Flaggor

I demonstrationerna mot lukasjenko så viftar flera demonstranter med en flagga som jag inte känner igen, som ser ut såhär.

Eftersom jag alltid varit förtjust i flaggor och de gamla sovjetrepublikerna brukar ju byta flaggor som andra byter skor. Favoriten georgien bytte ut den gamla sovjetrepubliksflaggan mot den sjukt fula.

Fast efter "rosenrevolutionen" här om året bytte man till den här flaggan med ett passande st:Georgskors.

Jag är svag för vitrysslands flagga eftersom det är den enda flaggan i världen med brodyr på. det är den gamla sovjetrepublikflaggan som man bara tagit bort hammaren och skäran från. (och som några i vårt bostadsområde har som gardin!!!

När jag undersöke flaggaffären närmare visar det sig att vitryssarna faktiskt bytte flagga till den första vit/röd/vit flaggan efter självständigheten men sen bytte man tilbaka igen några år senare till dagens flagga. Rörigt är bara förnamnet jag tycker att sverige borde byta flagga lite oftare vi har ju haft de här tråkiga färgerna rätt länge.

att vara stor

Martin skrev i vänner av ordning för ett tag sedan om hur skönt det är att vara vuxen. Jag kan inte annat än hålla med, det bästa är att man inte behöver skämmas. Jag minns någon gång i högstadiet, jag bodde långt ute på landet där det inte fanns mycket att göra och inte särskilt många att umgås med, det var en vårdag och solen smälte bort det jämtländska snötäcket: Eftersom det inte fanns något bättre att göra så gick jag längs landsvägen på åkerkanten och tittade efter tussilagos och såg på hur smältvattnet rann i dikena. Plötsligt tutar en bil åt mig, jag tittar upp och ser en bil full med tonårskillar, de går i min klass och har varit på något sportarrangemang. Någon hejar och när de passerat mig pekar de finger år mig i bakrutan och jag ser att de skrattar. Plötsligt kommer jag på att jag har min pappas lite för stora stövlar på mig och jag skäms så att kinderna hettar. Tillbaka i skolan blir jag mycket riktigt bemött med hånskratt om att jag var ute och gick i "storschtövlan". När jag kom att tänka på det här har jag svårt att fatta riktigt vad det pinsamma var, var det att jag hade för stora stövlar på mig, eller var det att jag var ute och plaskade i vårfloden som ett småbarn. Jag skulle ju lätt göra båda grejerna nu utan att skämmas. Visst inget av ovanstående alternativ var ju särskilt koola ativiteter men det var ju inte så att jag hade ngt häftigt rykte att försvara.

Nej lycka är att vara vuxen nyss diskade jag, lyssnade på blitz och lekte att jag var en brittisk åttitalsfotbollshuligan och hötte med näven och skrålade med i refrängen, - we fight to live, - we live to fight ( aah det är poesi det) och så upptäcker jag som så många ggr förr att studenterna som bor mittemot tittar på mig från det gemensamma köket och ser mig där jag dansar omkring framför diskbänken, och jag känner ingenting jag skäms inte jag bryr mig inte jag är vuxen och det är skönt.

Belarus

surprise surprise, farsan vann igen.

sommar och sol

Inför sommarens utlandsresa har jag inventerat mitt förråd av sommarkläder(litet), jag konstaterar att linneshortsen jag köpte inför bulgarienresan 2000 fortfarande funkar, att jag har vita t-shirts och två linnen. Sen börjar jag granska mina badkläder jag använder ett par mörkblå adidasshorts med ljusblå ränder modell kort, som jag verkligen gillar de är både snygga och praktiska men de är gamla, jag har haft dem i en evighet och i ärlighetens namn har de förmodligen funnits rätt länge innan mig också. Det må vara rätt äckligt med second-hand badkläder men sådana här rariteter görs inte längre, skall jag verkligen byta ut dem mot några svarta intetsägande tråkshorts från stadium? Idag tittade jag närmare på den lilla lappen i dem där stod made i west germany, lätt chockad konstaterar jag att de alltså är minst 17 år gamla.

