Färjemansleden

Lyssnat oavbrutet på skivan, tack så mycket anna o mörn, känns konstigt att höra på "vår låt" mörn, jag vet inte hur jag skall säga den är så fin. Det känns underligt att höra annika sjunga ord som jag sammanknippar så starkt med mig och med saker man inte pratar om med folk man inte känner, om jag hör den på radio kommer jag att börja gråta det är ett som är säkert. Tack som fan

grizzlymannen

I dns intervju med Werner Herzog appropå Grizzlyman, beskrivs hur Herzogs syn på naturen skiljer sig från Timothy Treadwells som talar om naturen som god, näs­tan gullig, Herzog tydligen bryter in i filmen och säger "Här har jag en helt annan uppfattning. Naturen är inte idyll, den är kaos, fientlighet, mord."

Jag tycker om den där bilden av naturen som går emot den dominerande svenska bilden av naturen som en god sak i sig, stärkande för både själ och kropp. Selma Lagerlöf skriver i Gösta Berlings saga, (världens bästa bok) om den vilda skogen och om den stora björnen i Gurlita klätt.

I skogarnas mörker bo oheliga djur, vilkas käkar äro väpnade med hemskt glimmande tänder eller vassa näbbar, vilkas fötter bära skarpa klor, som längta efter att klänga sig fast vid en blodfylld hals, och vilkas ögon glimma av mordlust.

Och där bor den förfärligaste av dem alla, björnen, som har tolv mans styrka och som, då han har blivit slagbjörn, blott kan fällas med silverkula. Kan något ge ett djur mera av förskräckelsens nimbus än detta, att han blott kan fällas med silverkula? Vad är det för dolda, förfärliga krafter, som bo inom honom och göra honom hård för vanligt bly? Kan inte ett barn ligga vaket i många timmar, rysande för detta onda djur, som de onda makterna skydda?

I Gösta Berlings saga är den otämjda naturen det stora hotet mot det goda småskaligt industrialiserade landskapet, när kavaljererna tar över ekeby växer åkrarna igen och kvarnarna ligger öde fram tills majorskan återvänder och ställer allt till rätta igen.

och just det jag vill se filmen bio när du kommet till sthlm mörn?

TRÖTT

Min kropp är en mes, jag äter medicin mot pollenallergi som inte ens är receptbelagt, men den gör mig så sjukt trött och jag bli helt seg gör fel hela tiden minns inte vad jag håller på med och säger fel ord hela tiden. Hm låter ju iofs som om jag håller på att bli dement.

vårblogg

I mats jonssons serieroman pojken i skogen beskriver han hur han upplever att all tid utspelar sig samtidigt. Jag kan inte annat än hålla med, tiden är inte linjär västerländet har fel och den är inte heller en cirkel, buddhiste roch hinduer har fel. Tiden är inte heller som sibiria sjunger en spiral utan tiden är nu och då och sen samtidigt på en gång. Jag är nu men ändå samma nu och jag som som jag var för tio år sedan, och jag kommer att vara nu och jag om tio år. Jag ser mig själv i anton, även för mig var allt en gång också ett enda stort nu och en gång kommer allt att vara då, fast det kanske är en klyscha, en gubbe sa en gång till mig på hemtjänsten att han aldrig tänkte på det förgågna, trots att alla sa att men skulle leva i sina minnen när man blev gammal. Våren kommer och med den luktminnen det luktar fukt och våt skog och jag är ett barn som hoppar på spångar vid en myr i jämtland, cigarettrök letar sig in i mina näsborrar vid tunnelbanestationen i ropsten och jag är en frusen tjuvrökande tonåring. Allt känns så intensivt våren är galen vintern är kall och död och den tysta snön dämpar alla tankar, vintern väver in mig i en tyst bubbla som sommaren sticker hål på. Fast våren är ofrivillig avdomning min pollenmedicin gör mig seg, jag tänker i långsamma banor och min reaktionsförmåga är historiskt låg.

