Nu har jag varit hemma med sjukt barn i två dagar vi har tittat på film läst böcker och bakat bullar ingefärsbanankanelsockerkaka och kokosbollar samt druckit kaffe med föräldrar till andra sjuka barn. Med risk för att låta som en sjukt dåligt närvarande tankspridd parodi på pappa så förvånas jag över vilken skillnad det är i hur mycket man hinner tänka när man inte har ett jobb med fasta rutiner som måste göras och som kräver full koncentration. Hemma finns tusen tillfällen att låta tankarna flyga fritt, när du diskar läser böcker du kan utantill ser på barnprogram osv.
Igår var jag på julfest med jobbet, gillet utspelades i medeltidskrogen Sjätte tunnan i Gamla stan. En resaturang med medeltidsfeeling, bara mat som fanns under medeltiden, träbänkar, inga gafflar, inget kaffe och gycklare samt spexiga servitörer. Det som förvånade mig mest av allt var att maten var riktigt god, jag åt glatt rotfrukter, surkål grönkål, mörkt bröd, salt slanggurka kålrotslåda, starka ättiksinlagda frukter och skjölde ner det med klosteröl ur lerkrus. Gycklare är ju alltid sjukt jobbiga men man får väl köpa det när man är på dylika evenemang. En kväll att minnas kort och gott.
Konstigt, på kobra hade det ett reportage om joy division där både speakerrösten och ngn rocksnubbe droppade metallica som ett av de band som influerats av joy division. Fattar ni det? För mig har Metallica blivit en symbol allt som är ondskefullt, på landet i jämtland valde man mellan iron maiden och metallica och jag valde maiden. Ett val jag aldrig ångrat. Vad är några sura amerikanska terapioffer som polisanmälde sina fans, mot ett gäng glada gubbar från east end som sätter ihop ett turneset med låtar efter fansens omröstning på sin hemsida.
Vad jag tänker på när jag talar om läsning
12 år sedan