knappen

Nu har jag äntligen köpt kläder till bröllopet, det har varit med lite skräckblandad förtjusning jag sett fram emot detta. Det roliga är att gå och titta på just fina kläder istället för att köpa jeans och tröja, det jobbiga var att kolla på just fina kläder eftersom jag inte riktigt visste var jag skulle titta och eftersom jag är så jäkla liten att det ofta inte finns kostymer i min storlek. Lyckan var stor när jag hittade ett par tajta svarta smala byxor av märket velour med lite stretchmaterial i, aldrig har några kostymbyxor suttit så bra på mig. Styrkt av detta hittade jag även en kavaj som passade perfekt, detta efter att ha nobbat whyred ben sherman velour tiger och alla andra märken som inte riktigt ville passa david kroppen, kavajen från Bruuns bazar (så tokigt namn) satt som en smäck och efter en dryg timma av låga ärmar för stora slag och saker som fick mig att se ut som en taxichaufför, var jag lätt desperat. Ett estetiskt dilemma dök dock upp kavajen hade bara en knapp, ala smoking. En modefluga som jag fnyst åt då jag anammat ett äldre moddigt kavajideal. men den satt så bra och jag kände att jag väl kunde vara lite ungdomlig och hipphipp. När jag har köpt ett plagg som inte känns precis jag men som jag ändå tycker är snyggt, ni vet sådär att man måste intala sig själv lite att visst är den lite modernt fånig men man är nog rätt snygg i den ändå.
Så har jag alltid känt mig som den lilla nördbrorsan i freaks and geeks när han skulle köpa tuffa jeans för att bli häftigare i skolan, så köper han en tajt jeansoverall av den tuffa expediten i hippa jeansaffären, och är inte alls övertygande när han skrider genom skolan täckt av jeans från topp till tå.