Förort, landet och Gotland

Vi åker till jämtland snart, jag längtar mer än jag gjort på länge. Efter att träffa släkten, vara i stugan, hänga med kompisar. Mest längtar jag efter att gå i skogen i bergböle, plocka bär, bada i djupsjön och titta på myrstackar med ants. För att råda bot på den värsta landetlängtan har jag försökt leva landetliv här i bergshamra och det har gått oväntat bra. Vi hittar hallon och blåbär och häromdagen stod ett rådjur utanför vårt köksfönster när vi klev up morgonen. Igår kväll gav jag mig ut beväpnad med en femlitershink på väg mot ett hallonsnår som var välsignat av gud. Jag och Anton hade varit på en lekpark tidigare på dagen men tröttnat och gett oss ut på "upptäcksfärd". Vattentornet fick utgöra startpunkt för expeditionen ner mot Edsviken. Femtio meter ovanför tunnelbanans öppning mot bron över till Danderyd såg jag något rött som glimmade i buskarna, vi åt hallon tills vi tröttnade. Sen klättrade vi ner till vattnet kastade macka och tittade på tunnelbanan när den dundrar förbi högt upp över vattnet. På kvällen cyklade jag alltså ner och plockade så mycket jag orkade, det var en lustig känsla att plocka bär (som för mig har varit själva symbolen för det lantliga, något man gör i en skog långt långt bort från allt) och sen höra tunnelbanans dån var tionde minut (när tunnelbanan känns som den självklara symbolen för det urbana livet). Det är det som är gött med förorten tänker jag när jag cyklar hem blandningen av landet och stan, jag stannar lite och tittar på några studenter som ser ut att komma från pakistan eller indien som spelar kricket på skolgården.

Förresten så var vi på Gotland, det var underbart, jag blev Ulf Lundell och gick längs stranden och mumlade om öppna landskap och att jag ville bo nära havet.

Att möta vän av ordning

I går kväll var jag på bio, filmen hette in to the wild och var bättre än jag trodde. Bredvid mig satt grabbarna gräbs, den ene av grabbarna gräbs verkade vara sugen på att se filmen, den andra av gräbsen verkade inte riktigt förstå at han inte kunde påverka filmens fölopp. Han satt mest och påpekade att huvudpersonen var dum. Dum var han när han;

a. skänkte bort 24.000$ till välgörenhet,
b. åkte kanot nerför en mycket strid flod med mycket stenar i, och sluligen
c. när han inte ville ligga med en sextonårig tjej som ville ligga med honom.

När han inte klagade på huvudpersonen åt han godis, massor av godis. Efter ungefär två timmar gick killarna där ifrån ungefär en halvtimma innan filmen slutade.

Jag hade köpt popcorn och cola och satt och tryckte i mig dem för mig själv som en liten gris. Jag skämdes lite över att jag satt och åt snacks för mig själv och tänkte att jag antagligen såg rätt deppig ut. Snacksen visade sig vara en bra investering eftersom filmen var lång och jag lite hungrig. Efter att relativt snabbt tryckt i mig popcornen och sörplat i mig en halvliter cola smög jag försiktigt ner de tomma produkterna på golvet framför mig. Under filmens gång arbetade sig halvlitern läsk snabbt sig igenom min kropp och när filmen började nå sitt slut var jag väldigt angelägen om att få gå på toa. Sagt och gjort, när eftertexterna började rulla fram slet jag åt mig min väska och tänkte snabbt stega ut.

Precis när jag tar ett steg iväg så hörs en smått hånfull röst bakom mig.
-Jag tror du glömde något. Jag vänder mig om och där står vän av ordning och pekar mot min pappmugg och popcornlådan som jag prydligt föst in mot sätet framför men underlätit att ta med mig ut, men hon pekar också på ett gigantiskt skräpberg bestående av godispapper och annat som gräbsen lämnade efter sig.

Jag står handfallen och skäms, visst jag har lämnat skräp det är dumt och det är rätt av henne att läxa upp mig, men jag har inte grisat ner så här som hon verkar tro. -Allt är inte mitt vill jag skrika, men nöjer mig med en kompromiss, jag nappar åt mig "mitt" skräp och smiter snabbt därifrån. I skam.