Ett härligt gäng.

Mer bilder från svensexan finns här.

Tjernobyl

Är inte bara en vapnetlåt som jag vill höra igen och igen får jag höra den om jag kommer på lörd? Utan även ett i raden av konstiga ord man fick lära sig som barn, radioaktivitet, becerel och surt regn var andra. Minns fortfarande dagen tror jag iaf, minnet är ju lite otillbörligt ibland. Men som jag minns det lekte jag och brorsan och marre och hans syrra ute i regnet och grävde kanaler tills vi blev inropade av mamma och förbjudna att gå ut och leka igen efter maten, men det är säkert en efterhandskonstruktion.


Det är ändå inte det som jag tänkte skriva om utan om kärnkraft, det ligger ju i tiden med reaktorhaverier och allt. Ibland blir jag lite borgerlig eller EAP:ig och tänker att det kanske inte är så farligt trots allt det är väl mest framstegsovänliga miljöpartister och elallergiker som gnäller, så farligt är det väl inte och till skillnad från exakt alla andra länder är ju FAKTISKT DEN SVENSKA KÄRNKRAFTEN SÄKER. Jag minns filmen om ett svenskt kärnkraftverk som vi fick se i högstadiet, reportern frågade om det inte tog väldigt lång tid innan restprodukterna från kärnklyvningen slutade att stråla. -Nej, svarade kärnkraftsexperten. Det handlade bara om ett par hundratusen år det var bara att stoppa ner skitetn i det SÄKRA SVENSKA URBERGET så störde det ju ingen. Sen tänker jag på Tjernobyl på den förbjudna zonen, på räddningsarbetarna som fick städa undan det radioaktiva avfallet utan skyddskläder och som senare fick tampas med ruttnade könsorgan och kött som lossnade i klasar från deras kroppar. Som tack fick de en fin staty i sensovjetisk stil uppförd efter sig.

Under helgen som gick

utsattes jag för världens förmodligen trevligaste svensexa, trots sedvanlig kidnappning och taxi med förbundna ögon. Så slutade otäckheterna när jag fick ta av mig ögonbindeln utanför Viking lines terminal vid slussen. Efter detta tog en rasande trevlig vistelse över. Marre, Mörn, Hanet, Pat, Ingrid och Björn tack för en oförglömlig fest, jag har inte varit uppe till halv sju sen jag var tonåring har aldrig druckit så många förglada drinkar och definitvt inte dansat med en vevande trancearm eller sett soluppgången från däcket av en finlandsfärja. Det var något av det finaste ngn gjort för mig snyft snyft. Tack också till stackars mästerplaneraren jonhy som blev sjuk och var tvungen att avboka. Bilder kommer förmodligen i fotobloggen inom kort.

PS: Tack för all lakrits

Stugliv

Det ljuvliga lantlivet, vi plockar smultron hallon och blåbär vi orkar hålla på ungefär en halvtimme innan myggen tar knäcken på oss, eller oss och oss på anton han är ju inte härdad sen barnsben som vi norrlänningar är. Men mer behövs inte på en halvtimme får vi ihop en halvliter av den jämtländska skogens eh... (inte guld det borde ju vara hjortonen som man måste kalla mylta när man är i jämtland och som ju rent tekniskt växer på myrar och inte i skogar) rubiner ja det låter bra den jämtländska skogens rubiner och blå ädelstenar tänk nu david tänk du borde kunna sånt här din pappa är guldsmed, topaser. Den jämtländska skogens rubiner och topaser, men guld låter fortfarande bättre. Äh här äter vi bär och det var gött.

En stor del av tiden kommer att handla om olika sjöar.
Vi badar i en kall sjö som är djup, vi går (nästan) vilse i skogen när vi är på väg till en annan sjö. En tredje sjö är den mytomspunna Pån som karin berättat om i åratal. En vacker långrund sandstrand ligger utslängd mitt i ingenting vid en vanlig jöämtländsk skogsjö omgiven av täta skogar. För att att ta oss dit åker vi länge länge med bilen på allt mindre vägar, mobilen förlorar snart de två sista strecken på täckningen, ett tecken på hur öde trakten är att en räv ligger och sover på vägen! framför oss där vi kommer körande. Här är ett bildbevis på att jag besökt den mystiska stranden men vägen dit har jag fått svära på att inte yppa för någon utanför familjen.



På nätterna skriker tranorna med sina
hesa men ändå på något sätt gälla nästan maskinlika lite metalliska röster så att det är svårt att sova.

