Håller jag på att skapa en minime?

Äta gädda?

Idag hävdade jag att man i jämtland traditionellt inte äter gädda, medan gäddan ses som en delikatess i andra delar av av landet och europa, jag fick inget gehör för detta och undrar över om jag är ute och cyklar. Det kanske var en fix ide från min uppväxtplats att gäddan var otjänlig som människoföda. (Kul att ha med två x i samma mening det är inte varje dag). Min mamma sa alltid att i Finland åt man minsann glatt gädda medan pappa muttrade om att han i alla fall inte tänkte smaka av gäddan. Marres familj åt gädda och de brukade alltid få de gäddor som vi fiskade upp när vi la ut nät. Marre gillade inte gädda och var rätt sur på mig de gånger när de hade fått en ny laddning med gäddor. Vad säger ni andra exjämtar åt ni gädda? och om ni gjorde det verkade i så fall det vara någon sydländsk influens bakom valet av matfisk?

Man lär sig något nytt var dag

och idag har jag lärt mig två nya ord vintergäck och exklav.

AAAAAAAAargh

Kommer ner i tuben, 9 minuter till tuben går, kliver av på östermalmstorg 10 minuter till Ropsten, -jävla helger med tiominuterstrafik tänker jag och kalkylerar att jag kommer att ha suttit och väntat i över tjugo minuter på olika ställen på vägen till jobbet. I min väntan försjunker jag i Shirin Ibadis självbiografi mitt Iran när tåget kommer kliver jag på och sätter mig fortfarande läsande, när tåget stannar för tredje gången kliver jag av eftersom jag tror at vi är framme i ropsten. Det visar sig att vi är vid universitetet. Jag har klivit på fel tåg och det är sju minuter till nästa tåg går tillbaka mot tcentralen. Jag läser och väntar och när tåget kommit och jag tagit mig till östermalmstorg, är det fortfarande tio minuter till tåget till Ropsten går. Jag blir tokig, försenad till jobbet och ingen svarar när jag försöker ringa och säga att jag är sen. Till slut blir jag bara tio minuter sen men mina kollegor har redan öppnet och jag har väntat i fyrtio minuter på olika tunnelbanestationer.

Tack för igår förresten alla, det var jättekul att träffa er både er som jag träffar ofta och er som jag träffar ibland och er som jag träffar väldigt sällan.

Idag lyssande jag på gårdagens studio ett, där man diskuterade moderaternas nya kulturpolitiska program. Med i debatten var en ganska indignerad moderat talesman, en balanserad och saklig men arg barbro hedvall. En raljant carl johan de geer som slog fast att all tv som visas på komersiella kanaler enda syfte är att folk skall se på reklam och en fullständigt utflippad peter wahlbeck som menade att moderaternas kulturpolitik i slutändan skulle leda till inbördeskrig. En lustig sak var att han pratade mycket om fosterlandet och den svenska nationen, tror att han nämnde fosterlandet fyra gånger i debatten.

Här är det vår med snödroppar och krokus i rabatterna, jag förbereder mig för beach 2007 med premiär i joggingspåret. På fredag skall jag simma på förmiddagen mmmmmm.

Månen tur och retur

Äntligen lite högtflygande framtidsdrömmar, nu när kalla kriget är slut och det direkta hotet om det totala kärnvapenkriget är historia. Så kanske vi inte behöver se framtiden som en madmaxpostapokalyptiskdreadsgotisk tillvaro utan kan gå tillbaka till den sköna teknikdyrkande femtiotalssynen. Där framtiden var rationell och konfliktlös och rymden sågs som jungfrulig mark redo att koloniseras av guds avbild.

