktiskt vad vi pratade om men var obekväm med att ta själv plats. Just vid det här seminariet skull vi presentera en egen teori och jag kom verkligen inte på något som lät tillräckligt smart. Så jag flydde. Men i lördags behövde jag inte fly. Jag blev lite nervös när det började närma sig min tur, men frågade mig själv om jag verkligen var rädd och kom fram till att det var jag ju faktsikt inte. Att arbeta och att delta i möten och konfererenser där man verkligen vet vad man pratar om. Har gjort susen för mitt självförtroende inför att hålla låda inför främlingar och grupper. Festen då? den var kul jag dansade och bondade med min svåger, Karin och jag åkte hem tidigt(12)och gick och la oss.

3 kommentarer:

martin sa...

saknar din gamla banner. varför en noshörning?

jobbigt det lät på festen. hatar sånt skit, även om det oftast finns en väldigt sympatisk tanke bakom.

nu läser jag harry martinsson, nässlorna blomma. den känns som en david-bok.

JON sa...

jag gillar noshörningen jättemycket!

David sa...

Noshörningen, den var fin tyckte jag, jag behövde förändring jag är som Obama. Nässlorna blomma är fantastiskt bra, men det är nog ännu mer en johnybok. Tack för ditt stöd jon. Det känns lite tomt här utan dig.