Flera kvällar kommer kompisar och släktingar och hälsar på, karin och jag tänder för första gången (obs sant) en grill själva och med hjälp av myggspiraler och ciggarettrök håller vi myggen borta och kan sitta ute hela kvällarna.

Hej hejdå

Det här har jag gjort:
cyklat
tittat på får
turistat i min hemstad
läst boken
levt det goda semesterlivet
bröllopsnojat (inte över själva giftermålet utan över festen)
haft jobbångest

Det här skall jag göra:
Åka till jämtland
frysa
gå på storsjöyran
bo i stuga
hänga med gamla kompisar
leva det goda semesterlivet
börja jobba
gifta mig.

Känns dumt att skriva att jag skall ha bloggpaus eftersom det har dröjt länge mellan inläggen på senare tid men vi ses om två veckor.

Skägg

Jag orkar inte skriva om Basajev han var en tokig fundamentalist men borde inte Putin kanske nämna att han borde ha hamnat i domstol i stället för att Basajevs död skulle vara ett "återgäldande för det som gjordes mot våra barn i Beslan". Vladimir Putin är läskig sanna mina ord.

Idag har jag inte orkat raka av mig semesterskägget men hängt i Hagaparken, fikat med marre och promenerat från östermalmstorg till zinkenstam, activedavie.

Semester ljuvliga semester

Idag har jag haft en såndär där dag som man vill att hela semestern skall vara. In till stan med familj och goda grannar, äta buffe på hermans och titta på båtar från uteserveringen medan regnet öser ner utanför. Promenad till Spårvägsmuseet (som jag alltså äntligen tog mig till) under vilken 50% av barnen somnade så att jag fick titta på tåg i lugn och ro. När anton vaknade åkte vi minitunnelbana och jag vill svära på att föraren var trummisen i hell on wheels. Museet var otroligt sympatisk med löjligt billigt inträde och pris för tågtur, självservering på fika gorde att det blev en väldigt avslappnad atmosfär. Pga av detta var väl inte utställningarna tiptop men för alla med lite intresse för tåg och kollektivtrafik rekommenderar jag starkt ett besök. Och för er som gillar bussar också av någon anledning finns det massor av bussar på stället. Ibland tror man att man är i ett bussgarage. Efter denna aktivitet åkte vi hem jag och anton lämnade in byxor hos en skräddare. Väl där blev det en lång väntetid då kunden före oss visade sig vara azerier och envisades med att prata sitt språk med den turkiske skräddaren och de verkade inte förstå varandra så där jättebra. Efter maten cyklade vi (jajemensen nu har vi skaffat cyklar cykelstol och hjälmar hela bunten) till Ekhagen och plockade blåbär i skogen strax nedanför lappis. Lyckan grumlades lite när vi upptäckte att där kryllade av fästingar. Efter en snabb cykeltur hem och avlägsnade av fästingar som inte hade hunnit bita sig fast så släppte de värsta äckelkänslorna och vi kunde vara lite malliga över våra tre dl blåbär som skall bli paj och frukost till ants. Som norrlänning från inlandet har jag väldig svårt att vänja mig och acceptera fästingarna. I morgon skall vi rensa källaren och jag skall försöka skriva lite om Basajev.

Lördag

Det var bannemig dåligt med fart i den närmsta "bloggosfären" nu. Jag skall väl inte gnälla mera men nu är. det. för. varmt. för. mig. hjälp.

Ibland är det bra att vara vuxen, genom att umgås och prata med människor som man kanske inte har jättemycket gemensamt med (något som jag länge upplevt som aldeles för ansträngande för att ägna mig åt)kan manlära sig rätt mycket. (En klyscha visst men en sann sådan). Igår pratade jag länge med en kille som varit FN-soldat i Kosovo och det var otroligt intressant att höra om det och för mig att prata med ngn som är en smula insatt i röran som pågår. Ungefär som att lyssna på Johny om man har några frågor om Maghreb.

Nu skall jag se de första avsnitten av Rome

De som delar våra namn med oss

Alla har vi väl egogooglat ngn gång och varit nöjda med resultatet om ens namn har kommit upp på träfflistan, men har ni inte blivit nyfikna på de med samma namn som ni själva era hemliga alteregon. Vilka är dom och vad gör dom? Här är min namne i samma kommun David Södergren och jag är bundis sen länge han är med i solnas hembygdsförening och om jag inte blandar ihop honom med ngn annan med samma namn är vi gamla bekanta från libris där mängder av hans banbrytande verk inom VVS-tekniken finns samlade.