Kärnvapen får mig osökt in på dagens nästa ämne. Jag läste i Dn om mob 47 och blev så glad, de var aldrig några personliga favoriter men kändes så sympatiska och rara i artikeln i morse Jag lyssnade ändå en del på dem när jag blev vegetarian och ville vara en del av umeåhcvågen, jag tittar på deras hemsida och hittar texten till STOP THE SLAUGHTER

Thousand of animals are killed in the laboratories
Only for the prophet made by careless businessmen
Animals are equal so take the first step to freedom
Liberate all laboratory animals
If you want freedom take the first step
Liberate the animals
Stop the slaughter
For how long will the animals get exploited in the name of progress
We have to stand up and fight for the animals rights

Snart är våren kommen snart är våren här

Det är bara nåra veckor sedan som det här kortet är taget och det var full vinter, men idag känns våren i luften. Karin och jag kör kungshamraracet fullt ut och hänger oss fast vid våra grannar eftersom vi förstått att allt bra har ett slut. Till sommaren verkar vi vara de enda som kommer att bo kvar i Kungis, medan resten av familjerna är spridda över landet och länet. Idag åkte vi pulka gick på isen och njöt njöt njöt av solen som verkligen värmde idag, och glädjen över våren blandades med det sorgliga att det snart är slut med kungshamra lifestyle, matlag och gemensamfrukost på sommarmorgnarna. Melankolin präglade mitt och Karins dagshumör förutom när vi fick titta in hos grannarna under oss och se deras veckogamla lilla bebis. Anton charmade dem genom att vara extremt väluppfostrad och jag genom mina skills i serbisk historia.

Fest

rat salad

I går var jag och simmade, jag har ju köpt ett årskort och det var bara andra gången jag kom iväg och simmade så det är väl inte då bra. Men det är skönt att simma på kvällen, lite folk tyst lugnt de spelar klassik musik eller gamla schlagers med betoning på gamla. Det jobbiga med simhallen är ju människorna och deras nakenhet, när de int eär så många är det lättare att hantera, jag få sitta själv i bastun och kan sitta länge länge. Fast det börjar dåligt jag får såklart skåpet klaustrofobiskt nära en stor rödbrusig grov karl som klär på sig sjukt långsamt, när jag kommer in i omklädningsrummet är han naken, han tar på sig både skjorta och tröja innan han får på sig sina kalsonger, suck.

Jag fick ett stort sug efter riffig hårdrock så jag har lyssnat en hel del på första sabbathskivan, och det är konstigt ur minnen kan återväckas av musik, lukter, tankar osv. poppar upp när man hör en låt man lyssnat mycket på i en särskild del av ens liv. Black Sabbath är för mig förknippat med en period i gymnasiet innan fikagänget hade utkristalliserats eller iaf innan alla hade inlemmats i gänget och visste sin plats. Jag hängde mest med marre och vi brukade vara i trollerithomas lilla hus på kvällarna. Ibland spelade vi poker med hans storebror som fuskade hela tiden, men mest rökte vi cigaretter i busskuren utanför hans gård. Marre och tomas snusade men inte jag. När jag hör de där låtarna känner jag den instängda lukten som det blir i en friggebod utan riktig ventilation, smaken av cigg lukten av snus och en slags tristess som egentligen inte var förlamande utan snarare att man hade rätt kul just för att man inte hade något att göra och den överflöd av tid man hade, man visste liksom hur man väntade.

Har ni sett

svenska dagbladets reklamkampanj där det står stort S litet hjärta stort D? och där hjärtat skall föreställa v:et i SvD. Jag trodde i typ tio minuter att det var en ny drive från sverigedemokraterna, typ sverige älskar demokrater, demokrater älskar sverige, rösta på sverigedemokraterna. Funderar om jag borde kontakta dem och försöka sälja in ideen eller kanske inte, det är ju inte bara mot allt jag tror på, utan ideen är ju faktiskt redan använd. Ngn snubbe som hyresvärden hänvisat till skall koppla in vår "nya" diskmaskin och han har tagit en månad på sig. Om man ringer honom säger han att han skall komma olika daga roch tidpunkter och skiter ändå i at dyka upp så nu orkar jag inte ringa honom mer. Vad har hänt mer? jag har hållit i en powerpointpresentation om informationssökning, uppskattat och vuxet. Jag lyssnar på tre låtar om och om igen Johny Cash highwayman, depeche modephotographic och dead kennedys holiday in cambodja inte hippt inte nytt och inte så kul, men jag är så opepp på nytt. Ska iaf köpa Säkertskivan, låtarna som jag har hört är ju hur bra som helst.

