Nu har jag läst svenska dagbladet igen, och blivit arg igen, Richard Swartz skriver i sin krönika om svenskhet och vad det egetligen innebär, kontentan av hans resonemang är att man inte nödvändigtvis är svensk med allt som Swartz lägger i det begreppet för att man är svensk medborgare. Som exempel har han de svenskar som suttit och frtf sitter fågna i etiopien eller somalia fängslade av etiopisk eller kenyansk militär i somalia. Swartz skrivet bla.
”Häromdagen hörde jag på radion att några svenskar skulle ha gripits och fängslats i Etiopien. Min första tanke var vad gör de där, fastän nästan i samma ögonblick förstod jag att det kanske inte precis rörde sig om några rågblonda rumpmasar utan snarare om landsmän till masarna och mig, men med sina rötter i just denna del av Afrika”
Suck... trots att hans egen tidning skrev om den sjuttonåriga, gravida Safia (med etnisk svensk mamma tillika ordförande i Sveriges Muslimska råd) som satt fångades av kenyansk militär och placerades i fängelse i somalia och helt uppenbart inte var någon ”jihadist” så orkar han inte kolla upp historien. Budskapet som lyser igenom är att dom där jävla blattarna som har myglat till sig svenskt medborgarskap får skylla sig själva när de åker tillbaka till sina ”hemländer” och hamnar i finkan.
Efter alla skandalerna som följde usas krig i afghanistan med alla de fångar som verkar ha fångats helt slumpmässigt och sen fick spendera år i guantanomo bay helt rättsvidrigt så borde en journalist vara lite mer kritisk mot infångandet av ”terrorister” under pågående krig. Svensk media har ju överhuvudtaget tagit inte valt att problematisera etipiens anfall och invasion av somalia i någon större utsträckning, att det nu är en ockupationsmakt som styr somalia verkar inte vara så intressant då den gamla inoficiella makten de islamska domstolarna kan ha gömt undan terrorister kopplade till al-Quaida. Jag är inte kunnig nog att uttala mig om huruvida invånarna i Somalia har det bättre nu efter invasionen. Men jag tycker att journalister har ett ansvar för att kolla upp bakgrundsfakta innan man häver ur sig sånt här. Särskilt i dessa islamofobiska dagr.
Sen tycker inte jag heller att man bara för att man är svensk medborgare kan begära att står över lagen i det land man råkar befinna sig eller att sverige nödvändigtvis har ett ansvar för att ögonblickligen rädda alla svenska medborgare ur knipor som de själva hamnat i när de är ute och reser. Vilket folk faktiskt verkar förvänta sig. Men det mina vänner är en helt annan diskussion.
Sen läste jag intervjun med Ireen von Wachefeldt ni vet hon som sa att män var djur i den där roksdokumentären på tv före valet. Jag såg inte dokumntären och tycker inte att det är så intressant att diskuter hennes uttalande. Jag förmodar att det finns en hel del sekterister ute bland kvinnojourerna som exempelvis kräver omvänd bevisbörda vid våldtäkter och att det vid en separation alltid är kvinnans rätt att helt på egenhand bestämma över barnen. Men på ett sätt är det kan jag förstå de här åsiktern med tanke på allt detta som de som många gånger arbetar ideellt på kvinnojourer får se med kvinnor som misshandlas hotas och våldtas av de män de lever med och samhällets oförmåga elle rovilja att ta itu med problemet. Jag fattar att man efter ett tag, när man ser alla dessa kvinnor (och barn) som det faktiskt handlar som idag i sverige blir helt rasande. Men det var inte det jag ville skriva om läs artikeln om von Wachefeldt om hur hon efter dokumentären blir mordhotad och trakkaserad hennes barn blir hotad och hela tiden är det rätt grova sexuella hot. Hur otroligt provocerat det vi kallar ”patriarket” faktiskt blev av henne och hur långt vi är från reell jämlikhet mellan män och kvinnor när hundratals män måste hota med att döda och våldta en kvinna för att hon uttrycker en obekväm åsikt, och inte lär vi komma närmare detta med borgerlig regering.