Analyse that

Egentligen borde jag väl skriva något om Milosevic, men det känns som om alla experter har sagt typ samma sak om gamle slobo så vi skiter i det och pratar om mina drömmar istället. Jag har haft en period där jag drömt mycket och intensivt. En del drömmar var obehagliga och andra var bara känslosamma, i mångt och mycket hängde känslorna kvar och jag hade svårt att skaka av mig dem i vaket tillstånd. Flera drömmar handlade om Marre... Det började med en sent i november dröm, som den lilla homsan toft vakade jag av och an i marres föräldrars hus så som det såg ut när vi gick i högstadiet jag väntar på marre som aldrig kommer och till slut ger jag upp och åker därifrån. Till skillnad från gänget i muminhuset. Marre följer efter i flera drömmar han och jag verkar variera i ålder, ibland är vi små i pojkar som leker fst instängda i vuxna kroppar, i en annan är vi tonåringar i en är de tbar amarre spappa som är med och lagar sushi och pratar med mig om hur det är att vara förälder. Nu var det en dryg vecka sen drömmarna gick över men marre jag vet inte om du läser bloggen men om det är nåt du vill, ta kontakt med mig på något annat sätt det är så mycket effektivare.

straffet

igår var jon hos oss och åt middag drack mitt presentkortsvin och trivdes, av ngn anledning transformerades jag till dr phil och pratade bara om relationer och om LIVET. Idag var jag mycket trött och däckad alldeles för länge, jag har straffat mig med själv med att rensa avloppsrören i badrummet i kväll.

Kära dagbok 2.0 (med bilder och rättstavning)

Idag var min lediga fredag, eftersom jag jobbar var femte lördag är jag också ledig var femte fredag. Det börjar lovande med en lång skön morgon helt befriad från stress, vid halvtiotiden drar jag och anton ut på en lite pulkapromenad ner till Ulriksdals slott, det är snorkallt ute men en värmande vårvintersol lyser snällt på oss under promenaden, efteråt är vi båda nöjda, anton såg tre hundar och jag lyckades att komma hem utan vi hade blivit osams om huruvida anton borde bli buren eller åka pulka sista biten.

Väl hemma hinner jag dammsuga och karin plugga innan vi äter lunch alla tilsammans, karin drar iväg till lärhög, medan jag och anton sölar på oss kläderna och beger oss in mot stan, anton somnar snällt innan vi har hunnit till tuben och jag åker till kth, kliver av och bestämmer mig för att promenera en ny väg in mot city, sagt och gjort jag går genom lärkstan över birgerjarlsgatan via döbelnsgatan fram till apelbergsgatan, och regeringsgatan fram till hamnvägen och sergels torg och det tokiga är at jag är mitt i stan där jag gått många gånger men jag tror banne mig att jag aldrig gått förbi johanneskyrka förut, har nog aldrig gått längs döbelnsgatan heller, så lantis som man är. Precis innan hamngatan vaknar anton och vi går till kulturhuset och fikar.

Sen går vi upp till det proppfulla barnbibliotket rum för barn där vi spenderar ungeför en och en halvtim (lustigt att jag väljer att gå till ett bibliotek på min lediga dag), vi läser böcker,leker i de roliga miljöerna och tittar på bussar och bilar från femte våningens panoramafönster. stäng pappa söt pojke

När karin slutat möter hon upp oss och vi går och tittar på lite grejer för bröllopsfesten, sen åker vi till bergshamra hyr film och köper en gurka.



I kväll skall vi kolla på Fader amaros synder och äta lantchips. Imorgon skall vi åka till junibacken (igen, vi köpte ju årskort) med anton och hans ena kusin, sen kommer jon på middag och häng.

storhandla

Idag följde familen med svågern Jörgen till Willys och storhandlade, jag börjar verkligen gilla det rituella runt handeln, insamlandet uppackandet sorterande och organiserande. Anton var överlycklig när han fick veta att han skulle få åka bil med farbror jörgen, han var uppspelt hela dagen och ropade -ka biiiiijl, -jögga biiiijl. Det bästa med hela dan är att en söt lite finskromflicka ger karin båda fräcka fingrarna när vi väntar på jörgen vid kassorna obetlbart roligt. I morgon börjar träningsvåren med simmning i gångsätra simhall. Beach 2006 skall ju som bekant avnjutas i Grekland.

finsk och stolt

Träffar en gammal kursare som berättar att hon varit i helsinfors över sportlovet vid ett besök på nationalmuseet(tror att den hänger där), berättar hon att hon såg en grupp med storögda dagisbarn sittande framför akseli gallen-kallela målning lemminkäisen äiti , med en entusiastisk konstguide framför.



