Members only

Så började sopranos igen och det var ju trevligt. Dom goa gangstrarna har ju inte gjort sig kända som vänner av den goda(kläd)smaken så lagom roligt var det när gangstern som ärvt två miljoner lyxar till det och köper en likadan jacka som jag tänkte köpa i somras.

Och det var inte så att det bara var rikgangstern som tyckte att jackan var snygg, även Vito den välväxte mannen med de gigantiska kavajerna i slinkigt material gav honom komplimanger för den nya jackan.

Knackade bokstavligt på vår dörr häromdagen, två glada socialdemokrater var ute och värvade vänsterröster i studentghettot. Det var dagen efter vårt bröllop hela lägenheten var ett enda kaos det var fullt med skräp i trapphuset som jag inte hunnit slänga ännu, jag står i full färd med att steka sojakorv när jag avbryts och skyndar till dörren. Partifunktionärerna frågar mig om jag bestämt mig för vilket parti jag skall rösta på och jag ljuger ch säger att jag inte bestämt mig än men att jag kommer att rösta på deras sida (alltså inte på den mörka). Anton gör en snabb entre iklädd kvinnokamps-tshirt och rätt smutsigt ansikte, korven håller på att brännas vid och när jag börjar att lägga ut texten om hur bra det vore med ett lokalt maktskifte i solna ser jag plötsligt mig själv i deras ögon och förstår hur bohemiskt vår i vanliga fall prydliga lägenhet ser ut och hur min trötthet nog verkar rätt manisk hur vår trappuppgång som jag tycker är lite gemytligt rörig nog ser ut som en soptipp för dem och hur de kan berätta för sina partikamrater om de bohemiska vänsterstudenterna och att de nog kan räkna med deras stöd i alla fall. Jag tystar mig själv tar några broschyrer, stänger dörren och rusar till spisen och den vidbrända korven.

If you wanna be happy for the rest of your life. - Dont make a pretty woman your wife

Asch man skall inte tro på allt som sjöngs. I lördags gifte jag mig med världens vackraste kvinna och jag är nu herr Karin Medin. Här är en bild från när vi nervöst står och väntar in alla som skulle närvara vid ceremonin på stadshuset. Notera hur vi drömskt blickar in i den ljusnande framtid.


Tack till alla som kom på festen senare på dan, tack för alla fina presenter och underbara tal och uppträdanden. Tack alla för att ni gjorde lördagen till en fantastisk och minnesvärd dag för både mig och karin . Jag är nöjd med allas insatser utom min egen helt slut som jag var efter dagens emotionella laddning och gårdagens fysiska slit så gick bokstavligen luften ur mig vid tolvsnåret och Karin fick hålla igång dansgolvet utan mig under festens tre sista timmar.

Ett härligt gäng.

Mer bilder från svensexan finns här.

Tjernobyl

Är inte bara en vapnetlåt som jag vill höra igen och igen får jag höra den om jag kommer på lörd? Utan även ett i raden av konstiga ord man fick lära sig som barn, radioaktivitet, becerel och surt regn var andra. Minns fortfarande dagen tror jag iaf, minnet är ju lite otillbörligt ibland. Men som jag minns det lekte jag och brorsan och marre och hans syrra ute i regnet och grävde kanaler tills vi blev inropade av mamma och förbjudna att gå ut och leka igen efter maten, men det är säkert en efterhandskonstruktion.


Det är ändå inte det som jag tänkte skriva om utan om kärnkraft, det ligger ju i tiden med reaktorhaverier och allt. Ibland blir jag lite borgerlig eller EAP:ig och tänker att det kanske inte är så farligt trots allt det är väl mest framstegsovänliga miljöpartister och elallergiker som gnäller, så farligt är det väl inte och till skillnad från exakt alla andra länder är ju FAKTISKT DEN SVENSKA KÄRNKRAFTEN SÄKER. Jag minns filmen om ett svenskt kärnkraftverk som vi fick se i högstadiet, reportern frågade om det inte tog väldigt lång tid innan restprodukterna från kärnklyvningen slutade att stråla. -Nej, svarade kärnkraftsexperten. Det handlade bara om ett par hundratusen år det var bara att stoppa ner skitetn i det SÄKRA SVENSKA URBERGET så störde det ju ingen. Sen tänker jag på Tjernobyl på den förbjudna zonen, på räddningsarbetarna som fick städa undan det radioaktiva avfallet utan skyddskläder och som senare fick tampas med ruttnade könsorgan och kött som lossnade i klasar från deras kroppar. Som tack fick de en fin staty i sensovjetisk stil uppförd efter sig.

Under helgen som gick

utsattes jag för världens förmodligen trevligaste svensexa, trots sedvanlig kidnappning och taxi med förbundna ögon. Så slutade otäckheterna när jag fick ta av mig ögonbindeln utanför Viking lines terminal vid slussen. Efter detta tog en rasande trevlig vistelse över. Marre, Mörn, Hanet, Pat, Ingrid och Björn tack för en oförglömlig fest, jag har inte varit uppe till halv sju sen jag var tonåring har aldrig druckit så många förglada drinkar och definitvt inte dansat med en vevande trancearm eller sett soluppgången från däcket av en finlandsfärja. Det var något av det finaste ngn gjort för mig snyft snyft. Tack också till stackars mästerplaneraren jonhy som blev sjuk och var tvungen att avboka. Bilder kommer förmodligen i fotobloggen inom kort.

PS: Tack för all lakrits

Stugliv

Det ljuvliga lantlivet, vi plockar smultron hallon och blåbär vi orkar hålla på ungefär en halvtimme innan myggen tar knäcken på oss, eller oss och oss på anton han är ju inte härdad sen barnsben som vi norrlänningar är. Men mer behövs inte på en halvtimme får vi ihop en halvliter av den jämtländska skogens eh... (inte guld det borde ju vara hjortonen som man måste kalla mylta när man är i jämtland och som ju rent tekniskt växer på myrar och inte i skogar) rubiner ja det låter bra den jämtländska skogens rubiner och blå ädelstenar tänk nu david tänk du borde kunna sånt här din pappa är guldsmed, topaser. Den jämtländska skogens rubiner och topaser, men guld låter fortfarande bättre. Äh här äter vi bär och det var gött.

En stor del av tiden kommer att handla om olika sjöar.
Vi badar i en kall sjö som är djup, vi går (nästan) vilse i skogen när vi är på väg till en annan sjö. En tredje sjö är den mytomspunna Pån som karin berättat om i åratal. En vacker långrund sandstrand ligger utslängd mitt i ingenting vid en vanlig jöämtländsk skogsjö omgiven av täta skogar. För att att ta oss dit åker vi länge länge med bilen på allt mindre vägar, mobilen förlorar snart de två sista strecken på täckningen, ett tecken på hur öde trakten är att en räv ligger och sover på vägen! framför oss där vi kommer körande. Här är ett bildbevis på att jag besökt den mystiska stranden men vägen dit har jag fått svära på att inte yppa för någon utanför familjen.



På nätterna skriker tranorna med sina
hesa men ändå på något sätt gälla nästan maskinlika lite metalliska röster så att det är svårt att sova.

Flera kvällar kommer kompisar och släktingar och hälsar på, karin och jag tänder för första gången (obs sant) en grill själva och med hjälp av myggspiraler och ciggarettrök håller vi myggen borta och kan sitta ute hela kvällarna.