bokcirklar & bilar

Idag har jag haft min första bokcirkel, bokcirkeldeltagarna bestod av synskadade damer och en herre i åldrarna 75-95. Det är ingen regelrätt bokcirkel utan går ut på attjag presenterar nya (tal)böcker som vi köpt in och delar ut böcker till in tresserade. Sen pratar vi om specifika böcker, kanske någon redan läst boken, om läsande i allmänhet och om olika författare. Vi var rörande överens om att Herman Lindqvist känns lite passe. Jag hade varit nervös för detta ett tag, jag är dålig på att stå och prata framför människor och är ingen naturlig ledare så därför oroade jag mig för att leda ett samtal med så mycket äldre männikor i över en timma. Men otroligt nog så gic det jättebra, jag upptäckte att det är så här jag gör mig bäst sittande runt ett bord och försöka bära upp ett samtal kring en struktur. Detta är något jag kommer att ägna mig åt många fler gånger.

Anton lekte med en pusselbit som föreställer en bil, -prrrr lät han och "körde" omkring med pusselbiten. Varken jag eller karin har något minne av att vi visat honom hur man leker med bilar. Så lite förvånad men imponerad köpte Karin "riktiga" leksaksbilar åt gossebarnet så att han inte skulle slippa köra omkring med sin pusselbit.

Jämtland=Gulag

Citat från Dn's andrasida.

"Jag pratade med en familj från Iran som på fullt allvar undrade om vi som bodde här uppe hade blivit förvisade it av regeringen som något slags straff"

Bräckebon Roland Karlsson som för egen del kommer att sakna flyktingförläggningen.

För den som aldrig varit i Bräcke kan ju en sådan fråga verka ja nästan förolämpnde men i själva verket är den i allra högsta grad relevant.

tiufkarl

Den här bilden har jag snott från det ljuva livet som skrev ngt på karins blogg en gång, de verkar i sin tur ha stulit den av ngn annan, det är väl så det fungerar med humor.

vabba

Jag är hemma med sjukt barn, lite som föräldraledighet light, anton pendlar med att vara ynklig och världens sjukaste pojk till att med allvarlig min sortera sina leksaker, och spänt följa intrigerna i teletubbieland. Karin sitter vid datorn och skriver hemtenta och uppsats medan jag tar hand om pojken rollerna är ombytta och det känns så skönt.. Jag vet att karin skrivit om det i sin blogg men ni får höra (läsa) det igen, till middag åt vi pannkakor och ants älskar verkligen pannkakor, kaa-kaa ropar han när vi tittar på matlagnigsproceduren. Min erfarenhet är att överhuvudtaget är småbarn väldigt klyschiga de gillar pannkakor, välling och söta djur, precis det som förväntas av dem.

here comes teletubbies

Från början var min favorit Po, förmodligen för att jag genom jon redan för flera år sedan bekantat mig med honom, men även för att han var sötast av teletubbiesarna, han åkte runt på sin sparkcykel och sjöng - padi padi poo, efter ett tag fick jag upp ögnen för skälmen dipsy, med sin ko-mönstrade cylinderhatt och oefterhärmliga dans framstod han alltmer som teletubbielands riktiga entertainer, dagarna gick och dipsys spexande kändes alltmer överdrivet och välrepeterat. Och idag slog det mig den egentliga stjärnan, är lala som medvetet håller en låg profil men då och då när ljuset tillåts skina på denna spelar ut hela sitt känsloregister med söta danser och väna dialoger med blommor och vattenkannor. Den imbecille klunsen Tinky-Winky som en längre tid brottats med rykten om sin sexuella läggning har jag aldrig varit särskilt förtjust i han känns bara krystad och överdriven där han struttar runt med sin handväska och sin triangel på huvudet.

Barbro Holmberg (s), Tomas Eneroth (s), Per Westerberg (m) och Tobias Billström (m) - i högsta grad ansvariga för att det inte blev någon flyktingamnesti.

Bilden har jag snott frånyelah

42

Den här artikeln är såå Liftarens guide till galaxen, men jag kan inte låta bli att tycka att det är fantastiskt roligt. Idag har jag jag välkommnat ett gäng finska seniorsurfare på biblioteket jag gjorde succe. Något som är roligt med att sitta i informationsdisken på biblioteket är att man får en enorm koll på det senaste litteraturutbudet, varje dag frågar någon om de böcker som recenserats i svenskan och dn samma dag. Att ögna igenom morgontidningens litteraturrecesioner vid frukosten är därför ett måste om man inte skall framstå som okunning, på en ö präglad av både kulturellt och ekonomiskt kapital.