Jag kommer inte ihåg historien helt, men hjälten och kvinnokarlen Lemminkäinen har av någon anledning blivit osams med en herde (jag tror att han försökt döda/fånga ngt magiskt djur som han vaktar, men här kanske jag är ute och cyklar, hjälp hellu?) iaf herden slår ihjäl honom och slänger honom i en flod (tuonela?), lemminkäinens mamma (äiti) som är trollkunnig ser i en syn att sonen är illa ute och skyndar för att rädda honom, hon kommer dock fram för sent och plockar upp sonens utspridda kroppsdelar som hon åp magisk väg fäster ihop igen och medan hon sjunger och lyckas återuppväcka honom igen.

Konstverk kan ju verkligen gör intryck på en i känslig ålder, jag minns med fasa den jättelika tavlan på jämtlands läns museeum som föreställde en samepojke som dödats i en snöstorm och nu låg livlös i sin mammas/pappas famn, den kunde jag stå som hypnotiserad av i en evighet och rysa över hur levande den kändes.

Zonen

I dags- och morgonpressen kan man läsa om hur man spärrat av en zon i vilken man funnit döda fåglar som är smittade med fågelsjukan. Smaka på order avstängd zon, jag ryser, det låter så åttitalspostnukleärapokalyptiskt jag tänker mig en sciencefictionroman eller något från rollspelet mutant där en atombomb detonerat och skapat en förödd förbjuden zon där mystiska mutanter driver omkring och som är förbjuden för vanligt folk. Eller för att ta ett exempel från verligheten, tjernobyl där är ju en zon runt omkring som är helt förstörd jag vet inte om det är förbjudet att vistas där lägre men i stora områden i vitryssland är det förbjudet att odla eller plocka bär och svamp, det finns historier om att kriminella på flykt och människor som valt att "stå utanför" samhälllet skall ha tagit sin tillflykt till området närmast kärnkraftverket det är förmodligen nys precis som historien om elena som körde runt inne i tjernobyl på motorcykel, dokumenterade och lade upp bilder på internet som man kund eläsa om lite överallt för två år sedan. Nu har vi får vår egen förbjudna zon i Sverige och jag läser i tidningarna om att folk är rädda för att låta sina katter springa lösa i området, tacka fan för det om tjugo år har vi nog muterade katter som jagar omkring i oskarshamns mörka skogar i DEN FÖRBJUDNA ZONEN att den första smittade fågel hittades i en av KÄRNKRAFTsverkets dammar är väl för bra för att vara sant.

Montecore

Jag håller på att läsa Jonas Hassen Khemiris nya bok och jag är mycket förtjust. Jag var lite orolig innan jag började hade jag läst mycket om språkexperimenerandet i den och som jag tolkade recencionerna så vecklade författaren in sig språkliga detaljer som drog ner helhetsintrycket. Men jag tycker precis tvärtom, det är otroligt underhållande. En annan sak som förvnar mig är hur spexig den är, förmodligen går en massa referenser över huvudet på mig då jag är sämst i världen på grammatik och inte kan franska för fem öre. En av poängerna med boken är pappans gamle väns kadirs hemmasnickrade fransksvenska. Det är en mycket fin skildring av relationen far och son och jag kan inte låta bi att dra paralleller till mig själv, jag får ångest över att anton inte alltid kommer att gilla mig som han gör nu , jag vill frysa ner tiden och låta den stå stilla som den är nu med en lite pojkkropp som trycker sig mot mig och verkligen vill vara med mig och gillar mig, jag kommer förmodligen att tänka tillbaka på nu och gråta i smyg när ants är tonåring och behöver lite privacy. Men han är sin egen och till för sin egen skull, och inte min och det vet jag, men jag minns ju själv hur man gillade sina förädrar och vilken trygghet de var ända tills man blev tonåring och man bara ville distansera sig från dem och det är skrämmande för mig att jag inte alltid kommer att stå nära mitt barn. Men det var en utvikning, jag ler åt jonas beundran för sin pappa abbas, och jag känner igen mig i skildringarna av det rasistiska tidiga nittiotalet. Johny har du läst boken du är/var ju lite tjenis med Khemiri förut, det känns ju nästan som om boken är till för dig, araber, franska spex språkliga underfundigheter och ibland lite buskis, maghreb kontra sverige osv, känns som en riktig johnygryta. Jag lyssnade på Kemiri på en författardag med jobbet och han verkar riktigt sympatisk han är snygg som bara den och ha ren utstrålning som inte är att leka med, han är precis den typen av kille som jag fasar att karin skall träffa och rymma med, lång är han också, men han är en jävel på att skriva. ett tips till läser Joe Saccos Palestine och mannen är ju genialisk, läs hans seriereportageromaner från balkan och mellanöstern, och en sak till nya Knifeskivan ojojoj vad den är bra.

