Monsterdiggare

Ikväll går alien vs predator på tv, jag har inte sett den ännu, det skall bli kul.

Korta filmer är grejen

Jag så precis Kaurismäkis nyaste film ljus i mörkret och den var en timmaoch tio minuter, så långa borde alla filmer vara, iaf alla som håller ett lika långsamt berättartempo. Den gode Aki hade smygit in lite modernare rekvisita i denna film, vid ett tilfälle fikar huvudpersonen på ett fik med minimalistisk inredning, på en arbetsplats syns en dator (pc) som är tillverkad på nittiotalet samt en laptop! En svart kille är också med i filmen. Jag tror inte att jag kan in så här många nymodigheter på en och samma gång.

Okej nördar, hjälp mig.

Jag (vi) behöver ett nytt antivirusprogram. Det gamla gick ut för typ ett år sen, och nu är datorn segare än någonsin. Jag funderade ett tag på att uppdatera till det jag har redan har (norton) men det kostar ju pengar, inga stora pengar. Bara för att slippa besväret med att installera ett nytt. Bredbandsbolaget erbjuder ett gratis i ett år (F-secure) sen kostar det $$$ mer är Norton. Vad använder ni, har ni några bra tips på gratisprogram?

Produktplacering

Hej om ni har föräldrar, släktingar eller andra, som vill överföra diabilder, video- eller super8filmer till dvd elller cd så kolla in denna sida. Det är min brorsas företag, jag är ingen expert på branchen men tror att han håller låga priser och jag vet att han är kunnig. Han restaurerar gamla foton också, kom igen nu stöd entrepenörskapet.

Det snöade en aning i går kväll och snön ligger fortfarande kvar nu på kvällen. Det är nollgradigt men blåser så det känns kallare. Jag fryser men märker att jag mår bra av vädret, det känns friskt när jag tar en promenad och jag trivs i min förort när jag går runt och tittar på alla upplysta fönster i novembermörkret känner jag mig genuint lycklig över att jag bor här. Min mamma har hälsat på och idag var iv hemma hos brorsan i råsunda och sen lunchade vi i solna centrum. Mamma åt suhsi för första gången i sitt liv och ants vägrade att smaka. Han deklarerade högt sushi var blä och att han skulle kräas om han åt av det. Märkligt att han vägrade så i sten vi har aldrig tidigare ätit sushi när han varit med, han har nog praktiskt taget aldrig hört talas om rätten tidigare. Förutom i barnboken lill-zlatan och morbror raring där huvudpersonen Ellas morbor tommy föredrar rätten före fläskpannkaka.

Nu ska jag trimma håret, sen skall jag äta ostbågar och se på lotr-boxen, jag har på allvar trott att man skulle kunna ha ett maraton och se filmerna i rad. Efter att ha räknat lite upptäcker jag att det skulle resultera i nio timmars tittande. Men det funkar ju inte.

Hej Göteborg

Det var ju aldeles fantastiskt vad det var trevligt. Tack alla för kvallehäng och härlig mat. Särskilt tack till Ingrid för husrum. Det var en rolig bild från slottskogen. Jag ser ut som om jag skryter och skryter och mörn ser ut som om han vill döda mig.


David -Ja man drar ju hem rätt mycket deg när man jobbar inom kommunal sektor bla bla $$$

Mörn -(tänker) passa dig storskrävlare, passa dig jävligt noga.

Familjen

Inkonsekvens
(någon månad sen)
Jag -Du det här serien Heroes ska visa på fyran nu, den vore väl kul att se.
K - Näh den verkar rätt trist tycker jag.

(I förrgår på kvällen)
Jag -Vad kollar du på
K - Heroes
Jag - Är det bra?
K - Ja, dom kör något slags maraton nu
Jag - (glatt) Kul att du gillar den vi kanske kan se den från början tillsammans
K - Näh jag vill inte se den från början nu jag har sett flera avsnitt.