Vad jag tänker på när jag talar om läsning
12 år sedan
8 kommentarer:
"Min första tanke var vad gör de där, fastän nästan i samma ögonblick förstod jag att det kanske inte precis rörde sig om några rågblonda rumpmasar utan snarare om landsmän till masarna och mig, men med sina rötter i just denna del av Afrika”
Är det här ett skämt. Jag blir oerhört illa berörd. Jag fattar inte. Hur kan man komprimera så många dumheter, så att de får plats på så litet utrymme. Inte ens MBMA hade klarat av det, på sin tid.
Jag måste faktiskt säga att jag tycker att svenska staten borde gör mer för sina invånare i andra länder. När jag t.ex. fick reda på att jag skulle vara tvungen att göra lumpen i Algeriet kollade jag upp hur det hjälpte mig att vara svensk... och blev extremt kyligt bemött av alla myndigheter jag tog kontakt med. Vi får inte glömma att Issa Bagybogo och han killen med afrokrullet knappast har dubbla medborgarskap för att de (som jag) vill åka på solsemster till Afrika, det dubbla medborgarskapet beror oftast på att den ena staten vägra "släppa" medborgaren. Dessutom tycker jag att det är en grundläggande rättighet att få åka och titta på sina föräldrars hus och sin ungdoms bygder nån gång under livet. Jag skulle nog inte bli något bra immigrationsverk.
Bra tänkt och bra talat, David!
Svensk är man om man är svensk medborgare, det är den enda rimliga definitionen på nationalitet jag kan tänka mig.
/Johan
verkligen jättebra skrivet, om båda ämnena. jag kan ofta förundras över den grejen, hur obekväma kvinnor kan väcka sån extrem avsky. som att man inte kan nämna tiina rosenberg utan att folk suckar, och alla hatbrev hon fått. och det är konstigt, många verkar ju inte ens veta varför hon förtjänar att föraktas, det bara är så (flera trodde ju att det var hon som sa att män är djur). jag kan känna mig skyldig själv också som precis som alla andra instinktivt dömer kvinnor hårdare (även om jag inte skulle vara beredd att hota dem med våldtäkt). som att jag kokar av ilska så fort jag ser susana popovas nuna i tv-rutan men när jag ser lars leijonborg går pulsen inte upp lika högt trots att han är minst lika hemsk.
jag hyser all respekt och förståelse för ideellt arbetande kvinnojourskvinnor och deras eventuellt misandriska åsikter. när jag hängt på kvinnojouren och fått höra om de vidriga saker de som arbetat där sett genom åren är jag förvånad att hon inte kallar män för monster snarare än djur.
Johny jag tänkte inte på dig eller på svenska medborgare med dubbla medborgarskap. Utan mer på attityderna tex efter tsunamin, där det nästan framstod som att det var göran perssons fel att tsunamin ägt rum och att sveriges samtliga flygflotta omedelbart skulle flygas ner till thailand.
Det här är en attityd som jag tycker lyser igenom när blonda svenskar med "svenska" namn drabbas av saker utomlands som de ofta ställt till med själv, det kan var annika östberg,
svenske-calle på kos eller någon som smugglat knark i indonesien. Plötsligt skall personen i fråga genast räddas tillbaka till sverige. För en svensk kan ju inte sticka någon med kniv i grekland eller begå mord i usa. Han eller hon måste vara oskyldiga. Detsamma gäller tsunamin det var en NATURKATASTROF det var ingens fel att det hände och det är långt till sverige från thailand. Detta är fakta som gjorde det svårt att organsiera något slags räddningskampanj. Det var snarare resebolagens fel att så många dog om vi skall peka ut syndabockar. Sen var det en tragedi utan dess lika som jag fortfarande knappt kan prata om. Men det hör inte hit.
Jag tycker självklart att sverige skall göra allt som går för att få ut Dawit Isac från eritrea att man skulle gjort mycket mer för att få ut Mehdi Ghezali från guantanamo. För dessa är människor som har fängslats helt utan orsak. Jag tycker självklart inte heller att du skall bli kyligt bemött av svenska myndigheter. Men jag tycker att man skall tänka lite på vad som kan hända om man reser till konflikthärdar. Kommer du ihåg de här pingstkyrketrattarna som blev kidnappade i Dagestan som när de försökte frälsa lokalbefolkningen och kampanjen som pågick i media. Den var äcklig, rågblonda kristan fångade av hedniska saraccener plötsligt va rvi tillbaka på medeltiden.