Nationalbolsjevism.

I Svd (kolla in länken och titta på bilden) kan man läsa om en stor demonstration på "Fosterlandsförsvararnas dag." Man protesterar mot pennalism och våld i den rysk armen i ettuppmärksammat fall har en värnpliktig misshandlats av sina befl till den grad att hans könsdelar blivit tvugna att amputeras. Titta på bilden igen titta på personen som står i främsta raden 4 personen från vänster, kolla hans armbindel. Symbolen syns inte så noga, men så här ser den ut, symbolen står för nationalbolsjevismen, en rörelse, som har skapat en mix av två av nittonhundratalets mest totalitära rörelse en slags nazistalinism, därav flaggan. Enligt deras hemsida har de stora planer.

THE PURPOSE
3. Global purpose of National-bolshevism is the creation of Empire from Vladivostok up to Gibraltar on the basis of Russian civilization. The purpose will be achieved in four stages: à) Transformation of Russian Federation into the national state Russia by Russian Revolution, b) Joining of the territories of former republics of the Soviet Union, inhabit by Russians c) Rallying around of Russians Eurasian nations of the former USSR. d) Creation of huge continental Empire.

. Man verkar dock inte eftersträva några nazistiska renhetslagar utan har en mera flexibel syn på etnicit, men en storrysk mentalitet präglar tydligen deras politiska mål.

PERSONNEL
23. NBP is not left and not right, but national party of Russians. Russian is defined not on blood and not on creed. THE ONE WHO CONSIDERS RUSSIAN LANGUARGE AND RUSSIAN CULTURE – HIS OWN, HISTORY of RUSSIA – HIS OWN HISTORY, WHO HAS SPILLED AND IS READY TO SPILL THE OWN AND ANOTHER'S BLOOD IN A NAME OF RUSSIA AND ONLY FOR IT, ANY OTHER NATIVE LAND AND NATION DOES NOT THINK, IS RUSSIAN.

härliga hektiska helg

I fredags förlovade jag och karin oss om någon missade det, innan det var vi på operan och såg carmen, det är först gången jag var på operan och innan var jag lite nervös över att jag skulle ledsna någonstans mitt i och inte riktigt orka engagera mig, men ack så fel jag trodde, det var verkligen medryckande och jag satt faktiskt på helspänn i dryga två timmar. En rolig sak var att en granne till oss som går på operahögskolan var med i en rätt stor roll och hon var grym, det var rätt kul att se någon som man mest hängt med på sandlådekanten på en scen sjungades opera. Senare på kvällen träffade vi hellu, jon och fredrik och drack lite öl på august. Lördagen var skön och seg men vi lyckades städa lägenheten och på kvällen vqr jag på lillebrors inflyttningsfest i Linde. I dag var hela familjen på junibacken på förmiddagen, vid villa villkulla höll pippi och tjuvarna dunderkarlsson och blom (såna sköna namn, vilka 40-tals skurknamn) ett uppträdande där tjyvarna försökte sno pippis guldpengar och pippi (jag skriver pippa hela tiden, men mådte sudda) hindrade dem, anton visade sig uppskatta klassisk dratta på ändan slapstick, när pippi kastar omkring tyvarna så att de ramla omkull skrattar han högt, efter showen delar pippi ut chokladguldpengar, anton är mäkta stolt efteråt han trycker lyckligt chokladpengen i handen och upprepar -pippi -pippi, gång på gång. Sen fikar vi med ingrid och patrik på konditori hurtigs, kul att bli uppdaterad och spännade att höra om äventyr i förvärvsarbetet.

Nu ni!

sport

Börjar det inte bli lite tjatigt nu?

