Hej jag är sur II

Hej jag är sur. Igår snöade det i stockholm och det var halt. SL ställde in alla bussturer i länet. Jag jobbade kväll och konstaterade att jag nog skulle bli tvungen att gå till ropsten. Det var en rätt skön promenad till att börja med, luften var frisk det blåste lite och var inte särskilt kallt. Men när jag kom till bron så blev det kallt med stort K. Vinden piskade på från havet och kylan var sådär äckligt klibbig som den kan vara här i söder. Jag lindade min halsduk runt ansiktet och låtsades att jag var en tuareg i en sandstorm. Fast jag egentligen såg jag ut som en idiot som lindat en halsduk runt huvudet. När jag kom fram till ropsten missade jag precis tuben och fick vänta en halvtimma på nästa, det tog 1 tim och 30 minuter att ta sig hem. Idag var jag hos tandläkaren och lagade tänder för två tusen. Jag skall gå dit om några veckor och laga ett hål till. I Januari skall jag komma tillbaka och sätta in en krona istället för en gammal lagning som spruckit. Allt som allt kommer det att gå på över sextusen SEXTUSEN suck, och kommentera inte om att jag skall börja borsta tänderna.

Hej jag är sur

Trött som vanligt, den här otäcka gråa blöta kalla årstiden suger all energi ur mig. På vägen hem från jobbet biter jag sönder en gammal lagning och vips måste jag ta mig till en tandläkare och förmodligen pynta en smärre förmögenhet. Roligare var det att höra sibirias nya singel, lyssna på den här den är grym. Vet inte om någon läser den här bloggen nu som inte skulle hittat dit annars men jag marknadsför ändå. Ikväll förbereder vi oss på stormen och tittar på anders och måns.

Hjälp mig ipodägare!

Jag vet att ni är många tillsammans är vi starka, stoppa itunes-krånglet nu!

Jag var tvungen att göra en systemåterställning, till ett visst datum. Efter detta datum hade jag uppdaterat itunes till den nyaste upplagan. Vid systemåterställningen sparades alla möjliga filer och bland dem en del uppdateringar till itunes tror jag.
Efter detta funkade inte itunes, jag har tagit bort det och lagt in det på nytt och tagit bort alla andra itunesfiler jag hittat. När jag försöker köra itunes får jag meddelandet

Programmet Itunes kunde inte öppnas. Ett okänt fel uppstod (-200).

Känner någon igen detta, har ni kanske en ide om vad jag kan göra för att få det att funka igen?

Dom är ju inte särskilt lika

Jag har tjatat inför en Karin som hövligt varken svarat eller sagt emot om hur lika agenten i prison break och reinfeldt är. Men ser ju nu att de faktiskt inte är särskilt lika.





Inte heller är Andy Sipovic och Kling särskilt lika heller.


(Kling är han med mustach)

Jag vill ta tillbaka lite av allt ont jag sagt om Prison Break det är ju riktigt spännande inför kvällen, nu när gubbbarna äntligen sluppit ur finkan.

Hej hösten

Jag gillar dig egentligen men nu är det mörkt blött och jag är trött trött trött och allt är jobb jobb jobb. Så nu längtar jag efter det här och de är långt kvar.

Radiumsekunden

Vet inte hur jag skall uttrycka det här utan att det blir klychigt. Men jag älskar när man i en bok hittar en formulering som sätter ord på en tanke eller upplevelse man haft men själv aldrig lyckats att konkretisera i ord. Eller ännu bättre när författaren skriver något som man inte vet om att man upplevt, men sen när man läser det skriker man för sig själv - ja just det så, precis så känns/kändes eller var det. Här är ett klockrent exempel ur Vägen ut av Harry Martinson (tack johny).

Ibland när han gick och teg och ingenting särskilt tänkte på kände han i ordlös klarhet hur allt var. Allting stod klart för honom, men om han hade försökt säga eller tänka bara så mycket som "tyst, tyst" så skulle allt varit borta. Han tänkte: Så är det nog för alla människor. Det är nog inte bara för mig. När han blev äldre kallad ehan det radiumsekunden. Någon sällsynt gång hade han den. I sådana stunder kom ett svep av klarhet. Plötsligt visste man allt. Men bara en sekund. Sedan fortsatte vimlet som förr och man stod kvar och undrade varför Undret var så. Att det var sällsynt som radium. SÅ var radiumsekunden. Den gick inte att hålla kvar. Den gick inte ens att tänka. Efteråt visste man bara att man för ett ögonblick hade vetat vad man annars inte visste. Men hur det varit kunde man aldrig förklara ändå. Så var radiumsekunden. Den kom oombedd och gick som den kommit. Omöjlig var den att hålla fast, omöjlig att locka till sig.