Håller med David. Det är ingen rättighet att åka på semester till fattiga länder.
Ellen: det är lätt att kalla män både för djur och monster, men räknar du då in Björn och dina brorsor, till exempel, i den gruppen? Det blir ofta konstigt när man pratar om strukturer i hårda ordalag, för man börjar genast göra undantag. Och gör man undantag från strukturen är den inte längre en struktur.
Men jag fattar inte hur någon kan ta illa upp av det där uttalandet.
martin: nu var det ju iofs inte JAG som kallade män för djur utan jag skrev att jag har förståelse för att HON gör det (vilket hon väl inte ens gjorde? hon citerade valerie solonas tror jag)
jag är väl medveten om risken med att tänka allt för mycket i strukturer men jag kan samtidigt tycka att det ligger något i jenny nordins (psykolog och jämställdhetsarbetare på sif) tankegångar om varför det patriarkala består:
"mycket energi går åt till att diskutera undantag [...], jämställdhetsarbete blir också en fråga om mäns rättigheter. sådana avvikelseresonemang leder till att män inte pekas ut som ansvariga för ojämställdheten. istället ägnar man sig åt att hitta bevis för att både män och kvinnor är uttsatta. genom att hävda individens särart och undvika konfliktperspektivet kan inte kollektiva erfarenheter skapas, och det blir omöjligt att hitta sexistiska mönster"
egentligen är väl iris marion youngs sätt att tala om män och kvinnor i termer av serialitet istället för grupp bättre men det känns lite väl bajsnödigt att gå in på allt sånt. fast nu handlade ju iofs davids inlägg inte om nåt av det här...
Det där med undantag har vi ju talat om tidigare, jag håller med helt där.
Därför tycker inte jag att man ska använda liknelser som utesluter allt för många män på förhand. Det var därför jag tog dig och dina nära män som exempel. Beskriver man en struktur så måste man ju kunna passa in så många som möjligt i den. Finns det mest undantag så är det ju ingen struktur.
Det blir ju helt meningslöst om man inte får ifrågasätta antaganden, då gräver ju definivt genusvetenskapen sin egen grop som vetenskap och feminism sin grop som -ism. Ibland tycker jag att det saknas intern kritik inom feministisk kritik. Det slår ju tillbaka, för argumentet vässas ju inte av konsensus.
Men jag tycker hon Nordin verkar ha ett ganska snävt perspektiv som (efter det lilla, lilla jag sett - ditt citat) verkar handla om att befästa kvinnan som offer. Det är väl självklart att både män och kvinnor påverkas av könsrollerna och att det finns individuella variationer. Klass och sexuell läggning kan nog vara mer färgande än kön i vissa fall.
Jag tror hon sa "min visst är män djur" lite med glimten i ögat appropå Solanis, så det var ju extremt fjantigt att de blåste upp citatet. Hon verkar ganska rolig att hänga med.
ok nu kom jag just hem och är helt trött för att inte kunna tänka riktigt men det känns som att vi diskuterat det här förut och kommit ungefär till samma (olika) ståndpunkter, det är inte som att nån av oss kan vinna och ha rätt eller fel eftersom vi diskuterar från så olika perspektiv typ. det enda jag måste få reagera på är:
"ibland tycker jag att det saknas intern kritik inom feministisk kritik"
det håller jag absolut inte med dig om. jag tycker snarare att den interna kritiken äter upp all annan feministisk kritik. utifrån genusstuderande, bangläsande etc är jag av uppfattningen att den interna kritiken står för iaf 80%(?). därmed inte sagt att jag har något emot det, det är väl oundvikligt och nödvändigt antar jag. fast det kanske mer gäller på ett akademiskt plan, inom kvinnojouren har jag inte tyckt att det varit samma sak och det kanske är det du syftar på?
Skicka en kommentar