Förort, landet och Gotland

Vi åker till jämtland snart, jag längtar mer än jag gjort på länge. Efter att träffa släkten, vara i stugan, hänga med kompisar. Mest längtar jag efter att gå i skogen i bergböle, plocka bär, bada i djupsjön och titta på myrstackar med ants. För att råda bot på den värsta landetlängtan har jag försökt leva landetliv här i bergshamra och det har gått oväntat bra. Vi hittar hallon och blåbär och häromdagen stod ett rådjur utanför vårt köksfönster när vi klev up morgonen. Igår kväll gav jag mig ut beväpnad med en femlitershink på väg mot ett hallonsnår som var välsignat av gud. Jag och Anton hade varit på en lekpark tidigare på dagen men tröttnat och gett oss ut på "upptäcksfärd". Vattentornet fick utgöra startpunkt för expeditionen ner mot Edsviken. Femtio meter ovanför tunnelbanans öppning mot bron över till Danderyd såg jag något rött som glimmade i buskarna, vi åt hallon tills vi tröttnade. Sen klättrade vi ner till vattnet kastade macka och tittade på tunnelbanan när den dundrar förbi högt upp över vattnet. På kvällen cyklade jag alltså ner och plockade så mycket jag orkade, det var en lustig känsla att plocka bär (som för mig har varit själva symbolen för det lantliga, något man gör i en skog långt långt bort från allt) och sen höra tunnelbanans dån var tionde minut (när tunnelbanan känns som den självklara symbolen för det urbana livet). Det är det som är gött med förorten tänker jag när jag cyklar hem blandningen av landet och stan, jag stannar lite och tittar på några studenter som ser ut att komma från pakistan eller indien som spelar kricket på skolgården.

Förresten så var vi på Gotland, det var underbart, jag blev Ulf Lundell och gick längs stranden och mumlade om öppna landskap och att jag ville bo nära havet.