Omnipotens
(Vid matbordet)
A -Pappa
Jag -Ja
A -Jag skall lyfta upp alla som är döda ur sina kistor.
Jag - Jaha ska du det
A - Ja och sen skall jag kasta upp dom högt upp i himlen så att de blir levande igen

Jag (skärrat) -Jaha kan du göra det
A (nöjt) -mmm

(Lite senare)
A -Vem ringer?
Jag -Ingen ringer, du hörde nog något annat

(30 sekunder senare)
telefonen ringer

Enligt mörns definition är jag väl blög

Jag har en massa att säga men egentligen ingen lust/ork att berätta. Jag har varit på operation med pojken igen, nya rör i öronen. Allt gick bra men det är så nervöst när han skall sövas, sjukhus är otäcka trots att jag försker ha en rationell och mogen approach till dem.

Hösten här är så otrolig vacker nu. Gula löv överallt, i träden på marken i luften och det är torrt och regnar inte, jag och ants ligger i lövhögar och kastar löv omkring oss. Jag lär honom vad de olika träden heter och hur deras löv ser ut. Solna stad försökte dra in en massa pengar på dagisen samtidigt som man sänkte skatten i nästa års budget. Jag rasade för mig själv skrev till kommunpolitiker och började ordna namninsamlingar bland föräldrar och plötsligt drogs förslaget in, innan jag ens hade hunnit börja bråka på riktigt, så demokratin verkar funka, om man är medelklass vill säga. Jag är lite ovan vid att vara en viktig vuxen människa som får trevliga svar av kommunpolitiker.

Jag känner mig lite mobbad för att ingen svarat på mitt förra inlägg och försöker att tolka det som att ni som bor i göteborg visst vill hänga med oss när vi kommer. Och att anledningen att ingen skrivit något är för att jag själv varit dålig med att kommentera andras bloggar.

Hej Göteborg

Vi kommer och hälsar på nästa helg, det skall bli rasande trevligt att träffa er alla. Vi har fått löfte om husrum hos annelie och ingrid, vikommer rätt sent, halv åtta på fredag och åker på söndag kväll. Men vi vill hänga vi har ju barn med oss så vi kan ju inte gå ut båda två men vill träffa er alla, äta och dricka gött och göra festliga utflykter.

Musik

Jag har lyssnat på inte mindre än fyra nya skivor de senaste veckorna eller nya och nya de är från i höst iaf. Jag är mycket stolt över mig själv och känner mig nästan lite hipp. Den jag tycker bäst om för tilfället är taken by trees. Fast det är en festlig låt med, den instrumentala som heter open field. Den låter som soundtracket till slutklämmen på en fantasyfilm där hjältarna rider in i solnedgången. Som en alternative ending på conan barbarendär tulsa dooms förgiftade ormpil missaar valeria, och hon och conan tillsammans kämpar mot den onde trollkarlskungen, och tilsammans dundrar iväg iväg på varsin häst.

Karin muckar med postverket

En dag får vi ett brev som har en adress som påminner om våran som avsändare, tydligen har det inte kommit fram till sin adressat utan istället skickats tillbaka till avsändaren, som tydligen skall bo på vår gata fast med ett annat gatunummer och efternamn. Tokigt tänker jag och lägger tillbaka det på lådan, ett par dagar senare kommer det tillbaka igen. Ojdå tänker jag och funderar på att strunta i det och slänga bort det. Men att slänga bort någon annans brev, det går bara inte det bestämmer jag mig för. Jag skriver snällt på kuvertet att vi heter Medin var vi bor att vi fått brevet två gånger och att vi inte vill ha det igen. Så kommer brevet tillbaka en tredje gång! Och det börjar kännas lite Seinfeldt över hela situationen och jag tycker att det är lite spexigt.

Det tycker ite min fru hon går bananas och skriver på brevet att postverket är idioter att vi fått brevet tre gånger i en rätt hånfull ton. Nu till min fråga,
-vågar jag skicka iväg brevet nu? eller kommer posten att straffa oss. Nu när vi kallar dem för idioter kanske de slarvar bort alla våra brev. De tappade bort fakturor som skulle till mig i somras så att jag höll på att bli utsparkad ur facket pga av obetald fackföreningsavgift. Om de gjorde detta bara för att de hade lust eller hade tråkigt. Vad kan de då inte göra när vi häcklar hela deras organistaion. Jag ser framför mig hur Karin hamnar i timslånga förhör med Newman som förhörsledare och hur jag måste ångra mig offentligt, ta avstånd från min marodör till hustru och svära evig trohet till posten och kanske hjälpa dem genom att tipsa dem om andra postdissidenter.