en okänd släkting

Pappa hade gjort en ring till en kille, som han lärt känna på medeltidsveckan på gotland och som vi skulle träffa när han var här, förena affärer och nöjen liksom. Killen visade sig bo på lappis så vi träffades på naturhistoriska. Han var en trevlig och glad prick, lika gammal som mig och pluggade sista terminen på läkarlinjen. Dagen efter vår lilla träff ringer han på min mobil och säger

-David, vi är släkt min morfar är lillebror till din farmor!

Så nu har man en tremänning, som bor två kilometer bort och som är läkare, och såna är ju alltid bra att ha i släkten.

Anton frågar vem som äter skum? Jag svarar att jag inte tror att någon äter skum. Men han ger sig inte, grisar äter skal, hästar äter gräs, många djur äter i hans syn konstiga grejer, många människor äter tom djur, farbror tomas äter exempelvis fiskar. Så han pressar mig, -Vem äter skum?

Tack för förra helgen hörni det var otroligt roligt att träffa er alla, det bästa var att jag han prata länge med alla. Johny och jag fick prata om mycket nörderi som vi suttit hemma och bubblat över av, Pat och jag fick prata om framtid och studier och yrken och livet och sånt och mörn och jag slog sönder glas på lokal av pur samtalseufori (var det så du skrev mörn?). Roligare än så har man väl inte när man närmar sig trettio. När jag och anton lekte att vi trollade bort karin skrattade han så att han kräktes. Det ni så roligt kommer jag nog aldrig mera att ha, men det kanske är lika bra. Nu ska jag se på thank you for smoking i morgon kommer pappa vi skall gå på sjöhistoriska äta indiskt och gå på bio, det blir nog toppen.

psykopaten

På tunnelbanan försöker två rätt jobbiga och på sitt sätt rätt rara pre-tonårstjejer få vagnens resterande passagerare och mest mig (som sitter mitt emot dem) att tro att den ena av dem är psykiskt sjuk alt. förståndshandikappad. Vilket av dessa alternativ som deras lilla föreställning skall föreställa fattar jag aldrig. Den ena tjejen (Psykot/mongot) låter -uöööh slår sig i huvudet lägger sig på kompisen och säger att hon vill gå av osv. Kompisen säger med lugn röst, -seså snart är vi hemma, -du skall snart få din medicin, - skärp dig det finns folk som är normala här, och till sist det klockrena -ta det lugnt du skall snart få träffa din psykopat.

Så då var ännu en helg slut (söndag)

Har inte gjort så mycket den här helgen heller, rätt skönt. Vi hälsade på några exgrannar som köpt brf i bergshamra, och man blev ju rätt sugen. Idag var jag och ants på barngympa och sen prommenerade vi runt lite i mörby. När jag köpte mina klumpiga praktiska vinterkängor sa jag att jag bara skulle ha dem i bergshamra, sen sträckte jag ut området som det var halal att ha dem i till att gälla den egna kommunen. Men nu bröt jag detta också snart klampar jag in på debaser medis med dem på. I danderyd tittade vi på hästar och på danderyds kyrka. Karin och jag pratar om hur gammal den är och jag lägger ut texten om att den måset vara från senast tolvhundratalet eftersom den är ett klockrent exempel på romansk byggnadsstil. När vi kommer hem kollar jag upp fakta. Den är från fjortonhundatalet.

