en okänd släkting

Pappa hade gjort en ring till en kille, som han lärt känna på medeltidsveckan på gotland och som vi skulle träffa när han var här, förena affärer och nöjen liksom. Killen visade sig bo på lappis så vi träffades på naturhistoriska. Han var en trevlig och glad prick, lika gammal som mig och pluggade sista terminen på läkarlinjen. Dagen efter vår lilla träff ringer han på min mobil och säger

-David, vi är släkt min morfar är lillebror till din farmor!

Så nu har man en tremänning, som bor två kilometer bort och som är läkare, och såna är ju alltid bra att ha i släkten.

Anton frågar vem som äter skum? Jag svarar att jag inte tror att någon äter skum. Men han ger sig inte, grisar äter skal, hästar äter gräs, många djur äter i hans syn konstiga grejer, många människor äter tom djur, farbror tomas äter exempelvis fiskar. Så han pressar mig, -Vem äter skum?

Tack för förra helgen hörni det var otroligt roligt att träffa er alla, det bästa var att jag han prata länge med alla. Johny och jag fick prata om mycket nörderi som vi suttit hemma och bubblat över av, Pat och jag fick prata om framtid och studier och yrken och livet och sånt och mörn och jag slog sönder glas på lokal av pur samtalseufori (var det så du skrev mörn?). Roligare än så har man väl inte när man närmar sig trettio. När jag och anton lekte att vi trollade bort karin skrattade han så att han kräktes. Det ni så roligt kommer jag nog aldrig mera att ha, men det kanske är lika bra. Nu ska jag se på thank you for smoking i morgon kommer pappa vi skall gå på sjöhistoriska äta indiskt och gå på bio, det blir nog toppen.

psykopaten

På tunnelbanan försöker två rätt jobbiga och på sitt sätt rätt rara pre-tonårstjejer få vagnens resterande passagerare och mest mig (som sitter mitt emot dem) att tro att den ena av dem är psykiskt sjuk alt. förståndshandikappad. Vilket av dessa alternativ som deras lilla föreställning skall föreställa fattar jag aldrig. Den ena tjejen (Psykot/mongot) låter -uöööh slår sig i huvudet lägger sig på kompisen och säger att hon vill gå av osv. Kompisen säger med lugn röst, -seså snart är vi hemma, -du skall snart få din medicin, - skärp dig det finns folk som är normala här, och till sist det klockrena -ta det lugnt du skall snart få träffa din psykopat.

Så då var ännu en helg slut (söndag)

Har inte gjort så mycket den här helgen heller, rätt skönt. Vi hälsade på några exgrannar som köpt brf i bergshamra, och man blev ju rätt sugen. Idag var jag och ants på barngympa och sen prommenerade vi runt lite i mörby. När jag köpte mina klumpiga praktiska vinterkängor sa jag att jag bara skulle ha dem i bergshamra, sen sträckte jag ut området som det var halal att ha dem i till att gälla den egna kommunen. Men nu bröt jag detta också snart klampar jag in på debaser medis med dem på. I danderyd tittade vi på hästar och på danderyds kyrka. Karin och jag pratar om hur gammal den är och jag lägger ut texten om att den måset vara från senast tolvhundratalet eftersom den är ett klockrent exempel på romansk byggnadsstil. När vi kommer hem kollar jag upp fakta. Den är från fjortonhundatalet.

Snön

Jag tycker fortfarande att snön är magisk, jag börjar att tycka att det är lite kallt på mornarna när jag går till tuben är termometern nere på minus tio men jag klär på mig halsduk yllesockar och filtsulor i skorna. Jag har köpt rejäla vinterkängor och täckbyxor från hm's barnavdelning, de deppiga i hela täckbyxehistorien att det inte ens var den största modellen som fanns på barnavdelningen som är 168 utan den näst största storleken 158:an. Jag är alltså ungefär lika stor som en trettonåring suck . Men jag sväljer förtreten och tänker på pengarna jag sparat genom att köpa barnkläder. Det känns som om jag genomgått ett klädmässigt paradigmskifte i år och äntligen förstått att en förälder måste ha varma kläder att ha på sig för att tycka att det är kul att vara ute. Och kul är det, vi åker pulka och leker i snön. Jag och anton bygger vägar snösängar som vi ligger i och tittar på himlen, men man ser knappt några stjärnor i de här tätbebyggda områdtn. När jag var barn brukade jag ligga i snön och titta på vinterstjärnhmlen som var så märkligt nära riktigt kalla vinterkvällar i jämtland. Efter ett tag blev man aldeles yr av att bara se fler och fler stjärnor uppenbaras allt eftersom ögonen började se även de mer ljussvaga stjärnorna, sen kom tanken på universums storhet och jagets litenhet och man var tvungen att åka mera pulka för få något annat att tänka på. Rätt skönt att slippa existensiella grubblerier ändå, stjärnor är överskattade.

