Vi var många som satte frukostkaffet i halsen i höstas när ett förslag om "mobiltelfonfria zoner" i kollektivtrafiken las fram i sthlms läns landsting. Nu är förslaget inte längre ett förslag utan verklighet. I morse kunde jag läsa i dn om det nyamobilförbudet som skall gälla i delar av tunnelbanan och bussarna.
Min förta impuls är bara irritation, jag försöker att ha överseende med mina medmänniskors skräck för ny teknik och att ilska kan uppstå när gamla och nya levnadsmönster möts. Men människors aggressioner mot mobiltelefoner är så löjeväckande. -Visst är de irriterande med kostymannen som pratar högt i sin mobil i tuben när man sitter nedsjunken i den allvarsamma leken, men lika irriterande är de unga tjejgänget som skriker sig igenom en konversation i sätet mittemot, eller dagiset på utflykt som annekterar hela vagnen för att höja decibelnivån till nära smärtgränsen, eller den lilla bäbisen som gallskriker med en stressad förälder vid sin sida, eller den galne mannen som åker samma tåg som dig sent på natten och blänger på dig från andra änden av vagnen smatidigt som han högljutt mumlar hotfulla ramsor knappt hörbart. Eller den gamle mannen som inte verkarha tvättat sig på veckor och som du för att du är en kortväxt person trycks in under armhålan på mitt i rusningstrafiken. Eller all ni som äter på offentliga platser, era stinkande mackor med kött och fisk och ni som äter citrusfrukter i trånga utymmen så att det stänker frktsaft i min ögon. Kort sagt det finns mycket som är minst eller lika irriterande som mobilpratare.
Det är bara att vänja sig det är det här som är civilisation man irriterar sig på andra människor men man låter det gå an för att det är småsaker, det är det moderna samhället helt enkelt.
Jag kan köpa förbudet mot mobilpratande om man samidigt inför pratförbud jag ser fram för helt tysta tunnelbanevagnar, kanske en ljudisolering av de gamla tunnelbanevagnarna, då skull eman kanske kunna göra något åt det är höga skärande ljudet som uppstår när tåget bromsar och som omöjligör all konversiation för att inte prat om att lyssna på ipod, ja allt det lugn som skall prägla tunnelbanan från och med nu. I så fall är ett mobilförbud rimligt.
Förslaget är också orättvist mot allergikerna som nu bara kan sitta i de tysta vagnarna eftersom de sammanfaller med allergizonerna, om de behöver ringa är det bara att knall ut i vagnar fulla av pälsdjur och parfm, så allergichockerna lär öka.
Upprärande är att förslaget stöds av vänstern och inte av högern, så tråkigt att ha vänstersympatier när de trattarna skall hitta på sånt här trams.
Men låt oss dröja oss kvar hos allergikerna ett tag för i artikeln i dn kommer något intressant fram. Det är ett speciellt parti som drivit frågan, jag citerar,
Framför allt miljöpartiet har drivit frågan om de mobilfria zoner i kollektivtrafiken. Lena-Maj Anding (mp), ansvarig för funktionshinderfrågor i landstinget, anger elöverkänslighet hos somliga resenärer som ett gott skäl till mobilförbud, liksom att många upplever mobilerna som störande.
Aha, de elöverkänsliga.. Maria Wallhager (fp) säger i artikeln
- Att anföra hälsoskäl och säga sig värna om elallergiker är mischmasch. Elallergiker har under alla omständigheter svårt att åka med SL:s fordon som ju är fulla av elektronik.
och självkalrt har hon rätt tunnelbanan borde vara en omöjlig plats att vistas på om man är allergisk mot el, har ni tittat i tunnlarna ngn gång fullt med sladdar överallt och den elektriska skenan som gör att det är livsfarligt att beträda spåret, vad borde den utstråla? Jo el.
Synnerligen upprörande att ett gäng som vill vrida tillbaka utvecklingen till 1800-talet eller åtminstone kapsla in allt som "strålar" i hönsnät och betong och gå runt i märkliga rustningar av skrot har sådana starka lobbygrupper att de kan få lagar som bygger på deras vanföreställningar att påverka allas våra liv.
Dvs kallt kallt och sen pang vår i en vecka sen sommar, en kall och blåsig sommar men ändå med utslagna träd och blommor. Häggens doft är verkligen en sådan där doft som går rakt in i min hjärnas minnesgömmor, doften förknippar jag med den där totala sommarlyckan när skolan snart var slut och man satt uppflugen i något träd och bara drog lungorna fulla med den gudomliga hägglukten och njöt njöt njöt över hur underbart det var att leva, jag blir gråtmild och börjar nästan att sjunga den blomstertid nu kommer för mig själv.