Men mats min mats, oj vad jag tyckte om din bok, dina två tidigare böcker har jag tyckt mycket om när jag läst dem men när jag tagit upp dem för att läsa dem igen har jag bara blivit irriterad på dig och inte kunnat relatera till dem. Men denna bok talar rakt till mig, delvis känns den som om den handlar om mig trots att jag aldrig haft perfekt engelskt uttal och saknar sameblod. Men det jag kan relatera till är sökandet efter ett sammanhang, du som jag vill kunna återknyta till något vi var en gång och till något som fanns innan oss kalla det klass släktband eller vad du vill, inbillat eller verkligt. Mats skriver om sin mormor som städade ihop till pengar till en dyr matta som han förlagschefen inte riktigt tyckte passade på golvet hemma i bostadsrätten på söder. Om att växa upp på landet men inte riktigt passa in, att vara lite för märkvärdig för att kunna umgås på samma nivå som grannarna, men inte fin nog att passa in i medelklassen och jag känner igen mig att inte känna sig riktigt hemma någonstans att under uppväxten vara i något slags mellanland mellan arbetar- och medelklass, där man har tillträde till båda sfärerna, men inte rikigt kan koderna för att smälta in i någon av dem. Om demoner som ruvar i mörkret, om sporten som ondskans verktyg om mobbning och annat som hör barn och ungdomen. Jag vet inte om jag läser in för mycket i boken, men det är en fin historia om att göra upp med sig själv och att försöka sätta in sig själv i det där jävla sammanhanget.

Kära dagbok

Det var ett tag sedan. I fredags var antons dagis stängt så prick klockan 12 dök han o karin upp på mitt jobb. Vi hängde på barnavdelningen och läste böcker och lekte med pippi dockor(självklart inte på arbetstid jag stämplade ut.) På kvällen somnar jag framför melinda och melinda i soffan vid halv tiotiden. På lördagen jobbade karin på högskoleprovet och jag och anton var ute och lekte med barnen på gården både på för-(kallt) och eftermiddagen(sol.) Mellan det var vi på aquaria vattenmuseum och kollade på fiskar. Det var en härlig promenad med sovande anton i vagnen och en glad david i solglasögon längs karlavägen ner mot djurgården. På kvällen en trevlig personalfest på jobbet. Idag har vi varit hemma hos grannarna på förmiddagskaffe (en så bra grej), nu sover anton och snart kommer mina gamla kursare sofia och elin + bäbis hit, ska bli så kul att se det lilla livet.

Stanislav Lem

är död. förutom att ha ett festligt namn skrev han fantastiska science fiction romaner. Jag läste rätt nyligen Solaris och var alldeles hänförd i en vecka, för att hedra Stanislavs minne har jag lånat Stjärndagböckerna och jag hoppas att jag kommer att ha lika roligt som när jag och brorsan läste om Ijon Tichys äventyr hade när vi var mindre.

Dagens flagga

Mozambique


För alla ostalgiker, en mycket ideologisk flagga, bondens hacka och soldatens kalashikov, i en skön kombination i socialismens gyllene stjärna

Flagga 3

Antarktis har en egen flagga

Två olika historier

Jag har parallellläst Kärlekens historia och Folkmordens historia, det har kännts lite fånigt när jag satt mig i läsfotöljen ocg valt mellan kärlek eller folkmord, folkmord eller kärlek hmmm. Jag had eförväntat mig lite mer av kärlekens historia, bitvis var den riktigt bra och jag glömde att kliva av tunnelbanan när jag sjönk in i ngt särskilt bra kapitel. Men bitvis kändes den platt och ointressant och spelade man verkligen fotboll i fattiga judiska shtetls i polen i början på tjugotalet. Fast helhetsintrycket var ändå bra. Karin skrattar åt mig när jag slår mig ner på fredagkvällen och trivs och tar fram folkmordsboken.