Ostalgi

Jag och Jon såg en bra film, de andras liv. Om en stasiman som får i uppdrag att bevaka en berömd och regimtrogen regissör och hans skådespelande hustru. Wiesler(agenten) blir mer och mer berörd av människorna som han spionerar på och börjar att laborera med deras liv. Miljöerna är otroligt snygga filmen igenom, man tror verkligen att man är i ett rätt tidslöst östyskland. Det är bara genom små detaljer man förstår att det är åttiotal, i en scen sitter några punkare och super utanför stasiagentens höghus, och Honecker är generalsekreterare i SED. Annars så råder ett slitet och evigt femtiotal, med mänskligt antimode med nylonkläder och noppiga sofföverdrag. Wiesler bär nästan hela filmen igenom en täckjacka med kavaj som sticker ut tre centimeter under den. Hans gestalt är skrämmande och samtidigt är det något otroligt fängslade med den ensamma gråa byråkraten som sakta men säkert gör ett karriärmässigt selbstmord.

sheriffen av östersund

Av en slump hittar jag spännande fakta om östersund på 1800-talet. Staden beskrivs som ett laglöst land ett svenskt "vilda västern som skrämmer besökare. Det roligaste är att höra om stadens store man apotekaren Samuel Perman som tydligen "vid sidan av apotekssysslorna också var ordningsman, domare, åklagare och straffexekutor" och ofta sågs "inspektera gatorna. Ertappade han någon småtjuv kunde han släppa honom, efter några vinande rapp med sitt bamburör,med orden "Stjäl i Ås, stjäl i Brunflo, stjäl på Frösön och stjäl i helvete, men stjäl inte i Östersund!"

Vilken slogan, det skulle kunna vara något att satsa på när projektet vinterstaden är kört på grund av global upvärmning.

Vem skall trösta knyttet

Alltså vilken bok det är, så otroligt vackra bilder.

Bad, bus osv.

Jag längtar efter sommaren och jämtland, vill vara i stugan och bada vila och läsa böcker. I verkligheten råder det egentligen ingen brist på någon av de tre sakerna. Jag har tagit det lugnt hel ahelgen och faktiskt varit på badhus två söndagar i rad. Något otippat är det lika kul att åka vattenrutchkana som jag minns det, det är säkert tio år sen sist. Jag har köpt ett årskort på det närmaste badhuset och skall försöka komma iväg och simma ngn gång i veckan nu.

Jag måste peka med hela handen vad gäller antons musikaliska uppfostran nu, när vi diskade dansade vi loss till abbas gimme gimme men när nästa låt (what do I get med buzzcocks)

drar i gång säger anton, -Vad är det här för musik, jag gillar inte det här, jag vill höra "timmi timmi ao". Jag måste ha utsatt honom för för mycket disco i en känslig ålder och nu får jag stå för mitt kast.

Det är mycket brittiskt på tv nu, så line of beauty i helgen och det var ju fantastiskt bra, ikväll börjar life on mars på svt och den serien har jag höga förväntningar på, poliser sjuttiotal och en tidsresa, den kan vara hur bra som helst.

OBS viktigt

Alla vet ju redan det här men det är viktigt att komma ihåg i dessa terrorbekämpartider.
http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_14400718.asp

Alun

På jobbet satt jag och bläddrade i den fantastiska boken Gentlemannen - handbok i det klassiska herrmodet. Under kapitlet skäggvård, läste jag intresserat om hur en riktig rakborste skulle bestå av idel bäverborst för att nå bästa möjliga effekt. Här kunde jag också läsa att en nödvändighet vid rakning med hyvel var ett alunstift, eftersom alun hejdar det blodflöde som lätt uppstår om man slarvar till vid rakningen. Jag har rakat mig med hyvel sen jag var typ sexton och hade aldrig hört talas om alun förrän nu. Förvånad slöt jag mig till att bokens rakningstips förmodligen var lätt föråldade. Men döm om min förvåning när jag under lunchen besökte apoteket för att inhandla hudvårdsprodukter och upptäckte ett alunstift bredvid rakgrejerna.

