The region former know as Transnistrien

Lanserar ett nytt namn på sitt "land" som tyvärr inte godtagits av något annat nation så vitt jag vet, på sin tjusiga hemsida, mina damer och herrar välkomna till pridnestrovie.

Mörkrädd

Till att börja med så måste jag skryta lite, mitt cyklande till jobbet har gjort underverk med min kondition. I kväll vågade jag slutligen ta det tredje varvet i det lilla jogginspåret i närheten. Det bli knappa sex kilometer och det är ju inte mycket för gemene man. Men jag har inte trott att jag skulle palla att springa så långt eftersom jag alltid varit så otränad. Men det var ju inga problem jag klarar nog en mil om jag tränar lite till.

Joggingspåret är bra. Det är varierad terräng, man slipper springa på asfalt, och det är framför allt upplyst. Jag är mörkrädd. Har alltid varit och kommer nog alltid att vara det. Det har varit bättre och sämre perioder. Jag har blivit mycket räddare av att bo i en stad där det alltid är upplyst och det dygnet runt finns lampor tända. När jag bodde på landet var det ju bara att bita ihop och gå längs vägen i kolmörker.

Det finns ett ställe i spåret som ger mig kalla kårar jag tycker att det är mycket obehagligt att springa förbi där när det är mörkt, det är inget speciellt med miljön på just den sträckan, det är kanske hundra meter som jag tycker är läskiga, det börjar med ett bostadshus och sen sträcker sig spåret in i en lite tätare del av "skogen". Men det är något med stället, ni vet ibland får man känslor av obehag för vissa platser och miljöer. Eller så vet ni inte det. På det tredje varvet höll jag nästan på att få panik när jag passerade den här sträckan, jag blev vettslrämd fick känslan av att något förföljde mig tyckte mig sem mängder av rörelser i ögonvrån jag var tvungen att intala mig själv att slappna av och sakta ner farten, att jag var fånig osv.

Jag har alltid varit känslig för sånt här, det var värre när jag var barn och inte på ett intellektuellt plan visste att det inte fanns spöken eller vad vi nu skall kalla "övernaturliga" saker som man vet inte finns men ändå är rädd för. Då tyckte jag verkligen att en del platser var så otäcka att jag knappt klarade av att vara där. Jag minns en gång när jag som barn var i Rastens gamla skola med min komis Peter och spelade pingis, stället var fruktansvärt jag fick kämpa mot paniken det var som ett konstant tryck på mitt huvud hela tiden när vi var därinne. Jag ville gå hem hela tiden. Men Peter, han ville aldrig sluta spela pingis kändes det som. Jag tycker att det är lättare att hantera hela grejen med mörkrädsla när man är vuxen när man kan tvinga sig själv att tänka logiskt i sådana här situationer. SLutligen vill jag säga att säkert är många mer mörkrädda än mig, de flesta kan nog känna obehag över att jogga själv i ett mörkt skogsområde men jag tycker ändå att det begränsar mitt liv på något sätt. Och att jag verkligen inte tror på spöken eller något "övernaturligt" Jag är övertygad om att platser som upplevs som otäcka säkert är det för att det väcker något slags associationstankekedjor i hjärnan som leder till otäcka tankar och rädsla. Sen är vi ju alla skadade av filmmediet, hur många gånger har man inte tänkt att det här, det är ju som om det vore en film och jag en skådespelare i den. Med tanke på det är de ju inte konstigt om man är skadad av alla skräckfilmer som man sett. Men trots alla rationella argument har jag svårt att värja mig mot tanken att vissa platser har en dålig känsla för att något hemskt har hänt där att det otäcka som en gång skedde finns kvar i miljön i väggarna, träden marken rotsystemen osv, att känslan som en gång väcktes när något hände aldrig försvann utan lever kvar för alltid, och att det är den man förnimmer när man kommer till en sådan plats.

huh läser igenom vad jag skrivit, håller jag på att bli hippie.

En sak till det är jättebra att ha barn när man är mörkrädd, då måste man låtsas att ma inte är rädd och visa barnet att mörkret inte är farligt. Så då är man faktiskt lite mindre rädd. Men bara lite

Jag gillar my name is earl storyn är lite fånig och karaktärerna lite krystade, men det är liksom lite puttrande roligt och hemtrevligt. Jag är mest förjust i earls relation till crabman den är så okomplicerad och avslappnad, earl och randall är också så snälla mot varandra. Jag gillar två och en halv män också trots att min bror hävdar att jag liknar alan.