Flaggor II

Jag har länge varit svag för flaggor med solar, jag tror det började när jag läste kung caspian och skeppet gryningen där det var en bild på narnias flagga en gyllene sol på en grön botten med blixtformade solstrålar som gick ända ut till flaggans kant. Efter det upptäckte jag japans stridsflagga (en klassiker jag vet men det är snygg)

Makedoniens flagga känns som en billig efterapning men de är lite olika.

Grönland med solen som speglar sig i isen

Även Kirigisistans flagga är inte dum.

Annars är jag förtjust i flaggor med mycket vitt som
Finland

England

Algeriet har en helt fantastik flagga


Rwandas är konstig

Flaggor

I demonstrationerna mot lukasjenko så viftar flera demonstranter med en flagga som jag inte känner igen, som ser ut såhär.

Eftersom jag alltid varit förtjust i flaggor och de gamla sovjetrepublikerna brukar ju byta flaggor som andra byter skor. Favoriten georgien bytte ut den gamla sovjetrepubliksflaggan mot den sjukt fula.

Fast efter "rosenrevolutionen" här om året bytte man till den här flaggan med ett passande st:Georgskors.

Jag är svag för vitrysslands flagga eftersom det är den enda flaggan i världen med brodyr på. det är den gamla sovjetrepublikflaggan som man bara tagit bort hammaren och skäran från. (och som några i vårt bostadsområde har som gardin!!!

När jag undersöke flaggaffären närmare visar det sig att vitryssarna faktiskt bytte flagga till den första vit/röd/vit flaggan efter självständigheten men sen bytte man tilbaka igen några år senare till dagens flagga. Rörigt är bara förnamnet jag tycker att sverige borde byta flagga lite oftare vi har ju haft de här tråkiga färgerna rätt länge.

att vara stor

Martin skrev i vänner av ordning för ett tag sedan om hur skönt det är att vara vuxen. Jag kan inte annat än hålla med, det bästa är att man inte behöver skämmas. Jag minns någon gång i högstadiet, jag bodde långt ute på landet där det inte fanns mycket att göra och inte särskilt många att umgås med, det var en vårdag och solen smälte bort det jämtländska snötäcket: Eftersom det inte fanns något bättre att göra så gick jag längs landsvägen på åkerkanten och tittade efter tussilagos och såg på hur smältvattnet rann i dikena. Plötsligt tutar en bil åt mig, jag tittar upp och ser en bil full med tonårskillar, de går i min klass och har varit på något sportarrangemang. Någon hejar och när de passerat mig pekar de finger år mig i bakrutan och jag ser att de skrattar. Plötsligt kommer jag på att jag har min pappas lite för stora stövlar på mig och jag skäms så att kinderna hettar. Tillbaka i skolan blir jag mycket riktigt bemött med hånskratt om att jag var ute och gick i "storschtövlan". När jag kom att tänka på det här har jag svårt att fatta riktigt vad det pinsamma var, var det att jag hade för stora stövlar på mig, eller var det att jag var ute och plaskade i vårfloden som ett småbarn. Jag skulle ju lätt göra båda grejerna nu utan att skämmas. Visst inget av ovanstående alternativ var ju särskilt koola ativiteter men det var ju inte så att jag hade ngt häftigt rykte att försvara.

Nej lycka är att vara vuxen nyss diskade jag, lyssnade på blitz och lekte att jag var en brittisk åttitalsfotbollshuligan och hötte med näven och skrålade med i refrängen, - we fight to live, - we live to fight ( aah det är poesi det) och så upptäcker jag som så många ggr förr att studenterna som bor mittemot tittar på mig från det gemensamma köket och ser mig där jag dansar omkring framför diskbänken, och jag känner ingenting jag skäms inte jag bryr mig inte jag är vuxen och det är skönt.