Min bror kommer att bli tvungen att ta ett artistnamn om han skall försörja sig inom fotobranchen eftersom Tomas Södergren verkar synnerligen väletablerad. Karin Medin är konstnär. Martin Abrahamsson en erkänd gitarrist,Jon Lax är också musiker, Björn Carlsson är geovetare och så vidare

Mörn mångfacetterade man

Häromdagen satt jag och anton och karin och åt jag reste mig för att stänga av radion då thomegränd började att spelas, jag började glatt att berätta för anton att den här låten hade minsann farbror mörn gjort, a´nton frågade om mörn sjöng och karin och jag ansåg att det väl fick duga som en sanning med modifikation och sade att jag det var mörn som sjöng. dagen efter satt vi åtetigen vid bordet och radion spelade någon turk/medelhavspop typ tarkan eller heter han arkan blandar alltid ihop den stackars sångaren med den serbiska milisledaren. Så pekar anton på radion och säger malligt -Mörn.

Känn dig aldrig fången i förortsbetongen

Bergshamra har inte världens vackraste bebyggelse men onekligen sin charm några otroligt vackra byggnader finns här.


Kyrkan är en av de absolut snyggaste byggnader jag sett, kantig och mörk på utsidan. På insidan är den fylld av ljus med högt i tak i kontrast till de råa betomgväggarna ger den en känsla av kloster.

Det känns mäktigt att ha en äkta picasso stående på bakgården.


Det här är studentområdets festlokal, ett ombyggt värmeverk där skall vi ha vår bröllopsfest.

Turist i tillvaron

Det här semester var ju grymt. Idag var familjen turister i sin egen stad, härlig vandring på söders höjder där vi beundrade utsikten, med ett fikastopp på puck där anton fick njuta av sin nya favoritdryck äpplejos. Vidare genom gamla stan där vi entusiastiska gick i trånga gränder och skakade barnvagnen på kullerstenen och visade vägen för turister till "the royal castle". En kort lekpaus och sedan ljuvlig gigantisk familjeglass på västerlångatan, vidare in mot stan och slutligen tuben hem till förorten. Innan dess har jag badat två dagar i rad men det är kallt här inte som medelhavet inte.

Borta och tillbaka igen

Kl 02.45 klev vi av flygbussen vid järva krog och huttrade i den svenska 14-gradiga natten. Men en frisk gångmarch hem med mängder av snäckor (fina winbergssnäckor inte äckliga mördar/slash skogssniglar) en groda och härlig efterregnigluft gjorde att hela familjen var rätt nöjda när vi kom hem, att vi skulle ha kommit hem några timmar tidigare kändes inte så relevant.

Ön var fin och lagom charter kryllade av engelsmän, kändes som om att vara i storbrittanien med st. georgskors vajande från bardiskar flaggstänger på handdukar på t-shirts och gud vet vart. Vi kom fram lagom till sverige-englandmatchen och turligt nog slutade det ju oavgjort. Jag kom över min värsta solfobi och lyckades faktiskt bli lite (med betoning på lite) brun mot slutet.

En bra sak med att resa med barn är att man måste låtsas vara modig, jag har varit livrädd för att flyga men var tvungen att vara lugn inför anton, jag vågade till och med klappa en åsna. För övrigt är det grymt att bada.



Nu väntar en dryg månads semester med anton och karin, härligt och när jag börjar i höst igen är det som fast avdelningschef (skryt).

Hej

Jag har väldigt svårt att formulera mig, det som har hänt är så sorgligt att jag inte kan beskriva vad jag känner. Samtidigt som jag är väldigt ledsen över vad som har änt så är jag ljusår från de som är drabbade på riktigt, men precis som alla andra är är jag chockad och bestört. Jag tänker inte skriva mer om det här för det känns fel att försöka göra sorgen till min, men jag är så ledsen för alla er som stod honom nära.

Min semester har just börjat och i morgon åker familjen till grekland jag skriver mera när vi kommer hem.
Hejdå

Harmageddon

verkade vara på väg. Plötsligt var flera träd runt omkring i Kungshamra täckta av en spindelvävsliknande hinna . Först trodde jag att det var ngn slags pollen, jag hade för mig att popplar får en slags bomullsliknande grejer som singlar ne rfrån träden när fröna släpps. Men vid en närmare titt visade sig de drabbade träden vara häggar.


Löven var också borta och stammarna var täckta av en tjock väv.




Men vid en närmare titt blev jag riktigt äcklad träden var attackerade av massor med larver som långsamt åt upp allt grönt på träden och virade in det i en kokong.