Jag älskar mitt jobb

På vilken annan kommunal arbetsplats slängs man oförhappandes in i en diskussion om huruvida det är bra eller dåligt att Tom Bombadill inte är med i sagan om ringen filmen, på fikarasten.

vuxenkläder

Jag har köpt vattentäta typ goretexskor hur pappa är inte det. Häromdagen var jag och ants och hälsade på några kompisar i Kungshamra. Det spöregnade och jag hade på mig mitt allväderställ som jag fått av mitt jobb. Det är rätt fult men guld värt när man cyklar och försker vara en, det finns inget dåligt väder bara dålig kläderförälder. Hursomhelst tänker jag på vägen ut från kompisarnas port att de är tur att ingen som jag känner ser mig nu, och att det skulle kännas konstigast om någon jag bara känner lite halvbra skulle se mig i min outfit och tro att jag hade på mig kläderna för att jag tyckte att de var snygga. Jag hinner inte ens tänka klart tanken förrän jag ittar ut genom fönstret i trapphuset och ser två medlemmar i soardy stå och lasta ur en bil.

annars då

Jo visst var det kul på bokmässan, lite stressigt och springa omkring, med mitt lokalsinne gick jag ju vilse hela tiden. Kul att kolla på kändisar och luncha med mörnbjörn. Jag lyssnade på pia lindenbaum och Sofi Oksanen. Det var kul och intressant fast på helt olika sätt. Kul att oksanens bok stalins kossor uppmärksammas, Tiina rosenberg och hon förde ett samtal om boken och om feminism finland estland och sverige, eller det var väl Rosenberg som förde samtalet men oksanen följde snällt efter. Nästan lite spännande att se och höra på Rosenberg live hon är verkligen sådär skarp och välformulerad som hon verkar hela tiden. Konstigt/häftigt nog hade Oksanen Harry Potter glasögon.

Brittsommar

Det är varmt ute, nästan tjugo grader på eftermiddagen. Det känns lite bittert att man kommer att få vänta till april innan man kan få lite varmt igen. Jag har varit förkyld rätt rejält men jobbat ändå, det är lite dumt man blir aldrig frisk. Jag har inte cyklat till jobbet eller joggat på två veckor, min nyinköpta vindtäta löparoutfit till trots. Mycket jobb gör mig till en tråkig pojke, jag är sur trött och snorar. I går prövade jag som siste svensk guitar hero och det var ju rasande roligt. Jag och k tjafsar om huruvida skicklighet i spelet har något med musikalitet att göra. Jag säger att det inte har det eftersom jag fick bättre poäng trots att jag är helt tondöv och melodiblind. Men har spelat betydligt mer tv-spel.

Rutiner

När man färdas samma sträcka varje dag vid samma tid, så möter man en massa andra människor som också gör det, det är trevligt jag gillar att jag lever i ett samhälle med andra människor som också går upp på morgonen, jobbar och går till bussen, väntar på tunnelbanan. När jag jobbade på hemtjänsten åkte jag buss 40 från lappis, klev av på odenplan och gick karlbergsgatan fram. Många helgdagar mötte jag han från tv4-morgon som var med när vapnet gästade lasse bengtsson eller ngt sånt heter han, han gick där och såg lite morgontrött men mysig ut med en stor lurvig hund som också såg väldigt mysig och lugn ut. De var som en sån där skämtbild där hund och ägare ser likadana ut.