Snön

Jag tycker fortfarande att snön är magisk, jag börjar att tycka att det är lite kallt på mornarna när jag går till tuben är termometern nere på minus tio men jag klär på mig halsduk yllesockar och filtsulor i skorna. Jag har köpt rejäla vinterkängor och täckbyxor från hm's barnavdelning, de deppiga i hela täckbyxehistorien att det inte ens var den största modellen som fanns på barnavdelningen som är 168 utan den näst största storleken 158:an. Jag är alltså ungefär lika stor som en trettonåring suck . Men jag sväljer förtreten och tänker på pengarna jag sparat genom att köpa barnkläder. Det känns som om jag genomgått ett klädmässigt paradigmskifte i år och äntligen förstått att en förälder måste ha varma kläder att ha på sig för att tycka att det är kul att vara ute. Och kul är det, vi åker pulka och leker i snön. Jag och anton bygger vägar snösängar som vi ligger i och tittar på himlen, men man ser knappt några stjärnor i de här tätbebyggda områdtn. När jag var barn brukade jag ligga i snön och titta på vinterstjärnhmlen som var så märkligt nära riktigt kalla vinterkvällar i jämtland. Efter ett tag blev man aldeles yr av att bara se fler och fler stjärnor uppenbaras allt eftersom ögonen började se även de mer ljussvaga stjärnorna, sen kom tanken på universums storhet och jagets litenhet och man var tvungen att åka mera pulka för få något annat att tänka på. Rätt skönt att slippa existensiella grubblerier ändå, stjärnor är överskattade.

Ostalgi

Jag och Jon såg en bra film, de andras liv. Om en stasiman som får i uppdrag att bevaka en berömd och regimtrogen regissör och hans skådespelande hustru. Wiesler(agenten) blir mer och mer berörd av människorna som han spionerar på och börjar att laborera med deras liv. Miljöerna är otroligt snygga filmen igenom, man tror verkligen att man är i ett rätt tidslöst östyskland. Det är bara genom små detaljer man förstår att det är åttiotal, i en scen sitter några punkare och super utanför stasiagentens höghus, och Honecker är generalsekreterare i SED. Annars så råder ett slitet och evigt femtiotal, med mänskligt antimode med nylonkläder och noppiga sofföverdrag. Wiesler bär nästan hela filmen igenom en täckjacka med kavaj som sticker ut tre centimeter under den. Hans gestalt är skrämmande och samtidigt är det något otroligt fängslade med den ensamma gråa byråkraten som sakta men säkert gör ett karriärmässigt selbstmord.

sheriffen av östersund

Av en slump hittar jag spännande fakta om östersund på 1800-talet. Staden beskrivs som ett laglöst land ett svenskt "vilda västern som skrämmer besökare. Det roligaste är att höra om stadens store man apotekaren Samuel Perman som tydligen "vid sidan av apotekssysslorna också var ordningsman, domare, åklagare och straffexekutor" och ofta sågs "inspektera gatorna. Ertappade han någon småtjuv kunde han släppa honom, efter några vinande rapp med sitt bamburör,med orden "Stjäl i Ås, stjäl i Brunflo, stjäl på Frösön och stjäl i helvete, men stjäl inte i Östersund!"

Vilken slogan, det skulle kunna vara något att satsa på när projektet vinterstaden är kört på grund av global upvärmning.

Vem skall trösta knyttet

Alltså vilken bok det är, så otroligt vackra bilder.

Bad, bus osv.

Jag längtar efter sommaren och jämtland, vill vara i stugan och bada vila och läsa böcker. I verkligheten råder det egentligen ingen brist på någon av de tre sakerna. Jag har tagit det lugnt hel ahelgen och faktiskt varit på badhus två söndagar i rad. Något otippat är det lika kul att åka vattenrutchkana som jag minns det, det är säkert tio år sen sist. Jag har köpt ett årskort på det närmaste badhuset och skall försöka komma iväg och simma ngn gång i veckan nu.

Jag måste peka med hela handen vad gäller antons musikaliska uppfostran nu, när vi diskade dansade vi loss till abbas gimme gimme men när nästa låt (what do I get med buzzcocks)

drar i gång säger anton, -Vad är det här för musik, jag gillar inte det här, jag vill höra "timmi timmi ao". Jag måste ha utsatt honom för för mycket disco i en känslig ålder och nu får jag stå för mitt kast.

Det är mycket brittiskt på tv nu, så line of beauty i helgen och det var ju fantastiskt bra, ikväll börjar life on mars på svt och den serien har jag höga förväntningar på, poliser sjuttiotal och en tidsresa, den kan vara hur bra som helst.