Larverna verkade inte hålla sig till träden utan utökade sitt territorium, blad annat annekterade den en grill.


Här hänger de äckliga krypen i klasar från grillen


Otroligt obehagligt jag fick som sagt undergångsvibbar, jag tyckte att den läskiga nätväven påminde om blodblommorna i världarnas krig. SOm tur var visade sig förödelsen ha en naturlig förklaring de små rypen var larver av fjärilen Häggspinnmal efter litet googlande kan jag läsa på bla annat sundybergs hemsida att..

Det är fjärilen Häggspinnmal (Yponomeuta euonymella) som spinner denna väv på framförallt hägg och kaläter trädet. När larverna försvunnit växer det ut nya löv på träden. Häggspinnmalen är ofarlig för både människa och träd.

Betryggande att det bara är naturen i sig som är äcklig.

Boken, boken boken.

Efter mycket snack om Hjalmar Söderberg från en viss person i min närhet läste jag den allvarsamma leken och det var en bra bok verkligen och en mycket underhållande stockholmsbeskrivning, och trots att jag skrattade åt huvudpersonen Arvids raljerande kring medelklassens val av tagna namn med två naturord i en ologisk kombination, ex Södergren, om man är söder om grenen är det en norrgren då? så brydde jag mig liksom inte om hans kärleksbekymmer. Det var liksom inte så synd om honom som han själv tyckte. Men jag gör ett försök med doktor glas också. En annan huvudperson som var svår att egentligen bry sig om var Paul Rayment i den långsamme, trots att jag inte läst ngn dålig Coetzeebok (han kanske kan vara min gubbe karin) så var det liksom lite svårt att komma in i den här buttra gubben till huvudperson men precis när jag kände att jag visste var jag hade honom så slänger Coetzee in Elisabeth Costello författarinnen som är (åtminstone som jag förstått det) lite av ett alterego till Coetzee som är med i tidigare böcker av honomm, och plötsligt är vi inne i ngn sorts pseudoverklighet om man vet inte om ngt av det som händer är verkligt egentligen och ja där är jag nu. Men jag får väl återkomma när jag är klar. Fast nu fick jag in zaide smiths nya bok om skönhet och den verkar precis lika bra som jag hade hoppats. Precis som resten av mänskligheten älskade jag vita tänder verkligen och autografjägaren var väl handen på hjärtat något av en besvikelse. Men detta är lovande kamrater.

Språket

Att leva nära någon som håller på att lära sig att prata är fantastiskt underhållande och intressant. Här är ett litet exempel hämtat från en diskussion från matbordet.

D - Argentina kommer han väl ifrån.

A - Tina arg?

number of the beast

Woe to you, Oh Earth and Sea, for the Devil sends the
beast with wrath, because he knows the time is short...
Let him who hath understanding reckon the number of the
beast for it is a human number, its number is Six hundred and
sixty six

Igår träffade jag Jon och Ellinor och gick och såg Omen, detta kan bli början på en fin tradition, jag vill ju gärna se skräck/splatter/tonårsunderhållning på bio, jag fick gå själv på dawn of the dead, fick med mig mörn på filmen som handlade om troll som bodde i en grotta och dödade jobbiga tjejer som klättrade i grottor och vars namn jag glömt, sen the hills have eyes med jon och nu var vi plötsligt tre stycken som såg en skräckis, kul. Filmen var väl ingen höjdare fast det visste jag väl redan jag har inte sett orginalet och då hade jag förmodligen tyckt att den var sämre, anyway bitvis läskigt så man hoppade till och kul med mia farrow som spelade satantant som slog sönder bilar med en slägga. Fast mest kändes filmen som något slags da vinchikod huvudpersonenerna jagar omkring efter heliga män och deras hemlighetet i kloster och underjordiska kammare i heliga städer och på mystiska kyrkogårdar. Ellinor dementerar dock att da vinchi koden på något sätt skulle behandla dessa ämnen, men det är så jag föreställer mig den.

Folkhemskräck och trivsel.

Det tidigare kallades John Aijvide Lindqvists nya novellsamling pappersvägar i dn igår, den fick en bra recension ioch jag ser mycket fram emot läsningen. Jag tyckte att hanteringen av de odöda haltade lite och bitvis kändes den lite fånig. Men å andra sidan var det en mycket stark läsning och mycket av bildspråket har jag gått och tänkt på långt efter att boken var utläst, så det skall bli härligt. Skall försöka att spara den som semesterläsning men det bli nog svårt, jag har ju tre veckors arbete kvar.