Family first

Hela helgen hängde jag med familjen, både den lilla och den utökade. Några highlights, pappa anton och jag på skansenakvariet, pappa äcklas av nakenråttorna, anton försöker skrämma krokodilen och jag är lite till mig i trasorna över att anton är så förtjust i aporna. Lördag äter jag karin och anton plus karins systers familj och mormor lunch på pizzahut vi är riktig stökig barnfamlj med hungriga barn som tappar läsken och stökar runt, otroligt härdad och serviceminded personal om ger barnen böcker och kommer springande med ny läsk, på eftermiddagen ser jag broakback mountain med pappa och bror och den var precis så bra som jag trodde, på kvällen äter vi middag på restaurang dancin dingo, ja ni gissade rätt det är en australiensisk restaurang där kyparen kallar en för "mate", men de hade iaf en mycket god halloumiburgare.

Grön grön grön är färgen på min tröja

Så fyllde jag 26 år och blev väckt på morgonen av min underbara sambo och min son. Med blommor en fin present och lakritsglass sjöng och hurrade de för mig, glassen la anton beslag på men med ett visst motstånd gick han slutligen med på att mata sin far med åtminstone lite glass. Presenten från Karin har jag burit hela dagen och jag har nog aldrig fått så mycket komplimanger för ett plagg förut, jag skall börja drapera mig i grönt från topp till tå tror jag. På kvällen fick jag min älsklingsrätt, champinjoner med solt. tomater och pesto, med ett härligt glas vin till, efterrätten en chokladkaka som karin och anton bakat. Tack familjen för en förstklassig uppvaktning och tack alla vänner som hör av sig. Tänker att man borde väl egentligen ha en fest när man fyller år, jag hade aldrig ngn fest när jag fyllde tjugofem så jag sparar väl fyra år till så har jag en jättelik 30-års fest istället.

Till försvar för David Södergrens förlorade heder.

Det här är egentligen en kommentar till det förra inlägget och ett svar till mörns okunniga kommentarer om tv-serier som blev en egen blogg.

Hmpf tillåt mig småle, mörn kastar som vanligt sten i glashus. Rederiet och arkiv x är två nittiotalsfenomen som båda är intressanta på samma vis. Viss var Mickey i rederiet het men hetare var han när han spelade rasistisk hårdrockare i bullens gamla klassiker hette den svarta skallar och vita ... nätter? Något av en Romeo och Julia historia med punk/hårdrockaren som bli kär i en arabtjej, och gör en John Lennon, tjejen blir viktigare än bandet, Mickeys värld rasar hans bästa kompis sviker honom för en svartskalle, han träffar sin tidigare frånvarande farsa som dyker upp med ett helt gäng naziskins och så är cirkusen igång. (intressant är också att mörn faktiskt minns vad enstaka karaktärer i rederiet hette, jag hade glömt bort/förträngt lilla mickey)

Var skall jag börja rederiet följde jag när jag gick i högstadiet trodde jag men man förskönar ju som bekant pikanta fakta om sig själv, nu finns det ju fotobevis för att jag följde tv-serien långt upp i halvvuxen ålder och jag kan ju inte påstå att serien är bra tyvärr, om det kan ursäktas med det kan man väl kanske kalla serien för kult (tramsigt ord).

Arkiv X trodde jag att alla följde när det gick i mitten på nittiotalet jag minns det som spännande och rätt otäckt, men har för mig att till och med jag blev lite trött på alla utomjordningar och jag var ju rätt nördig på högstadiet. X-filerna blev ju rätt outhärdliga sedan man handen på hjärtat har inte de flesta bilden av tifiga arkiv x som rätt bra, sen var det säkert värdelöst men som vi tidigare diskuterat så var man ju nästan svältfödd på amerikanska tv-serier på den här tiden.

Kvinnofängelset är en serie som man följer när man sover lite jag brukade se på den när jag gick i gymnasiet, min bror följde den till rätt nyligen. Serien är väl bättre än sitt rykte men måste väl klassas som mer kult än bra.

Att mörn hånar mig för mash understryker att han har rätt dålig smak och är rätt obildad när det gäller klassiska sit-coms. Mash är kanske inte världens roligaste serie som helhet men att höra hawkeyes trötta cynismer på fälsjukhuset mitt i koreakriget är stor komik, att serien har ett tydligt anti-krigsbudskap och att Alan Alda är en personlig favorit ger den ju inte sämre betyg.