Jag har skrutit om fina cykeltur till jobbet men i dag tog naturupplevelsepriset, en rovfågel slår ner efter ett byte bara några meter ifrån mig, sen flyger den surt blängande på mig därifrån med en grästorva i ett hårt grepp i ena foten.

höst men ändå inte

först lägesrapport.Klockan är nio, jag kom nyss in jag har sprungit till ritorp, hämtat k:s cykel vid pendeltågstationen cyklat hem och rakat av semesterskägget. Det är fortfarande varmt ute, det är härlig frisk höstluft med lite kyla i men riktigt varmt i solen.

sen buskis.
På väg ut från Siba på kungsgatan frågar två telefonförsäljare oss (feta familjen)vilka vi ringer med. Jag hör fel och tror att de frågar vilka vi LIGGER med, därför förvånas jag av K:s rappa svar
-det är lite olika

sen politik.
Kazakstan har haft val, föga förvånade vann presidenten Nursultan som inte bara har ett fantastisk namn utan även styrt Kazakstan sen det var en sovjetrepublik stort, DN skriver så här.

President Nursultan Nazarbajevs parti Nur Otan fick 88 procent av rösterna och vann samtliga de 98 mandat som stod på spel i valet. OSSE:s observatörer var kritiska mot valet, men uttalade ändå optimism om att Kazakstan "fortsätter att röra sig i demokratisk riktning".

Konstigt att ett så uppenbart riggat val kan vara att röra sig i demokratisk riktning, men det kanske räcker med att det inte står vakter utanför vallokalerna och misshandlar röstande den här gången utan man nöjer sig med att röstfuska, jag vet inte.

Kazakstan är iaf ett märkligt land 1997 började man flytta huvudstaden från Almaty tidigare Alma-Ata, till en helt nybyggd stad vid namn Astana. Man vet inte riktigt varför, det verkar ju vara lite av en diktatorgrej iofs att flytta huvudstäder så där vettlöst, i Burma har ju regimen flyttat alla adminstrativa funktioner som låg i Rangon till en hemlig stad mitt i djungeln.

Sist en bok
Började just läsa i Berlin - stad av sten
En serie om Berlin och dess invånare unde rmellankrigstiden, det är klart att jag skulle gilla det men jag visste inte att det skulle vara så bra. läs den.

Vad tror ni

Jag gör en Mörn.

Vad tror ni om överfallet på flickvnnen till sverigedemokraten då?
Är det inte lite märkligt hur snabba de är på att peka ut AFA och komma till tals i media. Känns det inte som om det är någon uggla gömd i mossan någonstans?

Jag längtar

sverigepremiär om ngn vecka

konsekvens och inkonsekvens

Jag blir provocerad av människor som har en lapp på dörren där det står ingen "reklam tack, men gärna ikeakatalogen" jag har svårt att motivera irritationen när vi diskuterar saken. Men jag gapar om att vidden av konsekvens i vardagen, att man inte kan välja rolig reklam om man väljer att ha en sån skylt på dörren. K menar att ikea inte längre är ett varumärke i folks ögon utan katalogen ses mer som samhällsinformation av gemene man.

Jag läser Salka Sandens bok deltagänget och jag tror att jag håller en generationsroman i handen, mycket bra bok som handlar om nittiotalet och den autonoma mijön i sverige. När vi ändå pratar böcker får ni ett tips, ni som inte har läst storm över frankrike än gört! den finns som pocket nu.

hemma igen

Nu är jag hemma igen, semestern börjar att närma sig slutet och det är ju otroligt jobbigt, bäst att försöka tänka på hur roligt det faktiskt har varit.



Hej till alla som jag såg på svanö, det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig tält som läckte nattsömn som försvann med högljudda tuppar och migrän som kom pga av för lite sömn resulterade i en däckad david och en snabb hemfärd på lördag morgon. Det var kul att träffa er alla den korta tid vi hängde iaf. Vissa han i alla fall lämna stora intryck på delar av resesällskapet.


Johny

Pat

Storm och längtan

Ibland går jag verkligen igång på det som känns monumentalt. Jag älskar att stå längst upp vid Odengatan där den möter Valhallavägen och se på hur gatan sträcker sig nerför gatan och sen upp mot Odenplan och aldrig verkar ta slut och hur staden omkring är riktig stenstad och fortstter i evighet. Det är väl ungefär så urbant som det blir för en lantis som aldrig sett Newyork eller Paris.