Idag strålar solen och jag är glad ,fyra dagars ledighet i sträck igen en sån lyx, men jag vill göra något jag vill gå ut på på lokal och ta en drink eller en öl, hör av dig om du har planer för helgen och vill ha sällskap

Idag mobiltelefonförbud, imorgon tunnelbaneförbud.

Vi var många som satte frukostkaffet i halsen i höstas när ett förslag om "mobiltelfonfria zoner" i kollektivtrafiken las fram i sthlms läns landsting. Nu är förslaget inte längre ett förslag utan verklighet. I morse kunde jag läsa i dn om det nyamobilförbudet som skall gälla i delar av tunnelbanan och bussarna.

Min förta impuls är bara irritation, jag försöker att ha överseende med mina medmänniskors skräck för ny teknik och att ilska kan uppstå när gamla och nya levnadsmönster möts. Men människors aggressioner mot mobiltelefoner är så löjeväckande. -Visst är de irriterande med kostymannen som pratar högt i sin mobil i tuben när man sitter nedsjunken i den allvarsamma leken, men lika irriterande är de unga tjejgänget som skriker sig igenom en konversation i sätet mittemot, eller dagiset på utflykt som annekterar hela vagnen för att höja decibelnivån till nära smärtgränsen, eller den lilla bäbisen som gallskriker med en stressad förälder vid sin sida, eller den galne mannen som åker samma tåg som dig sent på natten och blänger på dig från andra änden av vagnen smatidigt som han högljutt mumlar hotfulla ramsor knappt hörbart. Eller den gamle mannen som inte verkarha tvättat sig på veckor och som du för att du är en kortväxt person trycks in under armhålan på mitt i rusningstrafiken. Eller all ni som äter på offentliga platser, era stinkande mackor med kött och fisk och ni som äter citrusfrukter i trånga utymmen så att det stänker frktsaft i min ögon. Kort sagt det finns mycket som är minst eller lika irriterande som mobilpratare.

Det är bara att vänja sig det är det här som är civilisation man irriterar sig på andra människor men man låter det gå an för att det är småsaker, det är det moderna samhället helt enkelt.

Jag kan köpa förbudet mot mobilpratande om man samidigt inför pratförbud jag ser fram för helt tysta tunnelbanevagnar, kanske en ljudisolering av de gamla tunnelbanevagnarna, då skull eman kanske kunna göra något åt det är höga skärande ljudet som uppstår när tåget bromsar och som omöjligör all konversiation för att inte prat om att lyssna på ipod, ja allt det lugn som skall prägla tunnelbanan från och med nu. I så fall är ett mobilförbud rimligt.

Förslaget är också orättvist mot allergikerna som nu bara kan sitta i de tysta vagnarna eftersom de sammanfaller med allergizonerna, om de behöver ringa är det bara att knall ut i vagnar fulla av pälsdjur och parfm, så allergichockerna lär öka.

Upprärande är att förslaget stöds av vänstern och inte av högern, så tråkigt att ha vänstersympatier när de trattarna skall hitta på sånt här trams.

Men låt oss dröja oss kvar hos allergikerna ett tag för i artikeln i dn kommer något intressant fram. Det är ett speciellt parti som drivit frågan, jag citerar,

Framför allt miljöpartiet har drivit frågan om de mobilfria zoner i kollektivtrafiken. Lena-Maj Anding (mp), ansvarig för funktionshinderfrågor i landstinget, anger elöverkänslighet hos somliga resenärer som ett gott skäl till mobilförbud, liksom att många upplever mobilerna som störande.

Aha, de elöverkänsliga.. Maria Wallhager (fp) säger i artikeln

- Att anföra hälsoskäl och säga sig värna om elallergiker är mischmasch. Elallergiker har under alla omständigheter svårt att åka med SL:s fordon som ju är fulla av elektronik.

och självkalrt har hon rätt tunnelbanan borde vara en omöjlig plats att vistas på om man är allergisk mot el, har ni tittat i tunnlarna ngn gång fullt med sladdar överallt och den elektriska skenan som gör att det är livsfarligt att beträda spåret, vad borde den utstråla? Jo el.

Synnerligen upprörande att ett gäng som vill vrida tillbaka utvecklingen till 1800-talet eller åtminstone kapsla in allt som "strålar" i hönsnät och betong och gå runt i märkliga rustningar av skrot har sådana starka lobbygrupper att de kan få lagar som bygger på deras vanföreställningar att påverka allas våra liv.