Går hem från jobbet och upptäcker en hägg i full färd med att slå ut, den här stockholmsvåren har ju varit som en jämtlandsvår aka ketchup effekten, först kommer inget sen kommer inget sen kommer allt.

Dvs kallt kallt och sen pang vår i en vecka sen sommar, en kall och blåsig sommar men ändå med utslagna träd och blommor. Häggens doft är verkligen en sådan där doft som går rakt in i min hjärnas minnesgömmor, doften förknippar jag med den där totala sommarlyckan när skolan snart var slut och man satt uppflugen i något träd och bara drog lungorna fulla med den gudomliga hägglukten och njöt njöt njöt över hur underbart det var att leva, jag blir gråtmild och börjar nästan att sjunga den blomstertid nu kommer för mig själv.
Appropå ingenting, bläddrade lite i en iron maiden biografi på jobbet och upptäckte att Dave Murray var skinhead innan han blev rocker, inget konstigt egentligen för en tonåring i london under tidigt sjuttiotal men känns lite lustigt ändå.
6 kommentarer:
ja, för mig är det svårt att få ihop dom två helt olika kulturerna för dom är sammanlänkade med olika delar av ens liv. och överhuvudtaget är det svårt att sätta in hårdrocken i engelsk musikhistoria, trots att den regerade på åttiotalet.
nä, det blir bara konstigare och konstigare ju mer jag tänker på det. skingrejen är ju så konkret och verklighetsförankrad, hårdrocken är ju en medveten lek. iofs körde ju maiden lite semisocialrealistiskt i början.
Murray beskriver hur han hängde med skinsen i gäng slogs levde dålighetsliv och lyssnade på trojanreaggeandska, men upptäckte jimi hendrix lät håret växa skaffade en afghanpäls och blev hippie, vilket han beskriver som en räddning ur en stökig ungdomsmiljö och ur hippieismen växte hårdrockaren Murray fram.
tänk vilket gulligt litet babyskin han måste ha varit med det där bäbisansiktet
men han ser ju inte som en bäbis, han ser ut som en gubbkåt alkis! va jobbigt att konvertera från skin till hippie...
den där boken vill jag läsa, vad heter den? fan vilket grymt jobb du har david, som kan läsa massa sånt där kul.
run to the hills ; den officiella biografin om iron maiden av Mick Wall.
Fast det är ju så bebisansikten ut när de sitter på vuxna män malplacerade och lätt äckliga
hur många barn har en ständigt glänsande röd näsa?
häggen är bäst. mycket bättre än syrenen, vars doft är alldeles för spetsig. jag tror jag har en hägg utanför min balkong, men jag minns inte riktigt. det är nått vitt som är på väg att slå ut iaf. håll tummarna för att det är häggen. (som dock verkar ha slagit ut överallt annars redan, så det är nog nåt annat lamt)
Skicka en kommentar