Vi åker till stugan längs en landsväg genom skogar och kalhyggen där det går många kilometer utan några hus. Tomheten, avsaknaden av mänsklig närvaro ger mig samma slags känsla som jag får i staden. Mörn menar att allt handlar om mitt finska svårmod, men jag vet inte.

Tranan

jäklar vilket mäktigt djur det är! Vi sitter vid en liten skogssjö och fikar. När vi hör de där gapiga skriken och snart sveper de över oss. Två tranor som flyger på låg höjd rakt ovanför oss så att vi verkligen ser hur stora de är.

Jag tänker att de är som varelser från en annan värld. Mäktiga, mystiska ja rent av mytiska väsen, fast sen kommer jag på att tranornas skrik påminner om det tjut som nazghulens flygande riddjur från sagan om konugens återkomst ger ifrån sig.

Så mycker för den mystiska skogsvarelsen jag diktade ihop, det var Peter Jackson som låg bakom den.

Så då var man hemmastadd i stugan. Jämtland välkomnade oss med tre timmar av sol och hyfsad värme. Sedan fljde västanvind regn och ett temperaturdropp med ca sex grader. Jag har varit på en musiktur med s/s Thomee som visade sig vara ett m/s och inte ett s/s. Min bror var en del av underhållningen på båten och imponerade både med sin sångröst och med sin sanna entertainmentapproach. Tyvärr var vädret precis så pissigt som man misstänkte att det skulle vara så att sitta utomhus och njuta av utsikten var ju bara att glömma.

Hej igen

Idag har solen behagt att titta fram så vi passade på att ta året första dopp, ikväll blir det första grillandet också. I morgon åker vi till jämtland och det skall bli gött, jag skall försöka skriva medan vi är där, nu med laptop och trådlöst3modem (tack tomas) skall se hur täckningen är bara. Så so long på ett tag vi hörs snart.

Fredagen den 13:e

Började med att en kille från vattenfall ringde på dörren och tyckte att det vore en bra ide att teckna ett abonnemang, för annars skulle de stänga av strömmen inom tio dagar. Jag höll med honom och förbannade mig själv för att jag är så dum att jag inte förstår att inklusive värme och vatten inte är det samma som inklusive el. Det tog trettio minuter att skaffa ett abonnemang vararv tjugotvå i telefonkö. Sen skulle jag testa att trimma mitt semesterskägg med min trimmer, av någon anledning blir skägget tre mm kort mitt på hakan och ung. en cm på resten, jättesnyggt. Det tar tjugo minuter i telefonkö hos bredbandsbolaget för att få veta att det inte är deras fel att min bredbandstelefon inte fungerar, trettio minuter hos tele2 för att de faktiskt skulle göra en felanmälan ag telefonen, men de har å andra sidan en riktigt bra kundtjänst när man väl är framme, heder åt dem. När de här var avklarat var det dags för projekt städa. Jag har köpt en fantastisk microfibermopp som gör golven skinande blanka. Jag kör möbelpolish på alla träytor, städar ett badrum med kakel, underbart. Och misslyckas med att få bort fläckarna ur soffan med skumtvätten. Eftermiddagen börjar med att jag klipper mig hos frisören på torget för det habila priset av 170 kr. Han varnar mig för fredagen den 13 och ber mig cykla försiktigt. När jag kommer hem hänger vi hos grannarna, ants råkar förstöra deras dvd-spelare. Luckan är paj. Vi (jag och mammorna) lyckas skruva upp spelaren och fixa och trixa tills luckan faktiskt går att öppna och stänga igen men när vi skruvat ihop maskinen igen går det inte att ladda några skivor.

Nu är det snart slut på olycksdagen och morgondagen bjuder på utflykt, brasilianskt barnkalas och vapnet på trädgården.

Forts

Klong sa det så funkar inte digitalkameran, min cykel blev stulen i ett bostadsrättsområde!!! och J-tangenten är fruktansvärt slö i laptopen, är det dålig karma som är i omlopp så lovar jag att bli en bättre människa snabbt. Jag tänkte ta kort på min nya fantastiska källare med en jättelik mangel från femtiotalet, skyddsrummet och de mörka skrymslen som jag tror att mullvadsmänniskorna bor i, men ni får vänta.