Fest

I går var vi på en magnifik femtioårsfest med en magisk trädgård. Fylld av teaterrekvisita guldfiskar och kalebassväxter. Oväntat nog relaterades det till Vapnet kvällen igenom. Födelsedagsbarnets tonåriga dotter uppträdde med en akustisk fin version av Thomeegränd festens unga tonåringar var vapnetfans som spelade kriminella gitarrer o lily allen så att jag karin och anton fick stuffa på dansgolvet. Jag bondade med en tonårig indiepoppare från Tandsbyn! jag ville visa att jag var nere med hooden med att fråga grejer om kastalskolan osv. Men det närmaste vi kom varandra var att hon hade mörns mamma som lärare. Vilket tydligt visade hur gammal och lam jag var som var nere med hennes lärare. Även här gled samtalet in på vapnet hon var en stor fan som sett spelningen på yran och tyckte att varit mycket bra. När hon fick reda på att jag kände gubbarna blev hon lite imponerad, men då började jag att kännna mig som en suspekt gubbe som försökte imonera på småtjejer genom att skryta om mina framgångsrika kompisar.

Hursomhelst var det en otroligt rolig kväll med roliga människor och snälla släktingar anton satt hos sin mormor hela kvällen och var mallig.

Ännu en svart dag för Ryssland

Jag tycker att mordet på Anna Politovska är lika hemskt och sorligt som alla andra och jag förmodar att betydligt mer välformulerade människor än mig redan har uttalat sig om vad det här betyder om man ser på rysslands brist på demokrati och Putins auktoritära styre. Hela grejen är så fruktansvärt vidrig bara.

Lustigt hur minnet ofta har fel, jag hade för mig att jag gick förbi Politvska på bokmässan men på hemsidan läser jag att hon ställde in sitt besök.

Punka och krossade drömmar

Idag har jag lagat mitt livs första punktering, eller lagat och lagat jag fick byta hela slangen. Jag är lite sur på alliansen för att de vill lägga ner citybanan, eftersom jag hade sett fram emot Odenplans kommande storhetstid med underjordisk pendeltågsstation och nytt stort stadsbibliotek.

Horace gamle lustige vän

Horace Engdahl är ju en alltid en källa till roliga citat, idag blir han intervjuad imetro angående att han sitter i svenska spels jury i en tävling om att att skapa ett svenskt pokerspråk [sic] på frågan om han själv spelar poker svarar han,

-Nej jag ägnar mig inte åt hasardspel.

Våldet

Jag började att läsa i varför tror du att vi låter som vi låter när jag var hemma hos mörn förra veckan, och igår lånade jag hem den från jobbet och fortsatte att läsa. Något av det mest intressanta är hur mycket de flesta intervjuade trycker på att de fick spö för att de var punkare. Bilden de målar upp av det sena sjuttiotalet är inte bara den om raggare som vässar knogjärnen och hänger utanför punkspelningar utan även om hur medelsvensson spottar på skriker åt och spöar tonåriga punkare. Egentligen har jag svårt att tro att det verkligen var en sådan hetsjakt på punks som det beskrivs i boken. Men jag minns första gången jag själv hängde med mina punkarkompisar i östersund en fredagkväll. Det måste ha varit på sommaren mellan åttan och nian tror jag för det var fullt med folk på stan och man satt på uteserveringar och drack. Jag var inte så värst punk, svarta kläder docs och en fruktansvärt ful urväxt pagefrisyr, men mina homies hade hela punkuniformen med mohikan och resten av paketet. Jag var så chockad över folks reaktioner okej att kickers skrek åt en och knuffade på en, och att bönderna tjafsade med en och slog på en de hade de gjort med mig så länge jag mindes. Mildare former av våld hörde till vardagsmat på de skolor jag hittils gått på. Men det här var barockt vuxna män skrek punkarjävel och hotelser regnade från höger och vänster och smockan hängde liksom lite närmare mig i luften än den gjort tidigare. Och detta var ju ändå nästan TJUGO år sedan den första svenska punkvågen. Vet inte om det hade så mycket med punken att göra, innan sommaren var slut hade en lokal gängboss tagit stryptag på mig och tryckt upp mig mot ett träd, tidigare hade han tryckt en kniv mot strupen på en av gängmedlemmarna, bonnrasisterna i min klass och den över mig sparkade av käkbenet på en annan punkare på min höstadieskola. Men jag slapp spö, jag blev inte nerslagen förrän flera år senare och det var inte för att jag var punk eller för att jag var bög (som det började heta lite senare när man började att lyssna på popmusik istället) utan orsaken var en helt annan där jag väl hade mig själv att skylla för att händelserna utvecklade sig så som de gjorde.

bokmässan

Till att börja med vill jag be alla om ursäkt för att mitt bloggande från bokmässan uteblev. Trots att jag utrustats med en ny apple i-book från jobbet och åkt till göteborg med endast ett uppdrag. Att skildra den skandinaviskt intellektuella världen i dess miniatyr genom ett davidskt perspektiv, så fullföljde jag aldrig min uppgift utan larvade istället omkring och tittade på folk som det heter.

Highligts.
*Mystisk man söker kontakt med mig och visar sig vara autografsamlare, han förevisar stolt sitt till 1/4 ifyllda autografblock.

*Jag får prata lite chaves med Magnus Linton

*Stormar runt på mässan i racerfart med en gammal favoritkursare.