Mina nya morgonkompisar är inte lika roliga, där finns där bittra hantverkaren som delar tunnelbanestation med mig, gubben med hiskeligt röd näsa som har täckjacka året om, kvinnan som åker buss med mig när jag är lat och åker bussen en hållplats (sparar sex minuter) och som jag känner igen så väl men inte vet från var ännu. Alla polska hanverkare och konstskoleelever som åker buss med mig till lidingö känns också som gamla kompisar. Men att vara såhär observant på sin omgivning kan vara vanskligt. Plötsligt blandar jag ihop dagarna, och tänker -fan jag mötte ju just henne hur kan jag möta henne igen trettio meter längre bort. Och så måste jag undra --mötte jag henne verkligen idag, eller var det igår eller förggår? eller någon dag för ett halvår sen? människorna blandas ihop till en gröt och jag är rädd att jag förlorar förståndet och ser människorna rotera runt mig. Som om jag vore inne i min egen truman show och alla andra är skådespelare och plötsligt blir det slut på statister och de råkar slänga in någon två gånger i rad och jag känner igen personen och avslöjar bluffen.

Plötsligt en morgon måste jag åka hem från jobbet vara hemma några timmar och sen åka tillbaka igen. På tunnelbanestationen där jag byter tåg på väg till arbetet sitter en man i sandaler och utan strumpor en kall septemberdag. Både när jag åker till jobbet den första och den andra gången. Då förstår jag att det inte behöver vara jag som är tokig som ser folk i syne utan att alla de andra som jag möter rör sig i sina egna spår som inte alltid behöver leda från punkt a till punkt b. De kan lika gärna sitta här på sin egen punkt c och vara nöjda med det.

The region former know as Transnistrien

Lanserar ett nytt namn på sitt "land" som tyvärr inte godtagits av något annat nation så vitt jag vet, på sin tjusiga hemsida, mina damer och herrar välkomna till pridnestrovie.

Mörkrädd

Till att börja med så måste jag skryta lite, mitt cyklande till jobbet har gjort underverk med min kondition. I kväll vågade jag slutligen ta det tredje varvet i det lilla jogginspåret i närheten. Det bli knappa sex kilometer och det är ju inte mycket för gemene man. Men jag har inte trott att jag skulle palla att springa så långt eftersom jag alltid varit så otränad. Men det var ju inga problem jag klarar nog en mil om jag tränar lite till.

Joggingspåret är bra. Det är varierad terräng, man slipper springa på asfalt, och det är framför allt upplyst. Jag är mörkrädd. Har alltid varit och kommer nog alltid att vara det. Det har varit bättre och sämre perioder. Jag har blivit mycket räddare av att bo i en stad där det alltid är upplyst och det dygnet runt finns lampor tända. När jag bodde på landet var det ju bara att bita ihop och gå längs vägen i kolmörker.

Det finns ett ställe i spåret som ger mig kalla kårar jag tycker att det är mycket obehagligt att springa förbi där när det är mörkt, det är inget speciellt med miljön på just den sträckan, det är kanske hundra meter som jag tycker är läskiga, det börjar med ett bostadshus och sen sträcker sig spåret in i en lite tätare del av "skogen". Men det är något med stället, ni vet ibland får man känslor av obehag för vissa platser och miljöer. Eller så vet ni inte det. På det tredje varvet höll jag nästan på att få panik när jag passerade den här sträckan, jag blev vettslrämd fick känslan av att något förföljde mig tyckte mig sem mängder av rörelser i ögonvrån jag var tvungen att intala mig själv att slappna av och sakta ner farten, att jag var fånig osv.