jävla moderater

I moderatkommunerna Nacka och Sollentuna försöker man kringå lagstiftningen mot vårdnadsbidrag ($$$ för att vara hemma med sitt barn) genom att låta föräldrar registrera företag och kvittera ut 6000 kr i månaden för att vara hemma med sina barn. Inte nog med att detta är ett jävligt snitsigt sätt att få medelklassens kvinnor tillbaka till spisen kommer man att kunna urholka den kommunala barnomsorgen rejält och skapa ett hederligt gammalt klassamhälle igen. För inbilla mig inte att en ensamstående arbetare skall stanna hemma och leva på 6000 i månaden för att ta hand om sina barn, och med färre barn som betalar dagisavgift så sjunker nivån på dagisen och så vidare. Jag har flera gånger sagt att det är lika bra att högern vinner valet så att vänstern kanske kan formera sig lite i opposition och att gemene man inser att reinfeldts folkhemvurm rätt snart ebbade ur. Men scheisse vad de kommer att hinna rasera på en mandatperiod, med en ny enda vägens politik kanske man kan rasera socialstaten på tre år den som lever får se. Reinfeldt pekar med hela handen och Fi målas upp som ett gäng galningar. Vilka åsikter som frodas inom kds väljarkrets brukar inte blåsas upp lika mycket i media. Det här inlägget blev extremt ofokuserat och rörigt men jag tror att ni försår vad ja menar och att jag är både rädd och arg.

skolpolisen

När jag som vanligt åkte bussen från ropsten till lidingö såg jag något som jag aldrig tror att jag sett i verkligheten förut en skolpolis . Alltså ett barn som iklädd orange väst signalerar åt andra barn när de skall gå över gatan. Jag vet att j har talas om fenomenet förut, bland annat mins jag att ämnet behandlades i teoriboken man had enär man tog körkort. Men jag såg det nog som en femtitals kvarleva som kanske levt kvar i någon avlägsen kommun. Eller möjligtvis något sydländskt påfund ( De här är något som jag som minns från min uppväxt att man ofta läste om saker i tidningar och böcker som pågick i sverige utan att kunna relatera till det i sina jämtländska omgivningar. Ting i stil med caffe latte, snökaos, vår i april eller lövskog, och som man helt enkelt avfärdade med att det hade sin plats i södra sverige "sverige söder om gästrikland" och som man helst inte tänkte för mycket på.)

Men fenomnet verkar inte vara så ovanligt, jag såg det med egna ögon, länken visar att det finns skolpoliser även inom stockholm stad. Nu till min fråga, är inte detta vansinningt? varför skall barn bestämma när andra barn skall å över gatan, det finns ju gatlysen, helt förryckt snälla förklara, när ni ändå håller på förklara varför kazakstan spelar i europas grupp i vm-kvalet, när tadjikistan (grannland) spelar asiens grupp?

hallå ällär

En härlig dag i solna, i morse vaknade anton halv sju vi klev upp och han väckte genast kusinerna som sov över, ida som är två var pigg och glad klev genast upp och så åt vi tre frukost, linnea snart åtta snubblade in till karin och sov ngn timma till. Från början var barnen rara och änglalika, blonda med rufsigt hår och tindrande barnaögon satt de och åt smörgås och skrattade åt saker som jag inte riktigt såg humorn i. någon timme senare vill ida ha alla antons leksaker själv och anton vill slå ida i huvudet med tillhyggen.Men trots allt en härlig dag jag fick botgöra för min bakfylla som stal karins pluggtid igår och som straff fick jag städa lägenheten och diska monsterdisken som växte sig till under helgen, på eftermiddagen solna centrum och vinterskor till ants, och på kvällen sedvanligt kvällshäng på gården med grannarna. Jag och anton gick förbi en loppmarknad som granntjejerna hade organiserat där vi köpte denna fina bönematta? för tjugo riksdaler. De körde en skön säljstil och började skrika åt mig på femtio meters håll att jag borde handla, - kanske en fin matta åt min fru!

glada gubben

En sommar på hemtjänsten gick jag hem till en gubbe som hade väldigt tråkig humor, han drog dåliga vitsar (sådan där roliga historier som man tänker sig att folk berättade för varandra på femtiotalet) de var oftast väldigt tråkiga ibland lite småfräcka men aldrig grova. Jag skrattde oftast för att vara snäll det var en rar man, och bara att någon försökte roa en var upplyftande bär man gick hemma hos dementa människor som väntade på att dö och helt okontaktbara varelser. En dag drog gubben ett särdeles konstigt skämt om en kvinna som skulle cykla ngnstans på "menstruationscykeln" hö hö, det var inte bara det att historien var dum, jag fattade aldrig riktigt vad det var som var roligt,jag lät helt enkelt bli att skratta situationen blev spänd och jag gick vidare. När jag kom dit på eftermiddagen frågade gubben mig om jag var religiös, något förvånad frågade jag honom varför han trodde det, -det var det där med skämtet, han trodde att anledningen att jag inte skrattade var att det var en hädisk historia, sen erkände han att det där med att jag inte gjort militärtjänsten (att jag var "samvetsöm" underbart uttryck som han använde) hade spelat in i hans funderingar kring min eventuela religiösa tillörighet, han trodde att jag var pingstvän. Det roligste av allt var att jag hade skrattat gott när han tidigare under sommaren berättat historier om dumma pingstvänner som han kommit i kontakt med under sin tid som ingenjör i jönköping.