Belarus

surprise surprise, farsan vann igen.

sommar och sol

Inför sommarens utlandsresa har jag inventerat mitt förråd av sommarkläder(litet), jag konstaterar att linneshortsen jag köpte inför bulgarienresan 2000 fortfarande funkar, att jag har vita t-shirts och två linnen. Sen börjar jag granska mina badkläder jag använder ett par mörkblå adidasshorts med ljusblå ränder modell kort, som jag verkligen gillar de är både snygga och praktiska men de är gamla, jag har haft dem i en evighet och i ärlighetens namn har de förmodligen funnits rätt länge innan mig också. Det må vara rätt äckligt med second-hand badkläder men sådana här rariteter görs inte längre, skall jag verkligen byta ut dem mot några svarta intetsägande tråkshorts från stadium? Idag tittade jag närmare på den lilla lappen i dem där stod made i west germany, lätt chockad konstaterar jag att de alltså är minst 17 år gamla.

Analyse that

Egentligen borde jag väl skriva något om Milosevic, men det känns som om alla experter har sagt typ samma sak om gamle slobo så vi skiter i det och pratar om mina drömmar istället. Jag har haft en period där jag drömt mycket och intensivt. En del drömmar var obehagliga och andra var bara känslosamma, i mångt och mycket hängde känslorna kvar och jag hade svårt att skaka av mig dem i vaket tillstånd. Flera drömmar handlade om Marre... Det började med en sent i november dröm, som den lilla homsan toft vakade jag av och an i marres föräldrars hus så som det såg ut när vi gick i högstadiet jag väntar på marre som aldrig kommer och till slut ger jag upp och åker därifrån. Till skillnad från gänget i muminhuset. Marre följer efter i flera drömmar han och jag verkar variera i ålder, ibland är vi små i pojkar som leker fst instängda i vuxna kroppar, i en annan är vi tonåringar i en är de tbar amarre spappa som är med och lagar sushi och pratar med mig om hur det är att vara förälder. Nu var det en dryg vecka sen drömmarna gick över men marre jag vet inte om du läser bloggen men om det är nåt du vill, ta kontakt med mig på något annat sätt det är så mycket effektivare.

straffet

igår var jon hos oss och åt middag drack mitt presentkortsvin och trivdes, av ngn anledning transformerades jag till dr phil och pratade bara om relationer och om LIVET. Idag var jag mycket trött och däckad alldeles för länge, jag har straffat mig med själv med att rensa avloppsrören i badrummet i kväll.

Kära dagbok 2.0 (med bilder och rättstavning)

Idag var min lediga fredag, eftersom jag jobbar var femte lördag är jag också ledig var femte fredag. Det börjar lovande med en lång skön morgon helt befriad från stress, vid halvtiotiden drar jag och anton ut på en lite pulkapromenad ner till Ulriksdals slott, det är snorkallt ute men en värmande vårvintersol lyser snällt på oss under promenaden, efteråt är vi båda nöjda, anton såg tre hundar och jag lyckades att komma hem utan vi hade blivit osams om huruvida anton borde bli buren eller åka pulka sista biten.

Väl hemma hinner jag dammsuga och karin plugga innan vi äter lunch alla tilsammans, karin drar iväg till lärhög, medan jag och anton sölar på oss kläderna och beger oss in mot stan, anton somnar snällt innan vi har hunnit till tuben och jag åker till kth, kliver av och bestämmer mig för att promenera en ny väg in mot city, sagt och gjort jag går genom lärkstan över birgerjarlsgatan via döbelnsgatan fram till apelbergsgatan, och regeringsgatan fram till hamnvägen och sergels torg och det tokiga är at jag är mitt i stan där jag gått många gånger men jag tror banne mig att jag aldrig gått förbi johanneskyrka förut, har nog aldrig gått längs döbelnsgatan heller, så lantis som man är. Precis innan hamngatan vaknar anton och vi går till kulturhuset och fikar.

Sen går vi upp till det proppfulla barnbibliotket rum för barn där vi spenderar ungeför en och en halvtim (lustigt att jag väljer att gå till ett bibliotek på min lediga dag), vi läser böcker,leker i de roliga miljöerna och tittar på bussar och bilar från femte våningens panoramafönster. stäng pappa söt pojke

När karin slutat möter hon upp oss och vi går och tittar på lite grejer för bröllopsfesten, sen åker vi till bergshamra hyr film och köper en gurka.