Är det någon hyvelrakare som använder alunstift, är det jag som är efterbliven eftersom jag missat hela grejen med alunstiftet?

ett GOTT nytt år i punktform och med bilder

• Året började bra med en trevlig nyårsfest.
• Dagen efter var jag ingen latmask utan lånade en slagborr och satte upp upp en hylla som jag gruvat mig för i dagar.
  

• En stund senare och som en present med posten kom världens snällaste tyskar förbi med en Echter Dresden Christstollen.
• Igår köpte jag en tweedkavaj som satt som en smäck för halva priset på mellandagsresan.
  

Gamla goda sverige ( VARNING IRONI)

Har du också läst Mikael Niemis nya bok och irriterat dig över gnället över att barnen i Tornedalen inte fick prata meänkieli i skolan eller sett filmen Elina som om jag inte fanns och hejat på Elinas onda lärare, en svenskhetens sista utpost i finskbygden som mobbar huvudpersonen för att hon vägrar anpassning. Eller bara tröttnat på det här tjafset om minoritetsspråk. Du är inte ensam, i Malmö vill folkpartiet förbjuda elever att prata andra språk än svenska i skolan. Heja folkpartiet i Sverige pratar vi Svenska!!!

Att återvända

Så, då var man tillbaka igen på jobbet och i staden som är ens hem. Mörkret i Jämtland höll på att knäcka mig, det var bara ljust mellan nio halv tio och halv tre och när det inte finns någon snö blir det verkligen becksvart. Nu har jag ju vant mig vid söderns ljus och att landskapet är upplyst av gatubelysning. Inte som hos mina föräldrar med några ljus runt gården och sen en halvkilometer mörker fram till "stora vägen". Julen var god men lite stressig, jag var sjuk och hann inte med att göra så mycket mer än att hänga med släkt. Jag är glad att jag iaf följde med på förfest innan den stora julbalunsen. Kul att träffa sina vänner och påminnas om hur mycket man tycker om dem, att jag sen åkte hem och hängde med brorsan istället för att dansa hela natten var rätt skönt i efterhand.

Jag har två löften till nästa år:

• Att gilla läget
• Att umgås mer med min bror

God Helg

Vi hörs igen efter nyår.

Tjernobyl igen

Ni som känner mig vet att jag lätt blir lite besatt av grejer, här http://hem.bredband.net/b572399/Tjernobyl/ är en både väldigt fin(rar) hemsida som en intressant privatperson knåpat ihop om en resa till Tjernobyl som han gjort. Kolla på bilderna av staden Pripjet som låg alldeles intill kraftverket. En sovjetisk mönsterstad som fullkomligt tömdes för tjugo år sedan och står tom sedan dess. Sen är det ju en tragedi utan dess like förstås men det eggar mig något enormt att se bilderna av den här spökstaden.

hej hej

Oh är så trött att jag tror att jag svimmar kl är tio men känns som fyra på morgonen. Så vi skyndar oss för att få med allt. I lördags var vi hos sofia och såg världens sötaste bebis, och en fullständigt bedårande ettåring. Idag har jag pratat böcker inför hundra människor och jag börjar så smått att gilla att prata offentligt, det är en liten kick att ha många människors uppmärksamhet sådär, du känner dig viktig och betydelsefull och jag är en ganska liten människa. Jag har börjat läsa Jörgen Gassilewskis bok Göteborgshändelserna och kan inte riktigt bestämma mig om den är fantastisk eller bara jobbig.

Ja både jag och Karin omvärderar saker och ting. Hon har lyft sin snart tioåriga fatwa från red hot chili peppers ( men är förstås såklart inget fan) och jag börjar så småningom se storheten hos ABBA.

Glögg och lucia

Jag har fått glögg på hjärnan, nu har vi starkvinsglögg, vit svag glögg, alkoholfri glögg och konjaksglögg hemme, och detta efter endast fem dagar av september. Anton är rolig det vankas luciafirande på dagis, barnen har tränat luciasånger och skall ha ett uppträdande, vi tycker att han skall vara tomte Anton blir arg, han tänker inte ha tomtedräkt, han vill ha "jeans och tröja". Ganska sunt egentligen, verkar som om han inte är den traditionstyngda typen. En grannpojke skall vara lucia. Plötsligt verkar dagis vara stället där man kan vara sitt sanna jag.

HORROR

Ikväll är karin på förfödelsedagsmiddag så ikväll blir det skräck!