Ellen vid en första anblick verkar det som om det är synd om Debra (Raymonds fru) men det är det inte visst hon är fast med en jobbig man med hans ännu jobbigare bror med hans sjukt jobbiga pappa och en svärmor från helvetet, men serien är inte svart och vit, debra är en elak jävel, hon är elak med Raymond driver med släktingarna och handen på hjärtat, jag vill bara skrika åt henne gör något med ditt liv börja jobba sätt barnen på dagis och flytta ifrån suburbia. Men jag har förstått att alla inte kan älska Raymond och nu skall jag inte tjata om det mer.

Frasier är en fantastisk serie, Niles är min stora idol och rättesnöre i livet, samspelet mellan de båda snobbröderna och underklasspappan är otroligt roligt. Påpekas bör kanske att Kelsey Grammar fick 1,6 miljoner dollar/avsnitt under de sista två säsongerna. Jag kan på rak arm räkna upp ett antal scener i Frasier som är roligare än något ur Seinfelds samlade säsonger och jag tycker uppriktigt synd om er som inte kommer att få uppleva dessa. Många gånger har jag och Karin förvånats över att våra vänner som brukar ha så bra smak helt har negligerat denna fantastiska tv-serie. Ellens diss kan jag bortse som ungdomligt oförstånd, men Mörns bara är ännu ett bevis för att hans sinne för humor inte är så utvecklat som han tror.

Att Mörn inte kan låta bli att pika mig för mitt finsk-ugriska ursprung bevisar väl bara en gång för alla att några av alla de tillmälen jag tidigare kallat honom för och som han redovisat på sin blogg, är sanna.

Åter till den unge stenkastaren, Mörn du kanske kan lista vilka program och filmer som du gillar att se på tv så kan vi få bedöma dem, vet ingen annan som faktiskt tycker att al bundy show är rolig på riktigt och som tycker att filip och fredrik bara är roliga utan att samtidigt vara irriterande,

Det här är Peter Boyle, mest känd som Rays pappa i alla älskar Raymond, en tv-serie som få har vett att upskatta. I serier är han den stora bitterheten personifierad elak mot alla och mest intresserad av at äta se på tv och fälla sarkastiska/plumpa/elaka kommentarer. Han verkar alltid få spela samma slags typer, kolla på honom i taxi driver där han spelar en av Travis Bickle kollegor, han är tjugo år yngre men med samma flint läskiga hårvingar och får spela en lika motbjudande karaktär. I monsters boll är han vidrigheten personifierad som den gamla rasistiske bittra cancersjuka pappan till Billy Bob Thornton.

Ltz

Tittar lite i länstidningen på nätet och läser om familj och vänner. Pappa har haft utställning och får bra kritik

Den mest drivne och den mest sevärde av de tre utställarna är Knut Örjan Södergren. Han är en mångsysslare som konstnär, smed, gravör och guldsmed. Hos Galleri Renées visar han smide, måleri och teckning.
­ På senaste tiden har det mest blivit smide. Jag har liksom haft mest lust för det, förklarar han.

Mörn & Co blir hyllat i en krönika

Och Vapnets kommande fullängdskiva är en veritabel Östersundsorgie. Låtarna på cdn som släpps i slutet av mars har döpts efter gator i Östersund som Prästgatan, Storgatan, Thomégränd, Bangårdsgatan, Stuguvägen, Färjemansleden, Kornettvägen och Rådhusgatan.

Här är några textexempel. Från "Storgatan":

storgatan / följer prästgatan tätt intill / på samma sätt / som jag följer dig / dina steg / styr mina steg / gatstenar viskar / vart jag ska gå

Eller från "Bangårdsgatan":

jag var rädd för dig / alltid med rätta / men nu kör du mig till stationen / ditt hår, det fettglänser / onda ringar under ögonen / som om inget hänt / du är bara lite tröttare / du är bara lite fetare / nu bäddar snön in vår lilla stad / där människor förändras / men gatorna är kvar

[...]

Så Jens Nilsson (kommunalråd); nu har du chansen! Ge Annika Norlin Stadens nycklar - om det nu finns några kvar - när Hello Saferide kommer till News och erbjud Vapnet att ha sitt releaseparty i Östersunds Rådhus!Z