I kväll skall vi kolla på Fader amaros synder och äta lantchips. Imorgon skall vi åka till junibacken (igen, vi köpte ju årskort) med anton och hans ena kusin, sen kommer jon på middag och häng.

storhandla

Idag följde familen med svågern Jörgen till Willys och storhandlade, jag börjar verkligen gilla det rituella runt handeln, insamlandet uppackandet sorterande och organiserande. Anton var överlycklig när han fick veta att han skulle få åka bil med farbror jörgen, han var uppspelt hela dagen och ropade -ka biiiiijl, -jögga biiiijl. Det bästa med hela dan är att en söt lite finskromflicka ger karin båda fräcka fingrarna när vi väntar på jörgen vid kassorna obetlbart roligt. I morgon börjar träningsvåren med simmning i gångsätra simhall. Beach 2006 skall ju som bekant avnjutas i Grekland.

finsk och stolt

Träffar en gammal kursare som berättar att hon varit i helsinfors över sportlovet vid ett besök på nationalmuseet(tror att den hänger där), berättar hon att hon såg en grupp med storögda dagisbarn sittande framför akseli gallen-kallela målning lemminkäisen äiti , med en entusiastisk konstguide framför.



Jag kommer inte ihåg historien helt, men hjälten och kvinnokarlen Lemminkäinen har av någon anledning blivit osams med en herde (jag tror att han försökt döda/fånga ngt magiskt djur som han vaktar, men här kanske jag är ute och cyklar, hjälp hellu?) iaf herden slår ihjäl honom och slänger honom i en flod (tuonela?), lemminkäinens mamma (äiti) som är trollkunnig ser i en syn att sonen är illa ute och skyndar för att rädda honom, hon kommer dock fram för sent och plockar upp sonens utspridda kroppsdelar som hon åp magisk väg fäster ihop igen och medan hon sjunger och lyckas återuppväcka honom igen.

Konstverk kan ju verkligen gör intryck på en i känslig ålder, jag minns med fasa den jättelika tavlan på jämtlands läns museeum som föreställde en samepojke som dödats i en snöstorm och nu låg livlös i sin mammas/pappas famn, den kunde jag stå som hypnotiserad av i en evighet och rysa över hur levande den kändes.

Zonen

I dags- och morgonpressen kan man läsa om hur man spärrat av en zon i vilken man funnit döda fåglar som är smittade med fågelsjukan. Smaka på order avstängd zon, jag ryser, det låter så åttitalspostnukleärapokalyptiskt jag tänker mig en sciencefictionroman eller något från rollspelet mutant där en atombomb detonerat och skapat en förödd förbjuden zon där mystiska mutanter driver omkring och som är förbjuden för vanligt folk. Eller för att ta ett exempel från verligheten, tjernobyl där är ju en zon runt omkring som är helt förstörd jag vet inte om det är förbjudet att vistas där lägre men i stora områden i vitryssland är det förbjudet att odla eller plocka bär och svamp, det finns historier om att kriminella på flykt och människor som valt att "stå utanför" samhälllet skall ha tagit sin tillflykt till området närmast kärnkraftverket det är förmodligen nys precis som historien om elena som körde runt inne i tjernobyl på motorcykel, dokumenterade och lade upp bilder på internet som man kund eläsa om lite överallt för två år sedan. Nu har vi får vår egen förbjudna zon i Sverige och jag läser i tidningarna om att folk är rädda för att låta sina katter springa lösa i området, tacka fan för det om tjugo år har vi nog muterade katter som jagar omkring i oskarshamns mörka skogar i DEN FÖRBJUDNA ZONEN att den första smittade fågel hittades i en av KÄRNKRAFTsverkets dammar är väl för bra för att vara sant.