* pizza på masthuggsberget

* drinkar hela kvällen för att avsluta med sojakorv och prata hela natten om att bli gammal/vuxen och dödsångset med mörn

hej göteborg

I morgon åker jag till bokmässan. Sist jag åkte till Göteborg själv var jag tjugoett år och hade just läst mitt första år på högskolan. Jag arbetade på ett äldreboende och skulle demonstrera under EU-toppmötet. Nu är jag 26 färdigtbildad har fast arbete fru barn och skall åka på mässa med jobbet. Jesus vad mycket som har hänt på fem år. Om vi lyfter perspektivet från David till världen har större förändringar skett. 2001 var kulmen på en flerårig vänstervåg i Sverige de största demonstrationerna sen tidigt nittonhundratal skulle ske, kriget mot terrorismen hade inte börjat, World trade center stod där det stod och USA hade inte bombat ett tredjevärlden land sönder och samman på över tio år. (Serbien undantaget men det var nato och med FN:s godkännande så det gills inte, inte ligger det i tredje världen heller). Den första resan utvecklade sig till några av det mest händelserika dygn som jag varit med om och de lämnade mig rädd, chockad och mycket mycket arg under lång tid framöver. Låt oss hoppas att denna resa blir lugnare.

Go go go

Börjar bli lite nu tar vi fajtenpepp av det här spektaklet, alliansen tar alltså två av mina framtida föräldraledighetsmånader, dom ger de bort i form av vårdnadsbidrag som en liten present till bortskämda övremedelklasskärringar som inte vill jobba. Utan hellre vill bli försörjda av sina män för att det är så mysigt med en riktig familj där alla vet sina platser och det är ju framför allt för barnens skull som mamma är hemma. Men nu kör vi det här kan bli bra ta fajten försök att inte tänka på det dåliga inget ont som inte har något gott med sig eller nåt.

Röstning

Så då har man röstat!

Revolution

På vägen till Ikea kungens kurva sneddade vi över Skärholmens torg och bland fruktförsäljare folkpartister och sossar hör vi en mörk stämma sjunga en proletär visa ackompanjerad av en ensam synth. Det är Sven Wollter och kommunistiska partiet (fd kpmlr) som är ute och promotar sig själv inför kommunalvalet. Det var så genuint en liten skara trogna partikamrater en visa spelad på en dassig synth på ett förortstorg och så dramatenskådespelarens torndömsstämma.

Johny tipsade om den här boken här om dagen och eftersom jag är omgiven av de små bokrackarna på jobbet så sträckte jag ut handen och fångade den som pocket (med väldigt snygg framsida) och vilken bok jävlar vad arg Harry är när han skriver. Med vilket raseri det är han beskriver det dåtida samhället som skickade runt kommunbarnen från gård till gård och de människor som kärlekslöst tar hand om den föräldralöse Martin. Allt hänsynslöst skildrat ur barnets synvinkel.

Om televisionen

Jag orkar inte se på tv längre. Det kom smygande, allt började med att jag inte klarade av att se på karins dokusåper om sång och dansmänniskor. När karin såg på fame factory morrade jag och satte mig framför datorn eller stängde in mig med disken eller läste boken. Sen klarade jag inte av dokusåpor heller, eller jag kände det som om jag kastade bort mitt liv med att se på människor som jag instinktivt inte gillade och som inte sa mig något om mitt liv. Hejdå Big brother och liknande och idol kunde jag inte se på för jag tyckte så illa om domarna och ännu värre tyckte jag om alla som ställde upp. Nu har mitt syndrom eskalerat nu kan jag inte se på halvtaskiga amerikanska serier heller. Jag sitter och blir arg på prison break för att det är simpelt jag orkar inte med ett helt avsnitt av desperat housewifes utan att börja läsa eller städa eller surfa. Är det damp eller är jag bara en snobb? riktigt bra tv klarar jag av som rome eller sopranos och korta program som är roliga och börjar på s kan jag se på som seinfeldt, simpsons eller scrubs. Men jag minns aldrig när programmen går jag orkar inte se på nyheter längre då jag alltid läst dem i tidningen eller på nätet innan. Kort sagt jag håller på att tappa tv-stinget hjälp mig.

26-årig kille

Äppel Päppel

Härliga södern visst finns det äpplen i jämtland men inte som här, på vår gård växer ett PLOMMONträd barnen snaskar plommon medan de gräver i sandlådan. På antons dagis växer både körsbär och PÄRON fatta att jag bor i ett land där man kan plocka päron från trädens grenar och äta dem, fantastiskt.

vardag

Så var man inne i vardagslunken igen trött trött trött men jag skall försöka undvika gnäll gnäll gnäll. Trevlig popdakar i goda vänners lag i helgen. Vapnet gjorde sin kanske bästa spelning som jag sett och det är rätt många det och lucksmits var ju lite skoj att titta på.

Nu när hösten drar in (som jag egentligen gillar) drömmer jag mig tillbaka till sommar semester och stugan.