Jag har semester och gör en massa grejer, den här veckan har jag hunnit med tekniska museet, öl med jon vilket var rasande trevligt, det kändes som om jag aldrig ville sluta prata förtjusande att avsluta ölandet med en promenad. Drottningholms slott, drinkkväll med grannarna och slumturism på öb idag. I morgon spårvägsmuseet och på lördag vapnet på trädgården. Så nu måste jag sluta om jag skall hinna läsa ngt av allt jag släpat hem från jobbet. Just det vi åker till jämtland om en vecka, ngn som är där? vi kommer mest att hänga i bergböle utan bil, men ngt skulle vara kul att göra.

Uppdatering

Hej jag har semester
Hej jag har plockat blåbär utanför vårt nya hus
Hej jag skall åka till svanö
Hej jag har en balkong nu det är underbart.
Hej jag har lite ångest över att en vecka redan gått av min semester.

Jag och ants hade varit hos brorsan för att hämta en dvdspelare som visade sig vara inlåst i ett förråd som han inte hade nyckeln till. Trots detta var det en trevlig utflykt, vi åt omelett och spelade tv-spel i soliga abrahamsberg. På vägen hem med tunnelbanan kliver en typ fotbollshuligankille på med en kamphund. Han har märkespike och sportbyxor på sig. Huvudet är rakat och han har tatueringar över hela armarna och upp över halsen med vikingamotiv. Torshammare och ornament med runor osv, det ser ut osm om det står diverse rasistbudskap där också men jag väljer att inte kolla så noga. Jag är lite skraj, killen ser livsfarlig ut och hans hund ser inte särskilt mycket snällare ut heller. Jag hoppas att anton inte skall böra prata med honom om hunden. Bakom mig sitter ett mörkyat tjejgäng och pratar höglutt mo en gemensam resa till uganda. Plötsligt kliver två kvinnor och en man ombord. De är mörkhyade även de och sätter sig runt huliganen och börjar att prata glatt och gestikulera med stora rörelser. Nu smäller det snart hinner jag tänka innan två arabiska/mellanöstern män kliver på och sätter sig mittemot mig och ants. De är två kraftiga bitar över en och åttifem båda två, klädda i avslappnade linnebyxor och fräscha skortor och helt uppenbart tillsammans. Men huliganen kunde inte bry sig mindre, trots att allt jag trodde att han hatade finns samlat på tio kvadrameter, snart kommer det väl in en rabbi med långa tinningslockar också hinner jag tänka innan vi måste byta tub.

På allmän begäran, david goes fotoblogg

Kungshamra, dig skall jag aldrig mera se
Du har härbärgat mig sen tvåtusentre
Jag har sett grannar komma och jag har sett dem gå
Och jag aldrig har slutat att fråga varför då?

Kungshamra jag har älskat varenda år
Men du har förändrat mig och jag har fått gråa hår.
SÅ det här är ändå slutet för oss två
Fru SSSB:direktör du kommer aldrig att förstå

Kungshamra dina kroppar av betong
Har inspirerat mig till denna sång
Du stal mitt hjärta med dina väggar grå
Och dina k-märkta fönster gul och blå

Kungshamra må du för alltid finnas här
Må dina barn älska dig förvad du är
Må aldrig Sverige glömma att du fanns
Och må alla minnas din blågulgråa glans

Kungshamra, dig skall jag aldrig mera se

Film

Jag har varit dålig på film senaste tiden,men i fredags så såg jag little miss sunshine och det var ju en underbar liten film. Lite väl tillrättalagd mot slutet, jag trodde först att skådespelaren som spelade pappan var samma som peddopappan i happines, och då förväntade jag mig ett mörkare slut. Men skitsamma jag blev glad och slutade att vara arg. Vår dvd-spelare har gått sönder och det är svårt att se på datorskärmen båda två, så nu är det vhs somgäller, lyckligtvis så hyr vår lokala videouthyrare fortf ut vhs. Dock med ett begränsat utbud. Detta resulterade i att jag kom hem med the Anchorman. Kul den med jag blev väldigt förtjust i sidekicken Brick. Ikväll skall jag toppa komedihelgen med time bandits.

Jag är sur, stressigt på jobbet ett tag nu och mycket hemma med flytten. Ska bli skönt när allt är klart och semestern börjar. Jag är arg på alla och tycker att de är lata och blir irriterad för att folk inte fattar någonting. Innerst inne är jag ju plågsamt medeveten om att det bara handlar om mig. Det är ju såhär jag hanterar stress, genom att bli arg.