Jag har alltid varit känslig för sånt här, det var värre när jag var barn och inte på ett intellektuellt plan visste att det inte fanns spöken eller vad vi nu skall kalla "övernaturliga" saker som man vet inte finns men ändå är rädd för. Då tyckte jag verkligen att en del platser var så otäcka att jag knappt klarade av att vara där. Jag minns en gång när jag som barn var i Rastens gamla skola med min komis Peter och spelade pingis, stället var fruktansvärt jag fick kämpa mot paniken det var som ett konstant tryck på mitt huvud hela tiden när vi var därinne. Jag ville gå hem hela tiden. Men Peter, han ville aldrig sluta spela pingis kändes det som. Jag tycker att det är lättare att hantera hela grejen med mörkrädsla när man är vuxen när man kan tvinga sig själv att tänka logiskt i sådana här situationer. SLutligen vill jag säga att säkert är många mer mörkrädda än mig, de flesta kan nog känna obehag över att jogga själv i ett mörkt skogsområde men jag tycker ändå att det begränsar mitt liv på något sätt. Och att jag verkligen inte tror på spöken eller något "övernaturligt" Jag är övertygad om att platser som upplevs som otäcka säkert är det för att det väcker något slags associationstankekedjor i hjärnan som leder till otäcka tankar och rädsla. Sen är vi ju alla skadade av filmmediet, hur många gånger har man inte tänkt att det här, det är ju som om det vore en film och jag en skådespelare i den. Med tanke på det är de ju inte konstigt om man är skadad av alla skräckfilmer som man sett. Men trots alla rationella argument har jag svårt att värja mig mot tanken att vissa platser har en dålig känsla för att något hemskt har hänt där att det otäcka som en gång skedde finns kvar i miljön i väggarna, träden marken rotsystemen osv, att känslan som en gång väcktes när något hände aldrig försvann utan lever kvar för alltid, och att det är den man förnimmer när man kommer till en sådan plats.

huh läser igenom vad jag skrivit, håller jag på att bli hippie.

En sak till det är jättebra att ha barn när man är mörkrädd, då måste man låtsas att ma inte är rädd och visa barnet att mörkret inte är farligt. Så då är man faktiskt lite mindre rädd. Men bara lite

Jag gillar my name is earl storyn är lite fånig och karaktärerna lite krystade, men det är liksom lite puttrande roligt och hemtrevligt. Jag är mest förjust i earls relation till crabman den är så okomplicerad och avslappnad, earl och randall är också så snälla mot varandra. Jag gillar två och en halv män också trots att min bror hävdar att jag liknar alan.


Jag har skrutit om fina cykeltur till jobbet men i dag tog naturupplevelsepriset, en rovfågel slår ner efter ett byte bara några meter ifrån mig, sen flyger den surt blängande på mig därifrån med en grästorva i ett hårt grepp i ena foten.

höst men ändå inte

först lägesrapport.Klockan är nio, jag kom nyss in jag har sprungit till ritorp, hämtat k:s cykel vid pendeltågstationen cyklat hem och rakat av semesterskägget. Det är fortfarande varmt ute, det är härlig frisk höstluft med lite kyla i men riktigt varmt i solen.

sen buskis.
På väg ut från Siba på kungsgatan frågar två telefonförsäljare oss (feta familjen)vilka vi ringer med. Jag hör fel och tror att de frågar vilka vi LIGGER med, därför förvånas jag av K:s rappa svar
-det är lite olika

sen politik.
Kazakstan har haft val, föga förvånade vann presidenten Nursultan som inte bara har ett fantastisk namn utan även styrt Kazakstan sen det var en sovjetrepublik stort, DN skriver så här.

President Nursultan Nazarbajevs parti Nur Otan fick 88 procent av rösterna och vann samtliga de 98 mandat som stod på spel i valet. OSSE:s observatörer var kritiska mot valet, men uttalade ändå optimism om att Kazakstan "fortsätter att röra sig i demokratisk riktning".

Konstigt att ett så uppenbart riggat val kan vara att röra sig i demokratisk riktning, men det kanske räcker med att det inte står vakter utanför vallokalerna och misshandlar röstande den här gången utan man nöjer sig med att röstfuska, jag vet inte.

Kazakstan är iaf ett märkligt land 1997 började man flytta huvudstaden från Almaty tidigare Alma-Ata, till en helt nybyggd stad vid namn Astana. Man vet inte riktigt varför, det verkar ju vara lite av en diktatorgrej iofs att flytta huvudstäder så där vettlöst, i Burma har ju regimen flyttat alla adminstrativa funktioner som låg i Rangon till en hemlig stad mitt i djungeln.

Sist en bok
Började just läsa i Berlin - stad av sten
En serie om Berlin och dess invånare unde rmellankrigstiden, det är klart att jag skulle gilla det men jag visste inte att det skulle vara så bra. läs den.